Ja det är konstigt, att man är så rädd för behåring, en del har mer, en del har mindre. Jag tror att det är industrin som är den stora boven i dramat, de vill ju sälja sina produkter och därmed utnyttjar de människors osäkerhet och självkänsla.

Fast det är väl inte konstigare att inte gilla hår på händerna som att inte vilja ha hår under armarna? Vissa föredrar helt enkelt hårfria områden och andra inte. Förstår inte att det är så himla konstigt? Lite som att vissa vill vara blond andra rödhåriga.

Varför är det ok att raka sig under armarna enligt dig ts?

#2 Vårt tycke om hår kommer ur reklam och media i stort. Vi är färgade kring vad vi tycker om hår av samhället och diverse normer för kvinnor.

 Jag har väldigt svårt att tro att det skulle vara sådan hysteri kring att raka sig överallt och att hår är äckligt om det inte vore för hur media och reklam är vinklad. Jag ville börja raka mina armhålor och ben när jag var 12,13. Det var inte av en egen personlig referens kan jag lova. Men långt bak i huvudet hade jag sett på TV eller hört andra tjejer (kanske killar med) snacka om att "man ska vara rakad", och då blev det det enda rätta.

#4 visst är det kanske så. Men det gäller ju precis allt mer eller mindre. Så förstår fortfarande inte varför det är konstigare att raka sig än vad det är att bära smink?

Sedan har ju behåring en hygienisk aspekt också, jag tänker att om man rakar sig t ex, under armarna så blir det luftigare och man svettas inte lika mycket kanske, men det känns fräschare. Men det stör inte mig om någon inte har rakat sig under armarna, det är var och ens ensak tycker jag. Eller var man nu inte har rakat sig.

Det är luftigare under armsrna MED hår 😊 Det är en modegrej helt och hållet, tidens idealbild av en kvinna är tämligen hårlös bortsett från huvudet. Man behöver inte gå längre tillbaka än 70-talet och början på 80-. Då var det vanligast att inte raka något. För män var det till o med så att en del skaffade sig brösttoupe om de inte var "nog" håriga på bröstet enligt rådande hårighetsideal.

Var och en gör som den trivs med är mitt motto.

Själv rakar jag mig så lite som möjligt, regelbundet bara under armarna på sommaren för det känns mindre svettigt då. Inte har jag så stark hårväxt heller för den delen.

Jag var tonåring innan hårfobin bröt ut på allvar - växte upp med att sådant var individens ensak - så jag är inte så känslig för andras åsikter. Men jag tycker synd om dem som uppfattar det som ett socialt tvång att slätraka sig överallt utom på huvudet.

Rätt självklart också det har att göra med medias ungdomsideal och det konstiga synsättet att naturliga kroppar är "äckliga" så snart de börjar mogna. Tonårsfräsch och välmodellerad ska man helst vara oavsett ålder, till vilket pris som helst. Då får det inte finnas några rynkor, fettgnuttor eller hårstrån som förstör drömbilden.

För att man vilö se mer feminin ut, och då är man inte lika hårig som en man helt enkelt! Nu är jag super duper blond, så jag behöver inte oroa mig om några synliga hår, men jag rakar fortfarande benen för de blir så mjuka, under armarna för att jag faktiskt upplever att det blir mindre svettigt (även om det inte är sant är det vad jag upplever), noppar ögonbrynen för att få ögonen att se mer vakna ut och jag trimmar könshåret för att det faktiskt börjar klia på mig när håret är långt (återigen, det kanske inte är sant men jag upplever det så) Däremot kanske inte det gäller för alla, och jag säger inte att man inte är feminin om man inte rakar sig! Men att det antagligen är därför många gör det helt enkelt

#9 precis,  man är INTE mer feminism för att man rakar sig.

Tycker det är intressant som #9 skriver att "man känner sig mer feminin". Men på 70-talet kände man sig mer feminin utan BH och överklass-kineser för 100 år sedan kände sig mer feminina med små (höpsnörda) fötter… Och på Tonga ska en idealkvinna vara mycket rund. Vad som får oss att kånna oss feminina är inte frikopplat från rådande idealbild. Däremot varierar det på olika platser och i olika tider hur idealet set ut. Jag känner mig inte mer feminin om jag rakar nåt. Tvärt om faktiskt. Känner mig vacker med allt kvinnligt hår. Enda undantag är enstaka kraftiga "skäggstrån" som jag inte vill ha.

Jag upplever inte att jag har hårfobi. Jag började raka mig under armarna i sjuan, av den enkla anledningen att jag annars var tvungen att duscha varje dag för att inte stinka. Jag ville inte duscha varje dag, då var det enklare att raka mig. Svettlukten fastnade i håret helt enkelt. 

