Är jag dum eller? Relationsproblem?
Är sambo med en kille som tydligen tycker om att jobba istället för att vara hemma. Han skulle ha haft semester i början av juni för att vi skulle ha en chans att hitta på något på tu man hand innan bebisen kommer i augusti.
Nu har jag fyra veckor kvar tills BF och känner inte för att åka så långt bort utifall att bebisen beslutar sig för att komma. Men nu ska han tydligen ha semester och han har tydligen planer på att åka land och rike runt tillsammans med mig och nu tycker jag att det skulle vara läskigt att vara längre bort än 5 mil från sjukhuset. Vet också att hans semester egentligen inte är semester då det kommer ringa konstant i hans telefon iallafall med en massa kunder som vill grejer och som vill att han ska fixa saker år dem och han gör det gladerligen. Så ska man åka någonstans eller sitter och äter lunch ute så ringer det och han sitter och pratar med kunder hela tiden. Hur roligt är det liksom? har sagt till honom att iår behöver han inte ha någon semester, då blev han besviken över att han inte får hitta på saker med mig. Men jag menar… är det jag som är knäpp eller är det han. Det känns som om allt annat kommer före mig just nu. Nu åkte han till råga på allt på tjänsteresa en vecka och jag är i veckan 36 och graviditeten har inte varit problem fri så bebisen kan egentligen komma när som helst. Jag antar att jag hade blivit tvungen att ta taxi till sjukhuset om bebisen skulle komma nu. Sade till honom innan han bokade resa men den blev bokad ändå för han måste åka och kan inte säga nej, han har ju lovat.
Min sambo vill inte diskutera detta med jobbet överhuvudtaget och viftar bara bort det och säger vi tar det sen. Antog att han inte skulle ta ledigt för att umgås med bebisen heller när den kommit, men tydligen skulle han det, vilket jag blev förvånad över.
Hans mamma jobbar på samma företag och sköter lönerna, hon har haft semester i fem veckor men åker dit på söndagarna för att fakturera och betala ut löner, för ingen annan kan tydligen göra det. Och så får hon välja bort att umgås med hennes dotter som hon ser några gånger om året bara för att hon måste hem. Påpekar man att varför stannar du inte en dag till när du vet att hon ska komma och åker imorgon istället, så blir man nästan dum förklarad och får höra…men det begriper du väl, tror inte arbetarna blir så glada om de inte får sin lön. Men jag menar det var i början av månaden som detta var.
Känns som om min sambo ibland har ett eget företag och hade han det så skulle jag förstå om det var så här, men hur många gånger ska han behöva välja bort saker på grund av att han inte kan vara ledig på riktigt? Och hur länge kommer detta att funka innan han går in i väggen? Och vad är det för dönick till chef han har egentligen?
Så respektlöst ifrån din sambo att bara dra 1 vecka nu när bebisen ska komma när som helst! En kompis till min pojkvän , hans brud va gravid, kompisen ville inte ens med på 1 dygns resa till Tyskland ifall barnet skulle komma. Han var ju överlycklig och såg verkligen fram emot att vara med på förlossningen, han tackade även nej till jobb den veckan barnet va beräknat!…
Jag skulle undersöka om din pojkvän arbetar som en galning för att han känner att han måste ha säkerheten till dig och barnet och han tänker pengar = säkerhet och jag måste ta hand om dem.
Men om hans mamma är likadan så kan det ju också vara så att han har en skev bild över hur man ska arbeta.
Sedan skulle jag förklara att du vill att han ska vara med dig och barnet så att han får samma närhet som du till barnet. Och att hans jobbande hela tiden kan i stället resultera att han omedvetet stöter bort barnet i stället för att ge den den säkerhet som han förmodligen vill ge det genom att jobba.
Han kan vilja ta semester nu för att han har dåligt samvete, men inte riktigt fattar att barnet kan komma när som helst och att du vill vara nära det här sjukhuset.
Jag skulle sätta ned foten och säga nu måste vi prata om det här barnet kan komma när som helst. Alternativt skriva ett brev/mejl, om han alltid är stressad så att han kan läsa igenom dina tankar och börja tänka så att ni kan prata efter det :)
We accept the love that we think we deserve - Perks of being a wallflower
“A dog is the only thing on earth that loves you more than he loves himself.” ― Josh Billings
"Min sambo vill inte diskutera detta med jobbet överhuvudtaget och viftar bara bort det och säger vi tar det sen. Antog att han inte skulle ta ledigt för att umgås med bebisen heller när den kommit, men tydligen skulle han det, vilket jag blev förvånad över. "
Ni verkar ha svårt att nå varandra låter det som. Kanske kan du boka en tid med honom, säg t.ex " på söndag vill jag att vi sätter oss ned och pratar igenom det här". Det låter ju fånigt men det kanske kan vara ett bra sätt att få honom att förstå att du menar allvar när du vill prata om hans balans mellan arbete o ledighet. Sedan måste ni såklart gå igenom vem som ska vara hemma och hur mycket! Jag blir helt chockad när jag hör att ni inte ens pratat om huruvida han ska vara föräldraledig när bebisen kan komma när som helst!
Starta ny diskussion