Jag själv är överviktig.
Har inte märkt några som helst diskrimineringar på jobbet. Än, är väl bäst att tillägga.

Sedan finns det ju en del män som inte gillar mullighet hos oss kvinnor. Det har jag råkat ut för. Fick en del kommentarer från en kille jag träffade för ca 5 år sedan. Han tyckte jag hade potential att bli supersnygg om jag gick ner i vikt.
Och han sa även att fler karlar skulle titta på mej om jag gick ner.

Men…han tänkte inte heller på att MÅNGA karlar gillar mulliga kvinnor.

Tyvärr finns det ju många som bara tittar på utseendet. Insidan räknas tydligen inte.
Men som den kvinna jag är så struntar jag i vad andra tycker. Har de problem med min vikt så är det deras bekymmer. Inte mitt. Jag mår bra och trivs med mej själv som jag är.

Take it or leave it!

Jag är överviktig, har ingen ordentlig utbildning och inget körkort och är givetvis arbetslös.

Vet att en del jobb jag har sökt har jag inte fått pga mitt utseende (ingen vill väl ha en fet servitris tex) men de flesta jobben har fallit pga att jag inte har körkort.

Där jag arbetstränar nu är en av cheferna överviktig, men inte så många av de som jobbar. Ingen faktiskt som jag kan komma på nu och det finns ca 80 anställda.

Jag har nyligen gått ner bra många kilon och märker stor skillnad! Jag får inte lägnre pikar om att jag borde tänka på vad jag stoppar i mig, att jag borde röra på mig etc. fick dessutom jobb nästan direkt när jag hade bantat ner en del, innan fick jag ingenting.

Det finns de som är gravt överviktiga på vårt jobb. De får pikar hela tiden om vad de stoppar i sej. Så som du säger Tassy.
Tycker jag är ganska onödigt då de säkert vet att de inte borde äta vissa saker men inte kan låta bli.

Även om jag är förtidspensionär och överviktig, så får jag många pikar om det. Jag är väldigt slarvig med mat. Vi satt och undrade, sonen och jag, när vi åt middag sist. Kom fram till att det blir 2 veckor på torsdag. Varken han eller jag är hungrig.

Ändå får jag massa råd om hur jag ska äta mindre. Äter oftast 3 riskakor på morgonen, sen är jag inte hungrig. Att jag gått upp, beror mest på orörlighet efter olycka och mediciner.

Så de som ger oss *goda* råd, kanske skulle tänka på att något medicinsk kan ligga bakom.

Förstår inte vad det är för folk som beter sig så oförskämt!

Vi hade en tjej som skulle arbetspröva hos oss i en månad. Hon var oförskämd mot en av våra överviktiga killar. Hon sa nåt som : " Tro fasen att du inte får några tjejer så fet som du är"!

Men herreguud! Killen var knäckt i flera dagar efter detta. Så säger man bara inte.
Själv var hon så pinnasmal som man bara kan bli.

En del borde tänka mer på vad de vräker ur sej.

Usch ja, har fått många såna pikar i mina dar..iofs så är jag bara 22, men iaf:P

Har även märkt det när jag har sökt jobb, varit ute på stan eller liknande..Folk tittar snett på en och sånt.

Klarar t.ex inte av att äta ute bland folk längre..Även fast jag är nöjd med mig själv och min kropp tycker jag att det är fruktansvärt jobbigt att äta när folk tittar på.

Och somliga borde verkligen tänka på vad dom häver ur sig..Ord sårar mer än vissa tycks förstå

Jag har fet mage. Det är där mina extrakilon sitter.

Men det var inte så skoj innan jag slutade röka och i samma veva skiljde mej, då vägde jag 48 kilo till 168 cm.

Väldans mager!!

Och fick en massa pikar om min smalhet!

Kanske är det så att de som anställer ser tjockhet som ett tecken på lathet? Vilket stämmer i många fall, men absolut inte alla. Inte vet ja, men visst är det diskriminering!

Min intervju nar jag fick jobb som servitris gick ut pa att granska mig uppifran och ner. Sedan fick jag kommentarer om att jag borde gora som den andra sevitrisen (som var smalare an mig) och inte ata mer an lite sallad till middag.

Nu är ju jag inte överviktig, men killen är/var det (satt just och pratade med honom och såg denna tråd så jag frågade)

Han sade sig inte vara diskriminerad på jobbet eller så, han uppskattades för sin insats (var taxi- och busschaufför). Däremot så skämtades det om vikten, något som han själv gjorde med, men det var väl mer för att det inte skulle synas, även om han tog illa vid sig vid en del tillfällen. Nu är ju han kille, men det är tragiskt att folk tror sig veta allt och att det skulle hjälpa att kommentera vikten.

Visst, han erkänner att han var lat som inte motionerade, men det blev en ond spiral av det hela. Nu med nytt jobb där han trivs så har det hela vänt och han har gått ner 20kg.

Hans syster är väldigt stor, och väntar nu på en by-pass. Hon var pinnsmal för några år sedan och kan inte träna för förstörda knän, äter bra men kan inte gå ner själv, och orkar knappt leka med ungarna. Även där kommenterar folk, men jag tror jobbet funkar rätt bra faktiskt för henne.

Jag önskar folk kunde se längre än till "fettet". Visst så kanske man inte bestiger Mount Everest lika smidigt, men man är ju fortfarande en människa med samma kapacitet, möjlighet och känslor för det. Jag är glad att jag inte är superytlig, tänk vilken fin karl jag hade missat då!

Aha, det är fettet det sitter i! Ska försöka gå ner 15kg så kanske jag får jobb

Ajajajaa…att folk inte fattar att vissa faktiskt är överiktiga pga sjukdom och även pga vissa mediciner de tvingas ta!!

Jag blir så les på denna hysteri över de överviktiga…Varför kan inte folk bara låta bli att hacka..Faan, vad de kan såra utan att ett dugg bry sig…inte blir det väl bättre för den överviktige som kanske lider jättemycket och har svårt eller inte kan gå ner i vikt!!

Själv är jag lite småmullig och får pikar om det konstant, men då säger jag bara: "skit i min vikt du, så skiter jag i din". Då brukar det bli tyst…

  vi är allt bra goa vi med lite "att ta tag i"  

Ärligt talat hela snacket om att de är svårare att få jobb köper jag bara inte. Har du självförtroende och rätta kunskaperna så får du jobb, så länge du inte är på tok för fet/underviktig, för sådana vill inga företag anställa då de är en risk.

Känner tyvärr många som är småtjocka och en del som är riktigt feta, som oftast håller sig undan och visar inget självförtroende alls. Och nej, en sådan person hade jag inte anställt. Känner även de tjejer som är stolta över sina kroppar och de kommer lätt lika långt om inte längre än många av mina smala vänner.

Har en kille på jobbet som är gravt överviktig. Och visst…det är inte bra för hans hälsa alls. Men det är inget som jag skulle ens få för mej att påpeka.

Nu jobbar det en kärring på vårt jobb som är lite fisförnäm av sej. Hon är bra annars men hon är snar att pika folk när hon kan.
Nu går hon på denna kille och är taskig. Hon påpekar vad han äter, vad han dricker, vad han gör. På ett elakt sätt.
Han blir lika ledsen och besvärad varje gång. Och hon påpekar saker när det finns andra runt omkring. Men det skiter hon i.
Jag har sagt till honom att han inte ska bry sej om henne. Att han ska äta det han känner för.

Varför kan man inte bara låta folk vara? Han vet ju med sej själv att han borde gå ner. Men har svårt för det. Och då när hon pikar honom så blir det ju inte bättre.

#16 Måste säga emot dig nu..känner själv flertalet överviktiga som HAFT gott om själförtroende och har dokumenterade goda kunskaper men fått nobben pga sin vikt…Efter ett antal käftsmällar börjar självförtroendet dala och klart de då stänger in sig..

