Mamma har en ätstörning
Postar detta anonymt ifall någon som berörs i texten skulle råka läsa detta.
Min syster och jag är strax över 20 år och vår mamma är 40+. Mamma har alltid haft ett väldigt uppenbart ätstört beteende som blir värre när stressen är större men hon vet inte om det själv (vi har försökt prata med henne om det). Hon har alltid varit väldigt smal men nu ser det extremt ut, bröstbenen (de här som sitter mellan brösten och halsen) sticker ut och armarna är som pinnar. Hon "glömmer" bort att äta och när hon äter är det ganska små portioner och godis och liknande äter hon i stort sett inte alls. Hon tränar också väldigt mycket och rör sig väldigt mycket generellt. Nu har en stor grej inträffat och det sätter extra press på henne och jag är rädd att hennes ätstörning kommer bli värre.
Hur talar man med en person som är äldre än en själv om sånt här? När vi försöker skojar hon bort det eller byter ämne eller bli riktigt arg. Problemet blir lite att hon ju är en slags auktoritet för oss om någon förstår vad jag menar. Det är inte som att prata med en vän utan det är ju våran mamma.
Till saken hör att hon har många personer i sin närhet som ofta fäller kommentarer om hennes kropp som om hon vore tjock eller stor. Men som ni förstår är hon inte det utan bröstben, revben och nyckelben sticker ut tydligt, hennes lår nuddar inte varandra och liknande. Att föreslå att hon skulle utesluta detta personer ur hennes liv skulle inte fungera då det som sagt är personer i mycket nära relationer (men jag har försökt med det också utan positivt resultat).
Snälla hjälp.
Skulle ni inte kunna prata med någon av hennes vänner, syskon eller liknande? Någon jämnårig som hon litar på. Förklara att ni är riktigt oroliga men att hon inte lyssnar på er när ni försöker prata med henne. Så kanske vännen/syskonet kan ta upp det med henne, kanske kan ni till och med vara med när det händer.
Kan ni prata med personerna som antyder att hon är tjock och be dem sluta? Förstår om det känns jobbigt, ifall ni kanske inte känner personerna så bra eller något, men sådant kan ju trigga ätstörningar riktigt mycket.
Tack för förslagen!
Hon har inga syskon eller nära vänner. De enda jag kan tänka mig skulle kunna räknas skulle vara hennes kollegor men de är ju inte hennes vänner så det skulle nog inte vara så bra.
De antyder inte att hon är tjock, de säger det rakt ut. Vi har pratat med dem. Jag har pratat, skrikit, gett jämförelser, visat statistik, gjort precis allt jag kunnat, men de säger bara saker som att jag överdriver eller så går de bara därifrån.
Låter som att ni skulle behöva ringa någon som jobbar med sånt här för anhörigstöd och få tips på vad ni kan göra.
Om det är hennes kollegor som säger elaka saker till henne så behöver ni gå till chefen eller ringa chefen på arbetsplatsen och berätta att mobbning förekommer och om ni vet vilka som gör detta.
Ja, det har jag inte ens tänkt på. Jag ska googla lite och se vad jag hittar, tack!
Hennes kollegor är snälla, det är inte de som säger elaka grejer.
Jag skämtar inte nu. Lite tips bara….Varma koppen (Minestrone) är löjligt lite soppa. 2 dl….men dessa två deciliter innehåller om jag minns rätt 300 kcal. Det är som två feta mackor….Köp sånt å ställ i skåpet kanske hon tar såna som "mellis" eller frukost.
#5 Problemet är egentligen maten utan snarare träningen eller kombinationen av lite för lite mat och mycket för mycket träning. Hon äter minst två lagade mål mat om dagen och hon lagar mycket mat men hon rör sig otroligt mycket.
Hon äter inte heller sånt som Varma koppen om hon inte är riktigt sjuk och inte kan laga mat själv. De har sånt hemma men det är mest för de andra familjemedlemmarna eller som sagt, om hon blir riktigt sjuk.