Det betyder väl "Kallbrand" och är inte så bra, gå inte för länge utan att undersöka hos Vc. Oftast får man amputera en bit tills det är friskt läkekött.

Vet inte hur du menar när du skriver död hudflik. Har din hud börjat dö måste du uppsöka läkare snarast.

Det är en hudflik som typ hänger lös men inte tillräckligt för att pilla eller klippa bort. Så det är egentligen ingen stor skada, men först blev hudfliken nästan vit och nu när jag tog bort plåstret är den mörkblå

Hur fick du hudfliken?

#4 självskada

Jag har haft många sådana, av samma anledning. Ofta drar jag bort dem själv då jag alltid pillar på allt men det kommer ny hud där den gamla varit, då blir den överflödig och försvinner själv eller med hjälp av dig.

#6 Får hoppas att det blir så för mig också då. huden runt omkring ser normal ut även där det är skärsår. Råkade korsa två rispor och då blev det en hudflik som hänger lös

#7 Det är absolut ingen fara! Har gjort det många gånger, även klippt i huden och då haft en hudbit hängandes. Du kan klippa bort om du vill, brukar inte göra ont, eller helt enkelt låta den vara där den är :)

#8 Låter den nog vara tills vidare för det gör ganska ont. Blev mest rädd när den börjat bli mörkblå. Får ja feber eller om området runt omkring blir äckligt så får det bli doktorn men jag slipper verkligen helst åka dit

Tycker du borde kontakta psykiatrin för att få hjälp med dina självskador.

Håller med #10 till 110%

#10 & #11 Ja, TS behöver hjälp men det är sällan som psykiatrin har något att tillföra. Ibland har man tur, oftast inte. Åsikt om vad som bör göras åt självskadebeteendet efterfrågades inte heller och hör därför inte hemma i tråden. Är övertygad om att TS redan är medveten om att ett självskadebeteende är långt ifrån bra.

#9 Håll koll på det och tvätta noga. Fortsätter du oroa dig så ring sjukvårdsupplysningen och låt dem avgöra vad du bör göra. Och om du är i behov av att prata så skicka ett PM :)

/Någon som kämpar varje dag

#12 Alla är inte medvetna om att självskadande inte är bra, för alla är inte medvetna om att det är ett destruktivt beteende de har. Många blundar för det och tänker "äh, det är inte så farligt". Att uppmuntra någon som skadar sig själv till att söka hjälp ser jag inget fel med, oavsett om det frågas efter det eller ej.

Jag tänker aldrig ge upp kampen om att folk med psykisk ohälsa ska söka, och få, hjälp. Man måste be om hjälp för att få hjälp, man måste ta det steget.

/En som också kämpar varje dag.

#12 Det hör i allra högsta grad hemma i tråden!

Jag har regelbunden kontakt med psykiatrin, men tack för omtanken