Preventivmedel

Sterilisering

2019-02-04 20:08 #0 av: [IdaSoren]

Kan börja med att säga att jag är en kvinna med livmoder.

Börjar allvarligt fundera på att ta kontakt med vården för att se om jag kan få till en sterilisering. Är beredd på att få mothugg av läkare då jag har hört att det är vanligt när man är ung - är det till och med så att de kan neka en totalt? Trots att det är ett väl genomtänkt beslut och jag är vid mina sinnens fulla bruk, menar jag.

Min fråga är egentligen till er som gjort detta (oavsett ålder), hur går jag till väga? Kontaktar jag vårdcentral och berättar att jag vill göra detta och ber att få träffa en gynekolog? Kan de neka mig redan i telefon? Berätta gärna hur ni gick till väga och blev bemötta.

Anmäl
2019-02-04 20:22 #1 av: Hera

Jag har själv kvar min.

Min erfarenhet är att både ålder och anledning spelar in. Är man ung och har tex stora besvär kanske det går. Eller har sjukdom.

Annars tror jag man får kämpa väldigt hårt. Eller om man är man egentligen. Då krävs det utbredning. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2019-02-04 20:37 #2 av: dynamitella

Jag steriliserade mig för två veckor sen på onsdag :) 
Jag ringde min lokala gynmottagning och förklarade att jag behövde träffa gyn för två saker - en förändring i slidan och diskussion om sterilisering. Först vägrade hon ge mig tid alls, sen gick receptionisten med på att ge mig tid för slidproblem och lovade att skriva en anteckning om steriliseringen till gynekologen.
Väl där hade gynekologen ingen aning om detta, då receptionisten sket i anteckningen. Gynekologen var snäll och pratade med mig snabbt och lät mig skriva på papper om godkännande av sterilisering/att jag förstod konsekvenserna.
Sen utfördes lite blodprover, och 6 månader senare blev jag kallad för titthålsoperation.

Ju mer påläst du är själv, ju enklare verkar det vara :) Tillåt ingen stoppa dig, ta ingen skit, och stå på dig!

Anmäl
2019-02-04 22:36 #3 av: Maleficum

Vet inte om detta hjälper alls eller så, men för ett antal månader sen snubbla jag över en TED talk på youtube som jag tycker var väldigt intressant! Men också lite trist att det ska kunna vara så himla svårt :(

Lycka till!

Har själv haft tankarna på det då jag aldrig vill ha barn.

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-02-05 17:30 #4 av: flocken

Jag var 29 när jag sterilisera mig.
Jag har en speciell sjukdoms historia då jag riskera mitt liv varje graviditet o nu sa läkaren att jag inte fick bli gravid flera gånger. Så jag hade inga problem med det. Trots ung ålder. Men vad jag vet är det väldigt svårt om man är ung o frisk.
Man har fortfarande sin mens och kan bli rikligare efteråt. De första gångerna efter var hemska. Nu 7 år senare rullar livet på.

Sajtvärd rexkanin & fibromyalgi Driver Djurflockens hunddagis. Litet hunddagis i hemmiljö. www.djurflocken.se / vh Mette
Anmäl
2019-02-06 00:02 #5 av: Turast

Man har rätt att bli steriliserad när man är över 25 år. Men många har problem med att sköterskor nekar osv. Själv ska jag sterilisera mig när jag fyller 25 (blir 23 nu).

Vad jag förstått är det svårare om man inte har barn då alla verkar tro att alla kvinnor måste vilja ha barn.

Stå på dig :) och lycka till!

Medarbetare på Valp och Unghund ifokus!
 Peace out~    - Turast
Blogg: Unidogs

Anmäl
2019-02-06 09:45 #6 av: pyromanen

Blev steriliserad vid 40, Hade tre barn. Det var ingen som "protesterade", men lite långsam process (och det ska det nog vara), med obligatorisk samtal med kurator (de vill säkra sig dels att det är genomtänkt, dels att det är kvinnans eget beslut) även helt i "sista minut" inne på operationssalen innan jag sövdes fick jag såna frågor och nåt papper att underskriva.

Anmäl
2019-02-06 16:02 #7 av: [IdaSoren]

Tack för svar!

#1 Vill alltså inte operera bort livmodern utan bara knipsa av äggledarna :)

#2 Tack för utförlig info, precis det jag undrade om!

#3 Tack, inspirerande video faktiskt.

#4 Tycker ju dock inte det ska behöva vara svårt bara för att man är ung och frisk, det är ju en laglig rätt man har oavsett vilken person man är. All vårdpersonal verkar dock inte hålla med om det vilket är synd. Självklart fortsätter mensen som vanligt, finns inga belägg för att den skulle bli rikligare heller vad jag vet, menscykeln påverkas normalt inte av ingreppet alls.

#5 Precis, det är synd att man ska behöva förbereda sig för en kamp när det gäller ens egen kropp, men är ju rimligt att det ställs krav på förståelse och att man är helt säker förstås. Men man känner sig ju inte peppad att gå dit och be om en remiss i alla fall, eftersom man förväntar sig att bli nekad i dörren typ...

#6 Har förstått att det är mindre protester om man är äldre och redan har barn, men jag hoppas ju att jag inte ska behöva vänta halva mitt liv samt föda fram massa oönskade barn bara för att få min vilja (angående MIN kropp) igenom Lipar

Anmäl
2019-02-06 16:06 #8 av: Maria

Man kan väl alltid göra det privat.

/Maria

 

Anmäl
2019-02-06 16:32 #9 av: dynamitella

#8
Privat? :) 

Anmäl
2019-02-06 20:42 #10 av: Emptymoment

TS: https://www.memecenter.com/fun/465780/legend-of-zelda---falcon-punch

Skämt åsido...jag har ingen aning. Ville bara muntra upp stämningen Galen

Anmäl
2019-02-07 07:35 #11 av: Maria

#9 Ja sjukvård som man betalar själv.

/Maria

 

Anmäl
2019-02-07 15:34 #12 av: Lona

Det GÅR dessutom att bli gravid senare om man nu skulle ändra sig. Däremot tycker jag verkligen att man borde få betala eventuell IVF själv i de lägena (för ja, det händer).
Med det menar jag inte att man kan sterilisera sig med tanken att man kan ändra sig, men om sjukvården är så anti så finns det ju faktiskt en utväg, för både kvinnor och män som steriliserat sig (och är friska).

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-02-07 15:43 #13 av: [IdaSoren]

#8 Ja såklart, men jag är inte säker på att attityden är så annorlunda där, eller? Tror inte att anledningen till att läkare är tveksamma har ekonomisk grund, det är väl snarare så att man som kvinna förväntas vilja ha barn någon gång i livet och avviker man från den normen så har folk svårt att tro att det är sant.

#12 Precis, och om jag minns rätt så får man betala IVF själv i det läget, vilket jag håller med om är vettigt. 

Kan uppdatera i tråden om hur det går ifall någon skulle vara intresserad Glad

Anmäl
2019-02-07 15:56 #14 av: Maleficum

#13 Uppdatera gärna hur det går! Och håller tummarna det går smidigt och du slipper för mycket motstånd!

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-02-07 17:49 #15 av: Lona

#13, Nej, man behöver inte betala för IVF i de lägena (åtminstone inte för några år sedan i Västra Götaland). Det som är väldigt knepigt med IVF överhuvudtaget är att reglerna och bestämmelserna för kostnader, antal försök mm varierar mellan länen. Borde vara samma över hela landet! Sorry för OT!

Det där med privatkliniker kan nog variera stort. En del vill ju göra vilka ingrepp som helst, bara de får in cash... Medan andra är mer etiska och i alla fall diskuterar saken med patienten.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-02-10 21:24 #16 av: MonicaLagerquist

Jag lät mig sterilisera mig för 30 år sen.
Jag var då 29 och hade just fått mitt femte barn.
Ett beslut som jag inte har ångrat mig en sekund.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2019-04-01 20:29 #17 av: [IdaSoren]

Hej alla, tänkte uppdatera för de som är intresserade. Jag har nu blivit uppskriven på operation, väntar i nuläget på att få en operationstid men det är alltså bara en tidsfråga.

Processen gick lite enklare än jag hade väntat mig, även om jag som förväntat stötte på motstånd.

Jag började med att gå till vårdcentralen, där min läkare inte ifrågasatte mitt beslut överhuvudtaget utan bara informerade mig om det vanliga (att proceduren inte är reversibel etc.), frågade om min sjukdomshistorik och sedan skrev en remiss till sjukhus/gynklinik.

På sjukhuset fick jag träffa en läkare som blev förskräckt och bedrövad över det jag sa. Jag försökte vara ärlig och krass med att läkarens känslor inte rör mig i ryggen och att det inte är mitt problem att detta kändes så jobbigt för dem att höra. Läkaren försökte ändå vara förstående och respektfull, men det hela mynnade liksom ut i förmaningar om att "vi brukar bara göra detta på folk som är 40 år och har 3 barn", "sterilisering är inte det säkraste alternativet, jag tycker du ska ta en spiral istället för äggstockarna kan växa ihop igen" och "du kommer ändra dig när dina kompisar och alla runt omkring börjar skaffa barn". Jag förklarade att jag inte hade lust att vänta i 25 år till innan jag fick börja bestämma över min kropp och då fick jag höra att det var rutin att låta folk i min ålder träffa en kurator innan ett beslut togs.

Sagt och gjort, jag remitterades vidare till kurator och möttes av en förvånad sådan. "Man måste inte alls träffa kurator för att få sterilisera sig, jag förstår inte vad de menar, det är ju ditt val?" sa kuratorn. Denna person var helt oförstående till det motstånd jag (och många innan mig) mött, menade att det är min kropp och mitt beslut och förklarade att om en läkare inte ville utföra ingreppet ska denne omedelbart lämna in ett skriftligt beslut till socialstyrelsen, vilket jag ju visste om. Sedan frågade kuratorn lite skrattande om det var något annat jag ville prata om, när jag ändå var där, och annars tyckte hen att vi kunde avsluta besöket, eftersom (jag citerar) "jag ser ju att du inte är psykotisk eller något sådant, så jag ser ingen anledning till att du ska behöva vara här när du redan verkar ha tänkt igenom detta så noga".

Samma dag som kuratorbesöket blev jag uppringd av min läkare igen. Hen sa "nu har du gjort allt som du *ska* göra (notera att detta även inkluderade en gynundersökning som utfördes under det första läkarbesöket), så nu finns det inget mer att göra än att boka in dig på operation, om du fortfarande vill?".

Där är vi alltså nu. Upp till 3 månader skulle det ta att få en operationstid.

Till er som funderar på detta och tror att det kommer vara en kamp: stå på er. Ni har lagen på er sida och jag tror, när det kommer till kritan, att det är få läkare som faktiskt skulle skriva ett skriftligt beslut om varför ni inte skulle få sterilisera er - och i slutändan tror jag inte att socialstyrelsen skulle gå med på det ifall det hela egentligen bara handlar om läkarens personliga känslor.

Med det sagt skulle jag inte rekommendera någon som inte är 100000% säker på sin sak att ens överväga detta, såklart.

Anmäl
2019-04-07 07:41 #18 av: Thiah

#17 3 månader bara?
Jag bor i södra Finland och här är väntetiden cirka 6 månader men troligen mer då sommaren kommer emellan.

Jag är 35 och har 2 barn +kass rygg så för mig var det aldrig några problem. Skönt nog.

Lycka till med din operation =

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2019-04-07 13:46 #19 av: [IdaSoren]

#18 Enligt vårdgarantin ska man få en tid till operation inom 90 dagar efter att beslutet har tagits, men det händer ju såklart att det tar längre tid för vissa ändå. Jag är inte stressad i alla fall, känns bara skönt att det är på gång :) 

Anmäl
2019-04-07 14:09 #20 av: Thiah

#19 vi har något liknande här men just på denna operation, som bara sker på ett sjukhus, så är väntetiden längre. Men jag har ingen panik heller. Så länge det är I rullning

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.