Hej Surpan,

Fick min diagnos efter att jag sökt för bland annat vuxenakne, sen gjorde man ultraljud och tog blodprover. 

Tvekade lite om jag skulle skriva eller ej. Jag fick diagnos PCOS för några år sedan, och har bland annat ätit Metformin-tabletter och testat p-piller för att få ner hormonnivåerna till "normal" nivå. Käkade också LCHF under några år, mådde jättebra och gick ner i vikt samt fick regelbunden mens. Inga problem alls! Däremot är jag känslig när det kommer till kolhydrater och har gått upp igen.

Det jag fått höra av specialistläkarna är att PCOS snarare är en fördel när det kommer till att skaffa barn. Det som generellt gör det svårt, oavsett diagnos eller ej.. är just oregelbunden mens som ofta är en följd av höga insulinnivåer, som i sin tur ofta är en följd av övervikt. Sen kan man ju diskutera vad som är hönan och vad som är ägget.. en heeeelt annan historia.

Vad jag vill ha sagt med detta är att, låt dig inte skrämmas och framför allt låt inte tankar och föreställningar begränsa dig.. att tro att oj nu kommer det här och det här att hända, nu kommer det att bli så och så. Allt handlar så mycket om förväntningar och olika saker som påverkar. Däremot om du har symptom som du vill bli fri från, så gå den vägen 🙂Googla, det finns massor. 

Men… jag skulle kunna skriva mycket, men vet inte riktigt vad det är du skulle känna att du blir hjälpt av just nu?

Jag tänkte att jag länkar till min blogg, som jag inte skrivit i på tre år. Där finns en del länktips också. Och kan samtidigt passa på att säga att jag ser mig inte som en PCOS-patient.. det är inte vem jag ÄR, och förutom en del fysiska symptom som jag fortfarande har så ger jag ingen tid eller tankeverksamhet alls åt detta idag. Jag ser mig som frisk 🙂
http://mittlivmedpcos.blogspot.com/

#1 Tack för du svarade!

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha hjälp med i denna tråd. jag vill nog mest ventilera och höra andra berätta. 

Jag är inte överviktig som det är nu, men jag går upp i vikt lätt. Jag har hållit min vikt senaste åren med lågkolhydratkost, men så fort jag tittar på en skiva bröd har jag gått upp 3 kilo… Min gynekolog sa till mig att det var PCOS som gav den oregelbundna mensen och de höga insulinnivåerna på grund av testosteronet, och att det sedan ledde till övervikten, men du säger tvärt om.

Kommer man alltid behöva gå på P-piller för att livet ska vara OK? Jag tycker P-piller inte känns så bra så det är lite pest eller kolera antar jag.

Hur gör folk som vill skaffa barn med PCOS? Tar man ägglossningstest?

Fick min diagnos efter att vi försökt skaffa barn nästan ett år. Min mens har alltid varit oregelbunden var tredje-var fjärde månad.

Det var inte förrän jag blev lite äldre, 20-25 jag fått svårt att hålla vikten, som barn/tonåring har jag kunnat äta hur och vad jag vill. Jag har också haft väldigt grov och mörk hårväxt överallt utom på huvudet där jag varit "typisk nordisk".

Under flera månader provade vi olika hormoner som skulle hjälpa till med ägglossningen men inget hjälpte. Vi var på utredning och dom skickade remiss vidare till fertilitetsenheten där vi gjorde en IVF. Jag blev gravid på första försöket, ganska precis två år efter att vi började försöka. Andra barnet kom av sig självt på tredje aktiva försöket. 

Fördelen jag sett med att gå hormonfri är att jag lärt mig känna min kropp, jag känner av ägglossningen väldigt väl.

Nej, jag säger INTE att det är tvärt om, jag sa: Sen kan man ju diskutera vad som är hönan och vad som är ägget.

För så är det. Ingen har kunnat säga bestämt vilket som orsakar vad. Att de hänger ihop kan nog alla vara överens om dock. 

Fast ja, jag förstår nog vad du reagerar på, jag formulerade mig bakvänt! Höga insulinnivåer som en följd av övervikt. 🤐Insulin är ju ett fettinlagrande hormon, så det naturliga är viktuppgång vid höga nivåer.. 

