OT - Off Topic

Barnfri! :)

2018-06-04 19:24 #0 av: Turast

Hej!

Hur många fler än jag är barnfria här? Skulle vara kul att veta!

Får ni stå ut med tjat, kommentarer och otrevligheter bara för att ni inte vill ha barn? Vad har ni fått höra? 

Är det någon här som steriliserat sig? När gjorde ni det och var det svårt att få igenom det som barnfri? Fick ni kommentarer från folk runt er om steriliseringen? 

 (jag hade ingen aning vart jag skulle sätta tråden för hittade ingen passande "grupp")

Medarbetare på Valp och Unghund ifokus!
 Peace out~    - Turast
Blogg: Unidogs

Anmäl
2018-06-04 19:34 #1 av: Grace2009

Jag är barnfri, både jag och min pojkvän är nöjda med det. Mamma börjar lära sig att barnverkstan aldrig kommer att starta för min del, så får inte höra så mycket. Var mer innan för hon är nog rätt så barnbarnsugen Skrattar Jag är inte inte i kontakt med så mycket människor som frågar om sådant, så är lugnt för övrigt.

Sterilisering är inget jag ens har funderat över. Tycker det fungerar bra med p-piller som skydd för egen del Glad

Anmäl
2018-06-04 20:09 #2 av: TatsuOni

Jag är lyckligt barnfriGlad

Har fått höra alla standardkommentarer, "du kommer ångra dig", "du kommer att bli ensam när du är gammal". Och Bla, bla.

Min mor och syster har äntligen insett att jag aldrig kommer att skaffa barn och slutat med sina kommentarer. Min far och mina bröder har aldrig haft något problem med det.

Sambon är så klart också okej med det.

Värd för hår. Medarbetare på te.

Home is where the heart is ~ http://tatsu.blogg.se/





Anmäl
2018-06-04 20:19 #3 av: Hera

Jag också frivilligt utan barn. Har många år fått höra att vänta du bara, du kommer vilja ha.

Nu börjar det lugna sig.

Anmäl
2018-06-04 21:45 #4 av: IdaSoren

Samma här! Har bara fått höra de vanliga klassikerna "du kan inte veta nu att du aldrig kommer vilja ha barn, du kommer ångra dig när du blir äldre" och att folk liksom skrattar bort ens beslut som om de skulle veta bättre än en själv, ungefär.. Men har inte varit så farligt om jag ska vara ärlig, det märks att folks kommentarer drivs av samhällsnormer och inte egentligen har några negativa baktankar, det är mest sådant folk slänger ur sig tror jag. Mina föräldrar tjatar aldrig om det och min sambo är med på noterna, det är viktigast för mig.

Vad gäller sterilisering är det något jag eventuellt planerar att försöka få till i framtiden, men då jag fortfarande är väldigt ung så orkar jag inte riktigt ta tag i det nu, det är nog ingen ide. Men någon gång, troligtvis Glad

Anmäl
2018-06-05 05:37 #5 av: Devya

Min syster är så kallad barnfri och hon fick inte höra några kommentarer av oss. Vi tyckte det var ett utmärkt beslut för hon är absolut inte den typen som borde bli mamma. Hon har för lätt till att dra andras barn i örat typ. :p

Ibland har hon sagt att nu skulle det varit bra att ha barn så de kan hjälpa till runt gården. Alltså att de skulle vara bra för arbetskraft typ. 😂

Anmäl
2018-06-05 09:57 #6 av: Gaara

Jag är än så länge barnfri och trivs bra med det. Men är en sån som ändrat mig. Så jag är glad att jag inte steriliserat mig än. XD Jag växte upp med en stark känsla av att aldrig vilja ha några barn och den enda som kommenterat angående det är min bästa vän, bara för att hon så gärna ville ha barn och ville att vi skulle ha jämngamla. Det kommer ju dock inte hända om inte hon skaffar ett till (hon har två redan) när jag väl får mitt första (om jag nu ens kan bli med barn). För mig så ändrades det hela när jag lärde känna min fästman och hans familj. De är fyra syskon varav den yngsta är en sladdis. Men de har alltid så trevligt ihop med sina föräldrar, på ett sätt som jag aldrig haft med min familj även om jag också har bra föräldrar och en bra bror. Men det var i alla fall då jag insåg charmen med att ha en familj. :) Men vi har bestämt oss för att vänta i ca 2 år till innan vi börjar försöka bilda familj och jag är 32 år just nu. Allt har sin tid och man ska ju vara redo OM man ska skaffa barn.

