Om jag kunde färdas 10 år tillbaka i tiden…. Visserligen hade jag tur som hade två föräldrar jag tyckte om.
Ensamheten gör ont, jävligt ont, obeskrivligt ont. Jag vet precis hur det känns att bara fyllas av ångest och ensamhet. Men får jag vara klyschig och säga att det blir bättre?
Du går i skolan nu och det blir svårt att välja umgänge, men när du börjar jobba? Då kommer ni behöva varandras stöd på arbetsplatsen när ni jobbar! så det blir en helt annan miljö än i skolan där man bara ska sitta och titta på när någon lärare pratar, sitta och vänta i någon hall på en bänk och försöka få tiden att gå.

Jag har inga visa ord, bara be dig att vänta tills skolan är över. Jag vet inte om du går i grundskolan eller gymnasiet, men det är inte särskilt kul och HERREGUD vad livet blir så mycket mer fantastiskt när man går ut!

Jag råder dig till att prata med skolsyster. Livet har så mycket mer att erbjuda och det finns hjälp att få så man får känna glädje igen!

#1 Okej… Jag går i 8:an.

#2 aldrig att jag pratar med skolsyster :X De vill jag inte.

Det finns alla chanser att det kan bli bättre om det är sådär skitjobbigt! och allt det trevliga som väntar vill du inte missa!

Om inte skolsyster är en du har förtroende för så kanske det finns nån annan som känns bättre att prata med?

#4 bara tjejen i min klass

Vad sägs om att du kan försöka hitta nån utanför skolan som har samma intressen. Som jag t.ex. gillar anime men det är ingen i min klass som tycker om det. Sen började min syster att gilla det och sen hennes kompis. Vi brukar vara på ungdomsgården och rita, det kom fler och just nu är det personer från 6, 8, 9 och gymnasiet till omed. Ett till exempel är brev vänner, som du kan skriva till istället. :)

#6 hur då? 🤔

Jag går också i åttan och att inte vilja leva är en stor del i mitt så kallade liv.. Min enda sanna vän är död och han var den enda jag lita på… Jg har 5 skäl att leva, 1 Jag ska bli en så bra veterinär att jag kan rädda typ alla djur och ha en egen djurpark 2 Jag ska bli en skådespelare som ingen kan glömma 3 Jg ska skaffa en egen Ö där jag ska rädda utrotnings hotade arter 4 Jag kan inte lämna mina djur hur som helst :/ 5 Jag ska visa de som varit elaka mot mig, jag ska bli lika känd som kung Gustav ;D (mohajahaha) Men jag hade inte levt om jag inte bestämt mig för de målen Jag har en kompis jag med som är en jag faktiskt har kul med, resten är jag väl som en hund valp till och till vissa som faktiskt tror på mig är jag snäll mot och så men jag liksom ja svårt att förklara Jag är snäll mot typ alla och åter får jag skitsnack bakom ryggen och "knivar kastade mot ryggen" Målen är det som räddat mig så bestäm några själv och kämpa för de, och de som är elaka skit i de ingnorera de, skulle själv göra det men har en social fobi för att vara själv , och var med din kompis , vänskap räddar em från mycket :)

Så kände jag också i den åldern, allt kändes meningslöst osv.

Nu när jag har en riktigt dålig dag, och bara inte vill leva längre, tänker jag på att det kunde vara så mycket värre. Jag har någonstans att bo, jag har mat att äta, jag har en familj som jag älskar (även om dom kan irritera ibland, och dom är t.o.m orsaken till att jag mår dåligt oftast), jag är ung och frisk. Och även om jag inte har så många vänner, så har jag iallafall nån. Och så lever jag för stunden. "Idag ska jag sitta vid datorn, kolla på en film, kanske ta en promenad." Hur deppigt och tråkigt det än låter, så är det det som händer just idag. Imorn kanske samma sak händer, eller så blir det något annat. Nästa vecka eller månad kanske det händer något oväntat, roligt. Man vet liksom inte. Du kommer inte vara ung och känna så här hela livet. Men tänk på att du faktiskt har ett liv, ett ganska bra liv, och att du borde leva det. Det finns många som inte får den möjligheten. 

Som tidigare nämnt, hitta någon med gemensamma intressen! Du har ju faktiskt möjlighet till det här på iFokus! :)

Mår du fortfarande dåligt?:) vart går du i skolan? Alltså i Stockholm eller något!

ja… i värmland