Jag huua… hormonfri är så skönt. Jag gjorde själv två försök förra och förrförra året med p-piller och aldrig mer. Blev väldigt deprimerad båda gångerna. Har i alltför många år varit hormonpåverkad. Numera använder jag p-dator. Mensen är dessutom fortfarande regelbunden trots att jag inte käkar lågkolhydratkost längre.

Detta ser man ofta hos par som adopterat barn också efter att ha försökt i flera år att skaffa barn på naturlig väg. Sedan kommer plötsligt ett barn… "pressen" är borta och plötsligt fungerar det igen. Man ser vilken otrolig inverkan föreställningar, tankar och förväntningar har på kroppen och dess funktioner och vårt medvetande 🙂rätt spännande. 

Såhär tänker jag. Du kan välja att se det här, eller vad som helst, som något som definierar eller begränsar eller hindrar dig, eller inte. Du kan välja att tänka att du vill skaffa barn (om du vill det) och fokusera på möjligheterna. Du har MASSOR med äggblåsor jämfört med de flesta andra kvinnor, bara det 😉 samt att de allra flesta som har PCOS blir gravida. Det finns liksom inget som säger att det inte går. Såvida du inte intalar dig det. 

Såvitt jag förstått det så har en del ägglossning och en del har det inte. Testa? Och när det känns som det är dags att skaffa barn.. prova och se vad som händer 🙂det kan ju gå hur lätt som helst.. förutsatt att mensen är någorlunda regelbunden så att ni prickar in rätt dagar.

#3 Jag hade samma med vikten, var väldigt smal fram till för några år sen, är 24 nu. 🙂 Behåringen är lite annorlunda dock, jag har tjockt mörkt hår även på huvudet så jag vet inte riktigt vad som beror på vad.

Tack för du berättar om barnafödandet! Skönt att det fungerade direkt på IVF. Hur är det, är det tre försök man har som är förbetalt? Får man fråga hur lång tid det tog i månader att bli gravid andra gången?

#4 Jag säger inte att du har fel, jag lär mig fortfarande. Fick veta om detta idag. Men ja det är ju insulinet som ger övervikten. 🙂

Det med att ta bort pressen och då bli gravid är dock inte sant. Man ser inte det ofta.

Som jag förstod det så är det inte heller så att bara för att vi har fler äggblåsor så är det fler mogna ägg, det är väl fortfarande en normal ägglossning när man väl kommit över den "tröskeln" vid äggblåsorna? 🤔 Så förklarade hon det för mig i alla fall.

Det är klart att vi ska prova och se vad som händer när det är dags, men jag vill gärna vara lite mentalt förberedd på de olika scenarion som kan uppstå i och med detta. 🙂

#5 - Ja, det är tre försök som betalas av landstinget, har man däremot ett gemensamt biologiskt barn så får man inget. Men man får naturligtvis hjälp att återinföra befruktade embryon om man har nedfrysta på sjukhuset.

Dottern är född 30:e maj 2013, fick första mensen 23:e mars 2014, efter det började vi försöka. Blev gravid på fjärde ägglossningen (vårt tredje aktiva försök) månadsskiftet augusti/september. Kan glatt säga att cykeln blev kortare och kortare efter varje mens också. Så nu är jag alltså höggravid med andra barnet ;)

Min tvillingsyster fick reda på att hon har pcos och då var det tydligen stor risk att jag har det. Men när jag gick till umo så sa dom bara att det är inte aktuellt att kolla upp om jag inte vill ha barn just nu. Tycker det är fel gjort. Vill ju gärna ha reda på det :/ vad är dom vanligaste symtomerna på pcos?

#7 - Då tycker jag du ska gå till vårdcentralen! Ju förr du vet desto bättre, men problem med vikten, acne, oregelbunden mens, grov hårväxt lite överallt är vanligt.

#8 Har lite problem med den vårdcentralen där jag bor nu men flyttar på onsdag så kollar jag med dom då :) dom två sista symtomerna du skrev passar bara in på mig :/

marre96,
ett viktigt symptom också är att man har många äggblåsor, och det är ju lite svårt att veta själv… därför gör de vaginalt ultraljud för att se 🙂detta brukar gynekologer kunna göra, eller kvinnokliniker.

#9 - Du har rätt att välja vilken vc du vill i ditt län ;) Du behöver inte gå till den närmaste :) Sen har du alltid rätt att byta läkare/barnmorska/gynekolog/vem det nu är du inte trivs med.

Till mig sa de också på UMO att jag skulle vänta till jag ville ha barn och äta p-piller så länge. :/

Nu har jag vart och dragit blod för testosteron och massa andra hormoner (jag vet inte riktigt..). Läkaren sa att eftersom jag hade alla andra kriterier så skulle testosteronvärdet antagligen vara högt, och hon skulle i så fall skriva ett brev hem till mig om diagnosen. Någon som fått ett sådant brev? Är det bara ett "bevis" på att man fått diagnosen eller har det någon annan funktion?

Jag och sambon har börjat fundera på vad detta gör med våra planer om att skaffa barn och så. Hur vi ska göra. 

När jag gjorde undersökningen i fredag så sa hon också att det såg ut som att jag skulle få mens om två veckor, men jag fick den igår vilket är udda antar jag. Men det kan ju bara vara att hon såg fel.

#13 - Jag fick diagnosen muntligt. men då var ju vi redan uppe i bebisverkstan och träffade läkare och barnmorskor regelbundet.

Men konstigt att hon sa att du skulle få mens om två veckor, för ägglossning syns väldigt tydligt om man har eller precis har haft…

#14 Jag tyckte det med.. Hon sa att slemhinnan var "extra svampig/mjuk" och det tydde på att det var dags om två veckor. Då uppfattade jag det som att jag hade eller hade haft ägglossning ungefär då undersökningen ägde rum. Vilket jag tyckte var konstigt redan då för jag hade haft molande värk i typ en vecka. Hon garderade sig dock och sa att hon kan ha fel men att det såg ut så.

Tänk om jag har ägglossning direkt inpå mensen? Borde jag ringa upp henne och berätta? 😐 Eller ska jag bara anta att hon såg fel?

Jag ringde labbet imorse innan jag gick dit för att fråga om mensen gjorde någon påverkan på blodprovet (i och med att det är hormoner som ska testas), men hon sa att det var OK. Jag har fått uppfattningen att blodprovet är lite formalitet också, att de flesta får diagnosen utan blodprov.

#15 - Ja ett extra samtal skadar ju inte. Du brukar inte känna av äl alls?

#16 Det är det jag inte vet.. Jag har bara vart av p-piller i 1,5 år och ätit dom sedan jag var 15-16 år typ. Så jag har nog inte lärt mig ännu. Jag brukar få lite mensvärk mitt i perioden, men jag tror alltid att det är för att mensen ska komma eftersom jag är så gles i menstruationerna. Men det kanske är det som är ägglossningen då?

#17 - Det kan det ju vara. Jag har ju också haft väldigt glest, 3-4 månader emellan. Men lärde mig rätt snabbt ändå efter att jag tog ur p-staven för jag fick vad jag trodde var gravidsymptom :P Framförallt känsliga bröstvårtor och just det höll i sig fram till mensen kom, sen var det slemmiga flytningar och känsligt luktsinne också. men det visade sig att efter två veckor kom den nedrans mensen hela tiden.

#18 Då är det nog det jag känner. Jag får känslan att "undrar om jag får mens nu", och sen håller det i sig i typ två veckor.  Spännande. Är det när man börjar känna det som man ska sätta igång om man vill bli gravid? Eller bör man ha börjat redan innan?

#19 - Börja så fort du känner av det och kör sedan på ;) Det är ju svårt att veta innan när man är så oregelbunden. Min mensapp hjälpte mig lite också, inte att räkna ut när jag skulle ha äl eftersom det hoppade så mycket men när jag gick tillbaka så kunde jag se att äl-dagen nästan alltid var dag 2 med känningar.

