Tycker absolut du ska markera att det inte är okej eller liknande ifall hon pikar dig.

#0 Ursäkta att jag skriver som man på "eran" sajt. Men jag kan inte låta bli.

Det är din killes ansvar att stå upp för dig. Det ska inte du behöva göra själv. Du behöver nog vara tydlig mot honom först att han måste bli en vuxen person som kan tänka själv och fatta egna beslut. Han har ju valt dig och det beslutet måste han stå upp för även mot sin mor. Klarar han inte det är det väl dags att fundera på om du vill fortsätta med förhållandet.

Jag tycker det är självklart att du ska säga ifrån.

Instämmer m3d #1. Med risk för att det blir surt och grinigt. Det är inte bra att hela tiden ta emot nedvärderande kommentarer. Jag hade det så med min svärmor. Men på den tiden var det otänkbart att säga ifrån, särskilt till en äldre människa. Med tiden blev det så att jag drog mig undan mer och mer. Besök hos henne blev glesare, och min man gick på besök hos henne, medan jag fick lov stanna hemma. Hoppas det inte blir så för dig, men det kan ju vara en sista utväg för att inte hela tiden bli nervärderad. Lycka till!

#2 Vi har pratat om att det är han som måste stå upp för mig och även sig själv. Men han ser inte det hon gör utan han får reda på det efteråt, och då förstår han men då är det ju försent på ett sätt. Därav jag har tänkt att jag själv måste göra det samtidigt som jag tycker det skulle vara tråkigt om relationen gick åt skogen, just för min killes skull som så gärna vill att alla ska funka ihop. Men jag känner att min gräns är nådd men hade önskat att min kille tog tag i det för min skull. Fast jag samtidigt har förståelse för att det är jobbigt för han. I grund och botten känns det som hon vill förstöra mellan oss, det är ingen annan i hans familj som beter sig såhär. Tvärtom är jag väldigt omtyckt.

#5 Jag tänker att man kan aldrig räkna med att en annan person ska stå upp för en och ta ansvar, det får man själv göra (även om man givetvis ska känna att ens partner backar upp en). Du har  pratat med din kille och även om han försökt så  verkar han inte märka när det blir "för mycket" för dig. Då tycker jag du ska berätta för honom att du kommer att säga ifrån själv nästa gång.

Relationen är redan skadad så du kan knappast göra den värre genom att ifrågasätta hennes beteende. 

Jag tycker också att du ska prata med henne. På ett vuxet sätt som du också skriver och utan att sänka dig till hennes nivå. Berätta helt enkelt lugnt och så sakligt som möjligt hur hon får dig att må och hur du upplever hennes sätt mot dig. Ta upp en konkret situation för att det ska bli lättare att förstå vad du menar. 

Min erfarenhet är att det inte kommer att bli bättre eller lösa sig av sig självt. Utan snarare tvärtom. Du kommer till slut att reta upp dig på precis allt hon säger och gör och uppfatta pikar även där de inte finns. Jag har varit i liknande situationer (med andra släktingar, kollegor) och jag har aldrig ångrat att jag tagit upp det med dem. En del blir generade och visar att de var omedvetna om sitt sätt. Andra blir defensiva och förnekar. Men även de taggar ner när de inser att jag inte tolererar sådant.

#5 Hade min fru blivit illa behandlad av min mor hade jag stått upp för henne. Hade inte det fungerat hade jag brutit kontakten med mon mor.

Nu tycker mina föräldrar väldigt mycket om min fru så jag har lyckligtvis inte detta problem. Det är mitt ansvar att se till att min fru mår bra och då ingår även hur min familj hanterar henne. Visst kan du visa henne vad du tycker och ryta ifrån om du känner att det är bästa metoden, men du ska inte behöva känna dig ensam i detta.

Du är inte ensam om att uppleva detta. Vad du än gör så ska du inte acceptera att bli illa behandlad.

Mitt råd är att inte ta upp en diskussion. Det kan så lätt bli fel och feltolkas och uppförstoras. Men däremot är det fullt normalt och sunt att stå upp för sig själv när man blir angripen. Jag tycker det är bra att man försvarar sig själv i sådana lägen när det är riktat direkt mot en, man måste göra det om man har för syfte att bygga upp en relation i längden med den personen. Då kan man inte hålla tillbaka och låta någon annan föra ens talan, för då bygger ni inte relation direkt till varann. Däremot bör ju din partner stå upp för dig och försvara dig när du inte är närvarande och gärna när ni är där båda två också, men som sagt, det är bara sunt och naturligt att du också står upp för dig själv. Om du bara är tyst så bygger ni inte relation… när du säger emot, så blir det konflikt men ni möter varann, du svarar på det hon säger… det är inte dumt utan faktiskt ett steg i rätt riktning för att ni ska lära känna varann och respektera varann. Sen om du gör detta kanske det kommer följdfrågor och då kan du ju svara på dem osv.., men det kan bli väldigt laddat om du tar upp en diskussion och kommer med exempel från tidigare (ifall de inte var väldigt allvarliga). Vissa personer kan bli fruktansvärt arga om man kommer med massa anklagelser och gamla situationer och kan inte förlåta en för att man inte sa ifrån direkt och sen kommer med massa på en gång. Jag tror det bästa är att du helt enkelt tar för vana att försvara dig själv i fortsättningen.