Jag har nyligen tagit upp kontakten med en kompis igen och det är riktigt roligt! Vi har lite historia ihop av det sexuella slaget men jag valde att avbryta då jag precis kommit ur ett förhållande och insåg att jag inte var redo för att ha sex med någon annan än. Nu börjar jag fundera på om jag börjar få känslor för den här vännen. Vi pratade regelbundet mellan november 2012 och oktober 2014 men sen tappade vi lite kontakten. Jag skaffade nämligen partner i slutet av sommaren 2013. 
Nu är jag så himla förvirrad. Jag vet inte om det här handlar om att jag är exalterad över att få tillbaka en nära vän samtidigt som förälskelsefasen försvunnit från mitt förhållande och att detta får mig förvirrad eller om jag faktiskt är kär i den här kompisen? 
Jag vill prata med hen hela tiden, jag går och velar om jag är störande eller inte, och när jag råkar springa på hen ute (vi bor i olika städer men jag är rätt ofta i den staden hen bor i) blir jag lite nervös men samtidigt glad.

Jag känner mig så vilse just nu. Dels vill jag berätta för min partner som jag verkligen älskar. Hen gör mig lycklig och det är hen jag vill vara hos när allt är jobbigt. Men det är inte spännande längre. Tanken på att berätta skrämmer mig, det skulle knäcka min parter totalt och jag vill verkligen inte mista hen. Jag förstår själv att det bästa vore att bryta med kompisen men det känns så jobbigt, vi har kul ihop när vi pratar och sådant! Jag önskar att jag bara kunde putta undan de här känslorna och inte tänka på något sådant mer, bara låta det vara. 

Jag ville nog mest skriva av mig egentligen så jag får det ur huvudet. Jag känner mig som en hemsk människa som inte kan säga det här till min partner, det känns nästan som att jag är otrogen genom känslorna!