#20 Ja, även om det är trevlig sysselsättning så kanske det inte är så kul att köra på megaintensivt i flera månader som det kan ta mellan varje mens. ^^ Men ja, då ska dt nog lösa sig. Får jag hoppas. 

Allt känns lite overkligt nu. Hoppas det reder upp sig. 🙂

#21 - Klart det löser sig för er! :)

Nej, vi fick liksom schemalagt att ha sex varannan dag hela tiden. Det var det minst upphetsande jag någonsin varit med om!

#22 Tack!

Haha jag förstår det. 😃

Jag fick brevet hem igår. 

Det stod att jag jag hade förhöjda värden av testosteron som de misstänkte, vilket antagligen berodde på PCO. De vill att jag kommer in om ca en månad för ett nytt blodprov.

Är det någon som vet vad de menar med "det beror antagligen"? Finns det ett alternativ till PCO som förklarar samma saker?

Och varför ska jag dra blod igen? När jag har googlat verkar de flesta tycka att blodprov är överflödigt för diagnosen.

Va? Skriver dom verkligen "antagligen"? Det låter lite oseriöst att sjukvården skriver ett sånt brev :P Står det vad för nytt blodprov du ska ta? Är det hormonvärden igen eller nåt annat?

#25 Jag sitter på jobbet just nu så kan inte dubbelkolla, men är 95% säker på att ordvalet var "antagligen". Man blir ju lite undrande. 😐 Men vad ni vet så finns det ingen alternativ diagnos till samma symptom?

Som jag förstod det var det ett exakt likadant prov, alltså hormonvärden. Jag fick inte intrycket av att provet hade misslyckats på något sätt, så jag vet inte riktigt.

Som sagt, jag har hört att de flesta inte drar blod alls, och jag ska dra två gånger för en "antaglig" diagnos. 😐 Jag vet liksom inte..

#26 - Ja, väldigt konstigt ordval av dom. Men nej, jag vet ingen alternativ diagnos som skulle kunna ha med det att göra…

Jahopp.. 😕 Allt känns onödigt jobbigt. Meeeen men.

En helt annan fråga, när man har PCOS och väljer att försöka skaffa barn. Hur vet man när man ska börja testa? 🤔

Man börjar väl försöka när man känner för det helt enkelt. Jag visste ju inte innan, men fördelen för mig med att vara utan p-medel var att jag lärde känna min kropp och kände väldigt tydligt att jag hade äl, det tog dock ett tag innan jag fattade signalerna. Så vi hade ju försökt aktivt ett år när vi sökte hjälp och det var på den utredningen jag fick diagnosen.

Nej men med testa så menar jag gravtest. 🙂 Det brukar ju stå "från förväntad mens", men om man inte vet när det är då..? 🤔

#30 - Aha! Nej, det vet man ju inte ;) Man får chansa, eller testa varje månad.

#24
Det kan vara bra med ett kompletterande prov för att se om du har konstant förhöjda hormonnivåer, eller utesluta andra möjligheter. Det kan också vara så att de vill komplettera med en annan slags analys från ett provrör med helt annan tillsättning. Man mäter olika hormoner från provrör med olika tillsättning. Då kan det vara bra med ett helt nytt blodprov.  Det finns många anledningar till att de vill ta nya prover.

Jag tycker att det låter som om du har turen som fått en ansvarig läkare som verkligen vill utreda grundligt för att ge dig de bästa alternativen. Läkaren vill nog bara ha lite extra kompletterande analyser för att enklare kunna förstå hur du fungerar.

Jag har tagit det nya provet nu. Dock tog de bara ett rör denna gång, första gången tog de tre. Så vi får se vad läkaren säger när vi hör någonting.

Hej! Jag fick min diagnos januari 2014.. Sökte hjälp eftersom jag inte haft mens sen jag var 15.. Fick mens när jag var 14 och hade suuuperregelbunden. Kunde nästan säga på klockslag då jag skulle ha mens, men sen poff så försvann den. Tänkte inte så mycket på det i början, utan jag är överviktig vilket jag var även då, så mamma sa att det kunde bero på det, gick och trodde det ett par år. När jag var 17 så gick jag till vårdcentralen, dom tog blodprover osv men sa bara att det säkert var blodbrist. När jag var 23 så kände jag att näe, fan.. det ska inte vara såhär, sökte hjälp igen, fick remiss till kvinnokliniken som  gjorde VUL och fastställde då PCOS, hade ca 50 äggblåsor.. Dom sa då att min ägglossning troligen stängts av helt. 3 Månader senare träffade jag mannen som jag nu lever med och vill ha barn med. Vi har alltid kört oskyddat, tänkt att det inte spelar nån roll, kommer ju ändå inte bli på smällen. Ingen unge har blivit till än heller. Jag får inte nå hjälpmedel med min hårväxt eller vikt.. vikten måste jag fixa för att kunna få hjälp med bebis eller hormoner.. Men är en bra bit kvar till deras krav. Äter provera till och från. Jag vill stoppa i mig så lite piller som möjligt så jag fick tillåtelse att "hoppa" med proveran, tar den bara var 3 månad då det är viktigt att man blöder ca 4 ggr om året.. Vill ju helst och önskar att det ska sätta igång själv, även om det bara blir ibland.. i mars hade jag en hyffsad blödning som varade i 3 dagar, jag hoppas det var en mens och inte bara nån sorts mellanblödning. Sen dess har jag fått blodstänk ett par ggr i trosorna men sen har det inte varit nån mer blödning. Har dock haft som en mensvärk nästan varje dag i ca 1 månad nu, så imorgon ska jag ta gravtest bara för att vara säker. Inte haft nå graviditetssymptom direkt förutom att jag vissa dagar har ont i brösten, äter som en häst och sen den där "mensvärken" då.. Tror ju inte att det är nåt eftersom jag nästan räknat med ett barnlöst liv nu trots att vi inte ens startat och det finns mycket att testa, men med ett väldigt svagt psyke så är det lätt att ge upp.

Blödningen i mars fick jag när jag hade börjat träna regelbundet och så, hade väl hunnit träna 2,5 månad och nådde i april ett delmål på -15kg, men sen stängde dom gymmet för renovering och sen fick jag en psykisk svacka som gjorde att jag började äta dålig mat och inte orkade bry mig om livet längre. så nu har jag gått upp ca 8 kg.. och ångesten över det gör ju inte saken bättre..

#34 Oj vad jobbigt det låter! 😕 Får du ingen mer hjälp alls? Ska ni inte försöka få IVF eller någonting?

#35 Näe bara Provera för att jag ska få hjälp med blödningarna. 
Njae, först måste man ju försökt minst ett år, sen måste jag gå ner till normalt BMI innan jag ens får prova pergotime (läkemedel som ska dra igång en ägglossning).

Gravtestet jag gjorde visade negativt, jag och sambon såg ett supersvagt streck men det är nog ett spökstreck eller inbillning.. För ingen här på iFokus såg nåt streck på bilden jag la upp, inte ens jag såg den när den va upplagd här, men jag såg det både i verkligheten och på bilden på datorn.. 

Men ska ringa kvinnokliniken och berätta om smärtan, då kanske jag får komma in och kontrollera äggstockarna och se vad som kan göra ont. 

Hur går det för dig då?

#36 Jag förstår :/

Jag fick svar på det andra provet att testosteronet var normalt, men att det antagligen pendlade lite upp och ner. Det stod att det ändå var PCOS, så nu har jag väl det på papper antar jag.

Jag har haft två menstruationer i år. Jag antar att vi är inne i en mer aktiv process för att skaffa barn just nu. Det svåraste just nu är när vet man när man ska ta ett graviditetstest när man har så olika perioder?

Jag är på gränsen att vara överviktig, och jag har gått upp en del efter jag fick reda på allt det här också. Det sabbade min motivation totalt. Det känns som att alla runt om kring en säger att det är ju "bara att göra", och sådant, men jag är hungrig jämt! Jag är hungrig när jag precis har ätit, det är helt sjukt. Och att nu veta att det kommer vara så här resten av mitt liv känns tufft. Jag önskar att flera visste om det här och kunde förstå…