Sen provade jag att raka benen och upptäckte hur underbart mjuk man blev. Ville därför även prova att raka bikinilinjen, där hade jag tidigare bara klippt med sax när jag upptäckte att det blev långt. Sen utvecklades det till att jag provade att helraka. Numera rakar jag under armarna regelbundet, och ben+bikiniområdet ungefär varje-varannan vecka. Spar dock en liten tofs därnere, tycker det är snyggast. Ögonbrynen har jag aldrig noppat däremot. 

Men om jag är sjuk, eller bara lat så kan jag låta bli att raka hela kroppen. Och jag har inga problem med att visa att jag har orakade armhålor, ben eller underliv. Struntar faktiskt totalt om andra tycker det är äckligt eller inte. 

Jag upplever alltså inte att jag blivit "tvingad" eller så till att raka, men det är klart att jag kanske aldrig kommit på idén om det inte var socialt accepterat att raka. Men jag tycker det är ungefär samma sak med smink (som jag aldrig använt), vikthets osv. Butiker tjänar pengar på att vi rakar oss, sminkar oss och vill gå ner i vikt, och därför förstärker dom gärna bilden av den "perfekta" människan/kvinnan/mannen så att vi ska stressa och konsumera ännu mer för att se ut så. Sen är det väl olika hur mycket man påverkas. Själv har jag alltid varit ganska anti mot trender och ideal, jag föredrar ofta att göra precis tvärtom.

Vad jag läst (försökt leta nu men hittar inte inlägget) är att Gillette (som då hette något annat) gjorde reklam efter andra världskriget om att kvinnor borde raka benen och under armarna. Då detta var "fräschare".  Gillette tjänade pengar och kvinnor behövde anpassa sig än mer.

Jag har för mig att även se gamla egyptierna rakade sig eller noppade ögonbrynen? Åt minstone fixade dom sitt utseende genom kosmetika och peruker. Så denna hysteri är inte ny.

Inte nytt nej, mode, fixa sitt utseende med frisurer, peruker, smink, parfym, tatueringar, smycken osv har vi nog alltid gjort. Att binda ihop fötterna för att de ska vara små och feminina förfasas vi över nu, men inte i Kina för 150 år sedan. Nu lägger sig tusentals kvinnor "under kniven" för att göra om sina bröst så de liknar mer idealet. Jag har svårt att se skillnaden. Det negativa med det tänker jag ör att så många mår dåligt och känner sig missnöjda med sin kropp … En rätt lång period av rätt kraftig Ogillande av sin kropp föregår nog de flesta operationer. Sen tycker jag man ska välja vilken frilla man vil överallt på kroppen, och för att man gillar sig och vill göra sig fin och mår bra. Smaken o baken är olika, vi tycker olika om vilka frisyrer på huvudet som är finast och garanterat vi tycker lika olika om olika frillar på könet

Vissa män borde ta bort hår, stora ludna tussar som sticker fram på diverse ställen under linnen, värst är väl rygghår..ryser!

#16 Väldigt onödig och dum kommentar. Titta inte om det stör dig.

Tja..lite svårt om man står i kö ^^

#18 Man kan faktiskt titta på annat även om man står i en kö ;)

Vill förtydliga #9 bara. Jag menar alltså att media har bidragit väldigt mycket till synen att det är "feminint" att vara hårfri

Förstår inte varför man ska göra en så stor grej över att vissa vill ha hår och andra inte? Det är allas ensak och vad jag vill göra med min kropp borde knappast röra någon annan i ryggen.
Sen behöver man inte äcklas av håret för att vilja ta bort det, jag gör det för att jag inte vill ha hår på vissa ställen och så enkelt är det, tycker inte att det gör mig varken mer eller mindre feminin eller fräschare heller.

Helt klart är alla fria att göra precis som de själva vill och självklart har vi olika tycke och smak. Men, och det är viktigt, vi måste förstå hur mycket den bild vi möts av i media, film o s v påverkar oss. Det gäller hår eller inte hår i precis samma utsträckning som allt annat mode!

När min dotter gick i sexan pratade skolsköterskan om kroppen och sånt med alla (individuellt). Hon påtalade då tydligt riskerna med att raka sig. För det är ju faktiskt så att rakningen ofta ställer till problem i form av inflammerade hårsäckar, inåtväxande hår, småsår och liknande.

