Ute i arbetslivet

Skolan förstör mitt liv!

2018-09-15 14:24 #0 av: [Arranging]

Jag är så frustrerad så jag vet knappt vart jag ska ta vägen!
Jag behöver skriva av mig lite och hoppas ni kan förlåta mig för det Skäms

Skolan är inte gjord för alla människor, och det är jag ett levande bevis på.
Redan i lågstadiet började detta uppmärksammas, men eftersom att ingen gjorde något så blev det bara värre och värre.
I mellanstadiet fick jag börja gå på olika möten med lärare och rektorer för att "diskutera mina skolproblem".
Och sen i högstadiet blev allting ett totalt helvete.
Det var ständigt möten med lärare, rektorer, kuratorer, psykologer, socialen, läkare...ja, jag vet inte allt!
Och i nionde klass utvecklades allt detta kaos, hot och tvång till panikångest.

Jag är inte korkad. Jag har tvärtom alltid haft väldigt lätt för att lära.
Men skolan får mig att må psykiskt dåligt.
Och ingen kan förstå detta.

Oavsett vad så har jag suttit arbetslös i ungefär 7 års tid nu.
Jag lyckades inte gå någon annan utbildning efter grundskolan, så jag jobbade istället ett år.
Men jag har länge känt att jag vill bli lastbilschaufför.
Det är verkligen det jag känner att jag ska göra i mitt liv!

Mina föräldrar sa till mig "Skolan är annorlunda när man är äldre och har mognat".
Men nej,  skolan är lika hemskt än idag.
Jag har alltid varit väldigt driven och har verkligen kämpat som ett djur för att min dröm ska bli sann!

Jag flyttade 30 mil bort för att kunna gå en utbildning! Men jag klarade det inte.
Så jag fick flytta hem igen, och då hoppade jag snabbt på ännu en utbildning. Men det gick inte då heller.
Sen tog jag körkort för lastbil, men för att arbeta i den branschen måste man gå en så kallad Ykb-utbildning för att få arbeta som chaufför.
Utbildning är kort, men väldigt intensiv.
Jag har kämpat med 4 sådana utbildningar, men jag klarar inte det.

Jag har haft kontakt med oändligt många utbildare över hela landet för att försöka få en specialanpassad utbildning. Men det är totalt hopplöst.
Arbetsförmedlingen skiter fullständigt i mig, och SYV likaså.

Allting är bara åt helvete, och min dröm om att få köra lastbil har lagts på hyllan.
Det är svårt att kämpa så hårt för någonting, men ändå inte lyckas.
En annan sak jag skulle tycka vore jättekul att jobba med är på ett bageri/konditori eftersom jag alltid har älskat att baka!
Men samma där....UTBILDNING!
Jag skulle ge vad som helst för att kunna vara en normal människa som kunde gå i skolan. Gråter
Många påstår att jag inte kämpar. Men det är det enda jag gör. Varenda dag.

För ett par veckor sen råkade jag snubbla på en Florist-utbildning som är på distans.
Då sken ett litet ljus upp och jag anmälde mig (mot en summa pengar).
Jag har nu gått ett par veckor och upplägget passar mig väldigt bra.
Men....näää…detta känns bara inte rätt. Det är ju inte detta jag vill göra Ledsen

Det snackas alltid om att folk måste utbilda sig, men ingen människa tänker på oss som faktiskt inte klarar av att sitta i skolbänken.
Vi är helt utlämnade ur samhället...
Tack vare skolan kan jag inte få arbeta med det jag verkligen vill göra Gråter

Anmäl
2018-09-15 14:30 #1 av: Maria

Vad är det som du upplever är det stora problemet?. Du skriver att du har lätt för att lära så det handlar det ju uppenbarligen inte om. 

Är det att sitta stilla, koncentrationen, att man är en grupp osv?

Jag tror att du måste gå till botten med själva kärnan i problemet innan du kan gå vidare.

/Maria

 

Anmäl
2018-09-15 14:35 #2 av: [Arranging]

Men det är det som är problemet, det finns ingen specifik kärna.
Hela skolan i sig får mig att må dåligt.

Jag gråter på morgonen innan jag ska dit.
Och när jag väl är där så vill jag bara hem.
Och när jag väl kommer hem blir jag deppig.
Nu i vuxen ålder är det också massor av panikångest därimellan.
Och så är det varenda dag.

Man blir väldigt fort utmattad och ser livet i svart.

Anmäl
2018-09-15 14:39 #3 av: Maria

Men tänk dig ett jobb i framtiden.

Samma arbetsuppgifter dag ut och dag in. Lunch med arbetskamrater och fikaraster. Man kan ju ändå jämföra lite med skolan så jag tro ändå att det är väldigt viktigt att du reder ut detta.

Du skriver bland annat att du har panikångest så du borde kanske uppsöka en psykolog för så som du känner och mår låter inte bra.

/Maria

 

Anmäl
2018-09-15 14:44 #4 av: [Arranging]

Som jag nämnde så har jag varit på oändligt med möten med bl.a psykologer.
INGEN förstår mig och mina problem.
Och dessutom började ångesten efter 8 år i skolan. Så det är inget huvudproblem.

Det handlar inte om att få bort något problem, utan att kunna ge mig någonting som jag klarar av.
Vi är inga maskiner som går att programmera om.
Jag är född såhär och det är inget som går att prata bort Gråter

Anmäl
2018-09-15 14:56 #5 av: [Arranging]

Jag vet om att en bidragen orsak att jag inte klarar av det är mitt vardagsliv.

Efter en dag i skolan är jag helt urladdad, och jag har ingenting då som ger mig nya energi.
Inga vänner, ingen hobby, ingen pojkvän...eller vad det än skulle kunna tänkas vara.
Jag har ingenting som ger mig kraften att orka fortsätta kämpa.

Anmäl
2018-09-15 15:07 #6 av: koppargaller

Låter som du behöver gå i psykoterapi.

Anmäl
2018-09-15 15:24 #7 av: Novachan

Har du blivit utredd för om du har en diagnos inom autismspektrumet? (t.ex Aspergers Syndrom, Atypisk Autism, ADHD, ADD)

Anmäl
2018-09-15 16:20 #8 av: Anonym

Kan det vara så att du är särbegåvad om du nu har lätt att lära?

Varken jag eller min man har gått ut gymnasiet just pga särbegåvning (även om det inte var det enda för mig men då är jag inte så jättehögt begåvad, bara nog för att det ska ge problem i skolan). Det är ofta något som missas i utredningar (eftersom de med "normal begåvning" inte förstår att det kan vara ett problem).

Många särbegåvade har nämligen ångest, social fobi, problem i skolan osv så det låter lite som det skulle kunna passa eftersom det missas i utredningar eller diagnosticeras som exempelvis ADHD

Testa att göra mensas förtest som finns på nätet. Om du rekommenderas att ta deras riktiga test så kan det vara där skon klämmer

Anmäl
2018-09-15 16:32 #9 av: Fridaaaa

TS har tagit bort sitt konto

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.