Annons:
Etikettpsykisk-hälsa
Läst 1933 ggr
Anonym
Anonym
2018-09-16 15:53

ett brev till min "kompis"

jag vet vad felet är nu. jag vet varför jag inte kan lämna dig ifred. du får mig att känna mig som världens sämsta människa och har på så sätt gjort mig beroende av din bekräftelse. and here's why. du säger att inget är fel och att du förlåter mig att "det är mitt fel egentligen. förlåt." sen tar du tillbaks din förlåtelse och använder det jag gjort emot mig igen. Vilket man iofs kan göra,man kan ju hålla saker inombords för att släppa fram dem senare , men här är grejen: du gör det lite när som helst och lite när du själv tycker att det är convenient för att rättfärdiga att du är sur och grinig på mig just när du nu vill vara det. Du är inte konsekvent. Ena stunden pratar vi, nästa är du såååå arg på mig och vill inte ha med mig att göra för att jag "gjorde si och så" och sen går du tillbaks till att ha förlåtit mig igen . Detta oavsett om jag gjort något mot dig eller inte i just den stunden. Vilket jag de senaste månaderna INTE har. Inte höjt rösten, inte svurit åt dig, inte blivit arg ens lite. On the contrary, jag har gått på fucking äggskal och haft en konstant klump i magen för att "när gör jag N arg nästa gång. det kan hända när som helst. vad jag än säger. vad jag än gör. måste vara försiktig. måstr vara perfekt. inte arg , inte ens om han är oförskämd mot mig, för han har det svårt och jag får inte pusha på något sätt. snart är jag blockerad igen :( jag är så jävla dålig. snart kommer han svära åt mig igen och jag kommer förtjäna det . snart får jag the silent treatment igen. snart. snart. måste vara försiktig. får inte göra N arg :( ." Fattar du vilken psykisk tortyr det är?! Ena stunden säger du till mig att jag är omtyckt att du saknar mig och lovar att finnas där, samtidigt som du NÄR SOM HELST kan gå från att prata, skämta t.o.m till LÄMNA MIG IFRED! JAG HAR SAGT ÅT DIG I MÅNADER! LÄMNA MIG IFRED! jag vill inte mer!! mitt favoritexempel på detta är "jag har sagt det i flera månader! lämna mig ifred!" Ser du vad du gör genom att säga så? du insinuerar att alla konversationer vi haft mellan alla gånger som du sagt "lämna mig ifred" har varit inte bara falska och jobbiga men också MITT fel. Som att det inte var DITT val att komma tillbaks och prata med mig igen. Nej nej. du har sagt konstant i flera månader att jag ska lämna dig ifred ju, men ändå pratade vi efteråt. "LOOK WHAT YOU MADE ME DOOO ,C"! så såklart att du är arg på mig. För detta , precis som ALLT är också mitt fel. bara mitt . bara ytterligare en anledning att vara arg på MIG och inte på dig själv. För jag ville ju prata med dig, jag blev ledsen av tanken på att du skulle försvinna så jag bad dig stanna, och du GJORDE det också! *gaaaasp*. Vilken vidrig människa jag är ! Eller så ger du mig the silent treatment, från ingenstans, vägrar att berätta vad jag gjort för att ha förnärmat dig, och när jag blir ledsen och frågar varför du plötsligt ignorerar mig, är du aggressiv och oförskämd. Som att jag är det värsta som finns för att jag över huvud taget har MAGE att kontakta dig eller att bli ledsen och undra vad jag gjort fel den här gången. Och ju mer ledsen och förvirrad jag blir desto mer arg blir du dessutom"SLÄPP MIG! lämna mig ifred!" "men jag förstår inte :(" "JAG VILL ATT DU LÄMNAR MIG IFRED!" Du ger mig däremot uppmärksamhet när du känner att det är ok, främst då när du är destruktiv. I situationer då jag t.o.m sagt nej, sagt att jag är för ledsen, fortsätter du propsa på "oroa dig inte. jag kan övertala dig" (direkt citat). Detta trots att du vet hur på riktigt skör jag är , och FRÄMST hur mycket jag tycker om dig och hur jävla gärna jag vill vara din vän och prata med dig, hur mycket jag saknar dig och vill reparera allt. Efteråt hör du ofta inte av dig på flera timmar eller kanske nån dag efteråt och när du väl kommer tillbaks är du återigen kall och kylig och "vadå! ingen tvingade dig!" nej, ingen tvingade mig. och i det senaste när jag gjort något med dig så gjorde jag det för att det var kul. för att jag ville, och för att vid de tillfällena hade jag din uppmärksamhet och blev inte behandlad som skit…I den stunden hade jag min kompis tillbaks! för du pratade med mig, lyssnade på mig, inte bara på ett destruktivt sätt heller. Ingen aggressivitet, inte blockerad, inget sånt. Och det gjorde mig så glad. Men också rädd , för jag visste att du direkt efteråt skulle kunna få för dig att blocka mig för "det funkar inte mer" Precis efter att jag lämnat ut mig åt dig och gjort mig ännu mer sårbar. Och ofta hade jag rätt också. oftast ignorerade du mig mycket riktigt efteråt och blev arg på mig när jag blev rädd och osäker över det. Detta har gjort att jag KONSTANT behöver verbal bekräftelse från dig "tycker du verkligen om mig? är det verkligen sant att du oroar dig? men OM jag skulle dö skulle du bli ledsen då? verkligen? really? reeeeallyyy?" blabla osv. AV FÖRKLARLIGA SJÄL. och vad gör du? du blir ARG på mig för att jag behöver den bekräftelsen…ett bekräftrlsebehov som DU skapat. "Jag har ju SAGT att det är si eller så ju!" säger du anklagande. Och jag ber återigen om ursäkt. Jag vet att jag är jobbig. jag vet att min existens plågar dig trots att jag verkligen verkligen försöker vara bra nu. Jag har ju gjort riktigt dåliga saker, hela situationen är förmodligen mitt fel till att börja med. jag vet det. förlåt förlåt förlåt! jag försöker! Så tycker du att det är så konstigt att jag blir så jävla förstörd när du inte vill prata med mig? när du helt plötsligt bestämmer "nepp. nu funkar det inte mer. det funkade igår , det funkade för en timme sen, men idag funkar det inte mer. hej då för alltid. släpp mig! gå vidare!" allvarligt? tycker du det? för det tycker inte jag. du har byggt upp och sen krossat min självkänsla i flera år. om och om igen. "jo jag tycker om dig. jag saknar dig egentligen. LÄMNA MIG IFRED DU ÖR INTE MIN VÄN. Men jagvhar ju SAGT att jag tycker om dig! …Jag ör ledsen att du är ledsen , kram :( .. LÄMNA MIG FUCKING IFRED! SLÄPP MIG! jag vill vara din vän egentligen, men det kommer ta tid. VI ÄR INTE VÄNNER! LÄMNA MIG IFRED! … Ta av dig kläderna! LÄMNA MIG IFRED! LEV DITT LIV! jag lovar att finnas där så mycket jag kan :( *silent treatment i en vecka* RING INTE DU STRESSAR MIG!" och nu är jag här. du har blockerat mig överallt av oklar anledning (igen), ger mig the silent treatment (trots att du är kvar på fb?) och jag vet inte varför, lämnar mig utan vänner, ringde inte ens en jävla ambulans efter att jag drack en hel flaska sömnmedicin rakt framför dig, och jag är rätt säker på att du inte haft en enda tanke på mig under den här tiden eller hur? och vad gör jag? jag sitter i en soffa. känner mig som den mest vidriga människan som finns. för återigen har JAG gjort något för att göra DIG arg. trots att jag verkligen försöker vara mitt bästa jag. återigen fuckade JAG upp allt och denna gången värre än nånsin verkar det som och jag MINNS INTE ens vad jag gjort! men vad det än är är det mitt fel. jag blir ju bestraffad så det måste vara mitt fel. om det inte var mitt och bara mitt fel hade du kommit tillbaks ju. och det enda jag gör är att gråta och undra varför och bara. känna. mig. vidrig. för jag känner mig inte dålig egentligen. när jag ser på mig själv och det jag vill ..inget av det är dåligt. Jag är deprimerad och trasig, ja, men jag som person är empatisk och hjälpsam, jag gillar växter och musik och att rita, jag är kreativ, jag är vänlig och lojal, jag får folk att skratta, jag är väldigt bra på att ta hand om både djur och människor, jag vill vänskap och skratta och skämta och andra bra saker. men inget av det spelar någon roll. För trots allt det blir jag bestraffad på det ena eller det andra sättet , oavsett hur mycket jag försöker vara en bra människa. blockerad, skrikt åt, svärd åt ,övergiven från ena sekunden till den andra. Så du måste se något som inte jag ser. En inneboende ondska. Något värt bestraffning. Och det gör mig rädd. För om jag inte vet vad det är och du vägrar förklara det för mig , då kan jag inte göra något åt det, och då kommer alla människor jag försöker skapa ett band med till sist tycka lika illa om mig som du nu gör. Och jag kommer inte fatta varför. Jag kommer nog t.o.m tro att jag är bra egentligen…trots att jag uppenbarligen inte är det. Men jag kommer aldrig kunna säga dessa ord till dig, för du kommer vända dem emot mig, få min rättfärdiga ilska att låta som galenskap, som att jag attackerar dig oprovocerat. Och jag kommer bli ledsen och be om ursäkt och återigen förbanna mig själv över att jag ännu en gång gjort något för att driva dig längre ifrån mig. och jag hatar det. Du har inte bara brutit ner mig psykiskt, men du har även tagit ifrån mig förmågan att hata dig för det. Varför ska jag hata dig när allt är mitt fel liksom? Jävla svin. Jag önskar att du inte fanns. fast samtidigt..kom tillbaks. jag saknar dig. som alltid.

Annons:
Anonym
Anonym
2018-09-16 15:55
#1

det råkade lägggas upp två gånger. kan nån ta bort ena?

koppargaller
2018-09-16 16:04
#2

Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Bryt kontakten, kontakta någon kvinnojour o börja leva ett självständigt liv. 🌺

Carmarino
2018-09-16 16:29
#3

Typexempel på psykisk misshandel. Håller med koppargaller; bryt kontakten snarast och kontakta en kvinnojour för att få hjälp. Ingen förtjänar att bli behandlad så.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anonym
Anonym
2018-09-16 16:48
#4

det är ju just det! jag har inte insett det förrän nyligen, och t.o.m nu när jag fattar exakt hur det ligger till KAN jag verkligen inte bli arg. Det går inte. Jag försöker. Jag säger "nej nu jävlar!" sen ändrar jag mig. Jag blockerar, sem avblockerar jag någon timme senare. Jag skriver till honom att dra åt helvete, sen raderar jag det och skriver ist "förlåt. kom tillbaks :( " för min hjärna är så övertygad att all ilska jag känner är orättfärdigad och mitt eget fel. Detta då han har ett svar på allt. vad jag än säger! "du gjorde så och det var fel :( " "nä nä! så var det inte alls! du bara tycker saker!" " men det där var ju något du faktiskt gjorde..det är fakta." " kanske, men jag bär inte hela ansvaret! och DU då!?" " ja. du har rätt. förlåt. jag försöker verkligen hantera mitt humör, men det går inte. jag måste försöka mer jag vet. :(" Det är ju sjukt. Jag önskar jag kunde bli förbannad, men det enda jag är är ledsen och krossad. Att jag hamnade på sjukhus pga ett självmordsförsök är ju konstigt nånstans när man tänker efter. Hur kan folk vara så elaka :(

Anonym
Anonym
2018-09-16 16:49
#5

är ju INTE konstigt nånstans* ska det stå

Carmarino
2018-09-16 18:03
#6

Det är väldigt svårt att ta sig ur ett destruktivt förhållande på egen hand. Så sök hjälp så snart du kan.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Annons:
Anonym
Anonym
2018-09-16 22:39
#7

#6 Det är sant. Men det är också svårt att inse att man behöver hjälp. Det sitter så hårt inpräntat att det "ska vara såhär." 

Blir bara så ledsen.  Jag förtjänar bättre än så… ("tror jag" fyller min hjärna automatiskt i efter att jag skrev det där. ser ni? helt otroligt.)

Carmarino
2018-09-17 10:23
#8

#7 Tror nog att du redan inser att du behöver hjälp. Annars hade du inte skrivit här. Du har ju börjat så smått att programmera om hjärnan. Även om den fortfarande "fyller i" efteråt så har du åtminstone börjat tänka att du förtjänar bättre.

Det har tagit lång tid att programmera hjärnan till att acceptera allt du blir utsatt för, och det kommer att ta tid att programmera tillbaka den, men du är på rätt väg. Så sök hjälp nu, för det är svårt att göra det på egen hand.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anonym
Anonym
2018-09-17 10:50
#9

#8 nej alltså det jag menar är just det att jag kan vara jätteövertygad ena stunden om att detta är helt fel och så nästa stund försvinner allt självförtroende och jag tänker "faaaast jag HAR ju fel. det är mig det är fel på. varför säger jag något? Jag ska bara vara tyst."

Inte så lätt att våga skaffa hjälp då…. känns som att jag kommer bli anklagad för saker . Dessutom har jag faktiskt blivit anklagad för saker när jag sökt hjälp tidigare så det ger inte jättemycket förtroende för vården…

Carmarino
2018-09-17 10:52
#10

#9 Försök hitta en kvinnojour istället.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

koppargaller
2018-09-17 12:24
#11

Läs på om normaliseringsprocessen så inser du att du inte är ensam.

Gaara
2018-09-24 10:40
#12

Hur svårt det än är så måste du sätta ner foten, blocka och inte avblocka igen. Med tiden kommer du inse hur illa du gjort dig själv varje gång du valt att ta tillbaka den där människan som din vän. Den enda som kan bryta detta är just DU. Du måste ta kontrollen över det hela, över ditt liv. Inget gott kommer att komma ur er relation. Spara ner era konversationer i ett dokument på datorn eller liknande. Ta de delar där han behandlar dig illa. Varje gång du känner ett behov av att avblocka honom och att säga förlåt till honom så läser du de konversationerna eller det brev du postade här. Som en påminnelse om VARFÖR han är blockad från ditt liv. Jag hoppas att det ska kunna få dig att inte avblocka honom. Ta hand om dig, du förtjänar vänner som ger dig glädje i livet i stället. :)

Anonym
Anonym
2018-09-24 14:51
#13

#12 fast det är inte jag som blockerat honom. inte en enda gång. Inte ens nu.  För jag är inte kapabel till det. Han har liksom förgjort all förmåga att bli arg eller tycka illa om.  Jag tror det handlar om att man blir beroende av den personens bekräftelse. Misshandlaren gör liksom sitt offer mentalt beroende av sig och på så sätt har misshandlaren all makt och kan göra vad personen vill. 

Och nu när han bestämt sig för att jag inte är rolig längre då är jag helt förstörd. För där det innan var stryka med ena handen och slå med andra så är det nu slå med ena handen och slå med andra handen också (bildligt talat. Han har aldrig slagit mig. Vilket egentligen  är synd. Då hade jag faktiskt stått upp för mig själv och ställt till ett jävla helvete , ironiskt nog).  

Så även fast jag vet vilken gris den här människan är, så kommer jag nog tyvärr aldrig bli fri.  Jag har svårt att se det. I så fall kommer det krävas enorma mängder jobb för att göra den mentala skadan han ställt till med ogjord. Skulle han komma tillbaks och be om ursäkt, vilket det finns en risk att han gör,  hade jag köpt det direkt och tagit emot honom med öppna armar, gråtandes av lättnad. Det har redan hänt faktiskt. Fast då var  inte ilskan riktigt lika stark, men ändå.  Detta trots att jag vet hur det egentligen ligger till också.

Känner mig helt dum i huvudet. Jag är smartare än såhär ju…

Annons:
Gaara
2018-09-25 09:26
#14

#13 Det är lite plågsamt att läsa det du skriver, för du vet ju helt uppenbart själv att han är ett svin, att han "stryker med ena handen och slår med den andra", även om han aldrig slagit dig bokstavligt talat så är psykisk misshandel minst lika illa och det vet du själv. Ändå så väljer du att förlåta honom om han kommer tillbaka.

Det är därför du behöver blocka honom och koncentrera dig på saker i livet som gör dig lycklig. Finna vänner som ger dig bekräftelse på ett positivt sätt. Han har inget i ditt liv att göra igen.

Anonym
Anonym
2018-09-25 12:08
#15

#14 jo jag vet. men det är ju det som är grejen med psykisk misshandel, man blir groomad. Ens självförtroende och syn på sig själv förstörd.

Jag tror det är rätt ovanligt att man ändå lyckas tänka såhär logiskt som jag gör, även om mitt logiska tänkande är begränsat. Oftast tror jag att man går helt förlorad i den här världen "jag förtjänar detta. jag är skit. han har rätt i allt. jag är den som gjort fel. " osv. Så att jag lyckats förstå felet i hans handlande är en stor sak bara det, och då har jag inte haft någon hjälp från något håll.

Men det betyder inte att jag inte är helt nedbruten psykiskt. för det är jag och jag tänker bara realistiskt. "Vad hade jag gjort om han kom tillbaks nu?" och svaret på det är att jag hade känt mig lättad och glad och förlåtit allt, hur sjukt det än låter. Om jag nånsin blir "botad" kommer det krävas väldigt mycket hårt arbete för att nå dit, och jag tror inte att det nånsin kommer ske. I alla fall inte helt och hållet.

Så egentligen, genom att hålla sig borta gör han mig en stor tjänst, men det är ju också det. Han kanske inte håller sig borta.

Upp till toppen
Annons: