Ska försöka göra min historia kort och tydlig. Men de handlar om någon jag gillar och hen gillar mig tillbaka mot all förmodan men peronen får mig stt tveka med sin tvetydighet och osäkerhet påse på mig själv och de jag tolkat . Vi har det Lite komplicerat eller Udda relation vi har och känner varandra i några år men ingen tajt kontakt bara på arbetsplats lite mer som att vi hälsar pratar lite men mest har hänt med kroppsspråk och blickar . . Men första Åren var de uppvaktning med hungriga blickar som följer en (äter upp en med blicken) komplimanger och personen va modig och framått . Men jag är lite blyg och vissat intresse men också bart blyg och visat tvärt om men ändå en sådana tydlig blyghet som man gör när man är förtjust. Vi tolkar varandra ganska lätt och bra varje rörelse men på senare tid över analyserar jag blir nervös och missar ibland att hälsa och så eller samma sak från bara parten vi över analyserar. Men för mer tid som gått så blir peronen lite osäker ibland nästan, ena stunden pratar personen som vanligt glad och gullig för att sedan gå över till att lossas som att jag inte finns eller när den gjort ett överdrivet hej som va förflöt tar den tillbaka de med att kanske låta bli nästa dag.. Ibland när Jag gör försök till att prata blir personen nervös går in i sig själv nästan som stt dess ansikte kropp ande tag ska snart sugas in i kroppen,får ingen luft andas vill inte stanna men ändå stanna men nästan springa därifrån samtidigt . Då och då försöker personen själv prata men den pratar allt blot lite hastigt eller mumlande med mig annars är peronen väldigt tydlig och självsäker . Men med mig så prata den som ovanstående och jag hinner inte uppfatta ,ursäktar mig säger förlåt och ber personen upprepa sig ,då springer den iväg i all hast. Men den har glansiga ögon när man pratat är lite stel men gör sitt bästa men med tiden mjuknar den,de som gör mig frustrerad är denna tvetydighet att helt plötslig ignorera en . Och man kan skilja på ett hej och hej. Alltså ett välmenta hej eller hastigt men funderat på om den kanske tappar andan de gör ju jag ibland och kan låta lite som ett drygt hej för att man försöker få ut något men blir sådär istället ? Jag vet att det kan va svårt att veta för er eller svårt att tyda men tänkte om någon vart med om liknande och fått någon förståelse eller öppning till varför någon beter sig så eller självs varigt såhär ? Jag förtår också att de kan vara en dålig dag också och massa annat . Men personen får mig att tvivla på mig själv jag är otroligt själv säker och trygg men nu när denna personen Ligger en nära om hjärta tar jag ett litet drygt hej allt för hårt . Och känner såhär, varför göra såhär mot mig ? Är man inte intresserad så låter man bli ta kontakt så den måste va osäker på sig själv och känslorna eller är de ens känslor inblandade kanske har Jag bara vart kär uppöver öronen helt inbillat mig allt . En frustrerad kvinna hjälp ge lite inputt