Nej nej nej, "några dagar" skulle han helt plötsligt hitta en bostad efter några dagar? STOR risk att han bitet sig fast ! Med tusen hjärteknipande skäl! Jag skulle ALDRIG gå med på det! Visst - du skulle känna dig taskig - men hur skulle du må av att ha honom boende hos dig månad efter månad? Vet att många par som separerar är i samma situation, ingen snabb lösning finns tyvärr.

Nej, jag skulle inte alls må bra av att ha honom boende hos mig, det vet jag. :( Det var när han flyttade ut som jag kände att det var skönt och jag vill inte gå tillbaka till det som varit. 

Mitt problem är att han har ingenstans att vara under tiden han letar efter boende.

#2 Det är inte ditt problem att han inte har någonstans att vara medan han letar boende, utan hans. Han har själv orsakat problemet han är i, så ansvaret är hans.

Förstår att det känns jobbigt, särskilt som ni har barn tillsammans, men jag håller med Sjuttan. Får han flytta tillbaka så är risken att han aldrig flyttar ut igen.

Ne jag skulle inte ha någon boende några dagar bara för att dom vill. Tänk på dig själv i första rummet gällande detta. Det är inte som att han är en unge på 15 bast utan boende. Han får väl flytta till en kompis eller dylikt.

Utifrån det du skriver känns risken stor att han ser ett tillfälligt boende hos dig som en väg in till ett mer permanent boende hos dig. Att du kommer behöva tjata på honom att ens söka ny bostad och att det kan bli ännu jobbigare om det kommer en dag då du måste "kasta ut" honom igen.

Dessutom kan jag väl tycka att utöver "det oförlåtliga" så gick han ju faktiskt med på både skilsmässa och att bli utköpt ut lägenheten, alltså borde han varit fullt medveten om att han inte skulle ha någonstans att bo. Han får väl helt enkelt bita i det sura äpplet och titta på mindre attraktiva val, att bo längre utanför stan, andrahandskontrakt m.m.

Nej! Kan bli riktigt jobbigt. Säg istället du vill ha ett datum där han flyttat ut alla sina saker. Det kanske låter hårt men det är ingen hjälp att ställa upp på något som innebär han inte behöver fixa sig ett boende. Han ska lösa hans problem.

Tack för alla svar! 

Jag är också rädd att det bara blir svårare att få honom att flytta ut. Att han gick med på skilsmässa och att jag köpte ut honom handlade mest om att han trodde att jag skulle ändra mig. Jag tror inte att han skulle skriva på om han visste att jag skulle genomföra det här. Vi har haft det struligt tidigare och varit nära att separera.

Oavsett vad han trodde så har han gått med på det, och då får han stå för det också. Han är en vuxen människa.

Förstår inte riktigt hans resonemang där; "ja, vi skiljer oss och du köper ut mig från bostaden, men du ångrar dig säkert". Trodde han då att om han gick med på det så skulle ni gifta om er och han skulle få köpa in sig i bostaden igen? Det låter inte som en särskilt genomtänkt taktik.

När det tog slut mellan mig och exet så bodde vi ihop 4 månader efter. Det var inte så lätt att bara hitta en ny bostad och ingen av oss hade någon som vi kände att vi kunde bo i flera veckor eller månader hos. Några dagar hos en kompis - visst det funkade ju men inte längre tid. Så mitt ex var snäll att inte kasta ut mig tills jag hittade en lägenhet och kunde flytta ut.

Generellt tycker jag inte heller man ska slänga ut sitt ex bara sådär för att man inte längre är ett par. Men självklart måste också den som ska flytta ut göra allt för att hitta nånstans att ta vägen och inte bara bo kvar utan att anstränga sig för att hitta en lösning.

#8 Jag förstår nog inte riktigt heller, men det verkar som att han hoppades på att jag skulle ta tillbaka honom. Jag skulle aldrig gå så långt som att ta på mig en enorm skuld och betala honom hans del för att sedan försörja honom och låta honom bo gratis. 

#9 Ja, vi har varit tillsammans rätt länge och jag kan inte kasta ut honom bara så där. Jag klarar inte det helt enkelt. Jag skulle känna mig urusel. Men däremot kan jag inte påstå att han gjort något för att hitta annat boende. Han har mest yrat runt och slösat pengar på hotell och ätit ute varje dag medan jag sliter för att få ihop ekonomin. Tror att jag ska ställa krav på honom att söka bonde om han vill bo hos mig så länge. Tycker att det låter smart att ge honom ett datum för när han måste flytta ut som #6 skriver. Då fattar han, får jag hoppas, att jag menar allvar.

#10 Se till så att du har ett "kontrakt", som han får skriva under. Då har du det på papper, och kan lätt bevisa vad ni kommit överens om. Påminn honom sedan varje dag att avtalet bara var några dagar (eller hur lång tid ni nu bestämmer), så att han inte tror att om han inget säger så glömmer du det och låter honom bo kvar.

#11 Bra tänkt. Tack!

Jag tänker lite på barnen… om han flyttar in igen så blir det ju som en separation en gång till. Jag tror att när det kommer till skilsmässor får barn snabbt upp hoppet om att allt ska bli som vanligt och pappa flyttar ge. Det är svårt att förklara för barn när en separation kan vara svår att greppa ändå att pappa inte flyttar in permanent. Framför allt inte när ni ändå varit isär ett tag. Nu vet ju inte jag om vi pratar vuxna barn, men för hemmaboende barn känns det som man skulle dra in dem i ytterligare en separation.

Vissa bostadsbolag erbjuder hjälp just till situationer som dessa, men är det inget ni bor i med tanke på köpt lägenhet går det kanske inte den vägen..

När jag gjorde slut med min senaste så flyttade han till skolinternatet eftersom han har mycket större chans att få lägenhet än mig som sjukskriven. Sen fick han lägenhet via en Blocketannons.

Hotell är dyrt. Det finns campingstugor för "några dagar"!