#22 det är vanligt med inflammerade hårsäckar även om man inte talar sig. Och bara för att man rakar sig behöver det inte betyda att man heltakar, vilket då faktiskt inte behöver leda till några problem alls! På mig blir det klåda om jag inte rakar mig då håren kittlar, och jag tror inte att det är så ovanligt. Jag tycker att det är tråkigt hur anti det har blivit att raka sig nu för tiden, ingen påpekar "farorna" med att raka ansiktet…

#23 Men det handlar ju mycket om medias påverkan och detta med att det är vi kvinnor som ska anpassa oss efter en norm… Tror det är främst det många tycker är dåligt med raknings-trenden. Att vi blir så påverkade i vårt val och övertygade från så låg ålder. Vore det inte en sån hets om det i media skulle knappast hälften av de som rakar sig göra det.

#24 det gör det absolut, men det känns oavsett vad som att man inte ska raka sig enligt många vilket väl också, indirekt, beror på media? Varför inte bara strunta i vad folk väljer att göra istället kan jag känna… Ett bra svar hade varit "man måste inte raka sig, men om man vill är här några tips" Men det är bara min åsikt, såklart

mitt exempel i #25 gällde en speciell tråd där någon frågade om råd, glömde nämna det

Så länge det handlar om "smaken o baken" och fritt val är det väl bra. Det som kan göra mig ledsen är att en del tycker sina hår är äckliga. Då är det ju inte bara frågan om att tycka att vissa frillar är snyggare än andra … Bästa vire om alla gillade sina kroppar som de är skapta med hår och allt och att raknin/inte enbart handlade om att göra sig lite fin eller slät eller låta krullet vara mjukt. Men så är det ju inte helt. Och frågan är om inte alla släta ohåriga bilder på reklam/film/osv medverkar till att många unga tjejer har tendens att känna att deras naturliga hårighet är äcklig?

Har inte läst igenom så mycket här nu, men jag tror att från början kanske det hade med marknadsföring & göra?
Män rakade ansiktsbehåringen, de sålde bra, försökte hitta ett sätt att få flera att köpa rakhyvlar = nice med lena ben.. and from there it went.. eller något?

Ja, jag vet inte riktigt. Tror det kan ha varit något med att få in pengar från början och sen tog nästa generation det vidare till att det är för att det är fint osv.
Nu för tiden känns det dock som att det börjar lätta lite, att man får göra som man vill vilket är otroligt bra och skönt!

#28 Vet faktiskt inte om det alls börjar "lätta". Jag minns ännu hur det blev då en tjej råkade visa sina håriga armhålor i media. Vilken hysteri! =p

#29 Och de var inte ens särskilt håriga, mer som att hon hoppat över rakningen några dagar bara.

Ja alltså, det där med hår är en evig diskussion. 
När jag var yngre (fyller 23 om ca 3veckor) så fann jag det snuskigt med kroppshår på mig själv, rakade bort allt i 7an. 
Upptäckte i duscharna efter gymnastiken att de flesta inte rakade sig i just underlivet vilket var helt galet i min värld. 
Ett par år senare slutade jag bry mig, rakade när jag kände för det. 

Samma sak gäller nu, vill jag gå med håriga ben så gör jag det. 
Underlivet låter jag vila periodvis från rakningar, föredrar rakat för jag upplever också att det "kliar och kittlas" när man har hår där. Inte skönt alls. 
Den kroppsdel jag egentligen rakar mest regelbundet är mitt huvud, haha. 

Min pojkvän (och blivande sambo om en månad) bryr sig inte det minsta om jag har hår eller inte.
Han själv föredrar att raka skrevet men behåller håret överallt annars.
(Han har ganska långt och tjockt skägg, ganska mycket hår på bröst och mage, även bitvis på ryggen som han förvisso inte är så jätteglad över - han har låtit mig vaxa men det blev bara värre efteråt så nu har han accepterat läget med att ha hår där.) 

Jag själv bryr mig inte det minsta om var han har hår. 
Det är hans kropp och det är inte jag som ska bestämma hur han ska ha det även om jag ibland tycker det är skitkul att plocka hans bryn då han har rätt så rejäla sådana. (han ber mig plocka dem)

Förr vägrade jag en kille med hår på kroppen, för att det var äckligt och konstigt. 
Lustigt att man kan förändras så, antar att man mognat och nu ser personen istället för håret. 

Har en kusin (och typ bästa vän) som är ett par år yngre, hon ser hår som det vidrigaste som finns i världen. 
Hennes dröm är att få helkroppsvaxa (+ raka ansiktet) min kille så hon slipper se håret.
Han tar det med en klackspark och kramar henne mer än gärna så att han kan gnugga sitt skägg i ansiktet på henne som "terapisession", haha!! 
De har en härlig hat/kärlekrelation baserat på åsikterna om hår 😂

#0: "Snart blir det väl äckligt att ha hår på huvudet också?"

Det verkar ju som om en del män tycker det, man ser ju åtskilliga som knallar omkring och ser ut som förvuxna bebisar.