Annons:
Etikettpsykisk-hälsa
Läst 1197 ggr
[Aalmss]
9/3/16, 2:42 PM

Trodde jag skulle bli lycklig..

Har varit deprimerad till o från i flera år. Tog tag i det för ett halvår sen, blev inlagd på akut psykiatrin för att jag inte ville leva längre. Efter ungefär en vecka kom jag ut och har varit sjukskriven sen dess. Känner att det inte finns någon mening med mitt liv. Har ätit antidepressiva men känner att de inte ger mig något. Hae blivit piggare utan dom. Fick även alkoholproblem under ett tag och drack mig stupfull varje dag för att slippa känna något. Jag trodde jag skulle bli lycklig när jag skaffade hund. Och jag o min sambo har skaffat hund nu. Jag är gladare, men jag är inte lycklig och jag känner fortfarande att det inte finns någon mening med livet.. All hjälp från psykiatrin tar hur länge som helst och jag väntar fortfarande på att få gå o prata med någon… Allt känns bara så meningslöst och det känns nästan som att de är lika bra att ge upp om att få hjälp.

Annons:
Fransu
9/3/16, 2:49 PM
#1

"Lycklig" är det nog ganska få som går omkring och är hela tiden. Jag kan inte minnas då jag senast var lycklig. Du skriver att du är gladare nu än tidigare. Det är ett steg i rätt riktning. Det krävs tid och tålamod, att aldrig ge upp. Det kommer dagar då du kommer att känna att det är rätt kul att leva. Också dagar då man undrar varför man finns till för allt är ett enda elände. Tro mig, jag vet. Har levt med depression och andra psykiska besvär i många år. Prata med din vårdcentral om att du mår dåligt så borde dom hjälpa dig komma till psykiatrin snabbare. Ta hand om dig.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Aleya
9/3/16, 2:51 PM
#2

Nu kommer kanske detta låta elakt. Men att försöka ersätta sitt dåliga mående med saker eller att försöka döva ner dom brukar aldrig hjälpa. Jag förstår mycket väl att skaffa hund inte har gjort dig lyckligare, att alkoholen inte dövar det du känner. Jag tycker du ska ringa psykiatrin och höra hur det går. Och säga hur dåligt du mår. För ofta inom vården är det dom som skriker högst som får hjälp snabbast. Och varför du inte känner lycka är just p g a ditt mående. Du kan köpa hundra bilar och ha alla pengar i världen och du kommer bara må skit. Det är det som är baksidan med depression och särskilt om man gått länge med det. Man blir bedövad för allt. Men jag hoppas du får hjälp. Men det tar sin tid oftast.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

jenmjao
9/3/16, 2:52 PM
#3

Att skaffa hund när man mår dåligt för att må bättre hjälper väldigt ofta inte.
Fortsätt testa mediciner, jag har nog testat 8olika antidepp och kanske 1 har fungerat lite, Nu är jag utan medicin och mår precis som med medicin. Ge inte upp hoppet, speciellt inte om du precis sökt hjälp (för 6månader sedan). Jag har sökt hjälp i 7år om jag minns rätt, Jag har testat mycket olika mediciner, fått många olika åsikter, jag har gått och pratat med folk och jag har kämpat. Jag kan säga att jag mår dåligt fortfarande, Men jag mår inte lika ofta lika dåligt, Och att vilja dö sker mer och mer sällan. Allt är upp och ner, Men det är bättre på vissa punkter.

[Aalmss]
9/3/16, 2:53 PM
#4

#1 Vill iallafall få vara glad och slippa tänka att jag inte borde finnas.. Min läkare på vårdcentralen är helt trög så vände mig själv till pskykiatrin och berättade hur han formulerade sig o sa till mig,(han förstod verkligen inte depression o hur man kan vara deprimerad) så går inte på vårdcentralen längre, utan bara till psykiatrin…

Zadeira
9/3/16, 8:28 PM
#5

Jag tror att det är vanligt när man mår dåligt att man tänker "om jag bara hade en hund", "om jag bara var smalare", "om jag bara hade pojkvän" och tror att välmåendet kommer från att man får allt det man inte har. Så är det inte. Även om det hjälper en att må bättre så är det sällan hela lösningen, utan man behöver jobba med så mycket mer. Ens välmående är en helhet som kommer både inifrån och utifrån.

Jag tycker du verkar ha tagit ett stort steg mot ett bättre mående, men sådant tar tid. Särskilt efter en längre tids psykisk sjukdom. Du skriver att du är lite gladare sedan hunden kom och det är jättebra. Försök att verkligen njuta de stunder du är glad. Känn efter hur den där lilla stunden av glädje känns både psykiskt och fysiskt. Alltså försök verkligen "lära känna" känslan av glädje. Och tänk också på att glädje och lycka är inte samma sak. I det läget du befinner dig i är glada stunder jättebra för det är ur dessa glada stunder du kan bygga vidare mot lycka, men på lång sikt.

Jag tycker du ska pusha på psykiatrin. Man kan ringa dem och höra hur det går och be dem skynda på eftersom du verkligen behöver hjälp.

[Aalmss]
9/4/16, 12:44 AM
#6

Tack för svaren! Har iallafall tex slutat dricka alkohol helt och hållet när jag skaffade hund, sen kommer jag även ut mer, vilket gör mycket. Älskar min hund så himla mycket och skulle göra allt för henne.. Det är bara dom där stunderna jag brukade bli glad av saker som jag inte känner glädje längre. Känner sällan av glädje. Men ska ringa till psykiatrin igen..

Annons:
immobilized
9/5/16, 3:51 PM
#7

Jag har också hundar och har liksom du varit inlagd för att jag inte ville leva. Jag mår fortfarande väldigt dåligt och har stunder då jag inte vill leva. Är inte sjukskriven just nu dock utan ska diskutera detta med psyk. 

För mig så är hundarna mitt liv, men ändå då jag mår som sämst och är inne i mörkret så räcker inte dom för att jag ska vilja leva. Då tänker jag bara att ''dom skulle få det bättre hos någon annan ändå''.

Försök att ta saker och ting steg för steg. Inte stirra dig blind på lycka eller inte lycka. Utan att i stunden hitta saker att vara glad över och sånt som gör dig glad och får dig att tänka på annat.

Sajtvärd: Barnens ifokus   Medarbetare: Spetsar & urhundar & Tonåringar ifokus

Facebook: Iron Wolf - working sleddogs
Gilla oss där och dela gärna!

.

Upp till toppen
Annons: