Ofta måste man börja njuta av sig själv innan man kan börja njuta med andra. Om du är helt ointresserad av sex är du nog asexuell men äcklas du av det så ligger det nog annat bakom. Kolla dessa artiklar och se om du får ut något av dem:

Solosex för Kvinnor (Del 1)

och

Solosex för Kvinnor (Del 2)

Jag äcklades av tanken på sex med mitt ex och hade ingen som helst lust, trodde jag hade blivit assexuell. Men när jag sedan träffade min nya vaknade lusten igen. Tror också att det kan ligga något bakom eftersom du känner dig äcklad.

Jag har inga problem att roa mig själv men vill helst slippa ha någon bredvid. Har gått på kbt väldigt länge men hur mycket vi än diskuterar ev bidragande orsak tycks det inte frambringa något som får mig vilja tycka om det med andra.

#3 Fast roar du dig själv är du inte asexuell.

Här står lite mer om asexualitet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Asexualitet

Det är inte säkert att det är KBT som gäller för dig. Om det finns ett djupliggande problem till att du känner avsmak och äckel vid tanken på att ha sex med en annan person så kan du behöva hjälp att komma åt den orsaken. Då kan samtalsterapi eller själavård vara mer till hjälp. Kyrkor erbjuder ofta själavård för den som behöver, det är gratis, prästen eller pastorn har tystnadsplikt, de kommer inte predika utan de kommer lyssna, de har stor vana vid att möta människor från alla möjliga sammanhang.
Vill man inte vända sig till kyrkan så finns som sagt samtalsterapi.

Man måste inte vilja ha sex med en annan person men om du känner att du mår dåligt av det och har olust känslor vid tanken på det så låter det mer allvarligt.

Ikajo: Skulle jag få lust om jag pratar med någon i kyrkan eller går på samtalsterapi menar du? Grejen är väl lite att jag inte vill ha den enbart för att tillfredsställa någon annan. 

Jag kan inte begära att min man ska leva i celibat men jag vill inte ha igång det till varje pris enbart för hans skull och han vill inte ha ett avslut heller så antar att jag måste acceptera hans indikationer istället då och låtsas som inget. Hur jag än gör blir det fel känns det som.

#6 Jag menar att jag tror att det är ett problem som sitter väldigt djupt och som jag tror att du inte mår bra ut av. Det är för att du ska få lusten tillbaka som jag tror du skulle må bra av att prata med någon. Det är för att jag tror att du skulle må bra att prata med någon överhuvudtaget och få hjälp att bearbeta upplevelser och känslor.
Jag ger de här råden därför att jag vill hjälpa dig för din skull. Inte för din mans skull. Han älskar dig uppenbarligen väldigt mycket men i det här fallet är det din hälsa som står i första rummet. Saker som händer oss kan få långt gående konsekvenser och ibland måste vi ha hjälp att gå vidare.

Jag tycker det låter bekymmersamt att du upplever äckel och obehag vid sex. För mig låter det som att det finns något som orsakar dem känslorna och därför tror jag att det är viktigt att leta rätt på det där något och jobba med det.

Du verkar inte ointresserad av sex eftersom solosex uppenbarligen tilltalar dig. Vilket gör sannolikheten för asexualitet liten. Slutsatsen blir att det är något annat som är problemet. Något som beteendeterapi inte kan avhjälpa eftersom det sitter mentalt och i kroppen och förmodligen väldigt långt in.

Jag hoppas att du ändå kan känna att jag försöker hjälpa dig.

TS, #4 och #7, asexualitet handlar om brist på sexuell attraktion, inte brist på sexdrift, så att man gillar solosex behöver inte betyda att man inte är asexuell.

Och känslorna av äckel och obehag kan ju mycket väl bero på att TS helt enkelt inte är sexuellt attraherad av personen hon har sex med, och är hon då asexuell så betyder det alla.

8 jasså? Trodde en ace helt saknade sexuella känslor.

