Jag har problem med sköldkörteln, jag pendlar mellan över och underproduktion, men är ej insatt på medicin i nuläget.

Symptomen varierar kraftigt beroende på hur jag ligger i värdena, men ibland blir jag sjukligt trött, nerstämd och äter i stora lass, och därimellan känns det som om kroppen skenar, allt känns stressat och jag är konstant orolig och äter inte ett smack. Sedan brukar jag få ont i kroppen osv, men jag har fler diagnoser så jag vet inte riktigt vad som är vad längre

jag äter levaxin för skölkörtelproblem.det är inga problem. mår brameddet.har gjort en "gastric bypas" så det var nog det som gjorde att jag började få medicinen.

#1 åh… det låter juh jobbigt som bara den!

#2 men du funkar o mår bra av båda sakerna då?

Ska se om jag kan få en lååång historia så kort som möjligt…

Jag har alltid vart underviktig och haft gigantiska problem att gå upp i vikt…

Är motorisk mkt aktiv person och fick diagnos ADHD i september -08 så det förklarade juh en del…

Jag har en jättesnabb förbrukning av sockret i kroppen och vid flertalet ggr har de kollat både ämnesomsättning (sköldkörteln) och blodsocker…men utan resultat…

sedan i höstas har jag svettats väldigt mycket även fast jag inte e varm… jag kallsvettas helt enkelt o jag svettas på varje mm på kroppen….

Jag sprang dessutom rätt in i den berömda väggen och en rejäl depression…

I februari började jag tablettbehandlas mot min depression och mår mkt bättre nu….men svettas ännu mera! jag har oxå börjat gå upp i vikt. Kan juh i och försej vara pillrerna men det förklarar ju inte svettningarna.

Min sockerförbrukning har dessutom blivit ännu snabbare så jag får rejäla sockerfall ett par ggr per dygn, så rejäla att jag nästan tuppar av…och jag svettas ta mej f-n hela tiden…. o inte är jag varm heller…. ingen feber osv…

Jag har oxå funderat på om det kan vara mina hormoner. Att jag kommit in i tidigt klimakterie…. då jag helt plötsligt tycker jag har ägglossning stup i kvarten… ont i brösten o magen osv… Har ju dock ingen mens eftersom jag tagit bort min livmoder så den e juh svår att gå efter…

periodvis skulle jag kunna sova dygnet runt i en vecka eller två o andra perioder kan jag inte sova alls! kroppen går på högvarv eller totalstopp… och det är svårt att veta vad som är adhd´n eller inte…

jag har i alla fall kontaktat vårdcentralen och ssk trodde ju att det var ämnesomsättningen som var vajsing på…inte hormonerna iaf…

o nu blev det en låång historia i alla fall…men men…

tanken var att ni skulle kunna berätta vad som händer i kroppen på just er… hur ni upplever det och även upptäckte det… för vi alla är juh olika och just nu så känns det som kroppen fått fnatt o jag fattar ingenting

Jag har underproduktion i min sköldkörtel och måste äta levaxin pga det. Det upptäcktes när jag var ungefär 11. Det som hände då var att jag stannade upp i utvecklingen. Jag slutade växa. Jag var alltid trött trots att jag sov mycket och jag hade ont i huvudet nästan hela tiden. Dessutom förstorades sköldkörteln så det såg inte riktigt naturligt. Det var mina symtom men det varierar nog.

Jag har underproduktion och har efter 8 års bråkande med läkare äntligen (för 1 år sedan) fått behandling för det! Nu äter jag levaxin och mår bra av det.

Mina symtom innan jag fick levaxin var:

• Trötthet
• Orkeslös
• Skakningar i händerna (endast om jag ätit lite för lite en dag, men detta försvann också med medicineringen).
• Glömska
• Extrem och snabb viktuppgång (över 30kg på mindre än 1 år)

Med medecineringen så har dessa symtom försvunnit, min vikt är stabilare och går sakta men säkert neråt igen (har ca 40kg övervikt), skakningarna är borta, minnet är bättre, jag är inte lika trött och orkeslös.

Det här var intressant. Jag väntar nämligen svar på blodprover som jag tagit för att kolla ämnesomsättningen. Det var min gynekolog som tyckte vi skulle kolla det, då jag går upp i vikt fast jag äter / rör mig likamycket /lite som jag alltid gjort. jag kan heller inte helt plötsligt gå upp i vikt av mediciner som jag ätit i 8 år, då skulle det ha skett tidigare.

Väntar med spänning……..

Min mamma har problem med sin, precis som min mormor.
Min mormor fick giftstruma, dv.s att när sköldkörteln började växa så växte den inåt och tryckte på lungorna eller vad det är som sitter där.

Mamma fick sin diagnos i slutet av 2008, hon hade börjat svettas och sådant.

Nu har hon underproduktion men pendlar där emellan.

Hon äter medicin som jag inte vet vad de heter, men de verkar hjälpa.
Fast nu växer ju hennes sköldkörtel så hon ska snart opereras.

länge sedan jag va in o kolla här nu…

#3 ja, allt funkar jättebra! operationen är det bästa jag gjort. problem finns men hade säkert inte mått så bra som jag gör nu, om jag hade fetman kvar! vägde 135 kg då man opererade mig, o gick ner över 50 kg. nu har ju en del kommit tillbaka. men långt ifrån de jag haft!!

#8 va härligt att höra

Jag har fått tid till doktorn på torsda… och hoppas hon kan höra vad jag säger för jag har fått stämbandskatarr (tror jag). får knappt ut ett ljud…och det är jättejobbigt då jag normalt pratar ganska mycket…. kommer på mej själv att det inte är nån ide att försöka…ingen som hör ändå…

#9

inte lätt då inte!!  men hoppas det blir bra. så du kan få säga det du vill! inte hälsosamt att behöva´"tiga" i tid o otid, heller!

har nu vart o tatt prover…o alla var bra. så va fasiken e det för fel på mej

Ja blir sååå trött! Ska i alla falll göra en rektoskopi… för jag fick diagnos IBS för ett par år sedan men min mage mår sämre…o dr trodde att det kanske hörde ihop med svettningarna….

Vilket fall som helst… min kassa mage kan ja leva med…men svettningarna! usch! ja blir tokig! ett under att jag finns kvar över huvud taget…så som jag svettas så borde 90% av mej försvunnit = inget kvar….. *suck*

Jag liksom min lillasyster #5 har oxå problem med sköldkörteln.Har extremt snabb förbränning,äter levaxin sen 8 år tillbaka och mår sen dess bra.Har alltid varit underviktig,men nu är jag äntligen normalviktig.Äter ofta och vad jag vill,sätter sig aldrig fast på mig.

Jag började må dåligt ca 6 månader efter jag fick mitt första barn,svimmade,trötthet ,stora minnesproblem och rejält underviktig(47 kg till mina 178 cm).Tog lång tid innan jag fick reda på vad det var då läkarna bestämt trodde att jag hade ätstörningar! Det är inte helt ovanligt att det bryter ut efter man fått barn,dessutom har vi det ärftligt i släkten.