Jag såg de här inlägget i "nya inlägg" och blev så jäkla beröd. Att man ska behöva bli mobbad över att man ser ut på ett visst sätt det är så jäkla fel. Ett utseende är inget man rår sig för. Alla ser olika ut och man kan inte ändra det över en natt. Världen är så jäkla utseende fixerat idag och det är så fel. Inte konstigt att folk mår dåligt. Man påminns om det överallt. Medier, modeller som är fel fria och ungdomar som mobbar varandra för dom råkar ha en fel näsa eller dyligt. Jag själv kan säga av egna erfarenheter att jag tyckte under hela min ungdom att jag var ful. Jag jämförde mig hela tiden med andra och mådde jag bra? Nej+ verkligen inte. Det var den värsta tiden i mitt liv. Jag skämdes över att gå ut. Jag gick med stora pösiga byxor tjock tröja med luva för att dölja mig så gott som de bara gick. Men med åren lärde jag mig att jag kan inte göra nåt åt det här. Utan såhär jag ser ut och började öppna mig mer. Jag lyckades få ett självförtroende och idag bryr jag mig faktiskt inte vad folk tycker. Folk får glo hur bäst f*n dom vill. Jag mår bra! Jag kan bara önska att du oxå lyckas hitta dig själv och börja må bra. Mår du bra märker dom på utsidan det och ditt självförtroende kommer stärkas! ❤

tack för ditt svar,  har läst många personer som skrivit liknande historier, men det känns som folk som säger sånt ser fortfarande relativt normala ut. 

jag har ett negativt smått kaotisk benstruktur i ansiktet. inget man går förbi på stan utan att titta direkt på personen. upplever att folk inte bara kollar på mig för att jag råkar gå förbi dom. utan för jag har ett så annorlunda utseende att dom måste studera mitt ansikte. 

även små barn stirrar på mig i evigheter med helt blank, ibland arg min. 

om jag hade hår hade det nog gjort saken mycket bättre. men då jag inte har tillräckligt med hår kan jag inte ens ändra frissyr och må bra av en förändring.

#2 Det här med håret kanske du kan fixa med förlängning om du inte vill ha peruk?

förlängningar gör mig ju inte mindre skallig? :/

#4 Jag har tappat hår på grund av strålning vid cancer och då fick jag förlängningar i den del av håret som fanns kvar och de dolde det skalliga ganska bra när jag t.ex satt upp håret.

Menar du att du har partier på huvudet som är helt skalliga? Har du blivit utredd varför det har blivit så?

Men om du är skallig. Varför är peruk inget alternativ?

Näringsbrist kan göra att håret får sämre kvalitet och kan bli tunnare men när man åtgärdat detta så brukar håret återgå till sitt ursprung.

#5 du hade förmodligen inte lika tunt hår som jag. sen lär man ju behöva göra om det minst en gång i månaden för att skinnet inte ska börjas synas eller? 

nej är lika tunn över hela huvudet. och ja det är mest troligen näringsbrist då jag tappar mycket mindre hårstrån när jag tar järn och vitamintillskott. men har tappat hår sen jag var runt 10-13 år. och väldigt många av dom hårsäckarna har gått i evig vila och går inte att väcka igen. därav kommer jag aldrig få tjockare hår igen. kan bara förhindra att jag lika snabbt blir av med mer hår när man tar tillskott.

#6 kommer ju inte kunna bada, ingen kommer få ta i mitt hår utan att dom direkt märker att jag har peruk. då måste man ju vara öppen med '' bara så du vet jag är skallig tjej och har peruk'' vilket är rätt tabu. 

samt ingen kille lär väl vilja dejta en tjej som är skallig? rakat är en sak.. men inte skallig.

#9 Du är ju knappast enssm.om att bara skallig eller om att ha peruk. 

Folk som dömer en hurvida man har peruk eller ej är ju ändå inget att ha. Och dagens peruker, dom riktiga görs på riktigt hår och sitter fast bra.

Vad är skillnaden mellan skalliga och rakade huvuden? Båda har ju inget hår. Finns många kvinnor med alopecia. Vissa tappar precis allt hår de har på kroppen, inklusive ögonfransar och ögonbryn och andra har kala fläckar här och där på huvudet. Det vissa väljer att göra då de får kala fläckar är att raka av sig allt hår och skaffa peruk. Det finns faktiskt jättefina peruker att köpa idag men de som är riktigt bra kan vara lite på dyrare sidan men inte överdrivet dyrt. Inget fel med att vara skallig. Det kan även se riktigt tufft ut. Jag själv fick raka av håret på ena sidan för jag fick en stor kal fläck som jag blev trött på att försöka dölja. Jag valde att äga looken och planerade även in att raka av mig allt hår om jag skulle få flera kala fläckar. Alla var chockade över ju chill jag var med situationen men jag insåg ju efter chocken att det är ju bara hår. Hälsan hade jag ju ändå i behåll. Angående gula tänder, join the club! :) Jag har aldrig ens haft vita tänder och jag skyller också på min familj som aldrig brydde sig om att lära mig mycket om tandhygien.. Ska vid något skede till en tandläkare som får ta och göra mina tänder vita. Jag vill gärna uppleva det en gång i mitt liv åtminstone. Stor näsa har även jag! Barnen på mitt förra jobb kallade mig för häxa vilket jag vände om till något som blev roligt för både mig och barnen (brukade låtsas att vara häxa till barnens förtjusning). Folk har även frågat om de får känna på min näsa, folk jag inte ens känner som jag träffat på i matbutiker! Lite speciell får man ju känna sig. :) Sen om man orkar och vill kan man ju engagera sig i make up om man vill "förändra " sina ansiktsdrag. Finns flera typer på Youtube som verkligen helt dramatiskt kan förändra sitt ansikte med bara make up. Tycker dock att det är tråkigt att använda make up på det viset om man känner att man vill dölja något. Jag använder make upp för att framhäva mina ögon. Lätt fixat och kräver inte mycket jobb. Inte kul att känna sig ful, oberoende om man är det eller ej. Det viktigaste är väl ändå att jobba på sin självkänsla och acceptera den man är. Jag känner nog ett par typer som verkligen inte kan kallas för snygg men de har en så skön attityd att jag trivs så bra i deras sällskap. Jag har en killkompis som är 156cm lång och han blev skallig redan som 20-åring. Han är verkligen inte snygg men hans personlighet är helt enkelt bäst och gör honom rentav charmig.Trevligare typ hittar man bara inte. Så visst kan man stirra sig blind på det yttre men i slutändan blir vi alla gråa och fallfärdiga på ett eller annat sätt. Skönhet falnar.Tråkigt om det enda som blir kvar då är en personlighet och attityd som man aldrig orkade jobba på för man var så upptagen med att fokusera på sig att vara vacker. Jag försöker själv hålla det i åtanke under mina dåliga dagar och istället försöker jag fokusera på sådant som jag faktisk kan förändra. Wall of text! Ursäkta, jag hade tydligen en hel del att säga. :)

#8 Jag tror faktiskt att du överdriver. Du menar att du har tunnare hår än någon som har cancer? Du verkar dessutom inte ha gjort något åt det.

Har du möjligen läst på om dysmorfobi?

Det finns lite saker att göra! Bleka tänderna, lite fillers i läpparna, en enkel näsoperation och akrylnaglar (eller liknande). :) Smink kan man komma långt med. Men jobba på självkänslan. <3

#12 nej men cancer är ju en mer socialt acceptabel sak är kvinnlig genetiskt skallighet eller skallighet pga vitaminbrist

och ja jag har läst på om det då folk trott jag haft det tidigare. fast varför skulle jag blivit mobbad för något jag själv inbillat mig?

#14 Och hur menar du att folk ser skillnad på varför man saknar hår?

Mobbing handlar inte om utseende egentligen. Så det säger inget om hur du ser ut.

Vem som helst kan bli mobbad.

Du kan väl ta ett foto på ditt hår? Det kan ju vara helt anonymt. 

Du skriver så här: du hade förmodligen inte lika tunt hår som jag.

Då undrar jag hur du kan skriva så? Jag strålbehandlades och var helt skallig på stora dela av huvudet. Det ramlade stora tofsar varje dag. Du skriver ju att du har tunt hår och det är stor skillnad.

Du skriver att du har en kaotisk benstruktur i ansiktet och är det så illa så är du berättigad plastikoperation.

Har du någon gång sökt för dina besvär?

#14 Lite upprörd blir jag när du ifrågasätter varför folk skulle mobba dig  om du bara inbillar dig att vara ful. Jag blev grovt mobbad under hela grundskoletiden för mitt utseende och jag kan säga att jag är faktiskt långt ifrån ful. Däremot så trodde jag under många år att jag var det eftersom jag fått höra att jag var så ful så att jag borde ta livet av mig för allas bästa. Det är svårt att hitta vänner och en partner om man hela tiden tycker att man är ful och drar sig tillbaka pga det. Men ärligt, oavsett utseende så kan man få vänner och partners. Det finns MASSOR av "fula" människor där ute som har både och. Skönhet ligger i betraktarens ögon och en fin personlighet gör faktiskt folks utsidor vackrare också.

Men som andra sagt. Testa att börja sminka bort de drag du inte gillar. Det är synd att ändra sitt utseende så mycket tycker jag, men om du trivs bättre så så kan det ju kanske vara en bra grej för dig. Gällande håret så kan du kolla upp MSM, eller är du helt hundra på att håret inte kan växa tillbaka igen? MSM är ett svavelkosttillskott som både är bra för hår, hud, naglar, brosk och leder. Har själv börjat med det för tre veckor sedan men har bara börjat upptrappningen så har inte märkt något resultat än. Tappade massa hår pga stress och tappar fortfarande mycket så har valt att börja med MSM därför samt pga naglarna som också föll i bitar av stressen.

#15 det finns inte bara en typ av mobbning direkt. Många blir mobbade endast på grund av deras utseende. Jag blev mobbad endast över hur jag såg ut. Så jo, det kan visst handla om utseende.

#18 Jo anledningen till mobbingen är det samma. Man kan vara hur ful som helst utan att bli mobbad för sitt utseende precis som man kan vara vacker och mobbas för sitt utseende.

-skaffa peruk, med pannlugg.

- blek tänderna

- lägg en diskret läppförstoring

- gör fransförlängning så ögat öppnas upp

- gör brun utan sol

-använd smink

-sätt upp lappar där du skrivit positiva grejer om dig själv

-håll inte på nämn till andra eller 'tänk' på hur ful du är(som du nu verkar tycka)

hoppas det var några bra förslag på vad du kan göra, ha det bra :)

Har du pratat med någon om det här? Någon kurator, läkare eller liknande? Det låter som att du både skulle behöva stöd/råd angående ditt utseende som stöd/hjälp angående din barndom och svårigheter du har gått igenom.

Vet inte om min kommentar hjälper riktigt men jag kan relatera. Jag tyckte jag var extremt ful under högstadiet.. Jag var utfryst och ingen ville prata med mig så jag kopplade det till mitt utseende, Näsan var för stor, kinderna var stora och runda, jag var för "fet," jag hade för mycket synliga födelsemärken etc.. Jag slutade äta i högstadiet och under första året i gymnasiet hade jag bantat ned mig 25 kg och tycke fortfarande att jag var ful. Min kroppstortyr fortsatte och jag tappade nästan allt hår, mina bröst och former försvann etc.

Jag kan verkligen relatera till det du känner och jag hoppas att du får hjälp med din självkänsla. och att prata om din barndom. Min självkänsla är forfarande inte på topp, men kämpar med det varje dag . 

