Annons:
Etikettsamlevnad
Läst 910 ggr
_Fisken
2016-07-13 21:13

Är åtrå en drog?

Hur tycker ni? Är plötslig förälskelse med stark attraktion  en bra start eller kan det vara en dagslända?  Jag har en övertygelse om att jag måste känna intensivt innan jag "går vidare" med uppvaktning. Jag vet dock inte om jag har rätt. Ska det vara så? Kan jag alltid ställa de kraven? Eller kan en kärlek växa?  Är jag en drogmissbrukare?
Jag träffar en kvinna nu som jag verkligen gillar pga hennes sätt och person och allt. Jag känner dock inte några direkt himlastormade  känslor men jag ska ge det hela lite mer tid…jag tror jag gör rätt. Denna gång ska degen få jäsa lite extra…
ha ha.  Vad har ni för tankar runt detta?

Annons:
nätdejtare
2016-07-13 21:26
#1

Det finns inget "ska" Det kan vara så som du beskriver med det kan vara på andra sätt också.

Fransu
2016-07-14 12:49
#2

Jag tänker att stark attraktion kan förblinda en lite. Man ser det man vill och inget annat. Så är det väl i och för sig för alla när man är nykär. Hmmm, svår fråga faktiskt. För egen del måste jag känna attraktion till någon som jag ska vara mer än vän med. Men en attraktion kan ju också växa fram när man lär känna och börjar tycka om personen i  fråga. Eftersom du gillar kvinnan du träffar gör du rätt i att ta det lite lugnt och se vad som växer fram. Du har inget att förlora? Äsch, känner att jag inte kom med några bra råd här, bara lite svammel. Lycka till, hur som helst!

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

BraLiv4
2016-07-14 13:31
#3

Plötslig förälskelse med stark attraktion är en bra start, för det visar på vad ditt första intryck säger, din intuition, samt fysisk attraktion. Men, du kan också vid ett sådant intryck missledas/bli "blind" pga olika faktorer hos dig själv och annat.

Nästa steg är att lära känna personen mer och komma förbi förälskelsefasen så att du ser er ihop med nyktra ögon. Det är då ni lär känna varandra på riktigt och denna fas kan ibland vara starten på er relation (utan blixtar och dunder) om ni exempelvis först är vänner och ngt växer sig fram.

Varför ha bråttom? Om du tror att du kan komma att känna starkare känslor för henne och har en fysisk attraktion till henne (vilket du bör ha i ngn form, om än inte himlastormande), vad har du då att förlora?  Stark attraktion kan växa bara genom blickar, leenden m.m.

(Jag har själv varit ihop med en man som fysiskt sett inte var ngt jag normalt drogs till, men jag föll efter ett tag för han hade ngt i blicken, leendet, karisma och hans sätt att vara med mig. Ingen har älskar mig så innan jag träffade honom.  Jag var lycklig med honom i flera år.)

Se bara till att inte tvinga fram något för att du tycker att hon på papper borde vara perfekt för dig. Fortsätt dejta/träffa henne utan att ni går vidare med att vara mer fysiska med varandra innan du är säker. Är det så att du får himlastormande känslor för ngn annan medans du träffar henne så är det ju inte rätt. Det jag kan tipsa om är att inte gå för fort fram med den här kvinnan om du känner dig osäker. Var bara vän med henne tills du känner dig säker. Då vet du om du åtrå henne, är en fin vän med henne och vill vara hennes partner.

Honestyisdead
2016-07-14 13:38
#4

Kärlek kan födas ur en blixtförälskelse.

Den kan även växa fram som det gjorde för mig med exet. Jag tyckte han var snygg när vi träffades på en fest och gick några dagar senare på dejt. Kände att han verkade lite märklig men gav det några gånger till (skulle litat på magkänslan ) plötsligt blev han den jag älskat mest hittills av mina ex. Vad som gjorde att jag blev kär vet jag fortfarande inte.  Resulterade i några av mina lyckligaste  år och ett hemskt sista då jag snubblade över saker som tyvärr visade att han inte alls var den jag trodde. Antagligen det min magkänsla varnade om och som jag ignorerade.

_Fisken
2016-07-14 17:27
#5

Tack för er respons. Uppskattas.
Jag har (lite som Hera) tidigare  styrts helt av förälskelsen. Det är när blixtförälskelsen kommer över en som allt förnuft läggs åt sidan. 
Magkänslor tystas. Förnuftets röst likaså.  Det kommer dock en dag när fyllan går ur en och eftertankens kranka blekhet dyker upp.
"Hmm…hur ska jag ta mig ur detta då?".  
Därför tänkte jag INTE denna gång gå på vad nedre delen säger utan istället låta huvudet upptill och magen styra mera. Jag ska ge mig och henne
en TID för att se vart allt hamnar. Jag ska inte värdera "förhållandet med henne" utifrån mina tidigare erfarenheter utan istället bara uppleva. Utan dömande och klassificering.  Otroligt att jag ska behöva analysera mig själv så här….det är som jag vore nyfödd och inte har en aning om hur jag ska tänka.

Upp till toppen
Annons: