Nej, tack och lov inte, varken mot min mamma eller mot min dotter.
Men man har ju sett en del…..

Nej ingen sådan relation här.

#1: Ja alla har inte goda familje relationer.

Det kan inland vara bra att se saker lite grand på distans.

Som barn tror man hela tiden att det ens fel.

#1, #2 Skönt att höra att ni har goda relationer - familjerelationer kan vara knepiga.

För mig passar punkt 2 och 4 in på min relation samt 6. Ingen vidare relation under uppväxten men har blivit lugnare med åren.

Min var en mix av nr 5 och nr 6. 😒

Jag har haft "fri uppfostran" mamma har satt ned foten när hon har behövt, men hon har alltid varit mer som en vän än mamma fast ändå en riktigt bra mamma.. Snurrigt jag vet, men alltså mamma har varit en mamma och på senare år blivit min bästa vän.

Men jag har delat henne med 3 systrar samt typ 8-12 dagbarn/dag fram till 2006 då hon började jobba på dagis istället, vilket har resulterat i att större delen av mitt liv har andra föräldrars barn fått den uppmärksamhet jag behövt och sökt. Detta är inget som jag tänkte på då utan som jag har kommit på nu på vuxna år.

Jag har haft en bra och trygg uppväxt med gifta föräldrar (det är dom än idag) och 3 helsystrar, men man kommer på saker när man som vuxen funderar och berättar om sin barndom och dom tittar på en och säger " men det där är ju inte normalt, jag förstår varför du gör i och så och att du fungerar såhär och sådär" men jag har trott att det varit så för alla xD

Jag älskar min familj och vill inte förändra nånting, bara en reflektion :)

#6: Jag känner väl lite så att ingen kan vara perfekt.

En förälder upprepar många gånger samma mönster eller motsatt mönster man själv upplevt.

Tror att man om man kan ska man hantera sin uppväxt som en erfarenhet.

Som vuxen kan man kompensera själv.