Vad gäller håret så kommer det tillbaka när du känner balans i din kropp och sinne., vilket tar sin tid.  Det tog 5 år för mig att kunna gå utan extensions . Jag har haft weave förlängning främst eftersom att det var det jag upplevde såg bäst ut ..Rekommenderar det främst om man inte vill köra på peruk.

HEj! Här är en till som ser ner på sig själv väldigt mycket, och har varit mobbad frpn det att jag gick i sexårs tills jag gick ut gymnasiumet, ingen aning om varför, kanske är jag ful? kanske är jag äcklig? KAnske är jag Knäpp/Skum? kanske kan det vara vad som helst, nått är det, ingen aning om vad dock, men det jag har intalat mig själv, och det du ska veta är att även om man är ful på utsidan, så är det hjärtat och insidan som räknas, den fulaste person kan bli vackrast om hjärtat är stort, den vackraste person kan bli den fulaste om hjärtat saknas.

JAg har insett, att jag är nog ful som stryk jag med, oälskad som få xD (bortsett från familj och djur då) men låter jag mit hjärta växa mer och mer för varje dag, och låter jag inget svärta det, då kommer det återvända till mig sedan =)

Ge inte upp hoppet bara för att du är "ful"

Har inte läst alla svar tyvärr..

Om jag minns rätt så blir det lättare håravfall vid frekvent användning av t.ex. keps. Så kanske gäller för mössa också? Och jag trooor att hår kan komma tillbaka, är dock osäker. Men det kanske går via en viss typ av diet? 

Såg nyligen videos angående facial structures. Att det är något som förändras genom åren men när man blir vuxen så blir det mer "fast" men att det endå kan förändras. Det beror lite på var du placerar din tunga i munnen, den ska vila mot "toppen" av munnen liksom och då trycks skallbenet "framåt" eller något sådant. Kolla Orthotropics om du är intresserad.

Positiva tankar kanske också kan hjälpa, jag ser det lite som ett "mirakel" jag inte upplevt själv. Men av vad jag har läst så är positiva tankar alltid något som är bra för en.

Först och främst tycker jag verkligen att du borde höra av dig till vården så att du kan få träffa en psykolog samt en läkare. Det låter verkligen som att du behöver få hjälp med hur du känner inför dig själv, och att du tappar hår måste du ju kolla upp. Du kan inte gå runt och anta att det beror på vitaminbrist. Om det verkligen är så illa som du skriver, att du har håravfall, så måste du ju kolla upp det.

Jag förstår hur det är att känna sig ful. Man granskar sig själv och tänker att man är så mycket fulare än alla andra. Nästan varenda tjej i min klass har fin, perfekt hy, men inte jag. Många har en lagom stor panna, men inte jag. Jag har för runda tjocka kinder. För tydliga linjer bredvid munnen. Obefintliga ögonbryn. För grova påsar under ögonen. För hängiga och små bröst. För platt rumpa. För äggformat huvud. Allt är fel.

Knep för att lösa/mildra de skönhetsproblem du anser att du har:

• Läppar - Gör fillers och/eller använd contour. Funderar själv kring fillers. Kostar 2500-3000:- och håller upp till 1 år, så om du skulle hata resultatet kommer det ändå försvinna. Har ganska nyligen upptäckt contour till läpparna och jag älskar det. Det är så enkelt men gör att läpparna ser mycket fylligare ut.
• Panna - Klipp till bebishår/skaffa lugg och/eller använd contour. Jag har klippt till bebishår (finns tutorials på YouTube) och det gör absolut att min panna ser mindre ut. Jag brukar även använda contour, alltså ett brunt puder som man använder i ansiktet för att förminska/konturera områden.
• Ansikte - Smink! Med ett par välformade bryn som "ramar in" ditt ansikte, lite mascara och kanske puder kommer hela din appearance höjas. Om du inte sminkar dig idag så börja kolla tutorials på hur man sminkar sig. Jag kunde absolut inte sminka mig för 1,5 år sen, men idag är jag hyfsad, tack vare YouTube. Du kan ändra så mycket med smink så det är sinnessjukt. Många har ett fulltäckande lager smink så fort de går ut genom dörren, oavsett om de är "fula" eller fina, så du skulle absolut inte vara ensam om det.
• Håravfall + panna - Keps. Keps är mycket vanligare än mössor, och du kan utan att det anses som konstigt gå runt med keps på sommaren, och dessutom ofta inomhus. Eftersom du är ung så anses det inte som konstigt att använda keps.
• Tänder - Tandblekning. Också ett alternativ jag funderar på, även om det inte är katastrof. 
• "Kärringkinder" - Botox/ansiktslyft.
• "Killaktigt utseende" - Smink, smink, smink. Smink är din bästa vän.

Vill även tillägga att snygga kläder gör OTROLIGT mycket med utseendet. Förut gick jag omkring med sunkiga munktröjor och kände mig aldrig snygg i mig själv. Nu använder jag mycket croptops, shoppar väldigt ofta och ser till att ha snygga kläder. Vad man tycker är snyggt är ju individuellt, man gillar ju mjukisar, men om du vill ge ett snyggare intryck så skippa mjukisar och sunkiga munktröjor när du går ut. Köp blusar, jeans, croptops. Du kan även använda snygga assecoarer som bälten, smycken och handväskor som gör att din look blir mer medveten och classy.

Vet inte vilken ekonomi du har men med skönhetsoperationer, fräscha kläder och smink kommer du långt.

Eller jobba på att acceptera och tycka om dig själv precis som du är, utan att behöva ändra och/eller dölja ❤️!

Vill bara säga att du är inte ensam. Jag har samma problem som du. Ful och tunnhårig. Dessutom fet och alltid tomatröd i ansiktet pga någon hudåkomma. Sen har jag ju ingen attraktiv personlighet heller. Blyg och tystlåten och tråkig. Har insett att jag nog kommer dö ensam.

Jag var smal, hade (och har) underbett, hade extrem acne, blev mobbad och blev ofta frågad om jag var kille. Blev kallad pizzaface och finnen.

Jag avskydde mitt utseende. Trodde jag var tjock och dolde mig i stora kläder. Grät varje dag för att jag aldrig skulle få uppleva kärlek.

Idag inser jag att jag inte var fet eller ful. Men då var jag övertygad.

Idag är jag tjockis, har valt att behålla mitt underbett för det är liksom jag. Jag har upplevt kärlek ett par gånger. Har fortfarande finnar fast färre. Har inga problem att hitta killar som är intresserade.

Du måste hitta din inre styrka så du strålar självsäkerhet istället för självhat. Det påverkar så mycket hur andra ser en.

Folk med verkliga utseende problem som tex brandoffer, dom är inte ensamma för det. Alla kan hitta kärlek och vänner. Alla!

Om man tänker efter, och kollar noggrant på (normala) människor som ser "bra" ut, så kan man se att dom faktiskt inte ser så bra ut trots allt. Det är som när man säger ett ord tillräckligt många gånger så kommer ordet låta jättekonstigt, samma med människor, tittar man riktigt, riktigt noggrant så ser man hur konstiga de flesta ser ut. Tänker bland annat på när jag gick i skolan, den "snyggaste" tjejen vi hade i vår klass var egentligen inte speciellt snygg, även hon hade tunt hår, hög panna, konstiga ögon och massa finnar. Allt handlade om hennes självkänsla, hennes självkänsla var i topp och det märktes. Nu vet jag att självkänsla inte är speciellt lätt att få, men jag skulle säga att en positiv tanke föder en annan. Börja med det du stör dig mest på, när det finns någonting du känner dig bekväm med kommer resten av vägen kännas lättare.