Mår inte speciellt bra, har varit deprimerad flera år, men valde att söka hjälp för ungefär ett halvår sedan. På något sätt känns de som att man inte tas på allvar. På vårdcentralen sa läkaren åt mig typ att jag skulle rycka upp mig, och att jag är så ung, att jag inte kan vara deprimerad ungefär. Varje gång jag skulle dit bad jag de i receptionen om att få byta läkare, men de hände aldrig något. Mina medeciner gav ingen effekt så läkaren bytte utan att fråga några frågor om hur jag mådde. Nu är jag på närpsykiatrin istället, bad själv om att få gå dit. Har fått träffa olika läkare varje gång o även en sjuksköterska. Sjuksköterskan gillade jag, men läkaren jag gick till senast kände jag inget förtroende för. Man får prata mycket o svara på frågor, även fylla i papper. När jag hade fyllt i ett papper så "räknade" hon poängen på svaren och sa sedan "ja här står de att du har svår depression, men när vi pratat tycker jag du snarare har medelsvår depression" jaha? Vad ska jag göra åt de? Kanske är lättare att ringa in svar på ett papper än att prata med någon man inte känner förtroende för? Sedan sa hon ofta "jag försöker förstå, men jag förstår inte riktigt" kändes bara som at hon trodde jag hittade på saker. Fick inget bra intryck… Har även väntat på att få prata med någon/terapi eller något. Men varför tar de sån tid?? Har fått vänta i ett halvår och har inte kommit någon vart känns de som…