En vänskap är vad man gör det till. Om hon börjar klaga eller vara negativ så säger du det rakt ut - nu klagar du igen eller nu är du negativ. Och fråga henne - Klagar jag ofta? Är jag ofta negativ? om du då får ett svar - att nej, du klagar inte - så fortsätt och säg till henne - du gör mig negativ, du klagar så mycket att jag blir ledsen och inte vill träffa dig. 

Om hon gått igenom något - tex en skilsmässa så måste hon kanske prata med en kurator/terapeut så hon får ur sig allt och sen kan gå vidare och vara gladare. 

Var inte rädd att säga högt att du var gladare förr, eller obekymrad förr eller du löste problem mycket lättare förr - vad har ändrats så mycket att du blivit en pessimist? 

Om hon inte ser sina problem så säg rakt ut - jag blir nedstämd av att umgås med dig, detta är inte bra för mig.

#1 hon har under flera månaders tid klagat konstant varje dag, det har bara ökat till något extremt för jag gick in i vänskapen medveten om att hon inte mådde bra känner mig hjälplös när hon inte vill ha några tips hon vill egentligen bara klaga. Jag har väl insett det. Men har faktiskt sagt till henne och hon vill ändra sig, hon håller med mig sedan kanske hon är bättre i två dagar och sedan är hon tillbaks till det gamla vanliga. Slutat upp med att jag dragit undan mig rejält, känner mig elak vet inte om det är snällare att bara avsluta vänskapen, hade också känts tråkigt är som sagt också ensam men ibland känns det som det inte finns några bra beslut.

Så svårt!

En del har svåra liv fast man älskar dom ändå. Men samtidigt får de inte äta upp ens eget utrymme. Men så hamnar man i det att man kan inte själv sedan kräva uppmärksamhet. Men gränser kan man sätta. Jag dröjer med svar och raderar innan det sista som jag svarar på, jag har dålig syn och haft flera stroke. det blev ganska ensamt då, jag försöker minnas det då andra söker bekräftelse. Många människor är så ensamma idag. Men man ska bara ge det man orkar för bådas skull.

Att vara bestämd och säga rakt ut,- jag orkar inte just nu, jag har nog med mitt eget. Men vi är ju vänner så det tål väl vänskapen. - Så kan man göra.

Lycka till. Mvh/WL🌺

Jag förstår att andra är ensamma, är själv väldigt ensam. Men det blir mycket ansvar för mig när denna personen inte kan vara själv utan mig alls verkar det som och vill att jag alltid ska vara "psykolog" jag har ju själv psykisk ohälsa, så det är inte så att mitt liv är en dans på rosor. Trött på att alltid behöva säga till och sedan ändrar sig inget ändå, känner mig bara som någon som  irriterar mig på henne. Kanske sårar genom att dra mig undan, men jag tror jag sårar mer genom att säga sanningen till henne upprepade gånger. Vet ansvaret ligger på min sida, att jag får bestämma mig om jag vill säga upp vänskapen eller inte.

Tack ändå för input.

Ge hon nummer till en psykolog/kurator förklara hur du känner eller visa hon denna tråd

Det enda du kan göra är att säga exakt som du känner och vara väldigt tydlig. Kan hon sen inte respektera det får du säga upp vänskapen (dvs säga "jag vill tyvärr inte vara vän mer" utan krussiduller)  och alternativt blockera henne om hon ändå inte slutar efter det.

Att ha en vän man inte måste låtsas positivt tänkande för är guld värt. Någon som inte dömer, inte försöker skapa om en till en bättre människa, inte kommer med positivt tänkande, inte försöker tjata iväg en på behandlingar och terapier, inte börjar styra och ställa och "ta ansvar" man aldrig bett dem ta., utan som bara lyssnar och säger"Ja, det är ju för dj*vligt! Sicken skit! Jag förstår att det är apjobbigt!" Någon som ser och accepterar att man mår dåligt. att det är OK och rimligt att man mår dåligt. 

Om du inte orkar vara den vännen, så är det naturligtvis också förståeligt. Det är förstås inget man kan begära av en annan människa. Orkar du inte lyssna på det, så säg det tydligt till henne.

#8 vi båda har ventilerat öppet hur vi mår till varandra hela vår relation. JAG är psykiskt sjuk själv, jag mår dåligt själv. Lyssna på någon 24 timmar dygnet runt som ENBART säger negativa saker och sedan när man ger råd, bara klagar ännu mer känns som att gå i cirklar. Det handlar inte om att det händer en gång, det handlar inte bara om att personen hela tiden är negativ den klarar sig inte utan mig heller, helt beroende av att jag ska vara närvarande 24 timmar dygnet runt, handlar inte om att jag har 100 andra vänner handlar om att HON också måste vara en bra vän =) för det ska funka. Sedan tror jag du missförstår, för pratar hon om FYSISKA smärtor hela tiden och sedan säger man, borde du inte gå till en doktor? och hon säger dem är fejk hela tiden vad ska jag svara då? men jag har redan sagt upp vänskapen så det är lugnt 🌺 var svårt men ibland måste man - oavsett "vem" av oss som var en dålig vän-

#9: Som sagt, det är förmodligen inte råd som behövs, utan snarare att för en gångs skull SLIPPA alla råd och i stället bara bli accepterad.

Vad du ska svara när hon säger att det är fejk alltihop? Till exempel "Det är ju för dj*vligt. Klart man mår ännu sämre när det är så!"

Jag förstår nämligen mycket väl, till skillnad från vad du tror. Jag har själv FYSISKA smärtor och andra FYSISKA besvär som vården inte ger mig någon som helst hjälp med att hantera eller uthärda. Om det inte fanns folk i min närhet som lyssnade och höll med när jag bitchar över det, så skulle det vara ännu mer tröttsamt.

Men självklart ska man säga upp en vänskap man inte orkar med, man måste ju ha ork till att fungera själv också.

#10 Du vill ju mest bara argumentera. Hon VILL ha råd, och frågar efter råd hon frågar vad hon ska göra. Men ingen kan finnas där för någon 24/7, ingen kan jämt lyssna och om man inte svarar att bli spammad med 10 meddelanden är inte snällt och jag kan inte heller ge råd när hon sedan aldrig tar emot dem. Det stressar. Vänskap är gemensamt. BÅDA måste få bli hjälpta. Finns säkert jättesnälla vänner där ute som kommer hjälpa helt underbara, men jag orkar inte bli helt utsugen med energi hur "Hemsk" jag än är då. Har själv blivit "övergiven" av vänner i det förflutna och det var bara bra, för då har jag uppenbarligen inte gjort dem glada. Ingen kan vara någons allt. Man måste ha fler människor i sitt liv.

Och som sagt eftersom vi sagt upp kontakten så är tråden mer eller mindre avslutad nu - du får naturligtvis fortsätta diskutera 

Men att vara för PÅ är faktiskt ett "toxic" beteende att förvänta sig att en annan person ska hänge hela sitt liv åt denne, och inte ge space när man behöver det.

#11: Lite märkligt kan jag tycka att du vet mer om mig och vad jag vill än jag själv efter två inläggs bekantskap. Jag trodde att du ville ha tips om hur man kan bemöta en person man uppfattar som ständigt klagande, men jag ska naturligtvis inte framhärda i att dela med mig av infallsvinklar. 

Det är tråkigt att du känner dig "Hemsk", jag hoppas att du kommer över det och kommer till ro!

#13 det är sarkastiskt uttryckt. men eftersom jag redan "löst" problemet söker jag inte hjälp längre. :) Hejsvejs