#8, Precis, det ena behöver inte utesluta det andra.

#9, Naturligtvis har man känslor 😃 och kanske är det så att ts bara vill bli accepterad för den hon är.

Men, det ska förtydligas. Är man Asexuell är man likgiltig inför det intima med andra men "äckel" känslor är något helt annat.

Det är inget fel i om du är Asexuell ts men om du känner sådant obehag så bör du nog kolla upp det, det är helt okei om du känner dig likgiltig inför sex efter samtalen med en sexolog, (det är vad jag tror du bör vända dig till) men det hörs som att det ligger någonting i ditt förflutna som gör att du känner som du gör. Det måste ju vara jätte jobbigt 😢

Beträffande din pojkvän så får han antingen gå med på öppet förhållande som du föreslog eller göra slut, han kan inte fortsätta med sina gliringar om sex när du inte är intresserad och har ni pratat om detta borde han förstå det och inte tjata!😡

#10 Känslor ja. Men sexuella känslor är en annan sak.
Jag fick lära mig att man inte hade någon sexlust alls, varken med sig själv eller andra som asexuell. Man hade ingen sådan drift.

#11, Det var det jag skrev om.
Du har blivit fel informerad😃

Då är ju ordet missvisande. Då är man ju trots allt sexuell.

Nej det är det inte, här kan man läsa mer om vad det innebär.

Här har vi en annan länk 😃

Vad kallas man om man inte har sexuella känslor alls då?

#16, Så är det inte för ts men vill du diskutera detta vidare får du skapa en egen tråd.

#17 Det är ju inte helt OT.
Jag undrar bara vad det heter? Vet du inte det kan du ju bara säga det istället för att be mig göra en annan tråd.

#18, Igen, i ts fall så har hon ju sådana känslor, därav är din fråga här ointressant och därför bad jag dig skapa en annan tråd om du ville diskutera, det har inte med saken och göra om jag kunde svara eller inte.

Nu tänker jag återgå helt till ts tråd och inte dividera mer med dig.😃

Förlåt att jag ej svarat men fick hoppa in på jobbet.

Ikajo: Lusten tillbaka? Jag har aldrig haft någon lust att dela min drift med någon annan än mig själv egentligen. Har bara ställt upp för att det är ett måste. Är klart tacksam för din hjälp.

Thaeri: Det är sant, jag är inte attraherad av någon på det sättet så det spelar ingen roll vem det är men jag älskar min man och har alltid gjort.

Nathalie62: Tack för länkarna, det lutar mot att jag är asexuell efter att ha läst på en hel del om det nu. Jag ska prata än mer med min man och se vad vi kan komma fram till.

#20, Det spelar egentligen ingen roll vad man kallar det för, det viktigaste är faktiskt att du själv mår bra och blir accepterad, du får aldrig tvinga dig till någonting som du inte vill, det är det värsta man kan göra mot sin kropp.

Jag tycker det är jätte bra att du ska prata med din partner men det är också viktigt att du går till botten med varför du känner sådant hemskt obehag.

Hur reagerar du om du ser smek och mys på tv till exempel? eller till och med sex? Om du ser någon kyssas på gatan, hur känner du i det ögonblicket då? (tänker just här på om du blir lika illa berörd av "äckel" känslor när du ser sådant).

TS, är det en tänkbar väg att ni har sex tillsammans genom att var och en tillfredsställer sig själv? Att ni masturberar parallellt, så att säga? Det ger både gemenskap och tillfredsställelse, men kanske känns mindre pressande och obehagligt?

Känner du lust till att tillfredställa dig själv eller är det svalt där också? Problemet kan ju mycket väl sitta i kroppen, dvs du kanske har brist på vissa hormoner eller något. Ett förslag är att testa något från hälsokosten som ska öka sexlusten. Har inga konkreta förslag, men gå och fråga eller googla runt.

Nathalie62: Det vill jag gärna slippa se men om det bara är någon puss här och där är jag oberörd. Någon föreslog att prata med någon i kyrkan så det får jag kanske göra.

