När jag var 30 år fick jag äntligen godkänt att få ta bort livmodern. Grejen bakom beslutet var att jag var dödsrädd för att dö. Det var den korta historien.

Långa historien är att jag har von Willebrandt en mildare form av blödarsjukan.Skulle jag äta p-piller i ca 20 år så finns risken att jag får en propp och för att lösa upp en propp är med blodförtunnande och det får jag inte äta/ta. Och kan jag inte äta det så kommer  proppen att vandra runt och kanske sätta sig i lungan eller hjärtat och då dö. Ja så gick mina tankar.

Med hysterektomin så fick jag slut på mensen vilket är superskönt.