Tycker ni som inte vill ha barn gör helt rätt i att inte skaffa några. Det är ju något man verkligen måste tänka efter angående. Det är ju barnen som blir lidande om man skaffar när man egentligen inte vill. 

Jag kommer för övrigt sterilisera mig efter andra barnet. (Eller tredje om det skulle råka bli tvillingar på andra omgången) för jag vet att fler barn än så skulle jag inte orka med. 3 är verkligen maxgränsen. Helst vill jag ju bara ha två. :)

Men som sagt. Ingen annan än min polare har tjatat på mig om barn, men jag vet att hon även tjatade på mig om pojkvän när vi var i yngre tonåren med, som att det bara var nåt att skaffa. :P

Anmäl
2018-06-05 11:46 #7 av: Fransu

Jag är också barnfri. Jag är 40 år och sedan 4 år tillbaka har jag heller ingen livmoder, så det blir garanterat inga barn här.

Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag inte vill ha barn. Jag vet inte varför. Jag tycker ju inte illa om barn. Det är något jag funderar på ibland, att jag aldrig någonsin känt den minsta lilla längtan efter barn. Kan det vara så att det fattas någon "mammagen" i mig.

Jag känner och känner till flera som sa när dom var yngre att dom absolut inte skulle ha barn. Allt från att dom inte gillade barn, inte var mammatyper, inte vill hindras att göra vad dom vill om dom skulle få barn osv. Men alla är idag mammor till en eller flera barn. Min brors fru sa när hon träffade min bror att hon inte vill ha barn eftersom hon aldrig tyckt om barn. Idag är hon mamma till tre fina flickor.

Så jag förstår det där med att folk kan säga att "du ändrar dig ska du se". Jag skulle aldrig sj'lv komma på tanken att så till någon. Varför liksom? Vill dom inte ha barn och dom håller fast vid det är det okej. Ångrar dom sig och får barn, är det precis lika okej. Glad

Anmäl
2018-06-05 11:56 #8 av: Namiko

Jag är barnfri och har inte fått höra något negativt från familjen om det. Inte så mycket från andra heller. Det värsta var väl när jag var 20 och min chef försökte övertala mig om att jag visst skulle ha barn. Han insåg inte att bara för att han har fyra barn så betyder det inte att alla andra vill ha barn också.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2018-06-05 17:58 #9 av: citytjejen

Jag är barnfri och har aldrig lockats av att ha barn. Det har varit en del tjat och frågor om barn från omgivningen genom åren, men efter att jag fyllt 40 så har det avtagit Cool

Anmäl
2018-06-05 19:04 #10 av: vendelay

Jag är ganska ung, 23 år, men vet redan nu att jag inte vill ha barn. Det provocerar många... Men mina närmaste vet om det sedan länge och pratar inte om det. Men jag tror att min mormor förväntar sig ett barnbarns-barn snart haha.

Det kommer inte ofta upp på tal, men t.ex. ibland säger folk vad jag ska göra av mina katter när jag får barn (?!?!?!?!?!) och jag brukar skämtsamt säga att de enda barn jag kan tänka mig att skaffa är kattungar och folk blir på riktigt upprörda och flera har därefter börjat säga saker som att katter är äckliga, luktar illa, bajsar överallt etc, och jag sitter där och tänker på bebisars bajsblöjor och spyor och är ganska nöjd med mina "illaluktande" katter (mina katter luktar faktiskt oförskämt gott, thank you very much)

Har tänkt på sterilisering men dels får jag inte göra det före 25 år och dels är jag rädd för att behöva ha mens för jag har inte haft mens på måååååånga år och det är så skönt.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2018-06-07 16:55 #11 av: fruktgumman

Jag är barnfri och visst har det tjatats en hel del genom åren. Speciellt när vi flyttade ut på landet i stor villa. Då var ju alla säkra på att vi väntade smått. Men det blev bara en massa djur :) Jobbigast har det varit med svärmor som varit övertygat om att jag "lurat" hennes ende son att avstå från det bästa som finns i livet. Och det faktum att hon bara har ett barn och då aldrig kommer få några barnbarn heller smärtar henne mycket.

När jag fyllde 35 steriliserade jag mig och sedan har det varit rätt lugnt.

