Så fruktansvärt nedvärderande att du inte blir tagen på allvar! Kräv att få träffa andra läkare, ta med dina föräldrar så kan de hjälpa till med påtryckningar så du faktiskt får hjälp, det här är inte normalt. Tyvärr är enda sättet att fortsätta gå till olika läkare tills du träffar någon som tar dig på allvar. Man kan också med gott samvete hota med patientombudsmannen om man får ett sådant uselt bemötande där man inte blir lyssnad på utan att symptomen bara viftas bort. Var inte orolig att trampa folk på tårna, de kan bli rätt förfärade, du ska inte behöva må så där bara för att folk är idioter.

Du kan förutom vanlig vc vända dig till en gynekologmottagning, även privata sådana. De brukar vara mer benägna att hjälpa folk faktiskt.

Jag tycker inte det känns aktuellt att ta p-piller eller liknande, de kan definitivt förvärra läget, all hormonpåverkan kan ha en negativ följd även för kvinnor med stabilare pms eller ingen alls.

Dessutom ska du veta att du har rätt att sjukskriva dig från jobbet de dagar du mår så här, du har ingen skyldighet att förklara varför så länge de inte kräver läkarintyg. Om någon skulle få för sig att fråga kan du bara säga att du inte vill diskutera det men att du uppskattar omtanken.

Det hade kunnat vara jag som skrev det där, förutom att jag är betydligt äldre. Jag mådde som du i tonåren, sen växte just PMSen bort för att komma tillbaks nu när jag är drygt 40. Även jag blev runtputtad; gynekologen menade att det var psykiskt och skulle hanteras inom psyk som i sin tur hänvisade tillbaka till gyn.
Är du kollad ordentligt så att du inte har något som gör att du får onormalt stort hormonpåslag? Bland annat cystor och tumörer kan rubba hormonerna, det behöver inte vara något farligt men kan vara bra att åtgärda.

Har du någon kontakt inom psykiatrin? Äter du någon medicin mot depression/ångest? Flera antidepressiva preparat har effekt även mot PMS, tex är det rätt vanligt att man behandlar med SSRI eller tricykliska. Om du redan äter något sådant läkemedel så kan det funka att höja dosen just under PMS-perioden men givetvis ska du fråga läkaren först!

Det finns ju olika typer av hormonella preparat, en del med lägre risk när det gäller biverkningar i form av hjärt- kärlsjukdom. Läs på riktigt ordentligt om hur de funkar, vad de har för biverkningar, i vilken grad och så vidare. Det är betydligt lättare att övertyga läkare eller dyl om man har fakta på hand (vilket min barnmorska nesligen fick erfara när hon satt och rabblade upp rena lögner för att "bli av" med mig).😉😃
Till slut fick jag mina p-piller men det var ett jäkla tjafsande varje gång jag behövde ett nytt recept. Jag rekommenderar inte att man gör så, men numera tar jag det via en läkarservice på nätet och ljuger lite fint om diverse riskfaktorer.
Jag är väl medveten om riskerna med den medicinkombination jag just nu äter, men antingen är det Lonaa med risk för allvarliga biverkningar eller ingen Lonaa alls.

Som #1 frågade, kan du ta med en familjemedlem som kan stötta och "intyga" att du verkligen mår såhär dåligt? Kan du få någon form av mer ingående intyg från psykakuten?

Om du ändå inte får hjälp, be att få det skriftligt av mottagningens chef. Sedan IVO-anmäler du dem, du har rätt att få hjälp!
Patientnämnden kan som sagt också vara till hjälp, saker går märkligt mycket smidigare när man drar i rätt trådar.

Tyvärr är det ofta så inom dagens vård att den som skriker högst och är besvärligast får bäst hjälp, så skrik högt som fan och var besvärlig så in i h-vete…🌺