Gronstedt: Nää usch då gör jag det hellre ensam.

TheresiaW: Det är sällsynt men det händer. Hormonerna är det inga fel på för det har jag kollat upp flera ggr.

Hade hoppats på att det åtminstone fanns en som kanske var i liknande sits även om det är mycket ovanligt men tack för era svar i alla fall.

Vart har du kollat upp, och vilka hormoner?

#24, Då tycker jag för din egen skull att du bör försöka bena ut vad detta hemska obehag kommer ifrån och mitt förslag är främst hos en sexolog.

Det är inget fel i att man är helt ointresserad av sex ts men däremot de hemska känslorna du känner av vid beröringar.

Jag hoppas det ordnar sig för dig och lycka till.

Jag kan inte ge råd om hur du ska lösa din situation men kan svara på din fråga:

**Finns här andra kvinnor med nästintill noll lust och hur löser ni i så fall relationen med er partner??
**Jag känner inte direkt någon lust. Jag äter minipiller som dämpat min lust rejält (men kan heller inte leva utan dom). Men ja, jag kör på i alla fall. Har inga problem i sig utan det är just att känna kåthet som fattas hos mig men förspel för mig hjälper enormt. Jag vill ju ändå ha sex med min partner för jag älskar han och han är riktigt snygg. Jag vill ta på han och jag vill att han tar på mig.. på så sätt kommer vi vidare till själva sexakten.Men med mitt ex så var det glidmedel som gällde och jag ville aldrig ta på han och jag fick ångest inför varje gång vi skulle ha sex.Så det är så olika det där från person till person.. jag har i alla fall inte haft samma lilla lust till alla mina partner.

#27 Varför kan du inte vara utan mini-piller?

#28 Jag har blödarsjuka och kan inte ha mens. Minipiller tar bort min mens så det är en livsnödvändig medicin för mig.

#28 Okej. :-/

#10, så om en straight kvinna känner obehag inför tanken att ha sex med en annan kvinna så ska hon kolla upp sig psykiskt?

För en sexuell människa känner ju aldrig äckelkänslor vad gäller sex, inte inför att som straight ha sex med en person av motsatt kön som hen inte tänder på alls, och inte heller om som straight att ha sex med samma kön i stort?

#31: Du skrev det jag har tänkt! De flesta av oss känner avsmak för sex med vissa och ingen tycker väl att man ska gå i terapi för att man tycker det skulle vara äckligt att ligga med till exempel någon av fel kön eller någon som är väldigt hårig.

Och att man känner avsky vid beröring, som till exempel #26 tycker är så hemskt - vad är det för fel med det? Det är också en helt normal inställning och inget som behöver arbetas bort om inte personen själv vill det. Att gosa och kramas och klappa och klänga är klart överskattat och ingenting nödvändigt.

#31, 32, Nei, det är inte så jag menar. Jag skriver om ts obehag och äckelkänslor som hon känner så extremt mycket av, sådant är inte hälsosamt och måste vara fruktansvärt jobbigt, det räcker ju att hon ser något på tv så dyker dessa hemska känslor upp.

Detta handlar inte om köns-skillnader så förstår inte vart ni får det ifrån, jag utgår från ts och ingen annan.

Det är sin sak att vara likgiltig och helt ointresserad av beröring men en helt annan om/när man känner "avsky", i och med att hon känner så och knappt tål beröring alls blir relationen hon lever i också mer och mer infekterat så spelar det ingen roll vem hon lever med.

Det är alltså de där hemska "äckel"-känslorna som ofta dyker upp hos ts som jag tror hon behöver bena ut vart det kommer ifrån och sådant får man bäst hjälp av en sexolog.

Min asexualitet innebär i alla fall att jag inte har någon som helst sexlust. Inte till en partner och inte till att ha sex med mig själv heller. Och det kvittar om jag varit i en relation eller ej. Min sexlust är borta och har aldrig heller funnits.

