Wow, du är väldigt lik mig vad gäller både diagnoser och praktik. Jag har alltid haft skitsvårt med närvaron på praktik pga att jag mår så himla dåligt på alla praktikplatser. Det är bara en jag hade full närvaro på. Stay strong!

#1 Klarade mig med nöd å näppe på första praktiken jag hade sedan jag började med distanskurser, men fyfan.. där jag är nu känner man sig inte ens välkommen.. Kommer nog inte klara av den här praktiken, och tanken av det ger mig sån jävla ångest alltså. Håller mig vaken om nätterna och sliter sönder hjärnan å själen på mig. Ibland önskar man att man kunde känna 0 istället för motsatsen och grubbla för mycket. Inte lätt att ens lyfta huvudet från kudden då det känns rent åt helvete med allt..

Får jag undra vad du har för hjälp för dina problem? Har du någon terapi eller dylikt?

#3 Går på närpsyk, men behandlingen jag har tycker jag inte ger speciellt mycket resultat.. fick tidigare DBT mot emotionell instabil personlighetsstörning, men blev för jobbigt för mig och klarade ej av att gå den behandlingen.. Har provat mediciner men ingenting bet på mig. Nu går jag basal kroppskännedom, men som jag sa så tycker jag mest att jag bara står å stampar på samma ställe..

#4 okej. Men vad med praktiken ger dig ångest?

#2 Har också alltid känt det med två undantag! Att man inte är välkommen. Alla på praktikplatserna har haft en himla dryg och ointresserad attityd och mest suckat över ens existens. När jag hade praktik var det en konstant stress.

#5 Typ allt, tanken av att träffa nya människor, rädslan att göra fel, rädsla för att hamna på ett ställe där man inte känner sig välkommen osv. Väldigt jobbigt för mig att träffa nya personer. Och när jag väl känt motgång 1 dag, blir det lätt att jag skiter i att åka och ligger hemma och sover istället.

#6 Ja ska till en annan avdelning imorgon, förhoppningsvis får jag någon som är glad som får möjligheten att lära ut, skulle göra det lättare för mig att orka åka dit mina 3 sista dagar!

#7 så man kan kort säga att du tänker negativt om saken innan du ens har testat? Får jag undra hur du har tänkt kunna jobba om du går och tänker att saker ska bli katastrof innan nått ens har hänt? Jag tror du kanske skulle behöva kbt istället.

Du är absolut INTE värdelös! Du jobbar hårt med att nå ditt mål. Mediciner kan göra så man blir lite mer tröttare än vanligt, samt den stress du känner efter allt pluggande, samt från din fobi och annat. Var snäll åt dig själv, tänk såhär, Nu har jag gjort mitt bästa och allt jag kan, nu skall jag vara snäll åt mig själv och göra något jag tycker är roligt så jag kan koppla av,  Man behöver inte vara ute bland folk, man kan ha lika roligt med sig själv. Jag har ine social fobi, men tycker ändå bättre om att vara hemma och ta det lugnt än att vara bland folkmassor… 🙂

Låter som mig i allt du nämner. Den bästa medicinen är däremot att komma ut. Jag stannade också hemma i jobbiga situationer men det gjorde det bara värre. När jag sen jobbade som receptionist så blev man tvungen att träffa folk och prata med dom (minus var att jag inte gillade personalen för kände mig så ensam). Men senare när jag gjorde praktik under mina studier så var det också jobbigt i början men senare slappnade man av. Jag tror bara att man behöver utsätta sig för att komma över sin fobi. I LAGOM mängd, inte att gå på fest varje dag men att ta emot tillfällen så som att gå på praktiken :) Vem vet personalen kanske är super trevliga och gillar nya ansikten.

#10 Tack för din fina kommentar, tyvärr är vi nog många som trycker ner oss själva, och jag kan vara extremt självkritisk.. men jag klarade ju faktiskt av praktiken, utan problem. Vilket var otroligt skönt efteråt, att kunna tänka ”men jag klarade det faktiskt, trots att det var jobbigt!” Och på den andra avdelningen fick jag ett välkomnande,och folket där var jättetrevliga och villiga till att lära ut till skillnad på första stället jag var, vilket nog gjorde så att jag orkade med det. :-) #11 Japp, det du säger stämmer.. man måste jobba med det i lagom mängd åt gången, men vissa saker har jag inte riktigt lärt mig att jobba med ännu.. Men det kommer :-)