Du ringer vc och ber att få tala med läkare och ber att få träffa kurator eller så vänder du dig till skolans kurator.

#1 måste jag prata med någon? Jag kan inte lita på folk…

#2 hur ska du annars kunna få hjälp? Ingen här är utbildad i det du vill ha hjälp med och då kanvi göra mer skada än nytta.

#3 okej jag förstår…. Jag kommer nog få dras med problemet…

Prata med någon psykolog. Om du verkligen vill få hjälp med detta så får du försöka lita på andra. Om du inte litar på någon, varför vill du då ha svar från okända människor via nätet som du inte ens kan se ansiktet på?

#5 Här är jag anonym.

Du kommer behöva professionell hjälp för att bli frisk. Sen är det upp till dig att söka hjälp eller inte.

Har du problem med att du oroar dig för att andra kommer skada sig samt att du inte känner att du kan lita på folk så är det tecken på att du behöver professionell hjälp. Risken finns att det inte kommer att bli bättre utan mycket värre och tillslut lär du inte ens uttrycka dig trots att du är "anonym".

Din psykologiska hälsa är inget du rår för, men så länge du är medveten så kan du göra något åt det.

Prata med en psykolog, du behöver hjälp. Din fobi kan gå över av sig själv, men då måste du jobba på ordentligt och det kan vara svårt att komma igång själv, därför är det bra med en psykolog som kan knuffa igång dig.

Du kan vara "annonym" även om du går till en kurator/psykolog. Dels kan man gå dit och träffa en människa man inte känner, du kan träffa en människa på annan ort osv, så du slipper känna att du möter den där människan ute på stan sen.

Vet dina föräldrar om dina problem? Antar att du bor hemma då du går i skolan (såklart inget måste då man kan gå i skolan länge), men vad säger skolan om att du varit hemma i flera veckor pga det här? Man får ju inte direkt lov att bara stanna hemma utan att ha en orsak till det.

Sedan finns även hjälp-nummer du kan ringa till, och då kan du vara helt annonym. 1177 kan hjälpa dig (ring bara 1177 och be att få prata med någon inom psykiatri då du har psykiska problem), finns säkert några här inne som har koll på nummer till andra ställen också.

Mina föräldrar tar mig inte på allvar. Jag har tillochmed sagt nu att jag vill pratat med någon men dom bara säger nämnen du har ju inga problem!? Jag förklarar och pappa säger något sånt äsch då! Det kommer du över! Men har gått runt såhär i typ 4 år och har inte kunnat koncentrera mig. Nu har jag varit hemma minst en dag i veckan.

Det där låter som en vanlig form av tvångstankar, att någon ska skada sig. Skulle också kunna vara en fobi. Ingetdera är något konstigt för någon som jobbar inom vården. KBT (kognitivt beteendeterapi) brukar kunna hjälpa. Men då måste du förstås först ta dig till en psykolog. Om du är under 18 ska du vända dig till BUP, annars till vuxenpsykiatrin (som ibland har särskilda mottagningar för unga vuxna). Det är absolut inget konstigt att göra det, du är inte knäpp, och det går att göra något åt det. Det vore synd om du skulle missa mer av skolan pga det här!

Om du fortfarande inte vågar ta den kontakt som kan hjälpa dig kan du först ringa till Nationella Hjälplinjen på 020-220060. Där kan man vara anonym och de som svarar är proffs. Det kommer inte att ta bort problemet, men det kan vara ett bra första steg för att prata om det och varför du är så rädd för att söka hjälp.

Måste man gå till någon? Kan man inte bara maila? Jag har nämligen svårt med att åka bil/buss/tunnelbana…

Jo, det finns också något som heter Internetpsykiatri, i alla fall om du bor i Stockholm (en del studier är öppna för personer i några andra landsting), du kan ju kolla upp det om du vill.

Det står att man måste vara minst 16 år men tack ändå#14

#15 Ring BRIS. Barns Rätt I Samhället, tel: 116 111 (eller: 0200-230 230). Det är gratis och du är helt anonym och det syns inte på telefonräkningen att du ringt till dom (så mamma o pappa behöver inte veta om du inte vill). Där finns någon att prata med och du får prata om vad du vill. Det finns även kuratorer där som kan hjälpa dig.