Hur jag löser det tillsammans med en partner är mycket svårt. Det har hittills inte lyckats då jag inte hittat någon likasinnad partner. De jag träffat har varit sexuella och har inte velat ha ett öppet förhållande utan de vill ha sex med mig. Alltså har det slutat med att mina förhållanden tagit slut. Jag får leva ensam helt enkelt tills jag eventuellt har turen att träffa en asexuell man.

Jag känner spontant att har du varit utsatt i yngre år så är vägen tillbaka ofta lång. Vi är olika känsliga och läketiden varierar också enormt.

Träffar du en man mitt i "vägen tillbaka" som då börjar ställa krav och ger gliringar så skulle väl den lilla lusten som eventuellt är på väg dö direkt. Låter väldigt naturligt.

Jag skulle nog ta ett allvarligt snack med mannen i fråga och be denne backa ordentligt. Inte en enda antydan från hans håll. Det är inte någons rätt att få ha sex med sig. Och kan inte denne acceptera din process, ja då är han inte rätt person ändå.

Kontakta en kurator/terapeut/sköterska/psykolog. Det finns både privat och på vårdcentralen. Du behöver egentligen inte säga mer än att du vill ha någon att prata med. På VC tex får du då en tid och efter det samtalet bestämmer ni om ni ska ses igen. Vill du inte ha detaljer i din journal om detta så säger du det så fixar de så att det inte kommer några. Detta skulle ni också kunna göra ihop. Med utgångspunkten att ni vill hitta varandra intimt.

Ibland kan det ha med självkänsla att göra. Ibland kan det ha med självkännedom. Vad tänker du egentligen när det "börjar bli dags"? Kan han inte tända dig så är det där ni bör starta om du tycker att det är värt en chans. Tänk dig förspel en vecka. Blickar, smekningar, närhet, något ord kanske. Men säg inget eller gör inget som inte kommer naturligt. Eller försök, men det ska inte till en ansträngning. Kanske är det så att din partner skulle behöva gå i en "kvinnoskola" och lära sig hur man hanterar en riktig kvinna helt enkelt?

Är du attraherad av din man? Har du nånsin varit det?

… Andra frågor du kan ställa dig är, vad fick du lära dig som barn? Ens mamma präglar ofta sin dotter mer än man tror och har denne haft ett "no-no" synsätt till sex, så kan det ha speglat av sig på dig. Det kan hamna nånstans i ryggmärgen. Kanske nåt samtal eller liknande med detta tema i yngre år som ligger djupt?

Det ligger mycket i vad Nathalie62 säger och jag vill inte prata med någon om det ändå bara ska sluta med att jag måste ha lust och ha sex tillsammans, jag vill inte ha det. Har kontaktat en sexolog nu och ska träffas nästa vecka.

Shine: Tack för input.. jag är och har alltid varit attraherad av min man men inte för att ligga i säng och hålla på. Jag gillar inte förspel heller men har gått med på det för hans skull i många år. Varken han eller någon annan kan tända mig på det sättet, att hamna i säng.

Vad jag tänker när det är på väg att hända?: nää fy fan, måste jag, igen, varför, äckligt: ungefär så. är verkligen helt emot det på alla sätt, jag är rädd för att det kanske inte ens är en process, det kanske bara så här det är för mig och jag varken kan eller vill begära att han ska leva i celibat och vi har pratat mycket i våra dar och förstår att det är frustrerande för honom men jag vill och kan inte ställa upp fler ggr nu, det är ju synd om honom också så vet inte hur vi ska göra när han inte vill gå med på öppet förhållande. hur ska vi lyckas överleva tillsammans? vi älskar ju varandra.

#36, Nei, du ska inte söka hjälp för att få någon lust ts utan på grund av dina obehag och äckel-känslor. Klargör detta noga för sexologen när du ska dit så h*n förstår och inte utgår från något annat.

