Annons:
Etikettpsykisk-hälsa
Läst 776 ggr
The_snow_falls
2019-03-26 13:56

Påhittade personer i tonåren

Hej alla 😊 Jag har en fundering som kanske någon här kan ha ett hum eller iaf känner igen, för jag har googlat men hittar verkligen ingenting. Jag låter personen det handlar om vara anonym men vi kan kalla henne J. När jag 8-9 år började jag och en tjej i min klass leka väldigt mycket (vi är vänner än idag, 25 år senare). Jag hade inga andra direkta vänner, jag var lite brötig och skrämde lätt andra 😇 Min kompis hade inte det problemet, snarare tvärtom. Vi började med åren dock hänga allt mer tillsammans och eftersom vi delade samma intresse för hästar så följde jag i princip med henne varje dag till stallet och hennes ponny. J var en dominant person och jag som inte direkt hade några andra vänner fann mig 9 av 10 gånger i det. Men så var det till min fundering. Jag tror det började när vi började högstadiet i 6:an. Hon började prata om killar som hon bodde granne med, om att de var med i olika kända band på den tiden, om vad de gjorde, deras uppväxt som var mer eller mindre olika dramatisk, om hur hon smög ut till dem på natten och hade sex med en av de som hon var ihop med samt hur de ibland klädde ut sig till killar i vår skola. Ni minns den där 9 av 10 gången som jag inte fann mig att hon körde med mig? De gångerna började hon hota med att någon av killarna skulle hämnas på mig för att jag "svek" henne. En gång stod min cykel kvar på skolan över natten, morgonen efter var den totalt förstörd, och hon sa att det var de som gett igen för något jag sagt eller gjort mot henne. Vid ett tillfälle (pga att jag kastrerade min hankanin för sent) så fick mina kaniner ungar, hon påstod att det var killarna som släppt en av sina hankaniner in till mina för att retas. Så därför var det ju även deras kaninungar, som hon skulle få… Just den gången ignorera jag henne men så här höll det på. Min mamma hörde henne ofta prata om killarna och frågade hennes föräldrar om detta. De sa ju förstås nej, J träffar inga killar. Hon blev vrålar på min mamma, klart hennes föräldrar inte visste något. Klart att det även gick ut över mig, hur kunde jag låta det hända. Med tiden blev jag väldigt underlägsen henne. Jag mådde dåligt innan och hade det väldigt tufft hemma utan att gå in mer på det. När vi var 15 flyttade hon och hennes föräldrar ut på en hästgård 6 mil bort, detta eftersom de nu hade 3 ponnyer. Jag flyttade i princip in hos dem, dels för problem hemma men jag förnekar inte att hon gärna uppmuntra mig att följa med. Det var inte helt okomplicerat och det har varit mycket som hänt efter det. Jag bodde dock kvar hos dem i 11 år och vår relation idag är en helt annan. Vi har öppnat upp och förstår varandra. Hon ångrar mycket och vi kan prata om allt igen. Men jag kan inte ännu fråga om de där killarna som jag numera förstår inte fanns. För när jag flyttade med henne så började historierna väldigt snabbt försvinna. Att jag inte frågat än är för att jag kan inte förstå varför hon hittade på dem? Är det någon som kan tänkas veta något alls? Tack

Annons:
[dynamitella]
2019-03-26 14:35
#1

Hon var väl ensam och skämdes över sitt tråkiga liv. Det hon ljög ihop var troligen önsketänkande. Hon låter omogen, osäker och manipulativ.
Jag hade hållt ett ett öga på henne, för sånt beteende kan sitta kvar.

The_snow_falls
2019-03-27 20:41
#2

Jo, kanske kan det vara så. Men hon var en populär person med många vänner. Visserligen dominant och ville gärna bestämma men varför hitta på personer för en person (mig), hörde henne väldigt sällan prata om personerna när någon annan var med, som hon verkligen inte behövde impa på? Jag hade inga andra vänner i princip så varför hitta på historier när jag redan såg upp till henne?

Upp till toppen
Annons: