Annons:
Etikettung-kvinna
Läst 1440 ggr
Rheen
5/15/19, 9:44 PM

Aldrig tillräcklig

Måste bara skriva av mig.

Jag jobbade arslet av mig under hela gymnasietiden och satte all min energi på pluggandet till studentexamen (bor i Finland). Idag kom resultaten och jag är så stolt över mig själv. Ändå kräver jag också någon typ av uppskattning från omvärlden - något jag aldrig lyckas få från en betydande person i mitt liv.

Inte ett ord om att det idag är officiellt att jag kommer bli student. Inte så mycket som ett höjt ögonbryn över mina prestationer - de prestationer som tidigare idag fick mig att fälla tårar av glädje. Allt jag fick var en skämtsam kommentar om att mina resultat "inte riktigt" kan jämföras med de bästa i landet. 

Men planera studentfestligheterna vill han - problemet är att han inte kunde bry sig mindre om vad det är som ska firas. Han vill bara duka upp och skylta för gästerna. Skitsamma om jag slitit genom grundskola och gymnasium med en förjävlig prestationsångest och äntligen får avsluta det kapitlet.

Samma sak med körkortet. Han var svinförbannad när jag kuggade första försöket. Satt och spydde galla över mig när jag redan mådde skit. Och när jag äntligen klarade uppkörningen gick det likväl inte att undgå hur tonläget sjönk när han fick reda på att min uppkörning inte varit helt felfri.

Inget jag gör är någonsin tillräckligt bra för någon genuin uppskattning. Jag är sedan tidigare hård mot mig själv, lägger enormt stor vikt på mina prestationer och har svårt för att uppskatta min egen framgång. Men jag försöker verkligen förändra det. Så varför kan inte han också försöka, min egen pappa?

~ Rheen.

Annons:
_Fisken
5/15/19, 9:59 PM
#1

Tänk så mycket nytta några vänliga ord till någon annan gör! Sen är vissa missunnsamma. Du får gratulera dig själv och vara stolt över det du presterat. Du kanske aldrig lyckas få han och bli glad över dina framsteg? Så ödsla ingen energi på en energitjuv. 

Jag ska ialla fall gratulera dig för jag vet hur hårt jobb det är med skola. Grattis!

pyromanen
5/15/19, 10:22 PM
#2

Det går ju inte att förändra en annan människa och om han alltid är såhär och det inte går att prata med honom om det så är nog det bästa att du försöker bestämma dig för att klara dig utan dendär bekräftelse som det egentligen vore rimligt att han gav dig. Bra att du själv ser att det är han det är fel på, att du verkligen har kämpat och jobbat och lyckats! Och grattis till student och körkort!!

[Devya]
5/16/19, 5:46 AM
#3

Va stolt över dig själv och skit i idioter som inte kan uppskatta dig om det inte handlar om perfekta prestationer. Han borde ju bry sig om dig oberoende.

Visst, lättare sagt än gjort men det är något du kan jobba på. Det går ju att gå till en psykolog. Om du börjar gå på universitet så finns det oftast en studenthälsovård du kan uppsöka.

Jag själv fick uppsöka hjälp en gång i tiden. Jag har en pappa som inte brydde sig överhuvudtaget om mig, utan endast mina syskon. Han stack iväg då jag var 3 år gammal och han har bara velat ha kontakt med mina syskon, mig har inte brytt sig ett dugg om. Jag tänker dock så här, det är han som går miste om att lära känna en bra person och jag som vinner något på att inte ha en sådan idiot i mitt liv.;)

Nu försöker han få kontakt med mig men jag har ju stängt den dörren för längesen och kunde inte vara mer glad över det beslutet!

-Aida-
5/16/19, 5:02 PM
#4

Min familj är likadan, inget bra jobbat eller nåt sånt när man väl lyckats med något. Min pappa är också mästare på elaka kommentarer och har tryckt ner mig i många år med mamma som inte kunde bry sig mer. Har blivit jämförd med en viss annan som alltid har MVG i typ allt, dottern dom aldrig fick om man säger så.

Bryr dom sig inte så kommer dom helt enkelt inte göra det heller, dom har sina egna bekymmer och misslyckanden i sin egen ryggsäck som kan fortfarande ligga dom nära än idag, tyvärr kan de låta sånt gå ut över andra med sin taskiga attityd.

Upp till toppen
Annons: