Ute i arbetslivet

Hatar mitt jobb

2017-09-15 15:20 #0 av: [postmortum91]

Från att älska läraryrket till att hata det. Vilket jävla skitjobb. Förstår VERKLIGEN varför många lämnar yrket. Jag är redan helt knäckt och tänker byta så fort jag kan.
Fler borde ge lärare mer cred för helt ärligt, jääävlar vad slitsamt det är. Senaste veckan han jag gråtit varje dag på jobbet.
Jag känner inte att det är värt det, kanske återvänder i framtiden när man fått struktur och bättre arbetsvillkor.

-Postnatal

Anmäl
2017-09-15 16:18 #1 av: Snowblind

Vilken åldersgrupp är det du har? T.ex. gymnasiet? Och låter helt hemskt, jag hoppas att ingen av mina lärare kände så - men tror alla mina klasser har varit snälla. (några indvider som alltid snackade eller var nonchalanta dock)

Anmäl
2017-09-15 16:30 #2 av: [postmortum91]

Har just nu en klass 2. Har den mest krävande klassen på skolan och skolan har mest sociala problem i hela kommunen då det ligger i ett lågklassområde. Det är inte eleverna som gör att jag hatar jobbet. Det är att svenska skolan idag hanterar bråkiga barn så sjukt dåligt. Samt att man får ingen tid till kvalitetsplanering

-Postnatal

Anmäl
2017-09-15 16:31 #3 av: [postmortum91]

Och det är brist på personal så man tvingas ta in inkompetens och olämpliga

-Postnatal

Anmäl
2017-09-15 17:50 #4 av: Aleya

Så bara för att klassen inte är optimal så tänker du hata yrket och ge upp?
Du har som inte tänkt ett snäpp längre och försöka hjälpa dessa barn? För du inser väl att det inte är bara du som kommer ge upp på dessa barn?
Vet att du själv har barn, och hur skulle du känna om ditt barn skulle gå i en liknande klass som du har nu men läraren skulle bara fly och ge upp?

Det var ju du som för nått år sedan menade på att du var så pedagogisk och skulle förändra skolan. Så antingen kan du visa för dig själv att du faktiskt kan göra det eller fortsätta att gnälla att jobbet är dåligt och skita I att göra nått åt det och fortsätta må skit.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-09-15 20:09 #5 av: pyromanen

Förstår dig fullt ut! Och ingen, inte heller barnen i din klass har något att vinna på om du skulle kämps vidare och gå i väggen som så många lärare ju faktiskt gör. Att lämna är att säga ifrån och tydliggöra att sotationen ör ohållbar!

Anmäl
2017-09-15 20:17 #6 av: Aleya

#5 nu vet jag inte hur länge ts jobbat. Men det låter tyvärr som en sådan där klass som det togs upp om i uppdrag granskning förra veckan.
Klassen är jobbig, det är som ts skrev så är det ett område med låginkomsttagare.
Eftersom det är "stökiga och jobbiga" barn så kommer ingen vilja ha hand om dom. Det kommer bli många missbrukare och kriminella. Men hey, det är ju "framtidens" problem.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-09-15 20:22 #7 av: Snowblind

#2 Finns det ingen möjlighet att dela på problemet med en ytterligare lärare - ett ytterligare stöd? Är ju omöjligt för en ensam person (eller ens två!) att hantera ~20 bråkiga barn skulle jag säga. Kan ju tänka mig vid en familjemiddag och 3 barn så kan det nog hända att föräldrarna kan få problem med att styra upp om bråk uppstår.

Så en lärare och 20 barn är ingen lätt match.

Synd att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn ordentligt... (om det är problemet).

Anmäl
2017-09-15 22:16 #8 av: [postmortum91]

Aleya, testa med ödmjukhet för du har INGEN aning om hur det är på mitt jobb. Du dömer så fort. Jag är gravid, blir sparkad, slagen, spottas på flera gånger i veckan. Detta har pågått sen jag började i dec. Igår svingade en elev med skohorn framför mitt ansikte allt vad han hade. Skolpsykologen har gett upp för han når ej fram. Soc är inkopplad sedan länge men inget händer. Vi anmäler oro gång på gång.
Elever går i skräck på skolan. Vi punktar problematiska barn men har kollegor som slarvar så jävla mycket och så drabbas barn och föräldrar blir arga och skäller (Vilket jag förstår). Jag är EN och tro mig, jag har fan kämpat i motvind. Jag gråter för att jag ser barn bli slagna, går rädda och jag kan inte göra mer än vad jag gör. Jag gråter för att barnen på lektion ser att vi lärare har INGENTING att säga till om eller göra när en elev springer runt och skriker på lektioner medan kollegan sitter med mobilen bredvid. Man kan inte springa och jaga ett barn i ett klassrum fullt med barn. Det blir som katt och råtta. Jag gråter för att mitt arbetslag är så negativt och pratar så mycket skit om varandra och man vågar knappt vara sjuk för att de kommer pratas och spekuleras om man "skolkar" från jobbet. All tid man får över går till kurser som berättar hur vi ska göra skolan till alla istället för att ger oss tiden att faktiskt göra det.
Kom inte och tro massa för helt ärligt så vet du INGET om hur det är på mitt jobb. Att undervisa en klass är inga problem men man är inte allsmäktig bara för att man är pedagogisk.

-Postnatal

Anmäl
2017-09-15 22:23 #9 av: [postmortum91]

#7 Jag fixar lätt 20 ungar i ett klassrum själv. ADHD som autism är enkel match. Det är diagnos i kombination till taskig uppfostran eller uppväxt som kan bli extremt resurskrävande. Speciellt med föräldrar som skuldbelägger skola och ser inget problem själva. Det är ett 1-2 som sätter hela skolan i gungning. Helt ärligt tycker jag inte de ska gå i vanlig klass för allas skull men svenska skolan funkar inte så idag.

-Postnatal

Anmäl
2017-09-16 08:20 #10 av: pyromanen

Min ena dotter hade otur att hamna i en helt galen klass. De var bara 14, så en kanske kan tänka det borde vara lätt... men det var det då inte! De hade en erfaren, lugn och annars duktig lärare. Efter ett tag hade de två lärarr. Fortfarande totalkaos. De lyckades inte genomföra en enda idrottslektion i första halvan av klass 2, för att det blev totalkaos. Problemet var att det var hela 4 "problemkillar". Jag vet ju inte om och i så fall vilka diagnoser de ev hade men de var definitivt totalt ouppdragna, deras föräldrar var det egentliga problemet, och en lärare kan inte spola tillbaka tiden och göra om det som barnens färäldrar missat!
Då det fortfarande bara var kaos istället för undervisning hade vi krismöte på krismöte med rektorn, lärare osv. Under ett halvår testade vi att det förutom två lärare även var med en förälder varje dag. Det innebar att vi föräldrar fick ta ledigt från jobb. Det funkade fortfarande inte. Då krävde vi av rekton att han skulle dela klassen i två eller flytta ut problembarnen till egen undervisning. Han sa det inte går att dela en klass som bara är 14, och inte villa han flytta ut något barn. Min dotter med flera hade då i orincip spenderat sina två första skolår med att sitta lugnt och vänta på att det någon gång skullr bli undervisning och hennes far och jag beslöt att flytta henne till en friskola. Och vilket bra beslut! Från första veckan stortrivdes hon och började lära sig massa och blev märkbart gladare. Den hemska situationen är inte bara en orimlig arbetssituation för stackars läraren utan även för de "normalfungerande" eleverna!

Anmäl
2017-09-16 09:20 #11 av: Aleya

#8 fast den ni ska gå med till detta är rektorn. Och vad säger den?
Och vad säger föräldrar då deras barn kommer hem och har blåmärken p g a slag? För jag antar att du menar att det är andra barn som slår andra barn.

Gällande kollegor så finns det alltid dom som är bittra och aldrig nöjda. Det lär du hitta oavsett vart du är. Men vanligast är det på ställen där det jobbar ett större antal kvinnor, har jag tyvärr märkt. Så där får man välja om man ska bli lika bittra som dom eller ej.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-09-16 18:08 #12 av: Åsa S

Japp man ska prata med rektorn + skyddsombudet, Tyvärr tänker många rektorer mera på budgeten än de andra barnens säkerhet det är dyrt dela upp en klass och sätta några som inte klarar av att vara bland andra elever i en liten grupp då spricker budgeten. Man ska inte acceptera att bli slagen och spottad på, på sin arbetsplats, tar inte rektorn det på allvar kan det vara bra att veta att skyddsombudet har mandat att stänga en arbetsplats och efter att ett skyddsombud stängt en arbetsplats är det bara arbetsmiljöverket som kan öppna den igen. För att skyddsombudet ska kunna göra nått sånt krävs dock att man lägger incidenter (ofta skriftliga) för minsta sak som händer även om nån svingar nått mot en som inte träffar, det måste finnas dokumentation om allt som händer finns inte det så finns det inga problem på arbetsplatsen när nån utomstående kommer och inspekterar arbetsmiljön. Så har du inte lagt incidenter börja göra det för allt du finner obehagligt även fula ord. Jag har slutat jobba som lärare trivdes inte i den miljön där budgeten var viktigast och man skulle acceptera vad som helst. Nu jobbar jag inom handeln och vi har lagt incidenter om allt och vips bestämde arbetsmiljöverket att vi skulle ha 2 ordningsvakter hela dagarna, vår arbetsgivare tycker det är dyrt men säger arbetsmiljöverket att det krävs 2 ordningsvakter måste arbetsgivaren acceptera det.

Anmäl
2017-09-16 19:08 #13 av: Fransu

Låter verkligen fruktansvärt. Jag hade inte fixat att ha det så på mitt jobb, så jag förstår dig verkligen. Eller det gör jag nog inte eftersom jag inte upplevt det själv. Men det du beskriver är ju jättehemskt. Hoppas det ordnar sig på bästa sätt för dig. Var rädd om dig och den lille i magen.

Anmäl
2017-09-17 16:01 #14 av: SaraFag

Förstår dig helt. Skolan idag är inte en helt optimal arbetsplats på alla platser runt om i landet.

Jag har i och för sig bara varit vikarierande lärare för årskurs förskoleklass upp till 7:an och även jobbat på fritids efter "skoltid". Otroligt slitsamt jobb med på tok för mycket att göra! Och att jag över huvud taget fick komma dit och vara lärare, i ett flertal ämnen (idrott, matte, no, svenska etcetc) var ju också, i mina ögon väldigt konstigt då jag inte hade tidigare erfarenhet av yrket eller ens pluggar till lärare.
Ända anledningen till att jag ens "fick jobbet" var för att de lärare de haft slutat/var sjuka/mammalediga med mera och de hade otrolig brist på personal (och inte fick en personal med rätt kompetens).

Pratade med många av lärarna under den korta period jag var där som vikarie. Och att både prata med alla dessa lärare som vissa är helt nya och många jobbat med samma yrke i över 20år och dessutom sedan stå där själv som "lärare" ger en verkligen en otrolig inblick i vilket hårt och viktigt jobb dessa människor verkligen gör.

Tror många, tyvärr, glömmer bort vilket hästjobb många lärare faktiskt gör!

Jag valde att inte fortsätta som vikarie då jag verkligen kände att dessa barn förtjänar en lärare med RÄTT kompetens, eller snarare som ÄR utbildad för att göra det jobb som jag stod och gjorde. De förtjänade inte en vikarie som inte alls var behörig på något vis för det yrket. 

Men jag vill definitivt ge en STOR ELOGE till alla lärare där ute som faktiskt orkar fortsätta. Trots att de ofta jobbar i motvind!

• SaraFag • Medarbetare på adopterade.ifokus •
Anmäl
2017-11-01 20:12 #15 av: Lakritsstjärna

Min mamma har jobbar som lärare ca 40 år. Hon sa att arbetsvillkoren bara blev sämre. Hon gick i pansion redan vid 63 år för hon orkade inte mer. Lönen bar dålig och hon arbetade helatiden. Tror hon arbetade mer än min pappa som alltid under min uppväxt haft en chef eller VD roll. Hennes pansion är skrattretande låg efter allt jobb. Hon hade 2 års uppehåll och halvtid efter att hon blev utbränd. Hon jobbade med lågstadiet elever. Om du inte trivs så är det ingen mening att hålla sig kvar. Lärare är ett jätte viktigt yrke men tycker politiker får fixa lärarnas arbetsvillkor på riktigt och höja lönerna.

Anmäl
2017-11-01 23:20 #16 av: [postmortum91]

Uppdatering: jag har fått slippa jobba med den eleven som är värst på hela skolan eftersom jag är gravid. Dock är det sjukt att någon måste jobba med vetskapen om att bli slagen, sparkad, biten.

Det jag fått höra av skolans specialpedagog och rektor är att när denna eleven slåss, slår sönder fönster etc så är vårt viktigaste ansvar att se till att han mår bra. Vi har en kollega som håller med om detta och har efter att han slagit sönder fönsterrutor låtit honom sitta och spela iPad. Detta för att han ska må bra efter att han betett sig dumt. Detta är så sjukt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Vi får inte ge konsekvenser om han slåss, förstör, hotar, drar ner byxor på kompisar etc. Istället ska han få göra något kul.

-Postnatal

Anmäl
2017-11-02 05:43 #17 av: Thiah

#16 Fast det beror ju på VARFÖR han utåtagerar. Det med konsekvens alltså.
Hos oss hade sådana barn varit på ett speciellt dagis/skola där de har mer resurser för att handskas med utåtagerande barn. Men där har jag sällan hört talas om straff.
Där du jobbar verkar det absolut inte finnas rätt resurser och då kan vissa beteenden och beslut verka knasiga.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-11-02 14:23 #18 av: Sarah

Straff är inte en lösning på utåtagerande barn. Belöningar är inte heller vettigt, men straff är det definitivt inte. 

Kanske ger de här böckerna/ psykologen några ideer om vad som är vettigt när det kommer till bemötande. 

http://www.viforaldrar.se/Barn-2-5-ar/Barn-som-brakar--sa-kan-man-gora 

https://www.nok.se/Akademisk/Titlar/Pedagogik/Specialpedagogik/Beteendeproblem-i-skolan/

http://hejlskov.se/lagaffektivt-bemotande/

Anmäl
2017-11-02 22:05 #19 av: [postmortum91]

Konsekvenser och straff är inte synonymer

-Postnatal

Anmäl
2017-11-02 22:06 #20 av: [postmortum91]

Om man slår någon kan konsekvensen vara att be om ursäkt.
Om man har sönder något kan konsekvensen vara att städa upp efter sig.

-Postnatal

Anmäl
2017-11-03 00:29 #21 av: Duvethon

Det låter helt absurt. Enligt mig är konsekvenserna inte rimliga i förhållande till handlingen. Får jag fråga vilka insatser skolan och omgivningen gör för barnet som biter och slåss?

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Anmäl
2017-11-03 00:52 #22 av: Sarah

Konsekvensen av att slå någon är att den personen som blir slagen får ont. Om den som slår inte bryr sig om det så kommer ju en framtvingad ursäkt inte spela någon roll. Det enda det gör är att den som tvingas be om ursäkt ljuger och sen blir arg för att den blev tvingad. Vem tar den ut ilskan på då? Man tänker att det är rätt att be om ursäkt rent moraliskt, men om den inte är ärlig så vad är poängen? Barnet kommer slå igen och igen.

Anmäl
2017-11-03 05:41 #23 av: Thiah

#22 ja ett förlåt blir lätt urholkat. Ser många ,via jobbet, som tycker allt är bra bara barnet sagt förlåt. Så dom löser alla konflikter med en tvingad kram och ett förlåt. Hej å hå vad barnen lärde sigmig där liksom....

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-11-03 09:16 #24 av: Sarah

En tvingad kram dessutom. Vad lär det barnen liksom? Att man inte har rätt till sin kropp och att själv få välja vem man vill krama. Många jobbar med ex "stopp min kropp" och sen kommer andra och tvingar dem kramas. Sjukt illa.

Ang den bråkiga pojken, är det ngn som verkligen sätter sig med honom och försöker prata med honom för att ta reda på hur han mår? Finns det någon vuxen som frågar hur han har det hemma? Finns det någon vuxen som hjälper honom att hitta andra sätt att få ut sina känslor?

Anmäl
2017-11-03 09:18 #25 av: Thiah

#24 ja tvingande kramar. För kramar ska man ju ge åt allt och alla.. Så värdelöst.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-11-03 12:55 #26 av: Sarah

http://petrakrantzlindgren.se/2016/04/20/straff-och-logiska-konsekvenser-same-sht-different-name/

Om straff och konsekvens, väldigt tänkvärt. 

Anmäl
2017-11-04 00:13 #27 av: [postmortum91]

#24 detta barn kan jag bara säga kräver en hel skolas resurser, man har jobbat sedan förskolan och testat allt. Ibland är det övermäktigt för skolan att kunna fixa allt själva när varken föräldrar eller soc gör sitt.

Jag köper inte att man inte ska ha konsekvenser för dåligt beteende, och ser det som fel att kalla det för straff. Sverige är väl det landet i världen som tänker så och vi är också ett av de länder med mest problem i skolan bland i-länder.
In med disciplin och respekt för medmänniskor och sluta med att dalta. Våra föräldrar har inte tagit skada av att tvingas bete sig som förväntat.
Barn slog inte lärare på samma sätt för 20 år sedan. Använde inte samma språkbruk och hade en annan slags respekt för vuxenvärlden.

Samtidigt som dessa problem har växt så ska vi bli mer och mer loose i uppfostran.
Förstå mig rätt, jag är en lärare som skapar relationer med barnen, kan latja med dem och erkänna mina brister men kallar någon ett barn eller mig för hora är det ju galet att inte reagera och säga vad som är rätt och fel. Att prata med föräldrar är en konsekvens, men vi ska låta barnen få vara?

Att få betala en krossad ruta är en konsekvens, men det ska istället skattebetalarna få betala?

Vi är så måna om utåtagerande barn i Sverige så vi faktiskt glömmer alla andra. De utåtagerande barnen ska inte behöva må dåligt av konsekvenser men alla de andra 25 utsatta barnen ska få må dåligt?

Det finns andra sätt att höja ett barn som är utåtagerande än att inte visa vad som är rätt och fel. Positiv förstärkning när de gör något bra, och vara lyhörd för de små men viktiga saker de gör som är bra.
Hur man "skäller" på ett barn är också viktigt, det får inte riktas som personligt utan som att det är handlingen som var fel.
"Det du gjorde nu blev tokigt och fel" istället för "Nu var du dum".

-Postnatal

Anmäl
2017-11-04 14:28 #28 av: Sarah

Nej du blandar ihop det jag säger med curling. Att curla gynnar ingen. Det jag säger är att straff /påhittade konsekvenser inte hjälper. Ni har väl testat det ganska mycket och det har ju tydligen inte blivit bättre = funkar inte.
Föräldrarna bör såklart betala krossade saker så kanske de skärper sig, men för barnet är konsekvensen att rutan går sönder och att han får uppmärksamhet. Positiv eller negativ uppmärksamhet spelar ingen roll för honom om det är ngt som saknas.

Alla ska såklart förstå rätt och fel, men jag gissar att den här pojken redan vet att han inte får slåss och att han inte får slå sönder rutor. Det svåra är ju då att få honom att VILJA göra rätt. Straff/ vuxnas påhittade konsekvenser får en inte att vilja göra rätt. Det man lyckas med är att få barnet att ljuga mer och kanske slåss när en vuxen inte ser, för att undvika straff, men beteendet är kvar. Man lär sig inte empati och verklig respekt för andra på det sätt du säger.

Tror inte att ngn tycker att de andra barnen ska behöva ha det som det verkar vara nu, det jag pratar om är inte att strunta i dem, den här killen bör såklart inte vara i en klass med andra barn. Jag är dock övertygad om att det sätt du pratar om att hantera den här pojken, inte gör något bättre för de andra barnen.

Frågar igen, är det ngn som verkligen pratat med honom för att få reda på hur han mår och vad han själv har för anledning att bete sig illa? Du säger att föräldrarna inte gör ngt, så kanske är det ingen som bryr sig om honom hemma heller.

Anmäl
2017-11-04 20:03 #29 av: [postmortum91]

Det är underförstått att han mår rövdåligt, det fattar vem som helst. Ett välmående barn agerar inte som han gör. Vi har orosanmält till socialen otaliga gånger. Jag vill inte gå in på detaljer kring vad vi vet om honom då jag kan röja sekretess. Men ingen har missat att han mår dåligt.

-Postnatal

Anmäl
2017-11-04 21:41 #30 av: Sarah

Ja det är uppenbart, jag menar om ngn faktiskt sätter sig och verkligen pratar mer honom, utan att skälla eller prata om allt dåligt han gör.

Jaja, han är inte ditt problem längre och ni kan fortsätta tycka att det är ok att straffa ett barn som mår så dåligt. Jag tycker att det är ett helt värdelöst sätt som inte kan leda till någon förbättring för någon.

Lycka till med jobbsökandet.

Anmäl
2017-11-05 00:25 #31 av: [postmortum91]

Trust me vi har provat allt men som jag redan sagt så är han över vår kompetens. Vi har varken resurser eller kompetens att kunna hantera honom.

Första gången jag hade tid med honom på tu man hand så försökte jag komma honom nära, jag liksom alla före mig försökte lirka och vara mjuka och förstående och lite "buddy" med honom. Vi byggde då pappersflygplan och allt var frid och fröjd. Han tyckte det var skitkul och jag hängde på. Vi jämförde vilka som var bättre etc. Sen tvärvände han utan att jag kunnat ana alls och sa lugnt (han var ej i affekt) men kallt "Jag ska fan döda dig". Sen sprang han iväg.

Nu är det lätt att tro att jag kan ha sagt något fel etc men han var på samma nivå tills han plötsligt vände. Detta är typiskt och vi har otaliga gånger suttit och diskuterat vad som triggar etc. ALL vår tid som vi har tillsammans går till att diskutera han. Vi har ingen tid över till planering av lektioner eller att kunna diskutera hur vi ska kunna förenkla för något annat barn med svårigheter eller vad det kan vara. Han är den som hela skolan pratar om och hela skolan, barn och personal känner av om han är borta en dag, klimatet förändras totalt. Vi har inte rätt kompetens för den här pojken men det är synd att ledningen inte går steget vidare för hans skull också.

-Postnatal

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.