Känner mig hjälplös

Jag behöver nog mest skriva av mig, och jag använder anonymfunktionen (om det är ok?) då jag är lite rädd för att råka illa ut.

Såhär är det i alla fall. Personen som sexuellt utnyttjade mig under en tid bestämde sig plötsligt en dag för att jag inte var rolig längre och slutade prata med mig (vilket iofs är bra. Personen gjorde ju mig en tjänst). DÄREMOT har personen fått för sig att eftersom han inte längre vill ha med mig att göra ska jag upphöra att existera helt. Jag har, enligt honom, ingen rätt att befinna mig på vissa platser eller prata om det som hänt för då "trakasserar " jag och "förföljer" honom och nu har det gått så långt att han hotar mig med att gå till polis och "ställa till ett jävla helvete" om jag inte slutar med att "försöka förstöra hans liv."

Det är helt absurda anklagelser och jag vet ju att han inte har någon rätt att förbjuda mig att göra nånting, men jag är ändå rädd och känner mig så himla hjälplös. Jag vill, av ren princip INTE göra som han säger, för då har han ju vunnit. Varför ska jag behöva sitta inlåst inomhus eller noga överväga vilka vägar jag tar och vilka platser jag besöker för att ta hänsyn till HONOM liksom? Det är ju han som bör flytta så långt bort som möjligt då i så fall om han nu känner sig så hotad av min närvaro. Samtidigt är jag rädd och känner en stark oro varje gång jag går ut att jag ska råka stöta på honom och därför bli anklagad för något. Han verkar vara så djupt inne i sina lögner och paranoida tankar att han tror på dem. Han har aldrig varit våldsam och aldrig hotat mig med våld , MEN han blir mer och mer omotiverat aggressiv och paranoid för var dag. I hans värld är jag liksom roten till allt ont, och om han har den övertygelsen, vem vet vad han kan hitta på för att "försvara" sig mot mig då? :(

Vet inte varför jag skriver detta egentligen, behöver nog bara höra från andra att det inte är jag som gör fel :(

Du har inte gjort fel och du har rätt att gå vart du vill!
Har du polisanmält honom? Om inte, gör det direkt!

Hejsan!

Om du är helt säker på att du inte söker upp platser där han vistas så säg det helt vänligt.-Jag har inga som helst behov att stöta på dig någonstans heller och känner mig olustig då vi ses, tänk bort mig , det gör jag-. Visa att du är över honom och inte söker kontakt.

Jag skulle vara rak och tydlig. Men det är lätt att säga då man inte själv drabbats....Lycka till ändå önskar WL

#1 jag har inte polisanmält det som hände då ord står mot ord. Det skulle aldrig leda nånstans. tyvärr :(

#2 jag har sagt rakt ut att jag aldrig varit på dessa platser för att träffa honom och aldrig kommer vara det. Speciellt inte nu då jag är rent ut sagt rädd för vad han kan hitta på mot mig eller anklaga mig för härnäst. sa också att jag inte har någon skyldighet över huvud taget att ändra mina rutiner eller begränsa var jag vistas nånstans för att han bestämt sig att han inte vill se mig. Han har ingen rätt att bannlysa mig nånstans ifrån.

Problemet är att han inte tror på det. Han är paranoid , har förföljelsemani (eller så låtsas han bara som det för att utmåla sig som ett offer jag vet inte.) Så det spelar ingen roll vad jag säger , han har ändå en skev bild av verkligheten som han envist håller fast vid :/

Tycker du skulle prata med polisen och se vad dom säger. Han verkar ju definitivt inte frisk.

#4 Med tanke på hur lite bevis det finns (typ inga) så är jag extremt skeptisk till att gå till polisen. Det finns ju grova våldtäktsfall med mer bevisning än detta där gärningsmannen fått gå fri så jag känner mig inte trygg eller skyddad av rättsväsendet. Dessutom har jag gjort saker för att hämnas som skulle kunna användas emot mig. Som att repa hans bil t.ex. samt att öppet prata om vad han gjort mot mig (vilket klassas som förtal). Jag är rädd.  Rättsväsendet skyddar inte offer och jag vet inte vad jag ska göra :(  Vet bara att det känns som att jag ska gå sönder av hjälplöshet. Den här personen förstörde mig så himla mycket och det finns typ inget jag kan göra :( 

Känner mig så ledsen .... :( 

Går man till polisen finns infon där.
Om han t.ex kommer dit o vill anmäla dig för något blir det svårare om du redan lämnat uppgifter om honom o hur han beter sig. Du har inget i telefonen som bevisar hur han beter sig?
Han kan ju liksom inte anmäla dig för något som aldrig hänt?
Eller ja men då ska han ju också ha bevis.

Berätta ALLT bara kanske inte händer nått nu men kanske gör skillnad om han skulle få för sig att anklaga dig av nån anledning?

#8 nej jag har inga direkta bevis sparade på hur han betett sig. han har varit mycket noga med att inte diskutera någonting eller ens hinta om de saker han gjort den senaste tiden (skriftligt).  Jag tror det kan vara ett medvetet drag från hans sida, så det ska bli svårare för mig att lägga fram bevis....

Orkar interiktig  med polis heller. Jag är så trött mentalt att jag knappt orkar stå upp. Känner mig också hjälplös , som sagt. Det känns som att vad jag än försöker göra så kommer den här människan alltid vinna. Alla kommer ta hans parti. Alltid...Så varför ens försöka...

#7 skulle det stå ..

Du ska inte behöva hantera den här själv.  Ring kvinnofridsmottagningen eller kontakta en kvinnojour. Dom är vana med att hantera situationer som de här och kan ge stöd och råd. Dom tvingar eller tjatar heller inte till att polisanmäla men finns med i processen om man vill.  

#10 nej der är sant . jga vet att jag borde prata med någon och jag vet att dessa kontakter finns, men jag orkar inte. Klarar inte av att säga nånting. Det gör för ont inombords att prata om det. Så jag vet inte.

#10 kan man chatta med sånna ställen? jag har lite telefonskräck, och som sagt är det jobbigt att prata om det. Att skriva känns lättare

#12  Många kvinnojourer har en mailadress på deras hemsida så pröva att sök efter deras hemsida och skicka ett mail och berätta hur du känner om att det är lättare att skriva.  Nu vet jag inte hur gammal du är men tjejjourer har ofta chatt. Föreningen storasyster finns också. http://www.foreningenstorasyster.se/wordpress/   

Som #13 skriver finns det en hel del kvinnojourer som du även kan skriva med. Har du nån anhörig eller vän som du kan få stöd av?

#14 nej jag har inga vänner, och jag orkar inte prata om det med anhöriga .

Eventuellt att jag kan skriva nått, men hittar typ inget.