Sen är jag gärna med och grattar de överviktiga som ändå orkar gå på och inte ge sig, en stor varm eloge till dem .

Mig skulle de bara vågaförsöka köra över…nooooway…

#16 Här är det svårare att få jobb om man är överviktig. Det finns kanske 1% anställda som är större än storlek 40 om man tittar på brancher som Hotell & Restaurang (servitris, receptionist), klädaffärer och sminkbutiker. Det passar helt enkelt inte in i deras image. Om du däremot jobbar med någonting som inte är kundrelaterat så ser det annorlunda ut.

Hittar en artikel där dom pratar om estetisk kompetens. Dom säger inget om övervikt, men dom pratar om image i alla fall

"Estetisk kompetens" blir allt viktigare
Karriärcoachen: Lagom är bäst - för snygg kan också bli ett problem

Söker du jobb? Satsa på en makeupkurs och personlig shoppingservice istället för ett datakörkort. Med de nya kraven på estetisk kompetens kan utseende och stil gå före utbildning och erfarenhet.

- Men det är ofta lika fel att vara för snygg som att ha ofördelaktigt yttre, säger Nina Jansdotter."

Om nån är riktigt kraftigt överviktign (nu menar jag inte vanligt mullig), så är det ju ett tecken på nåt som inte är riktigt bra, om det nu är biverkning av medicinering, ätstörning, rejält ohälsosama vanor pga psykiska problem eller nån annan anledning, och en person med stora problem vill man väl inte anställa….tycker jag inte är konstigt.

#20 Sant.

#20 Jag håller helt med dig.

Kan tillagga att jag (for ungefar 25kg sen) fick kommentaren av en kille jag var med att "det enda som jag inte gillar med dig ar din vikt och att du inte verkar vilja gora nagot at det".
Som en kaftsmall fran en tjej som faktiskt forsokte (och mycket riktigt lyckades) banta, men ville upptrada "normalt" infor killen istallet for att vara sadar trakigt "nej, jag ater bara gurka".

Sen dess har jag val insatt att majoriteten killar faktiskt vill ha en smal tjej, och att det dar med att "tjejer som ater normalt ar sexigt" bara galler nar tjejen vager si sa dar 50kg och ingen vet vart hon gor av kalorierna…

Jag måste bara inflika att mulliga/överviktiga är väldigt duktiga på att kommentera oss smalisar med både det ena och det andra!

Visserligen blir vi inte diskriminerade, men det är jobbigt för oss också att höra folks kommentarer om ens kropp.

Jag har varit bade smal och kraftigt overviktig, vi snackar 50kg skillnad. Nu ligger jag precis imellan. Kan lugnt saga att jag hade INGA problem pga min vikt nar jag var smal, men det blir stora problem nar man ar tjock.
De kommentarer man far som smal ar oftast avundsjuka om det ar nagot som inte ar snallt. "Borde du inte ata mer" var inte for mig lika illa som en blick som sager "shit, borde du verkligen ata alls?"

#25

Jag är väldigt smal och har fått mycket skit för min vikt. Är 175 cm lång och väger 50-55 kg, vilket tydligen är för lite. Alla försöker näst intill tvinga en att ta en tredje portion även om man är så mätt att man nästan spricker. Jag äter som tre fullvuxna hästar men går inte upp i vikt för det. Jag har blivit skickad till skolsköterskan som pratat om bulimi och allt sånt där och att hon är orolig för mig. Jag är helt frisk! Vi smala kan också få en hel del skit. Men jag tror som du säger att överviktiga har större risk att bli behandlade orättvist.

Jag vagde ett tag 43kg pa mina 165cm nar jag var yngre och bara vaxte pa langden och inte gick upp i vikt alls fast jag at som en hast… typ 2 liter o'boy varje dag, nudelsoppa till mellis och massa godis m.m. (det kom igen senare). De som inte visste hur mycke jag at (sakert dubbel av det jag ater nu utan problem) kunde komma med kommentarer ibland som att jag var en vandrande pinne.

Sen gick jag upp och da var det at andra hallet istallet… "ska du inte tanka pa vad du ater lite mer? Du har ju gatt upp valdigt mycket i vikt." Det var ingen som tankte pa den extremt onyttiga diet jag hade som smal, men sa fort det borjade synas blev det panik. Da kande jag direkt att folk sag mig som battre nar jag var smal.

Jag tror man kan fa skit for precis allt dock. Vet tjejer som har problem for att de har stora brost; folk tror att de har opererat dem och ser ner pa dem for det.
En tjej som ar "petite" som sa manga avundar kan istallet fa ett "du ser ju ut som ett barn" slangt i ansiktet.

Det här med att få nobben vid jobbsökande pga av övervikt kanske oxå beror på vad för slags arbete man förväntas göra?

Det jag menar är att det kanske inte ser så lovande ut om en överviktig kommer in och söker ett fysiskt ansträngande arbete? Tex…

En kille på mitt jobb är riktigt överviktig, och man kan tänka sig att han inte orkar ett dugg! Men jag är glad att vi har honom, för det är oftast han som får göra alla tunga lyft osv.

Helt arligt… om jag var arbetsgivare skulle jag inte heller anstalla nagon som ar extremt overviktig om det handlar om yrken som t.ex. servitris.
Tyvarr blir ju det mesta svarare om man ar overviktig; saker som att man smidigt ska kunna rora sig mellan borden utan att stora for mycket blir svarare om man lider av fetma. Samma sak med flygvardinnor… de kan inte vara for stora, det gar liksom inte.

Gällande jobb så beror det väl på vad det är för jobb. I vissa yrken kan grav övervikt vara en klar nackdel. Inom förskolan (där jag ibland arbetar) kan det innebära att man inte orkar/kan leka med barnen. Vad händer t.ex. om ett barn klättrar upp i en klätterställning och inte vågar komma ned och pedagogen inte kan klättra efter pga sin kroppshydda?Ibland får man jaga barn som inte vill gå in/komma och äta/byta blöja. Övervikten får ju inte leda till att andra får mer jobb. Jag har arbetat med en person som var överviktig och pga att denne t.ex. inte orkade gå i skogen så fick hela barngruppen strunta i utflykter när h*n arbetade.

Tycker det är fruktansvärt att människor döms för deras utseende i alla situtioner vad det än är. Vet för jag har erfarenhet. Man behandlas dessvärre annorlunda som normal/ normalviktig. Varför inte vara lika mot alla oavsett?! Tror en del kan bero på dålig respekt mot sina medmänniskor.  Sedan att man själv mår dåligt och att det är ett försvar att klanka ner på andra människor. Annan bit kan vara oförståelse om vad det innebär att vara överviktig. Men tror även att man kan få höra en del om man är underviktig som jag läste ovan.

Kan man inte få bara vara som man är och duga för den människa man är. Varför ska andras normer styra en?! Varför låter vi oss påverkas av mediernas ideal på vad som är normal och ickenormalt. Tycker dethär med size 0 är lite läskigt då det motsvarar barnstorlek 130- 140.

#31 Jag tycker att man ska få duga om man råkar ha storlek 0 också, alltså slippa kommentarer om ens storlek. Eller vad tycker du?

Det håller jag fullständigt med dig om. Men det är intressant att prata om vad sunt är. Oavsett om det gäller undervikt eller övervikt. Det viktigaste är ändå att man själv mår bra med den vikt man har.

Ja, för många verkar vara så uppe i att fetma inte är bra, så att man glömer alla de som är underviktiga, det är inte alls bättre än att vara överviktig!

Har inte läst alla svar, men jag säger såhär, när det gäller arbetslivet så beror de på hur mycket man tar för sig och hur mycket man kan om just det man är utbildad inom.

Min mamma exempelvis, hon är lite mullig, men jag tror inte att de är nån som deskriminerar henne pågrund av sin vikt, just för att hon kan det hon håller på med! och hon är mycket självsäker så även fasst hon har pappa så nog är hon attraktiv på marknaden ;) även fast hon såklart tackar nej.