Ute i arbetslivet

Utnyttjad, tappar hoppet

2017-05-03 15:36 #0 av: tinaolof

Jag har arbetstränat sedan i november 2016 efter att ha varit sjukskriven i två år. Jag har haft GAD, social fobi och depressioner, men så gott som allt är bra nu. 

Fram tills för några veckor sedan arbetstränade jag på första stället, ett café. Jag märkte redan tidigt att jag inte gick utöver som man egentligen ska som arbetstränande utan ersatte någon som var mammaledig hela de fem månaderna, tills jag kände att det inte gick mer.  Arbetsförmedlingen gick aldrig in och sa något om att jag ersatte personal och att det ställdes för höga krav på mig och jag fick istället rådet att "stå ut" eller byta arbetsplats. Försökte ta upp det med chefen flera gånger men blev alltid ivägviftad med någon förklaring. Att det är såhär det är och att jag inte alls ersätter någon. Men det GJORDE jag, det förstod alla kollegor och jag var inskriven i schemat med egna pass. Jag kämpade på där längre än jag borde ha gjort, ville så gärna att det skulle funka och sen lockade min chef hela tiden med att jag skulle få anställning om jag bara visade vad jag gick för ännu mer och tog större ansvar. Sedan när jag hade tagit i under perioder för att visa framfötterna tog hon tillbaka erbjudandet om anställning och sa att jag måste bevisa ännu mer. Helt galet. Jag slet i princip hårdare än de som redan var anställda, och då arbetstränade jag alltså bara. Jag höll på att gå in i väggen igen kan jag säga. För det är klart man vill ha anställning i framtiden, men istället blev jag bara utnyttjad för att göra bättre och bättre ifrån mig. 

Nu har jag varit två dagar på en ny arbetsplats, ett litet lunchställe. Trodde att det skulle bli jättebra då det inte är ett lika populärt ställe och att tempot knappast kan vara lika högt. Det har varit lågt tempo de här dagarna, men jag har istället satts i arbete att sopa och skura hela källaren och trappen, det är ganska stor källare med många krokar och rum, och det här två dagar i rad. Ingen annan har städat. Det har inte varit lika intressant för dem att visa mig kassan och lära mig rutiner kring maten, utan det är ganska tydligt att de har satt mig på att göra det jobbiga. Det tar två timmar att sopa och skura hela källaren, och jag är bara där 4 timmar per dag. Sedan när jag frågade en anställd om dom brukar städa källaren varje dag säger hon nej. Samtidigt hör jag att dem där uppe sitter och pratar och dricker kaffe när det är lugnt. Jag har fått prova lite med maten och tagit tre kunder, men jämför det med två timmar per dag i källaren. Jag har hållt inne gråten hela dagen, för det här känns bara inte rätt. Jag vill inte gå dit mer och vill inte arbeta med att städa. Jag förstår att alla arbetsplatser även måste städas, men det är tydligt att jag utnyttjats i det här. Sedan pratar knappt chefen med mig (det är hon som har bett mig att städa och allt det här) och var väldigt otydlig angående en plåt jag skulle ta ut ur ugnen idag så att jag brände mig ganska rejält på fingret. Vet inte om jag ska gå tillbaka. Jag vill inte det, men känns så pinsamt att säga tack och hej redan nu.

Jag börjar tappa hoppet. Hur f*n ska man kunna komma tillbaka till arbetslivet om folk bara utnyttjar en och ser en som gratis arbetskraft?! Har suttit hemma nu och gråtit och känt mig värdelös sen jag kom hem från jobbet och börjar känna mig så pass skrämd från att jobba återigen att jag kanske måste backa massa steg nu. Hur ska jag kunna lita på nästa arbetsplats? Man verkar inte vara vatten värd om man arbetstränar. Sedan är det en väldigt svår situation att säga ifrån i. Jag vill visa mig från min bästa sida och vara samarbetsvillig och det utnyttjar cheferna. Hur ska mitt mående kunna bli bättre om det är såhär?

Självklart finns tanken om att prova arbetsträna inom ett annat område, men jag vet ju vid det här laget hur många företag behandlar arbetstränande, och jag känner mig rädd och osäker efter allt det här. Väldigt tacksam över synpunkter/stöd Hjärta

Anmäl
2017-05-03 16:37 #1 av: Bill&Bull

Är det bara arbetsförmedlingen du har kontakt med eller även f-kassan?
Du behöver stå på dig. Det ska tydligt framgå vad du kan göra och inte kan göra när du arbetstränar, har du psykisk ohälsa bakom dig är du fortfarande skör och inte lika stresstålig, du måste påminna dom om att du arbetstränar för att komma tillbaka till arbetslivet och det ska börja i små steg! Arbetsförmedlingen kan ofta trycka på för hårt och det gjorde dom med mig också.
Står du inte på dig här till både AF och jobbet så kan dom mycket väl köra över dig tyvärr.
Du arbetstränar för din skull enbart!

Anmäl
2017-05-03 16:51 #2 av: flocken

Ush så hemskt det låter. Det måste finnas någon som förstår din situation eller åtminstone lyssnar på dig.
Jag är själv företagare och förstår inte hur man kan behandla någon så.
Jag har haft " praktikanter" från särskilda boenden i min kommun. Det jag krävde var att de skulle komma i tid och meddela i god tid om de var sjuka. Sen fick de göra det jag gör men i deras nivå.

Sajtvärd rexkanin & fibromyalgi Driver Djurflockens hunddagis. Litet hunddagis i hemmiljö. www.djurflocken.se / vh Mette
Anmäl
2017-05-04 06:30 #3 av: tinaolof

#1 Det är även fk. Men dom har inte lagt sig i när jag förklarat läget på förra arbetsplatsen. Jag har försökt vara tydlig med hur läget är för mig mer chefen där jag var först, men har då bara fått höra att det är ett stressigt jobb som inte passar alla och att man måste lära sig hantera det. Och från arbetsförmedlingens håll fick jag höra att det var bäst jag stod ut för min egen skull eftersom chefen där annars lätt kunde byta ut mig om jag inte passade deras krav. Då blev en väldigt svår situation, för jag ville ju klara det och visa mig samarbetsvillig.

Tack för dina ord!

Anmäl
2017-05-04 06:33 #4 av: tinaolof

#2 Ja, grejen är att jag absolut kan ta i och ha en viss press på mig. Dagarna skulle gå så långsamt om jag bara skulle vara där och knappt göra någonting, men nu på stället jag är på nu gör jag ju inte ens sånt som ingår i dom vanliga arbetsuppgifterna. Känns inte vettig att jag ska städa och tillbringa största delen av tiden i källaren mina två första dagar och inte bli välkomnad eller knappt pratad med.

Kommer inte vara kvar på stället jag är nu och vet inte hur jag ska hitta mod och motivation till ännu ett ställe.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.