Annons:
Etikettkillsnack
Läst 2698 ggr
Anonym
Anonym
2/5/16, 10:27 PM

Åldersskillnad

Såg att de var en annan som fråga angående åldersskillnad, och kom o tänka på hur jag har de nu i min vardag. Många användare skrev att de inte gillade skillnaden, mycket beronde på att man är i olika stadier i livet och att man är mognare/omognare. Jag är i kontakt med en helt underbar kille, som respekterar mig och som ställer upp massor. Jag tycker vi är på samma nivå, vi har alltid roligt och kommer bra överens. Har lika åsikter om nästan allt i vår värld och det känns bara så rätt. Problemet? Han är 30 och jag är 18. Jag försökte ta avstånd då jag själv tyckte de var lite mycket, men när vi blev bättre vänner kunde jag inte hejda mig. Nu känns det som att jag är fast. Även fast att jag försöker komma över det går det inte, jag drömmer även om honom. Vaknar mitt i natten och skrattar ut i tomma intet. Är det något fel på mig? Eller är jag kär i denna mycket äldre man?

Annons:
Honestyisdead
2/5/16, 10:52 PM
#1

Nu är du äldre än vad vissa är i andra trådar. Ju äldre man blir ju mindre skillnad brukar det vara mentalt. Testa och se.

Scorpio97
2/5/16, 10:56 PM
#2

Nej, det är inget fel på dig. Man kan bli kär i någon som är äldre eller yngre, oavsett om det handlar om något år eller många år. Om du är kär i honom eller inte vet nog bara du. 

I den andra tråden var den ena under arton, och för mig gör det stor skillnad. Man är ett barn när man är under arton, och relationen kan bli skev om den andra är mycket äldre. Enligt mig är det då bättre att vänta, men vad folk faktiskt gör är ju deras ensak. Och det finns undantag där det fungerar utmärkt med den ålderskillnaden. Enda gången jag tycker det är direkt fel med ett förhållande är om den ena är under femton och den andra över arton, då får man helt enkelt vänta enligt mig. 

Ni är båda myndiga och då är det en lite annan sak, även om jag personligen tror att det sällan fungerar mellan en 18:åring och en 30:åring. Oftast står man på olika ställen i livet. Sen gäller ju inte det alla och jag kan ju inte säga hur det är just med dig och mannen du är kär i/intresserad av/har känslor för. Det kanske fungerar perfekt, vem vet.

Jag är också arton, och skulle jag träffa en man som jag passar perfekt med skulle jag ha chansat även om han råkade vara trettio år.


//Jessie

Anonym
Anonym
2/6/16, 8:59 AM
#3

Ja de va det jag tänkte på, att vi är i olika stadier i livet. Även om det är några saker jag aldrig kommer att komma till. Till exempel vill jag inte ha egna barn. Jag har försökt se framåt om ca 10 år, och jag vill nog inte se mig med barn då heller. Många säger att man ångrar sig när man blir äldre, men jag har aldrig velat ha barn. Jag älskar barn de är inte det, men jag vill inte bära ett barn. De är problemet. Jag tänker om han vill ha barn, kanske även ganska snart. Vad gör jag då? Ska han behöva offra barn för att vara ihop med mig? Eller ska jag låta han gå så att han kan få de liv jag tror han vill ha? Frågan har också varit om jag ska skaffa barn för hans skull, men de låter så påtvingat. Jag tror faktiskt att jag älskar honom, och jag kan se en framtid med honom.

[rumelle]
2/6/16, 9:50 AM
#4

Så länge båda parter är vuxna och nöjda ser jag inget fel med större åldersskillnader. Man kan ha mycket gemensamt och fungera bra ihop fastän man är i olika stadier i livet.

[Ulvarsdotter]
2/6/16, 10:22 AM
#5

Att skaffa barn är ju något väldigt stort och bör skaffas för att man känner att man vill ha barn, inte bara för att den andra tycker det är dags :) Om han vill vara med dig och ha barn måste han ju acceptera att vänta in dig tills du är redo - om du ens blir det. Män har ju ingen tidspress på sig heller när det gäller att bli pappa - om de inte har åldersnoja och vill vara en "ung pappa". Det viktiga är väl att han får veta ganska snart att du kanske aldrig kommer vilja ha barn, och så får han avgöra vad som är viktigast för honom. Det finns ju alternativ som adoption om du senare känner att du vill ha barn men inte föda det tex.

Åldersskillnaden tycker jag inte är så farlig ändå om man älskar varandra och båda är (över) arton år (då räknas man ju som vuxen).
Jag och min sambo började ses privat när han var nitton och jag tjugotvå år, och den skillnaden tyckte jag först var lite jobbig då han fortfarande räknades som tonåring. Men jag var alldeles för kär för att bry mig om det senare och en månad efter att vi blivit ihop fyllde han tjugo. Rent mognadsmässigt kändes vi också lika och dessutom hade han haft ett förhållande innan medan jag inte haft det, så att han var tonåring när vi träffades hade egentligen ingen betydelse alls :)
Åldern är egentligen bara en siffra, det är mognaden som jag tycker spelar roll. Sedan har jag svårt för att ta någon som är över tjugo år på allvar om denne kan tänka sig ett förhållande med någon som är femton år. Men i tonåren så växer man ju så fort, så att vara arton år och ihop med någon som är trettio tycker jag inte låter som lika stor "åldersskillnad" - vilket ju troligtvis har att göra med mognaden. Även om det såklart finns mogna femtonåringar också..

Anonym
Anonym
2/6/16, 5:05 PM
#6

Ja men hur är det med hans föräldrar? Kommer dem att tycka han är konstig för att han är tillsammans med en tjej som är 12 år yngre? Kommer dem att övertala honom att göra slut med mig? Jag är även orolig för mina föräldrar, vad kommer dem göra? Jag bor ju fortfarande hemma, chansen finns ju att de kastar ut mig om de inte gillar det. Jag vill verkligen vara med honom, och jag tycker vi passar bra. Och jag ska berätta det om att jag inte vill ha barn, när tiden känns rätt.

Annons:
Scorpio97
2/6/16, 5:11 PM
#7

Det kan ingen av oss veta. Det är inte alls att varken dina eller hans föräldrar kommer reagera negativt, dom kanske inte bryr sig alls om åldersskillnaden. Eller så gör dom det, och då är det i så fall ett problem ni får hantera tillsammans när det dyker upp. Varför oroa sig för ett problem som kanske aldrig inträffar? (:

Vill du verkligen vara med honom, så va med honom. Nej, det kanske inte fungerar på grund av någon orsak, men då vet du ju det i alla fall. Då har du försökt.


//Jessie

Anonym
Anonym
2/6/16, 7:57 PM
#8

Jag får prata med honom, vi har inte påbörjat något förhållande men det är definitivt på god väg. Jag har inte riktigt vågat just för åldersskillnaden och vad folk tycker om den. Detta är isf mitt första förhållande och hoppas det inte blir kattskit. Har separationsångest

Gaara
2/8/16, 5:27 PM
#9

#3 Man ska aldrig skaffa barn bara för att den andra vill, utan båda ska vara med på det. Det är ju ett liv man sätter till världen och det är barnet man ska tänka på i första hand, inte om ens partner vill ha barn osv.

Det kan mycket väl vara så att du aldrig vill skaffa barn, men det kan även vara så att du visst vill det i framtiden. Jag var alltid av åsikten att jag aldrig skulle skaffa barn. Jag hann bli 28 år innan jag började känna annorlunda. Och för min del så skedde det för att jag träffade mitt livs kärlek, som har en helt underbar familj. Jag känner liksom att jag också skulle vilja bilda en så fin familj. :) Men jag tycker fortfarande att bebisar är läskiga och gillar inte främmande småbarn. Men som sagt. Saker KAN ändras, men måste inte göra det. Och det är inget fel att inte vilja ha barn heller. Men då måste ens partner veta om det och vara med på att det med största sannolikhet inte kommer bli några.

För min del så tänker jag så här angående stor åldersskillnad där mannen är äldre. (och den yngsta är minst 18) Man kan så klart aldrig veta, men jag förväntar mig att både jag och min partner kommer dö av ålderdom. Och av den anledningen skulle jag inte välja en kille som är så mycket äldre, då snittåldern för män är lägre än för kvinnor. Kan ju vara dumt att tänka så. Men det är så jag tänker ändå. :) Samt det där om barnafrågan. :)

Själv har jag inga barn än och fyller 30 i år. Men tanken är att det ska bli barn om några få år. (Min kille är för övrigt 6 år yngre än mig) Mitt ex var 5 år äldre. :)

Men du får ju känna efter själv och se om det är något att satsa på, samt att fråga killen vad hans framtidsdrömmar är (så du vet om han känner nu att han absolut vill ha barn i framtiden) Låt aldrig någon övertala dig till att skaffa barn om du inte vill ha några, både för ditt eget bästa och barnens. :) Lycka till!