Hur ni ska gå tillväga med relationen är svårt eftersom han inte vill gå med på öppen relation men samtidigt förstår man ju att det är ju dig han vill umgås med så att säga men prata gärna med sexologen om detta också, kanske har denne fler idéer.

Berätta gärna hur det går för dig ts.

Jag tror man ibland tar sexualiteten på för stort allvar. Det blir liksom som en vana och om det inte fungerar så måste nånting vara allvarligt fel typ. Behöver inte alls vara så! Jag kan känna ibland att de är skönt med lite uppehåll. Under vissa perioder vill jag vila. Inte tänka så mycket på sex. 

Men såklart det är ju olika för alla!

Det visa sig att jag är asexuell så antingen får han gå med på öppet förhållande eller så får vi bryta upp. jag skulle genast sluta göra nått jag inte ville o gå me på hans inviter. o pågrund av att jag gjort han till viljes i många år, eller så länge jag kan minnas så har de därför slutat med att jag blivit asexuell för all framtid.

#39 För all framtid? framtiden kan ingen spå.
det finns "chans" att det förändras längre fram.
Det viktiga är dock att du nu inte kommer göra saker du inte vill.

Pågrund av att jag redan är så gammal som jag e så e de minimal chans att jag skulle få nån sån lust o sen har jag mer eller mindre alltid vatt immun mot sånt men jag lider ej så länge jag ej tvingas göra nått jag ej vill.

Har ni gjort slut eller av kom ni fram till?

Om man inte har någon sexdrift alls, dvs inte ens har behov att onanera så är man troligen asexuell. Om man däremot har sexlust och onanerar men inte har behov av att dela sin sexualitet med andra människor, så är man auto-sexuell.

Det viktigaste av allt - det är inte "fel" på människor som inte vill att andra ska närvara, när man tillfredsställer sin sexualitet. Inte heller är det något "fel" på människor som helt enkelt inte gillar sin egen eller andras sexualitet och som inte har behov av att hjälpa andra att tillfredsställa sin. Varje människa bestämmer över sin egen kropp och sin egen sexualitet. Att tvinga sig själv och sin kropp till att tillfredsställa någon annans sexualitet, är farligt för den kroppsliga integriteten, självförtroendet och självkänslan.

I vårt sexfixerade samhälle uppfattas man lätt som "konstig" om man helt enkelt inte gillar att utöva sin sexualitet med andra människor (läs män). Trots det, finns det faktiskt många kvinnor som helt enkelt tycker att det är både äckligt, förnedrande, otillfredsställande, påtvingat och jobbigt när män lägger över ansvaret för sin egen sexualitet, på oss kvinnor. Kvinnor har inget ansvar för mäns sexualitet. Tro mig - män är fullt kapabla att tillfredsställa sig själva sexuellt och de har ingen "rätt" att använda kvinnors kroppar som "hjälp".

Min poäng - du är absolut inte ensam i världen om detta och det är inget "fel" på dig alls, vare sig kroppsligt eller psykiskt. Över hela världen finns det föreningar och organisationer för både asexuella och autosexuella kvinnor och män. Låt gubben din ta ansvar för sina egna kroppsliga "behov" - det är absolut inte ditt ansvar.

Vi har inte kommit fram till nått än. jag har försökt bryta upp men han vill inte det så vet inte hur jag ska göra. visst e det min kropp men jag kan ej hindra han när han har behov som de flesta faktiskt har. det e en ständig kamp o eftersom jag levt me honom så länge så e jag beroende av han. ej ekonomiskt men på andra sätt o utan han har jag ingen. då e jag helt övergiven o ensam o klarar mig ej på egen hand så får väl va me han tills jag dör antar jag.Tack för en del visat omtanke de värmer!!

Gå i terapi och prata om det, det finns hjälp för sånt

#44, Självklart ska man bry sig ts och ibland är det bättre att ta diskussioner via privata meddelande som vi vi gjort och det är bara att höra av sig om du känner för det, ta hand om dig nu.

Ps, har svarat dig igen. 🙂