Jag tror det är svårt att svara på för egen del så att säga. Det är oftast människor man känner väl som kan svara på vilket kroppsspråk man har vid olika sinnelag.

Det finns vissa gemensamma drag. Här är några reflektioner.

Men jag skulle föreslå att du ställer dig framför en spegel och spelar de olika känslorna för att observera hur ditt ansikte och kropp reagerar. Föreställ dig en känsla! plocka fram situationer från dina minne och se hur din kropp reagerar. Tankar och känslor reagerar på varandra.

Vid glädje ler/skrattar man blicken är öppen, man söker ögonkontakt och kroppen är vidöppen. Hela kroppen spritter och kroppen kan vara mer aktiv.

Vid rädsla drar man gärna upp axlarna, lägger ihop armarna framför sig för att skydda sig. Man stelnar gärna och kroppen blir "tyst". Andas ofta snabbare.

Skam, rodnar tittar ner eller bort. Vill inte möta någons blick.

Är du nervös/orolig skruvar man ofta på sig pillar i håret eller någon annan stans på kroppen. Andningen ökar och man kan ha svårt att sitta stilla. Många rodnar på halsen och starks under, vilket visar att de har ett adrenalinpåslag. Färgen stiger i ansiktet.

Ljuger man kan man ha svårt att titta personen man ljuger för i ögonen, man kan upprepa sig och prata antingen tystare eller mer övertygande röst än normalt. 

Tänk så här att känslor är impulser till handling. Kroppen reagerar utifrån vilken känsla du känner. 

Är du arg ökar sätts hela kroppens stress hormoner igång, för att du skall kunna attackera eller fly. Pupillerna vidgas och ögonen svartnar.  Pulsen och andningen ökar. Du kan hos vissa se att halsen "pulserar". Man kan knyta nävarna.  Det är om du ställs inför en verklig situation av fara. 

Vid rädsla ökar också stressystemet för att man ska förbereda sig för attack, flykt eller att man fryser till is. Här kan man också ofta se röda halsar och stressfläckar. Här får du samma påslag som vid ilska. Men ibland lär vi in "fel" vi blir rädd för något som inte är en rimlig fara, som att åka tex åka hiss.Då reagerar kroppen som om det vore en riktig fara.  

Irritation är ofta en ilska man försöker behärska. Man ser på personen att den nästan kokar. Ögonen smalnar. Ansiktsfärgen stiger och får man inte utlopp för den, så biter man ihop och blir stel och kanske helt enkelt går där ifrån. 

Men kroppensreaktioner är den samma oavsett om du råkar ut för en verklig eller icke verklig fara. Stresshormonerna ökar, blodsockret ökar, andningen ökar för att syresätta kroppen. 

Det kanske blev lite svamligt men känslor hänger i hop med kroppssensationer. Blir du förvånad vidgas ögonen och du kan gapa, och det ser ut som du tappar hakan.