Annons:
Etikettsamlevnad
Läst 7777 ggr
Anonym
Anonym
2017-04-18 15:20

Vill vara singel men vill inte göra slut

Tänkte egentligen posta detta på Relationer, men ville vara anonym och det gick inte där…

Vill nog egentligen bara skriva av mig, kanske diskutera det med någon som känner eller har känt likadant. Om det nu finns någon sådan.

Jag blev tillsammans med min förra kille när jag var 17 år, och vi var tillsammans tills jag var 20. Jag gjorde slut med honom bland annat för att jag hade blivit kär i någon annan. Känslorna för den andra killen var besvarade märkte jag ganska snabbt, vilket då ledde till att jag började träffa honom ganska nära inpå. Dessa val är inget jag vill diskutera, jag gick vidare snabbt, det vet jag, men det var mitt val och inget som går att ändra på i efterhand. 

Jag är riktigt jävla lycklig med min nuvarande kille. Han är på riktigt allt jag vill ha. Han har allt jag gillade och allt jag saknade hos mitt ex, helt perfekt för mig. Jag vill vara med honom länge till. Grejen är bara att jag önskade att jag saknar lite känslan av att vara singel. Ni vet, man är inte beroende av någon på samma sätt, man kan göra precis vad man vill utan att någon lägger sig i. Ingen man ska skriva till och ringa till varje dag. (Don't get me wrong, jag älskar att prata med min kille varje dag, men det är samtidigt en frihet att inte göra det) Det kan så klart bli ensamt ibland men jag tror att jag hade behövt leva singellivet ett tag. Så därför har jag så klart tänkt tanken på att ta en paus eller göra slut med min kille. Det är en helt korkad idé, för jag tror inte att vi skulle bli tillsammans igen i så fall och jag är inte redo att förlora honom. Han hade blivit helt förkrossad och om jag känner honom rätt hade han aldrig velat prata med mig igen. 

Som sagt, jag är lycklig i mitt förhållande. Vill gärna spendera all min tid med min pojkvän, jag vill flytta ihop, dela på allt, göra allt tillsammans. Lära känna honom utan och innan. Jag vill aldrig lämna honom. Men samtidigt kan jag inte bli av med den gnagande känslan att jag bara vill vara för mig själv ett tag, inte vara beroende av någon, inte känna någon "plikt" att prata, skriva, umgås. Kunna flytta vart jag vill, umgås med vem jag vill, resa iväg länge utan att sakna ihjäl någon. Jag vet inte, det är svårt att förklara. Det låter som att jag inte älskar honom, men det gör jag verkligen. Jag vill tänka på honom, prata med honom, sakna honom. Samtidigt vill en liten del av mig vara helt fri, bara ett litet tag. AH. Vill bara bli av med den känslan.

Annons:
Annette
2017-04-18 15:30
#1

Ibland är det nog lite synd att träffa den rätte tidigt i livet. Ett singelliv innan man binder sig är inte fel.

mangemani4
2017-04-18 15:54
#2

att hoppa från en till en annan utan någon som helst chans att andas ut däremellan är ingen bra ide. inte nog att risken att man simpelt för över kvarvarande känslor från den gamla till den nya är stor, utan man får ingen chans att uppleva den där singel livs känslan som sen leder till att man tröttnar på singel livet och vill ha en partner, vilket bara är nyttigt. tänk på det tills nästa gång.

det går inte att äta kakan och ha den kvar samtidigt, du får helt enkelt välja och ja, självklart, alla val man gör här i livet resulterar inte alltid i att någon part inte blir ledsen, man gör val, vissa saker blir bra och vissa saker blir dåliga, sånt är livet. ta dig en lång funderare och gör sen ditt val.

To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.

http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false

Anonym
Anonym
2017-04-18 16:17
#3

#1 Precis, har också tänkt så. Man hade ju nästan velat ha lite korta/sämre förhållanden inklusive singeltid däremellan bara för att uppleva det innan man binder sig. 

#2 Nej, det var dumt, jag vet. Men jag var kär och dum. Jag skulle ha väntat men jag kunde inte. Jag kommer definitivt tänka på det nästa gång, om det nu blir en nästa gång. Men samtidigt så kanske jag hade förlorat honom om jag hade väntat. Jag visste att det var honom jag ville ha, och man vet ju aldrig vad som händer om man väntar för länge. Det ville jag heller inte riskera.

mangemani4
2017-04-18 16:59
#4

man brukar säga att mister man 1 så finns det 1000 till och det stämmer mycket väl vilket man får erfara ju äldre man blir och ju mer erfarenhet inom dejting och förhållanden man får. visst, han känns kanske som den rätta och allt är så bra, men tro mig, förlorar du honom så finns det hur många som helst till därute som är minst lika bra som honom, svårt att tro för en som kanske inte har varit med i gamet så länge, men så är det. när du får den erfarenheten så kommer du att lära dig att det finns ingen poäng i att skynda in i ett nytt förhållande baserat på "risk  att förlora den "perfekta" killen", för det finns  många mer utav samma sort till därute och du lär dig att ta dig tid och njuta utav singellivet.

To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.

http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false

Sarah
2017-04-18 20:06
#5

Jag tycker att du ska ha lite is i magen. Dina känslor är inte ovanliga, men av erfarenhet kan jag säga att de absolut kan gå över och att det är lätt att ångra sig om man gör slut utan att man egentligen vill. Att vara singel är roligt i perioder, men det jag lärt mig av mina singelperioder är att det förhållande där man kämpar sig genom den här typen av problem är bättre :p

powerade
2017-04-18 22:54
#6

Tycker du ska prata med honom lite lätt. Kanske lägga förslag att ni kan ju vara lite enskilda någon dag bara för att "andas ut" är man med en person dagligen tycker jag det kan vara skönt att bara få vara ensam med mig själv ungefär.

Annons:
OlgaMaria
2017-04-19 13:55
#7

Det är ju helt normalt för oss människor att ibland fastna i tankar om att "det är grönare på andra sidan". Det är svårt att vara nöjd med det man har - och lätt att sukta efter det man inte har. Helst vill man ju behålla kakan OCH äta upp den. Man vill prova allt och inte förlora något. Så är det ju med livet. Väljer man något, väljer man bort något annat. Och det är svårt. Vi vill inte välja bort saker, bara ha allt. Men relationer kräver ju att man väljer bort något annat. Sen tror jag personligheter spelar in mycket. Vissa är mer ombytliga och har svårt att vara i långa relationer. Man tröttnar och vill något mer/annat. Andra har lättare att nöja sig och landa i livet. För egen del tror jag att jag i grunden är en såndär rastlös person, och jag är sådan med det mesta i livet. Men vissa saker har jag bestämt mig för att inte vara sån med - som min relation t ex. Jag accepterar att det är helt normalt att känna känslor av att man bara vill något annat då och då, men nu har jag valt den här personen, och det innebär att jag valt bort att kunna vara singel, att träffa andra osv. Nu har vi varit tillsammans i 11 år och allt går ju verkligen i säsonger - ibland är det tufft och trist, men förälskelse och pirr och lycka har alltid återkommit - och på det stora hela har vi fått en starkare, lyckligare och tryggare relation med varandra genom åren. Det är inget jag vill kasta bort.

Att du längtar efter något annat tror jag inte är ett bra skäl för att göra slut - inte så länge du faktiskt älskar den här personen och inte vill förlora honom. Det låter ju som att ni har det fantastiskt tillsammans. Kanske mår du bättre om du bara kan känna att det inte är konstigt alls att du känner som du gör ibland, och accepterar att det kan få kännas så, men att det inte behöver vara hela sanningen - eller hela din vilja.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

mangemani4
2017-04-19 15:40
#8

låter mer som att hon vill göra slut men är för rädd för att råka såra sin partner(vilket hon tom skriver, att han skulle bli helt förstörd) för att han är så perfekt, och det är absolut ingen bra ursäkt till att stanna kvar i ett förhållande. man måste tänka på sig själv och vad man själv vill, blir han förkrossad, tja, det är väl synd, men inte riktigt hennes problem, hon måste ju göra det hon vill och inte tvinga sig kvar i ett förhållande baserat på rädslan att råka såra.

To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.

http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false

nypisnina
2017-04-20 18:28
#9

Du måste nog välja, jag känner igen mig då jag var en riktig parhäst förr, jag var aldrig singel och det föll sig som så att det inte gick lång tid mellan mina relationer heller, då kom saknaden efter singellivet då och då, i synnerhet när alla tjejer i bekantskapskretsen var singlar. Jag tycker att du ska prata med din partner, du verkar ha det väldigt bra med honom och såna växer verkligen inte på träd. Föreställ dig att han kände som du, hur hade du velat att han skulle göra? Jag hade velat veta även om det hade känts tufft att min partner tvekade. Det kommer säkert att såra honom, men om ni är rätta för varandra så förstår han att du behöver tid att lista ut vad du behöver. Kanske behöver du ett uppehåll för att se om du saknar honom, eller hur mycket du saknar honom.  Eller känns det ingenting? Det kanske visar sig att du faktiskt behöver vara singel. Det går inte att både vara ensam och ha honom kvar, men jag tror att det närmsta det du kan komma är att prata med honom och be om tid att tänka och känna efter vad du behöver. Men tänk dig noga för, för som sagt, de där guldkornen växer inte på träd. Å andra sidan så måste man tänka på sig själv först, för du är den viktigaste personen du har.

SilverRosen
2017-04-21 11:23
#10

Ni bygger ert förhållande precis som ni vill och hur den passar er. Visst får ni kompromissa sinsemellan, men ni måste båda vara lyckliga.

Vi brukar säga att vi delar ett liv ihop, min make är inte mitt liv, förstår du skillnaden? 

Prata, mycket och djupt om dina önskemål och lyssna på hans önskemål och drömmar i livet. Med rätt beslut och respekt kan ni bygga en stark, stabil och långsiktig relation.

Lycka till och skäms inte för dina känslor. =D

[postmortum91]
2017-04-22 00:15
#11

känner igen mig.
Jag hade en livskris för typ 4 år sedan, jag hade då varit tillsammans med min sambo i 4,5 år och insåg att "shit, jag är 22 år och kommer inte bli yngre". Jag insåg att min ungdom höll på att ta slut, det roliga utelivet som ung och flirtandet var snart förbi. Jag mådde dåligt och tvivlade på mitt och sambons förhållande. 

Det gick över, vi är fortfarande tillsammans, har nu varit tsm i 8,5 år och har en dotter på drygt 1 år. Jag sörjde den ungdomen jag skulle förlora då, och det var okej att göra. Man gör ju ett val, som medför fantastiska saker, men också saker man väljer bort. Sitt och sörj ditt singelliv, men låt det inte gå längre än så om du för övrigt är nöjd med ert förhållande. Du kommer kunna släppa det. Det är "bara" en livskris, som kommer gå över.

Saga85
2017-04-27 11:48
#12

Att umgås med vem man vill borde man kunna göra vare sig man är singel eller ej. Vem är det du känner att du inte kan umgås med när du är i ett förhållande?

Jag ska bli sambo för första gången om ett par månader, men jag har ju haft ett x antal år på mig att leka av mig, ha sex med vem jag vill osv.  Jag känner inte att jag kommer att "binda" mig - har varit i förhållanden som varit destruktiva för att jag varit alltför beroende av bekräftelse från en partner. Var tvungen att prata varje dag och om han valde att umgås med vänner utan mig blev jag förkrossad. I andra förhållanden har det varit omvänt med pojkvän som inte ville att jag skulle umgås med eller sova över hos manliga vänner.

Min nuvarande pojkvän och blivande sambo gjorde jag slut med för att jag var osäker på mina känslor. Det gick ett halvår, sedan började vi umgås som vänner och vänskapen blossade in i ett kärleksförhållande.  Om er relation är stark nog så borde den kunna överleva en paus, kanske bara ta avstånd i någon vecka eller månad.

Anonym
Anonym
2017-04-27 17:31
#13

Tack för alla era svar, det känns faktiskt bättre nu. Har läst era kommentarer och tänkt på saken nu sen jag skrev inlägget. 

#8 Vill förtydliga att det inte alls är fallet. Jag vill inte göra slut med honom. Just den delen var mer hypotetisk, om man tänker sig att jag varit tillsammans med någon som inte var lika känslig kanske det skulle gått att ta en paus, att han hade förstått mig och vi hade kunnat fortsätta som vanligt sen. Men min partner har väldigt mycket känslor i alla dess former, och jag har fått veta i detalj hur han kände sig när jag blev dumpad senast. Inget vackert alls. Jag tror aldrig att vi hade blivit ihop igen om jag hade velat ta en paus. En paus är i sånna fall det enda jag vill ha, men det går inte utan att förlora honom.

#9 Hm, så har jag inte tänkt. Det ska jag fundera på. Men det med att sakna honom - jag saknar honom alltid när jag inte är med honom, det är nästan sjukt haha. Vi kan umgås i flera dagar i sträck och jag saknar ändå honom så fort vi skiljts åt. Så sakna honom lär jag göra.

#12 Alltså, det där blev lite klumpigt formulerat. Det är inte direkt så att jag känner att jag inte kan umgås med vem jag vill av de jag känner i alla fall. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag menar här, det är bara en känsla jag har att som singel skulle jag kunna vara mer fri att göra vad jag vill, mer spontan. 

Men ja, som sagt. Jag har funderat mer på detta nu och känner inte riktigt likadant längre. Men tror det kan gå lite upp och ner beroende på humör också. Men jag tror som #11 skriver att det kan vara någon form av livskris, att det går över. Jag måste väl bara inse att jag inte har något behov av singelliv egentligen 😛

Annons:
mangemani4
2017-04-27 17:50
#14

som sagt, du kan inte äta kakan och ha den kvar samtidigt, du får välja, antingen gör ni slut/tar en paus(vad det nu innebär) eller så fortsätter ni. sätt dig ned och fundera igenom för och nackdelar som kommer att uppstå, både om du stannar kvar hos honom och om du lämnar honom. valet som har flest fördelar bör du satsa på.

To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.

http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false

OlgaMaria
2017-04-27 18:55
#15

Skönt att det känns bättre nu!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

millan21
2017-04-28 18:45
#16

Är det sex med andra du saknar när du längtar efter singelliv?

För man ska ju inte sluta umgås med sina vänner bara för att man har en partner. Man ska inte känna sig låst av att vara i ett förhållande.

Anonym
Anonym
2017-04-30 08:35
#17

#16 Nejdå, jag känner mig inte låst. Det är svårt att förklara. Men oavsett är det ju så klart en helt annan frihetskänsla när man är singel. Jag tror jag mest saknar känslan av att vara singel. Jag har aldrig t.ex. varit ute och "raggat", använt tinder, dejtat osv. Antar att jag bara vill vara med om det. Men det är ju egentligen inte viktigt, och ingenting jämfört med vad jag redan har.

Upp till toppen
Annons: