Annons:
Etikettoff-topic
Läst 1098 ggr
[18emaj]
5/22/16, 1:25 PM

Barndom - alkoholism.

Lägger in detta på off topic, visste inte riktigt vart jag skulle skriva det men har ni tips om något annat ställe så säg till

Iallafall jag kom och tänka på häromdagen att jag växte upp med föräldrar som var alkoholister emellanåt var det kaos hemma och andra dagar var det helt underbart men jag känner ändå att det påverkat mig mer än jag vill erkänna, jag undrar om någon mer har vart med om liknande och hur känner ni att det påverkat er?

Ha det bra!

Annons:
kim1980
5/22/16, 1:52 PM
#1

Hej ! Ja vist på verkar det massor.. Själv var jag agresiv i mot den biten.. Dem som inte drack. Var jag helt underbar i mot.. Så jag är medveten att det har sabbat mycket..

Scorpio97
5/22/16, 2:25 PM
#2

Min papp var alkoholist och dog för två år sedan pga det. Jag hade dock en väldigt stabil mamma som inte drack, och som så gott hon kunde skyddade oss barn (har tre halvsyskon, som dock inte har samma pappa som mig men som ändå växte upp med honom i huset). Mina föräldrar skilde sig när jag gick i tvåan-trean, och då eskalerade pappas alkoholism. Han tog dock själv avstånd från mig när det var som värst (han insåg att det inte var lämpligt för mig att umgås med honom då), och mamma lät mig inte vara hos honom om han drack för mycket. Annars försökte jag vara hos honom ungefär varannan helg, från att dom skilde sig tills han dog. 
Jag har ändå haft en ganska bra relation med pappa, och han är en av dom få personerna som aldrig dömt mig för mitt beteende eller mina tankar. Jag hade kunnat berättat vad som helst för honom och han hade inte dömt.

Jag vet faktiskt inte exakt hur det påverkat mig. Men jag är väldigt känslig för bråk, och hatar när någon höjer rösten eller blir arg och det tror jag kan för att jag hört mina föräldrar bråka om pengar och pappas alkoholvanor ändå sen jag var väldigt liten.

Sen har jag aldrig supit mig full, trots att jag fyllde arton i november. Har aldrig varit på en tonårsfest, och enda alkoholen jag har druckit är en cider på min födelsedag, två glas vin på nyår och dom få gånger jag fick smaka lite vin eller cider när jag var yngre. Är personligen väldigt rädd för att bli beroende vilket är anledningen till att jag undvikit att dricka och gå på fester som dom flesta andra i min ålder gör. Är osäker på om jag någonsin kommer våga dricka mig full. Har dock inget emot att umgås med onyktra människor eller så. 

Annars vet jag inte riktigt.


//Jessie

ks172
5/22/16, 2:29 PM
#3

Jag förstår jag har varit med om det. En av mina föräldrar drack mycket och nu är nykterist. Hur det påverkade mig var att jag kunde inte dejta för att jag var rädd att killen skulle också börja dricka. Det påverkade mig mentalt också, det var hemskt. Jag skulle inte klara av det igen. Jag har haft aggressiv beteende pga det också men jag är positiv nu och försöker lägga det bakom mig men det är inte lätt när nånting sånt händer.


kim1980
5/22/16, 2:46 PM
#4

# 3 intressant . Dock har jag ADHD . Men är övertygad om besvikelsen ligger på spriten faktiskt. . En lägga skuld för min ADHD. Bör ha trygg miljö och aktivitet. Men får skapa det nu när jag är vuxen ! #2 mm är så antigen tar man av stånd el så blir det rädsla bli lika dan.. Jag har 2 delad historia i det faktiskt. . Tror gör mycket har farmor i ande värden som ung. Men mer nu kommit på svaren om allt möjligt. . Givet vis blir man känsligare . Med sådan bakgrund.

Honestyisdead
5/22/16, 3:10 PM
#5

Visst påverkar det en. Det gör allt man upplever, speciellt när man är barn. Hur beror på vilken typ av person man är.

kim1980
5/22/16, 4:29 PM
#6

# 5 ja . Men det blir kamp hela livet för dom flesta. . Och där av krav sen som vuxen.. Internet är trygg sällskap .. Har sluppit massor med saker.. In väntar rätt sorts folk.. Man är inte ensam om upplevelsen känslan ..

Annons:
frejaspluto
5/22/16, 6:10 PM
#7

#6, Håller med dig ✨det är svårt för många som vill ha en förändring.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

kim1980
5/22/16, 6:37 PM
#8

#7 Tack alltid nån som förstår. Vågar man vara öppen så finns det alltid nån som hittar en.. Ja det tar galet lång tid.. När inte värden är så lätt.. Så får man själv vara steget före. På så sett förminskar det untevela problem. . Lärde min läxa 2012 . Så sen dess så kör jag min väg. . Ovassett vad andra tycker om det. . Empatin har ej alla in byggda. .

kim1980
5/22/16, 6:46 PM
#9

Men man mår bättre av med göra egen still egen tydlighet i mot alla är lika för alla . Så får alla chansen om dem vill.. Vill dom inte det. Då är det inte min förlust knappast. Är stolt över min speciella egenskaper och idéer. . # 7 Vad har du gjort för sorts förändring ?

frejaspluto
5/22/16, 7:03 PM
#10

#8, Jag PM dig.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Honestyisdead
5/22/16, 8:25 PM
#11

Ts

Jag har vänner som är syskon som växte upp med alkoholister som föräldrar. Ena av syskonen är idag alkoholist den andra motsatsen. Nykteristen  fick alltså avsmak för det. Den andra blev som föräldrarna.

kim1980
5/22/16, 9:38 PM
#12

# 11 Ja är ofta det blir antigen el. Sällan som blir som blev för min del… Dvs både och blev kamp i det.. Valet var väll vill vara skötsam när jag fick ADHD. . Nu blir det utmaning finna rätt personer! Det är inte helt lätt.. Men tur internet finns. )

Pytteliten
5/22/16, 10:52 PM
#13

Nyhetsmorgon idag handlade en hel del om alkoholism och mycket ur barnens perspektiv. Det var en kvinna som var f d alkoholist där, samt hennes nu vuxna barn. Jag som inte har såna upplevelser i bagaget tyckte att det var riktigt bra och belysande! Finns att se på TV4Play.

Annons:
Honestyisdead
5/22/16, 10:57 PM
#14

#13 Bra tips.

kim1980
5/22/16, 11:10 PM
#15

# 13 brukar se sånt just det missa jag tydligen.. Jag sov nog då ! Full tanka datorn så kan man se på datan ! Tack för tipset. )

[18emaj]
5/23/16, 1:03 PM
#16

#11 Min storebror dricker väldigt mycket börjar misstänka att han själv börjar få problem. Jag själv klarar inte av Alkohol känner jag lukten så luktar det som min barndom, när jag var barn så var dem vuxna det som skulle vara tryggt men dem blev så främmande när dem var fulla. Jag har en Sambo och han dricker ibland kan inte styra över hans liv men tror jag är överdrivet rädd för att han ska bli som mina föräldrar.

[LarssonA]
5/24/16, 9:51 AM
#17

Min dotters pappa var alkoholist.

Jag kan skriva spaltmeter om detta känner jag… men det ska jag inte göra! :D Vi var gifta i 17 år och hans alkoholism kom smygande. När vi väntade dottern så pratade vi om att han inte kunde hålla på att dricka varje helg längre, det skulle han inte och till en början gick det bra. men på något vis smög sig alkoholen in i vardagen… den fanns alltid där. Jag slutade smaka alkohol helt och hållet. Fick ett hat till den.

Han var aldrig någonsin otrevlig mot någon alls och när han drack hände inget värre än att han somnade. men det var illa nog. När dottern var 7 fick jag nog och lämnade honom. Då eskalerade hans drickande rejält och när hon var 9 söp han helt enkelt ihjäl sig. Hela hans kropp var söndersupen. Organ för organ lade av.. 

Dottern visste ju allt detta och vet också varför pappa dog. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin dricka i dotterns närvaro (om jag någonsin skulle smaka alkohol igen). Från den dagen jag flyttade från honom var alkohol totalförbjuden innanför mina trösklar. Jag HATADE det!

För 1 ½ år sedan träffade jag en ny man med fullständigt normalt förhållande till alkohol. Han accepterade fullt ut att jag inte ville ha alkohol innanför mina väggar, både för min och framförallt dotterns skull. Hon hade ju lite svårt att förstå att man kan dricka "normalt". Men så småningom så pratade han med henne om det och frågade henne om han fick ta en öl när vi var ute på restaurang. Det var OK och hon såg ju att han höll sig till det. Han började inte sluddra eller somna…

Idag bor jag och dottern i hans villa och vi har ett fullt normalt förhållande till alkohol. Både jag och han kan ta ett glas vin eller en öl och det är helt ok för dottern (som är 11 nu) hon ser ju att vi hanterar det och det är sällan det händer dessutom!

Jag tror och hoppas att hon inte tagit alltför mycket skada av att se sin far supa, men det är ju svårt att säga ännu. Däremot märker jag på henne att om vi ser packade människor på TV eller "på stan" så får hon ett äcklat uttryck i ansiktet. Hon tycker heller inte alls att det är skoj att se på youtube-klipp där fulla människor försöker gå på en linje eller nåt. Det tycker inte jag heller för den delen. Hon ser inget skoj alls i att vara full.

ks172
5/27/16, 9:38 PM
#18

Jag som barn var äcklad av alkoholen men när jag kom upp till 14 års åldern började jag må ännu mer dåligt pga många saker och tänkte, om min pappa dricker varför kan inte jag göra det också men mest var det depressionen som tog över(har haft depression sen 7-års åldern), jag är en ensam vandrare i mitt liv och ibland kan det vara svårt. På varenda skola jag gick vart jag mobbad, hemma kunde jag inte vara, de kompisar som jag hade blev jag bara utnyttjad av. Jag söp mig full och festade osv.  bara för att det fanns med i hemmet, det är jobbigt men jag tog mig upp efter 20-års åldern, jag hade två val att fortsätta och vara beroende eller sluta med det, jag valde bort alkoholen,festande och det är jag stolt över. Jag är rädd för alkoholen och vad den kan göra, det händer sällan då jag dricker och när jag väl dricker då blir det lite . Barndomen gör en stor skillnad till vuxen livet. Idag så förlåter jag min pappa fast det tog tid innan jag förlät honom.


Upp till toppen
Annons: