Jag har aldrig upplevt något sexuellt ofredande, varken verbalt eller att någon rört vid mig/försökt tvinga mig.

Aldrig nåt. Överhuvudtaget. (Och om nu nån försöker dra slutsatsen att det beror på att mitt utseende är sådant att jag måste gå omkring med en påse på huvudet så - nej, inte det heller).

Har blivit tafsad på i skolan och på uteställen. Inget allvarligt, men otrevligt ändå. Länge sedan tack och lov, ibland är det bra att bli äldre.

Har utsatts för 2 sexuella övergrepp som tonåring/vuxen och blev sexuellt utnyttjad som barn under en längre tid av en familjemedlem.

#2 Det där kan vara det hemskaste jag läst på länge.. Då menar jag inte att du är hemsk utan att ens tankar som dom finns. Som att det ska vara en grej att man "ska" bli våldtagen, annars är man ful.

Det får mig bara att tänka på att jag hört offer till våldtäkt fått sagt av främlingar att "De ska vara glada att någon ens vill ligga med dom".

TS: Statistik visar att var tredje kvinna i Sverige någon gång under sitt liv blir utsatta för sexuella trakasserier av något slag.

#5 vilken statistik? Är det bara anmälda saker då?  Det känns som att det måste vara fler. I alla fall om man räknar även "lindrigare" sexuella trakasserier. 

Själv har jag knappt räknat det jag varit med om. Det är inget som get mig några trauman direkt. Men det är ju likförbaskat en del i ett mönster eller en kultur eller vad man nu väljer att kalla det. Jag kan minnas 3 tillfällen då jag blivit ganska kraftigt tafsat på, finn s säkert fler tillfällen där det varit "ännu lindrigare" så jag glömd det igen. Attityden från både mig själv och andra har varit mer "vad bra att inget hände" eller "vad bra det gick bra." Men om man är 20 och en säkert 20 år äldre man greppar tag i en på dansgolvet och trycket sig fast som en sugkork mot ens kropp och håller rejält fast genom att hålla händerna runt skinkorna på en med kraft… urgh. så är det inte farligt men definitivt obehagligt.

Eller när klassen och lärarna firade examen när jag gått typ komvux och vi gick iväg ett helt gäng och hade ätit ihop och var glada och då fysikläraren lägger armen runt en mens man går för att efter 5 sekunder ta armen snäppet längre runt och greppa ett stadigt tag runt ena bröstet. ehh. jag tog tag i hans hand med båda mina händer och ryckte bort den och fortsatte gå och 10 sekunder senare kom den tillbaka till samma ställe. Jag ryckte bort den igen och flyttade mig så någon annan gick mellan mig och dendär läraren. Hans Henrik hette han grisen.  han hade i alla fall den goda smaken att vänta tills efter sista tentan.

Jag blev tafsad på när jag var 9-10 av en lite äldre kille. Såklart ville jag inte och försökte dra mig undan. Jag var ganska ensam och gjorde mycket för att få vara med det "coola gänget" så de fick mig att hångla med en av killarna som sedan tafsade på mig. När jag sa att jag inte ville hångla så var jag tråkig och passade inte i det coola gänget. Även om det inte blev mer än tafsandet så är det fortfarande ett obehagligt minne.

#6 Statistik genom UM och BRÅ. Jag kan dock blanda ihop dem. Det ligger i alla fall på varannan, var tredje eller var fjärde kvinna. Det går att kollas upp ganska snabbt på brå tror jag. 

Mörkertalet är ju med största sannolikhet mycket större. Med tanke på hur högt mörkertalet med våldtäkt antagligen är. Då vill jag inte ens tänka på "vardagliga" sexuella trakasserier..

Något som irriterar mig när jag har sätt män tafsa är att tjejerna inte säger ifrån. De bara flyttar sig! Man måste för tusan sätta ned foten och säga NEJ! Visa att man inte är ett offer man får göra vad man vill med.

Blev själv våldtagen på skolavslutningen i 9an. Total främling.i en buske. Säkert 10 år äldre och kniv mot halsen. Samtidigt som fullt av folk festade runt om.

Vet inte om den händelsen får mig att bli rent av förbannad på folk som inte säger något utan bara flyttar sig. Vi är inga offer!

#9 Jag håller med dig, till viss del. Men jag kan inte bli "irriterad" på människor för en sådan sak. För alla människor har inte den psykiska styrkan att säga ifrån.  För mig känns det fel att bli arg på en människa och anta att hen ska kunna våga/orka säga ifrån. Men det är jag och hur jag ser på det, inte hur andra gör.

Alla har inte den psykiska styrkan.

Nu vet jag att du snackar om att tafsa, men jag kopplar det du säger till när folk frågat mig "Varför sa du inte ifrån?" När jag blev våldtagen. Så vi går igång (går av..?) på motsatta grejerna där. Om du förstår hur jag menar.

En anledning till att folk inte vågar säga ifrån är ju också rädslan för att det ska bli värre.

#11 Är man på ett uteställe tex kan man inte skylla på att det kan bli värre. Där finns folk. Där finns vakter.

Hur tusan kan man tro att det ska bli bättre om ingen säger ifrån! Som sagt. Det gör mig arg.

#12 För det är ju så svårt för den som ofredade en att droga en.. Eller överfalla en på toaletten.. Eller överfalla en när personen går på hem på kvällen, etc..  Så jo, det är fortfarande ett argument. 

Jag tycker också att kvinnor ska lära sig att säga ifrån mer. Men jag tycker inte det är rätt väg att gå att bli rent utav arg på folk som inte gör det. Det sätter stor press och ångest på folk som har social fobi, ångestsjukdomar och liknande. De bokstavligt talat kan ju inte säga ifrån när sådana saker sker.

Men som sagt, jag förstår vart du kommer ifrån och förstår din reaktion. Menar hur jag själv reagerar angående ämnet.

Å andra sidan så kan man ju använda det jag säger som motargument, att det snarare blir värre om man inte säger ifrån för då tror den som ofredar en att "man är enkelt att gå på".

Men det är inte riktigt min poäng vad som är bäst. Det ÄR bäst att säga ifrån. Men förstår helt klart varför folk är rädda.

#13 Om någon tar en på rumpan och man säger ifrån är risken för överfall väldigt liten vill jag påstå. Och att man skulle bli drogad för det?

Det är snarare så att personen går till nästa.

Du missar min poäng totalt. Jag berättar varför jag vet att flera kvinnor inte vågar säga ifrån. Jag säger inte att de gör rätt i att inte säga ifrån. 

Det är människor vi snackar om. Alla människor är inte starka nog att säga ifrån. Jag hoppas att vi en dag blir tillräckligt starka så siffrorna minskar.

Då är det nog dags att införa lektioner i självkänsla och konsten att säga nej i grundskolan.

Well, så länge vi har lektioner specifikt för att lära ut pojkar att inte våldta folk och tafsa på främlingar så är jag helt on board det. Jag vill gärna inte hamna i loopen att vi lär tjejer att skydda sig från våldtäkt istället för att lära pojkar att sluta våldta, om du förstår hur jag menar.

Lite (eller mycket) av båda låter bra.

Känner liksom att det är lite det som är grejen.. Tjejer ska inte behöva säga ifrån så mycket som de gör. Kanske bra att gå till roten av problemet istället för att pilla lite på toppen..

Då vi gick i skolan ingick rätt och fel i sexualkunskap.  Vi fick definitivt lära oss att man inte våldtar eller ofredar på annat sätt.

Största problemet nu är att det finns väldigt många i vårt land som inte gått i skolan här och med en helt annan syn på sex. Hur når man dessa människor?

Jag har svårt att se att sådana kurser skulle hjälpa alls (Både när det kommer till sexuella övergrepp och att lära folk "självförtroende"), för våldtäkt kommer alltid finnas och det kommer alltid finnas folk som inte vågar säga emot. 

Jag har tyvärr inget svar på hur vi minskar siffrorna, alls.

Har därmed inget svar på din fråga, eftersom jag inte ser att det, i praktiken, hade varit en lösning alls. 

Jag lever istället för att stötta alla individer som varit med om något om uppmuntra folk, på ett trevligt sätt, att våga säga ifrån. Så vi kan bli starka tillsammans, vart vi än kommer ifrån och vad än för könsidentitet vi har.

Grejen är ju också att man kan reagera på olika sätt när det kommer till ofredande eller när något annat oväntat eller hemskt händer att man blir så paff/chockad att man inte ens reagerar förrän efteråt när det är försent och man väl fattat vad som hänt.

#21 Var precis på väg att skriva det. Sen är det också en extra maktgrej med i sammanhanget när en lärare med auktoritet/makposition i jämförelse mot en elev, vilket gör att chocken och förvirringen blir extra stark. En elev förväntar sig inte det, då är det lite annat.

#12 Man ska helst inte bli förbannad på människors reaktioner när det kommer till kränkningar, det är nog vanligt att folk inte skriker ut och istället blir helt stumma typ. Det är också en form av reaktion.

Jag och båda mina döttrar, som då var minderåriga, har blivit psykiskt och fysiskt misshandlade av min f d sambo. Tack och lov fick vi stöd och hjälp att ta oss därifrån, så nu lever vi ett bra liv med vettiga relationer.

#22 Lika lite som jag kan hjälpa hur jag reagerar på att folk inte säger nej då alltså.

Man behöver knappast skrika ut för att någon tafsar. Men att verkligen visa att det inte är ok är ett måste. Det är jag övertygad om att man kan lära sig.

#24 Ja helst ska man markera att det är fel liksom, men det finns alltid variationer. En lärare är som sagt i maktposition och då är det som en extra kränkning eftersom läraren då går över en extra gräns, hade säkert varit annat om hon hade blivit tafsad på av en klasskamrat. Då är det ändå mer förväntat.

Sen hänger det ju ihop med självkänsla också, att man förstår sitt eget och sin kropps värde. Lära sig och lära sig, man kan ju försöka spela upp scenarion i huvudet eller i grupp och vad man ska säga eller hur man kan reagera, men sen vet man ju ändå inte verkligen hur man reagerar som sagt. Är inte helt självklart. Däremot är det viktigt att alla lär sig vart man ska vända sig när man blir kränkt, så att de i efterhand i alla fall kan berätta om det om de inte vågar på plats.

Det är en väldigt vanlig psykologisk reaktion när man blir fysiskt attackerad (även ovälkommet tafsande är en fysisk attack) att bli som paralyserad och inte komma sig för med att säga eller göra någonting alls. Det kallas "freeze". Och i fall med fullbordad våldtäkt är det tyvärr något som ofta hålls emot offret, att hon inte skrek eller kämpade emot. Inte alla inom rättsväsendet har förståelsen för hur människor reagerar i akuta situationer.

En annan aspekt är att flickor sedan barnsben tränas att INTE hävda sina gränser. Väldigt många vittnar om hur de fått höra t.ex. att pojkar slår dem, drar dem i håret,  drar av dem kläder etc för att de gillar dem, "de är bara nyfikna" osv. Och i högre åldrar (vid/efter puberteten) upplever många att lärare viftar bort tafsande som nåt man får räkna med,  kanske t.o.m. skuldbelägger tjejer för deras klädsel och menar att de får skylla sig själva när killarna inte kan hålla fingrarna i styr.

När jag och mina kompisar blev jagade och tafsade på av äldre killar på skolan föll det oss aldrig in att "skvallra" för någon, det var ju inget konstigt eller ovanligt.

#26 Jag har då aldrig känt någon kvinna som tränats att inye hävda sina gränser. 