[LarssonA]
4/18/16, 2:40 PM
#10

Min exmake var 14 år äldre än mig. I början av vårt förhållande märktes det inte alls. Jag var 21, han 34. Vi var "perfekta ihop", dock märkte man efter ca 15 år ihop att vi inte längre stod på samma våglängd. Han började "bli gammal"  på ett sätt som jag inte räknat med. Och han tyckte att jag var lite för mycket "ungdom" på vissa punkter. 

Det där var ju naturligtvis inget vi gick o tänkte på varje dag och det var heller inte orsaken till att vi separerade, men idag tänker jag som så att om vi fortsatt tillsammans och han fortfarande levt, så har jag svårt att se mig som en framtida 56-åring vara gift med en 70-åring. Men det kan ju naturligtvis även bero på att vi faktiskt gick isär och det är den bilden av honom jag fortfarande har… den har var då… Inte den han var i början av vårt liv tillsammans. idag är jag sambo med en 38-åring (jag är 42).

Men känner ni att ni trivs i hop så låt inte åldern stoppa er!

RoxannaS
4/18/16, 2:50 PM
#11

Ålder är bara en siffra. De är hur man är som person och hur man klickar med varandra som spelar roll. Jag har ofta haft killar som är typ 3 år äldre till skillnad från killen jag har nu som jag är jämngammal med. Vi kommer bättre sams än vad jag gjort med de andra. Men jag tror inte att åldern spelar in alls. Utan hur mogen du är som person. :) känns de bra mellan er så Go for IT :)


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
frejaspluto
4/18/16, 2:55 PM
#12

Min make och jag skiljer 18 år imellan så länge ni är kompletta pratar, kommunicerar go for it!

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Fialialej
4/19/16, 1:25 AM
#13

Det viktiga är att man kommunicerar. Så länge man är mogen nog att göra det så tror jag man kan lösa det mesta. Min syster är 22 och är tillsammans med en kille som är 40. Det funkar bra även om det låter konstigt när jag tänker på det. Men när de är tillsammans känns det självklart på nåt sätt. De passar ihop.

"På natten är alla katter svarta"

Annons:
frejaspluto
4/19/16, 7:51 AM
#14

#3 Anonym Jag förstår dig helt, du är 18 år du har mkt till livet även om man får barn senare i livet det förstör inte framtiden , det krävs mer planeringar du kan fortfarande resa har du/ ni bra barnvakt eller ta med er 28-30 år är en bra ålder och skaffa barn. Nu menar jag generellt, ser inte ned på yngre eller äldre mammor. Jag tror att du är otroligt osäker person och du är ung, jag hoppas att din partner förstår dig . Han kan skaffa barn så länge han lever. Så länge han är frisk och kry, träning hjälper och det blir bra simmare även du när ni väl står tillsammans och planerar. Du har inte mkt tid för äggen minskar. Äldre har mer risk vid förlossning och andra komplikationer. Just nu tycker jag att du pratar med din partner om det är han som vill ha nu. Vad gör du nu? Pluggar? Jobbar!? Ni ska ha ekonomi , båda. Det är ju inte direkt gratis. Men har ni tur och ärva och få nya kläder, barnvagn mm. Det fick jag har inte spenderat mkt tusenlappar för nya kläder. 11 syskon! Självklart så har köpt. Barnvagn har jag fått. Kombi och sulky. Jag tror också att kvinnor som inte får barn blir extra cranky på livet. Då menar jag dom som väljer annat än barn. Sen är det kvinnor och män som inte kan producera barn , håller tummarna för er💫💫💫💐🍀🌺

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

[lillelull]
4/19/16, 9:11 AM
#15

# 14 Vad menar du  med att kvinnor blir cranky på livet om de inte får barn?

vita fingrar
4/19/16, 9:28 AM
#16

#15 Det undrar jag också

Thotis90
4/19/16, 9:37 AM
#17

#14 Jag är en av de kvinnor som inte kan få barn och som inte vill ha barn (ville det förut, men inte längre). Jag är inte det minsta cranky på livet då jag nu kan fokusera på mig själv och göra det jag vill utan att någon hämmar mig!

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Honestyisdead
4/19/16, 9:48 AM
#18

#14 Vilken hemskt ignorant kommentar. Om något så blir man ju "cranky" på livet om man skaffar barn om man inte vill.

Jag har medvetet valt bort barn och är lycklig över det när jag ser vilken pest och pina föräldrar går igenom. 

Människor ska göra det dom vill. Det är DÅ dom blir lyckliga.

frejaspluto
4/19/16, 10:01 AM
#19

#18. Det finns vissa som klarar det galant och det finns mer som blir bittra på livet sur för inget , då menar jag cranky.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

frejaspluto
4/19/16, 10:07 AM
#20

När man slutar få mensen då kommer det kosekvenser , tror jag och har träffat människor som har valt och inte få barn. Att vissa inte får barn annan sak! som jag skrev endel klarar det galant utan barn men många får en bitterhet. Många människor som jag har passerat. Har mkt starka åsikter om barn , dom som har valt och inte vill ha. Men det finns undantag att kvinnor inte får en bitterhet. Det är det jag menar man är inte nöjd ! Man är bara bitter. Menar ju inte illa men folk tar åt sig. Det får stå för er.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Annons:
frejaspluto
4/19/16, 10:09 AM
#21

Ni läser det ni vill se ni ser inte vad jag skriver,kommenterar inte mer. Ni får tolka hur ni vill.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Loris M
4/19/16, 12:55 PM
#22

#21 Du kanske ska ta och lugna ner dig lite. Du verkar skapa konflikter vilken än sajt du kliver in i. Samma arroganta attityd hade du på min sajt också, helt utan anledning. Som jag skrev till dig då, man kan uttrycka sin åsikt utan att vara nedlåtande och elak. Du kan ju inte skylla på att det är andra som inte fattar eller tolkar fel när det är du som uttrycker dig klumpigt. 

#0

Det är nästan samma åldersskillnad mellan mig och min man och jag var bara något år äldre än du när vi träffades. Vi har varit gifta i nästan 22 år och aldrig haft några problem p.g.a. åldern. Jag förstår inte folk som hänger upp sig på det. Känns det rätt och ni trivs ihop kör på det.

Honestyisdead
4/19/16, 2:19 PM
#23

#19 Som sagt. Ignorant.

frejaspluto
4/19/16, 3:31 PM
#24

Det är så verkligheten är. No more comments.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

frejaspluto
4/19/16, 4:02 PM
#25

#22 folk tål inte bara, det är 2-3 trådar som folk hänger sig på. Ink. Din. Jag har skrivit läs inte ni förstår, jag klandrar inte ngn. Utan bara ren teori. Men nu är det inga mer kommentarer om just till er.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Honestyisdead
4/19/16, 4:08 PM
#26

#24 Din verklighet. Lägg inte den på andra.

Inkanyezi
4/20/16, 12:06 PM
#27

Du uppför dig som ett troll här frejaspluto, och det är inte bra. Någon har ställt en fråga om åldersskillnad, och jag tycker inte att något av dina inlägg här är relaterade till ämnet i nämnvärd grad, så chilla! 

Och som ibland sägs, ålder är ofta inte mer än en siffra. Jag har haft långvariga relationer med kvinnor som har varit både väsentligt äldre och yngre, och jag ser inte att skillnad i ålder skulle vara något direkt problem. Visst kan det hända att en del av de beslut man tar i livet visar sig mindre givande än man hoppas, men det gäller både de positiva och de negativa besluten.

Sluträkningen är ändå att man sällan ångrar någonting man har gjort, medan man betydligt oftare funderar över sådant som man inte gjorde. Jag tycker faktiskt inte att själva åldersskillnaden är något problem alls, utan det handlar mer om vars och ens personliga mognad.

Men beslutet att skaffa barn kan nog ändå vänta medan man fortfarande är tonåring. Jag tror att man bör vara trygg med sin partner först.

Annons:
oddahviing
4/22/16, 5:10 PM
#28

12 års åldersskillnad är ingenting! Det är 17 år mellan min mamma och pappa, 14 år mellan min syster och hennes sambo, och så har vi jag som vinner för tillfället… 27 år mellan mig och min kille. Förstår att många tycker detta är konstigt, men det är för att man inte är van vid att se sådan sak utan att tänka "gold digger" eller "daddy issues", vilket är synd, för kärleken har inget nummer, och vi alla kommer och går på denna planet. Bara för att man är äldre betyder inte att den nödvändigtvis dör först. Älskar man varandra, vill inte vara ifrån varandra, och reder ut sin framtid så är det inga problem! Ingen annan ska behöva säga något som inte angår dem, utan vara glada att man hittat någon att dela livet med.

'-Headlights on the highway-'

Upp till toppen
Annons: