Jag levde ihop med en man i 10 år, vi har 2 barn. Jag lämnade för 3 månader sedan, barnen är 3 och 1 år. Jag har haft inställningen från början att jag vill kunna samarbeta med honom, för allas skull. Barnen går först. Jag vill inte tvingas ha kontakt med en man resten av barnens uppväxt och känna agg och bråka, så jag vill att vi ska kunna samarbeta bra. Han, å andra sidan är sjukt bitter över att det är slut. Jag gjorde slut pga psykisk misshandel i många år och nu fortsätter han. Han vägrar planera när han ska ha barnen, bara för att vara jävlig. Jag berättade för 2,5 månad sedan att jag bokat in resa med barnen i slutet av juni till Astrid Lindgrens värld. Han sa ok och godkände det då. Nu skäller han att det är på hans helg, trots att han vetat om datumet i månader. Han bråkar om underhållet, han idiotförklarar mig inom föräldrarollen, har hotat att ta barnen från mig, han skäller om att jag ska klä på dem mössor, om hur jag tar hand om dem, ska lägga sig i ALLT. Han bråkar om ALLT. Passar inte tider, ändrar sig i sista stund, skäller på mig framför barnen. Jag har hela tiden slickat röv på honom, för jag vill verkligen INTE bråka med honom. Men detta tar mentalt på mig, att jag ska svara trevligt tillbaka och alltid vara den bättre samtidigt som han kallar mig för idiot, ego, dålig mamma etc. Vad fan kan jag göra? Ska jag behöva leva så här i 17 år framåt? Ska jag behöva ta all skit och aldrig kunna planera något av mitt liv? Jag går hos psykoterapeut pga mitt mående som beror på honom. Jag har haft självmordstankar och varit på psykakuten pga hans terror blandat med allt annat inom separationen. Jag vill ju inte behöva kriga, jag vill att barnen ska ha tillgång till oss båda.