Och det du kallar freeze är något jag aldrig kommer kunna förstå tyvärr. Och det blir ju så klart svårt att döma för våldtäkt om offret inte sagt nej eller försökt komma loss.

#27 Nå det är inte riktigt "freeze" jag menar, utan när människor blir chockade så blir de förvirrade och tomma i huvudet och får inte ut något vettigt ur sig. Sen är det en annan sak gällande under Våldtäkter, då är väl en reaktion just freeze, eller att vissa känner att de nästan lämnade kroppen för att det blir för påfrestande på något vis. 

Man har tagit bort det där om att folk måste säga nej för att det ska räknas som en våldtäkt, utan är det våld eller hot om våld, eller bara att gärningsmannen skrämmer offret så räknas det som våldtäkt. Beklagar verkligen att du varit med om en våldtäkt, anmälde du händelsen? Vad hände sen? Fick han något straff?

Lagen: Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

#28 Jag anmälde aldrig. Blev hotad till livet om jag skulle göra det. Ångrar att jag inte gjorde det även om det hade varit omöjligt att hitta mannen.

#29 Ja, de där överfallsvåldtäkterna är ju svåra att lösa eftersom det inte finns en relation mellan gärningsman och offer, ca 20 procent av våldtäkterna är sådana. Ja, det är nog många som känner som dig att de ångrar att de inte anmälde, men det är klart att du inte ville chansa då. Efter en våldtäkt är de flesta offer väldigt rädda såklart, och kan inte riktigt tänka rationellt utan känslorna styr istället. 

Beklagar verkligen, det är så sjukt vad vissa ska utsätta andra för.

#9 Det är inte alltid så enkelt att säga ifrån och ganska stora krav du ställer på en ung tjej/kvinna som blir tafsad på av en äldre man till exempel eller någon av de stora tuffa killarna i skolkorridoren för man vet helt enkelt inte vad konsekvenserna kan bli plus att det ligger ett maktperspektiv i det hela som man inte kan bortse ifrån. Tjejen i skolkorridoren vet att hennes liv kan bli ett helvete om fel personer blir förbannade på henne, är det en överordnad på jobbet som tafsar på personalfesten kan man vara rädd att förlora jobbet osv. Jag tycker att det är tuffa krav du ställer och man måste komma ihåg att vi inte är lika. Dina reaktioner är kanske inte samma som mina, men det betyder inte att någon av oss reagerar fel, vi är helt enkelt olika.

Däremot tycker jag att stora krav ska ställas på samhället i stort, där finns det mycket att göra. Att folk som ser ett övergrepp inte bara ska gå förbi och blunda utan säga ifrån. Om vi i samhället i stort visar att det inte är okej att bete sig så, att vi inte tiger och tar den enkla utvägen då tror jag att vi har en bättre chans få de här övergreppen att minska. Man ska inte underskatta det sociala trycket.

Jag har nu när jag tänker efter blivit taffsad på ett antal gånger och det i sociala situationer, som fester. Jag ser mig definitivt som en person med ryggrad, men jag har valt att flytta på mig eller kasta en blick. Jag har inte velat förstöra stämningen och blir något ställd…det sitter djupt i mig som kvinna och även i övriga som ursäktar  med att verderbörande var ju full…. Jag har som äldre hittat mer kraft och försökt vara mer tydlig, men det är inte så lätt.

Punkt 2, 3, 4 och 5 har jag blivit utsatt för.

Tjatsex är väl ändå inte något man blir utsatt för, det är någon som man utsätter sig själv för.

Det är tråkigt att så mycket ansvar läggs på offret. Varför gjorde du inte så? Varför sa du inte ifrån ordentligt? Var inte ett offer. Det låter som att man har gjort något fel, eller som att man är en för svag människa. Samtidigt som man ursäktar övergreppen. Det var väl inte så farligt? Och, som nu hör man en del, hellre bli tafsad på av en person på bussen  än omringad av en grupp män. Visst, jag hade också valt det första alternativet, men för det är det inte ok för nån att ta på mig i kön. Jag hade t ex hellre fått en örfil än ett knytnävslag, men det gör det inte ok för någon att ge mig en örfil och jag tror inte att någon skulle säga om det hände att var glad att det inte var värre, eller det är väl inte en sån stor sak. Jag har sagt ifrån när jag blivit tafsad på när jag känt mig trygg, men inte om jag varit i en utsatt position, då har jag försökt ta mig där ifrån istället.

#31 Jag pratar om vuxna. Trodde det framgick i exemplet om krogen. Så med andra ord finns inget att göra för unga tjejer menar ni. Struntsnack enligt mig. Krav behöver ställas på båda könen. Att säga nej och att inte ofredar.

#34 Vad menar du med det? Utveckla gärna.

#37 Jag menar att man alltid har ett val, även om en inte orkar säga nej längre så kan man resa sig och gå därifrån. Om man då istället säger ja så utsätter man sig för något man egentligen inte vill vara med om. 

Jag har gjort detta i mina yngre dar, flera gånger än vad jag kan räkna. Men jag har aldrig skyllt det på killen, det är ju mitt eget fel. Tjatsex har för mig aldrig inneburit någon form av fara. 
Pratar vi om någon som beter sig hotfullt så att man inte vågar säga nej så är det en helt annan sak .
Men "vanligt tjatsex" är ens eget val att utsätta sig för.

# 36 En person som blir ofredad har inte något som helst ansvar. Allt ansvar ligger på den som anser sig ha rätt att kränka den andre. Sedan bör man på något sätt ta sig ur situationen och bort. I bästa fall är det en situation där personen inte blir våldsam och man kan kosta på sig att ta en diskussion, men annars är det viktigaste att ta sig i säkerhet, då personen kan vara farlig.

#38 Håller inte med dig alls. Man SKA inte behöva säga nej så många gånger. Alla är inte så starka att de kan göra det, tillslut ger vissa upp. För de har inte det psykiska orket. Att sitta och säga att det är "deras egna fel" tycker jag inte hjälper oss framåt alls.

Hade folk sagt åt mig att jag fick "skylla mig själv" för att jag tillslut gav med mig som yngre så hade jag med största sannolikhet knappt orka leva för att jag skulle trott att jag var värdelös och inte tillräckligt stark och bra som "alla andra verkar vara".

#39 I en perfekt värld behöver man inte säga nej. Men man får ju leva i verkligheten.

#41? Känner att vi nog inte riktigt förstår varandra. Den som ofredar skiter uppenbarligen i dig och japp jag hoppas innerligt att man finner ordet nej, men det är knappast någon garanti för att det inte ska ske eller fortsätta. Det är inte rånoffrets ansvar om den blir rånad. Sedan försöker vi alla ta oss i trygghet…springa, skrika, men en del blir chockade och stilla. Jag har som vuxen fullständigt tappat orden. Jag önskar att jag hade fått ett utbrott, men så blev det inte. Jag har lyckats vid några tillfällen säga "vad gör du?", men om de hade varit något annat än aningslösa och istället farliga så hade det knappast hjälpt.

Rån? Hur kom du in på det?

#9 Jag fick lära mig att acceptera sådant där beteende. I högstadiet var det en kille som la sin hand på min rumpa. Jag blev helt chockad och förvirrad för jag förstod inte varför han rörde min rumpa men jag kände att det var fel och konstigt. Jag tog upp det här med min mamma och syster som skrattade och sa att killar gjorde det för att de tycker om mig. Jag kände mig besviken och ledsen för jag hade ju känt att det var pinsamt samt att jag faktiskt kände mig förnedrad då killen lade sin hand på min rumpa. Jag fick alltså lära mig att sådant här beteende var ok och jag var bara tvungen att acceptera det. Det är endast på senaste år som jag har lyckats börja kunna säga ifrån mig. Så du får vara hur arg på mig och andra som du vill.  Vi alla borde kunna säga ifrån men vad gör man om man har lärt sig från vuxna att sådant där är ok?

Sen jag har börjat säga ifrån så har jag inte sett någon förbättring alls. De bara skrattar och tycker att det är roligt att jag blir upprörd. Jag tänker dock inte sluta säga ifrån då jag väl har lärt mig eftersom det känns så skönt att kunna säga nej, men jag blir ju otroligt ledsen över att se hur vakter och människor i min omgivning inte bryr sig alls då de ser en tjej blir tafsad på fast hon säger nej och knuffar ifrån sig killen… Jag fick sparka en kille mellan benen för han slutade inte att tafsa på mig och jag fick då en tillsägelse av vakten istället och sa att jag skulle bete mig… Han hade sett killen försöka tafsa på mig och sett mig knuffa honom ifrån mig, men då ville förstås inte vakten ingripa utan han försökte diskret se förbi oss. Det var tydligen ett ok beteende.. 

Jag har fått erfara otaliga sexuella ofredanden. Jag kan inte längre räkna hur många gånger jag har råkat ut för en massa otrevligheter. Jag trodde alltid att den första gången som det hände var i högstadiet men jag har haft fel nu då jag minns tillbaka. Första gången det hände var jag 6 år gammal och min bästa vän (en pojke) flög på mig och försökte pussa mig Jag var helt i panik och försökte knuffa undan honom men han var starkare än mig och lyckades pussa mig. Min 3 år äldre syster satt på golvet och bara tyckte att det var lustigt. Sen då pojken hade pussat mig så ursäkta jag mig för jag ville gå ut en stund och sen sprang jag hela raka vägen hem. Helt förstörd och otroligt ledsen för att inte en min syster hade försökt hjälpa mig fast jag ropade nej och sluta hela tiden. Jag berättadde inte åt min mamma för jag tyckte det var pinsamt och så otroligt jobbigt. I en tidig ålder så sa jag nej men sen slutade jag vid något skede eftersom det är tydligen så pojkar gör och de lyssnar ju inte ändå.

Shit, jag har upplevt så mycket att jag kunde säkerligen skriva en bok om allt. Det känns tragiskt. Det här är ju inte de värsta händelserna jag har varit med om för de vill jag helst glömma, men att ha varit med om en massa skit redan från 6 års åldern är ju inte särskilt trevligt att tänka på.

#40 Nej jag håller med om att man inte ska behöva säga nej fler gånger än en. Men jag tycker inte att det är inte ett sexuellt övergrepp om det händer. Om man inte hamnar i ett apatiskt läge eller liknande. Men det har aldrig hänt mig, jag har varit medveten om valet som jag har gjort och aldrig klandrat killen. 
Det är har alltid varit mitt val att ge med mig, även fast alternativet att gå därifrån alltid har funnits.

#43 Det är en liknelse med ett annat brott med ett offer och en förövare.

#45 Val? Om man bestämmer sig för att utnyttja en annans kropp trots dennes nekande eller samarbete så är det knappast ett val. Det är endast sjukt att det finns människor so skiter i andra.

Jag tänker att det är lätt att sitta och utgå från sig själv hela tiden, vilket många här verkar göra. Det är så mycket svårare att sätta sig in i andras situationer. Det är lätt att sitta och döma och säga att folk borde våga säga nej, etc just för att man antagligen utgår ifrån sig själv och verkar tro att alla fungerar som man själv gör. 

Vi är alla olika och bär på olika bagage, vilket påverkar hur vi beter oss och hanterar olika situationer. Vi har olika genetiska för- och nackdelar som också påverkar hur vi reagerar i olika situationer. Det är dumstridigt att kräva att alla offer ska reagera på samma sätt. Genom att kräva hur offer ska hantera situationerna så lägger man också över ansvaret på den drabbade och det är väl det man vill komma ifrån. 

