#18 Jag var minsann misstänksam mot alla män redan innan kampanjen. Jag växte upp med förmaningar från andra kvinnor: Män tänker bara på en sak, de tänker endast med det de har mellan benen, du får skylla dig själv om du går sådär klädd då män är i närheten, killar visar bara att de tycker om dig då de tar dig på rumpan, mellan benen på brösten, du ska vara tacksam för det betyder att du är snygg osv. Så nej, att man nu skulle bli mera misstänksam mot män förstår jag inte. Det tåget har redan gått.
Jag personligen tycker att metoo kampanjen kanske inte var särskilt smidig i sig, jag gillade inte heller den såkallade häxjakten men den har åstadkommit många positiva saker och speciellt en bra grej i svenskfinland, nämligen #dammenbrister. Där är det absolut ingen fråga om en häxjakt utan alla hålls anonyma. Det handlar mest om att öppna upp ögonen på de som är blinda för fenomenet sexuella trakasserier och det faktum att det är så pass accepterat av både män och kvinnor.
http://www.astra.fi/dammenbrister/
Jag rekommenderar var och en att läsa vittnesmålen. 6000 finlandsvenska kvinnor skrev på uppropet och då var det här något som ordnades i en hemlig grupp på fb, så inte alla kvinnor i svenskfinland hade tyvärr möjlighet att skriva på. De 6000 kvinnor som skrev på uppropet har alla fått erfara sexuella trakasserier
Det jag är mest chockad över är dem som säger att det existerar överhuvudtaget inte och om det händer så är det absolut inte på den nivå som dessa vittnesmål vittnar om. Tänk er bara en sådan sak. Det finns kvinnor och män som inte tror att dessa sexuella trakasserier sker och om de sker så är det inte såå farligt som de beskrivs.
Vi behöver en förändring, eller åtminstone så behöver jag en förändring. Det negativa med metoo och dammenbrister har varit att jag har fått sätta mig ner och tänkt på alla de otaliga gånger jag har blivit utsatt för sexuella trakassier, våldtäktsförsök (från de som påstått sig vara feminister) och dylikt. Kan ni tänka er att jag bara accepterade allt det där och trodde det hör ju till då man är kvinna? Jag tänkte också att det var mitt eget fel att jag blev utsatt för våldtäktsförsök för mamma samt de i min omgivning har ju alltid sagt att killar tänker endast på en sak och man kan ju därför inte ens lita på ens manliga vänner. Så i min verklighet har sexuella trakasserier varit vardagsmat och jag har bara accepterat det för det hör ju till och om det skedde grövre saker så var det enbart mitt eget fel för att ha hamnat i en sådan situation. Då jag för första gången i mitt liv fann min röst så skrattade männen åt mig och tyckte att det blev bara roligare då jag försökte kämpa emot, både med ord och fysiskt.
Och nej, inte ALLA män håller på sådär. Men det handlar heller inte om ALLA män, det handlar om DE MÄN som håller på sådär. Det är något jag jämt blir frustrerad över, då män och kvinnor vill genast börja försvara med att säga att inte alla män gör så. GIVETVIS finns det hyggliga män som respekterar sin medmänniska oberoende kön, men vi har ju inte heller sagt att de inte finns.
Om män upplever sexuella trakasserier? Det tror jag absolut att de gör men det är inte den kampen vi kvinnor kämpar just nu.