Anmäl
2018-06-07 21:47 #12 av: Scorpio97

Jag är barnfri och är säker på att jag kommer förbli det. Är ung (20 år) så det är sällan folk reagerar på det än så länge. Med mamma och syrran har jag haft en del diskussioner dock. Mamma anser att barn är meningen med livet och min syster har alltid haft en barnlängtan, så dom har väl lite svårt att förstå min inställning. Jag kan absolut tycka att barn är trevliga och söta i lagom mängd, men jag har absolut ingen önskan om att skaffa några och kan inte se en framtid där jag skaffar några. Jag vill inte skaffa barn om jag inte verkligen, verkligen har en stark önskan att göra det och dessutom tycker inte jag att jag är lämplig som föräldra-material (av olika skäl jag inte vill skriva här). 

När det råkat kommit upp med andra människor får jag också höra att jag inte kan vara säker på det, att jag kommer ändra mig osv. Det är olika om jag orkar ta diskussionen eller om jag bara byter ämne/går ifrån/slutar prata med personen.

Har funderat på sterilisering men det dröjer ju några år innan jag får det så jag har inte övervägt det seriöst.

//Jessie

Anmäl
2018-06-10 00:24 #13 av: powerade

Jag är barnfri än. (20år) kanske inte så konstigt.
Dock så vill jag gärna ha det i framtiden :)

Anmäl
2018-06-10 12:42 #14 av: -Aida-

Jag är 26 år och barnfri, frivilligt. Alla i min familj skaffar barn hit å dit. Brukar säga till min mamma att "de sköter dom andra så bra redan." Om jag skulle få kommentarer om det.
Min sambo är en familje person och vill gjärna ha egna barn någon dag medan jag kanske inte vill det. Framtiden får avgöra helt enkelt.
Utöver de så har jag svårt att bli gravid, hade inget preventivmedel i 4 år utan resultat, känner inte direkt att de förstör mitt liv ändå, så de gör väl inget.Gapskrattar
Om min sambo säger något om att skaffa barn brukar jag svara att han kan ju låna syrrans ibland.Gapskrattar

Anmäl
2018-06-13 01:10 #15 av: VeilofElysium

Jag är 28 och barnfri. Har aldrig varit så pass länge i en relation att prat om barn har varit på agendan. Jag har PCOS och därför svårighet att få barn och jag är helt ok med det.  Jag har dessutom haft två missfall när jag blivit gravid av misstag. Jag vet inte ens om jag vill ha barn... Har inställningen lite att jag inte kommer att kunna få och därför är det inget livsmål. Den kärlek som jag har att ge ger jag hellre till ett hemlöst djur som behöver kärlek i sådana fall som min kattpojke som adopterades för en månad sedan. Blir åtminstone en till litet syskon till hösten. 

Min mormor vill gärna ha barnbarnsbarn.. och mamma tjatar annars så har inte någon sagt något inom familjen om att man borde fundera på barn snart.

Anmäl
2018-06-15 23:23 #16 av: Carrosh

Min syster är barnfri och har också fått höra en massa kommentarer om att hon kommer ångra sig, hon kommer ändra sig när hon träffar en man osv. Själv tycker jag det är ett klokt beslut! Barn kräver massor (har själv precis blivit mamma), och det krävs ju verkligen att man tänker till ordentligt innan man tar beslutet att skaffa barn, men av någon märklig anledning så ifrågasätter folk motsatsen. Jag har aldrig någonsin blivit ifrågasatt för min barnlängtan medan min syster fått stå ut med ständigt ifrågasättande för att hon valt bort barn. Märkligt, tycker jag! 

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Anmäl
2018-06-16 15:59 #17 av: Scintilla

#16 Det är ett känsligt ämne i mitt huvud och känns som att det är lättare att ifrågasätta varför någon inte vill skaffa barn jämfört med varför någon vill det. Känns nästan lite "tabu" att ifrågasätta någon som vill skaffa barn.

Anmäl
2018-06-16 19:42 #18 av: vendelay

#17 håller med, det finns inte ens på kartan att ifrågasätta någon som vill eller ska ha barn. Det tycker jag är ganska fel av många anledningar, men kanske främst pga att barn inte är rättigheter och alla borde ju faktiskt inte skaffa barn.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2018-06-18 15:58 #19 av: carcharodon

Jag är 35 och har sedan jag var 16 sagt att jag inte vill ha barn. Det har inte ändrat sig än.
Får ibland höra "du kommer ändra dig", "barn är det bästa som finns", "barn är meningen med livet", "det är inte för sent än", med mera, med mera.
Min mamma har väl funderat på varför jag känner som jag gör och det enda svaret jag har är att längtan aldrig funnits.
Träffar jag den perfekta mannen där allt känns rätt kanske jag ändrar mig, det vet jag inte. Men jag har svårt att tro det.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.