Har ingenting kvar
Vad gör man när man inte har någonting kvar? Jag har inga vänner som hör av sig. Min sambo gjorde nyligen slut för att han träffat en annan tjej. Jag kan inte bo hos mina föräldrar för att jag är "osams" med dom och dom vill inte hjälpa mig. Jag är arbetslös och har 2000 kr att leva på från idag tills den 25:e då jag får ca 4000 kr. Eftersom att jag måste kunna äta osv har jag inte kunnat betala min mobilräkning och det enda boendet jag har just nu är min bil.. Livslusten är verkligen nere på noll och ibland känns det enda rätta att ta sitt liv? Ingen skulle ens märka något om jag försvann eftersom varken familj eller vänner bryr sig eller hör av sig. Vad gör jag när pengarna är slut? Sätta sig på gatan och tigga eller? Är det någon som har varit med om samma situation? Hur gjorde ni då? Eller är det bara någon som har något tips på vad man kan göra? Och ja jag söker jobb så det behöver ni inte skriva. Är så less på att man aldrig får jobb för att man ska va 21 år gammal men ha 30 års erfarenhet av jobbet känns de som.. Hur ska man kunna bli erfaren när man inte ens får chansen till att bli det någonstans? Utan pengar är man ingenting i det här äckliga samhället som vi har skapat! 21 år gammal, inget jobb, inga vänner/familj och inga pengar. Ska det behöva vara så? Jag har funderat på att åka till en helt ny stad och söka jobb där och bara glömma allt i min gamla stad..
Kan du inte börja studera? Då kan du söka CSN och du kommer förhoppningsvis få ett jobb efter studierna. Du kanske t.om får vänner på köpet😉
/Maria
Har du försökt med underhållsstöd? Att begära det är din lagliga rätt. Du verkar ju heller inte har nåt att spara in på, typ sälja 50-tums-TV:n.
Gå till socialtjänsten och sök socialbidrag och kolla om dom har något ledigt boende. Du är ju hemlös.
Tycker dock inte att du ska skylla på samhället. Vi har det bra i Sverige jämfört med många länder. Och jobb finns, man måste dock tänka utanför boxen och söka allt. Städjobb. Snabbmatskedjor.
#1 Jag vill inte börja studera då jag redan är utbildad till det jag vill jobba med. Lastbilschaufför. #3 Ja visst har vi det mycket bättre än vad vissa andra länder har. Ja jobb finns. Jag har sökt allt som går att söka och inte bara det som jag är utbildad till. Jag är bara less på den här staden och vill lämna allt bakom mig och börja om på nytt. Vet dock inte hur det ska gå till.
Hmm. Har vänner som jobbar som det och de hade inga problem med att få jobb trots att de bara hade praktiserade innan. Du kanske kan söka dig till en större stad som har många lager?
#5 Nej har man kontakter inom yrket så är det inte så svårt vet jag. Det läggs knappt ut några lastbilsjobb på arbetsförmedlingen. Alla mina jobb jag haft har jag fått från vänner som känner någon som behöver en anställd.
De hade inga speciella kontakter. Tror det beror på var man bor.
Det är väl kanske därför hon vill flytta?
gå personligen ut till alla lastbilsföretag du känner till, presentera dig och ge dom ditt cv, så har jag gjort när jag sökt extrajobb :) tycker det är många gånger företagen inte aktivt söker arbetare utan tar någon som en anställd känner/någon som personligen kommer in och söker jobb :)
#8 Och för att hon är less på staden och vill lämna det bakom sig som hon ju själv skrev.
Förstår att det är jobbigt, men se det som en chans till något nytt! Sök jobb på olika orter och se var du hamnar helt enkelt!
Om det känns rätt för dig tycker jag absolut du ska ta chansen nu när du är ung och starta om någon annanstans. Önskar dig all lycka 🌺
jag tycker också att du ska gå till soc. Har du inte ens någonstans att bo kommer du att få hjälp från dem
Medarbetare på Skor iFokus
Om du nu vill flytta så känns det som ett bra steg att börja ringa runt till företag i städer/områden som du kan tänka dig att flytta till
Jag vill så gärna flytta men det skrämmer mig lite grann. Jag vet ju inte om det kommer bli bättre eller om det bara blir sämre. Men som jag känner just nu vill jag bara lämna den här skitstaden och bara lägga allting bakom mig. Tack för allt ni skriver, känns som att någon bryr sig då iallafall. Ska försöka klura lite på hur jag ska göra. Kika runt på jobb och utbildningar i andra städer och se om det finns något som passar mig.
När jag stått inför stora förändringar så har det alltid lett till en förbättring. Det beror nog på att i själva Förändringen finns möjlighet att själv förändra lite åt det håll man vill. När man "sitter fast" är det svårt att ändra på nåt….hoppas du förstår mitt svammel.
Med förändring menar jag plötslig arb.löshet, dödsfall, flytt, nytt barn, annan kvinna, nytt jobb etc.
Starta ny diskussion