Det är sällan det krävs så mycket av offret som när det gäller sexuella utnyttjanden, och man kan undra varför. I andra brott har man som medborgare skyldighet att vara uppdaterad på vad lagen säger. Man kan inte komma undan i domstolen med att "Jag visste inte att man inte fick dra pistol mot personalen inne på Ica". Dock när det gäller sexuella övergrepp frias allt för många för att de "Inte visste att hon inte ville". Därför, för att göra lagen tydligare och mer rättvis mot offren så borde lagen om samtycke råda, då läggs istället ansvaret på förövaren och då man kan inte kräva att alla personer ska bete sig likadant under sexuella övergrepp. Om då en person säger "nej" en gång, så ska det räcka, för annars räknas det inte som samtycke. Om man tjatas för mycket på så kan man säga ja för att "göra det enkelt för sig själv" och slippa tjat eller dåligt samvete. 
Det är ungefär som att jag skulle gå in på Banken och tjata till mig att de ska ge mig pengar och tillslut är det någon som går med på det pga rädsla eller obehag och då slipper jag straff, det hade ju aldrig gått igenom så det är konstigt att det är så acceptabelt när det kommer till sex. Lagen måste finnas för att skydda medborgarna och inte skuldbelägga dem. Det är allas ansvar att själva följa lagen, men det är aldrig mitt ansvar att se till att någon annan gör det (om det inte är mina barn).

#48 Väldigt bra skrivet!

#48 Jag tycker snarare att jämförelsen borde vara att om man går in på banken och "tjatar" till sig pengar så kan man åka dit för rån. 
Ungefär lika logiskt som att någon skulle åka dit för våldtäkt för att denne har tjatat sig till sex. 

Men vi kanske ser olika på ordet tjata eller så har vi upplevt helt olika saker. Men det gör ju bara att lagen aldrig kan eller kommer att kunna finnas. Eftersom det blir en enorm gråskala emellan de som tycker att man faktiskt alltid har ett val och de som är för psykiskt svaga för att se sina val.

#50 Det handlar inte om att de inte ser sina val tror jag, man har inte så mycket val om man inte har förutsättningarna på sin sida. Det finns så många olika situationer man måste tänka på och varje situation är unik. 

Jag tror att många som är emot samtyckeslagen är rädda för att den ska utnyttjas. Det tror inte jag är en stor risk. Om man tänker såhär:
Min sambo frågar mig "kan vi inte ha sex?"
Jag: "Nej, jag är för trött"
han" Jo men kom igen, du är så jävla tråkig". Och så går jag med på det.
Hur ofta tror du man går och anmäler sin sambo för en sådan situation, även om man skulle ha lagen på sin sida? 

Har du sett den videon som visar att samtycke är som en kopp te?
Den är väldigt bra att se tycker jag, för det är inte så svårt egentligen. Jag själv skulle aldrig vilja ha sex med någon som inte ville ha sex med mig, och det borde vara konstigt att tänka annorlunda. Det ligger redan så mycket skuld och skam för dem som anmäler en våldtäkt, det är inget man tar lätt på. Det är ju så extremt många fler Våldtäkter som äger rum än de som faktiskt anmäls och där har vi ett problem. Det blir inte gråskala om man vet att den man är med vill samma som jag. Kolla te-filmen om du inte redan gjort det. Den är perfekt och visar även att det inte finns någon gråskala när det kommer till samtycke. 
https://www.youtube.com/watch?v=oQbei5JGiT8

#49 Tack :)

#36 Vilket ansvar har tjejer menar du? Jag menar att man har ansvar först och främst för sig själv och sin egen säkerhet. Ibland är det säkert smartast att säga ifrån, ibland är det smartast att se till att man tar sig ur situationen så fort det bara går innan det eskalerar. För det är inte så trevligt med en sketfull man som är på en i sällskap av sina kompisar. Då kan det vara den bästa utvägen att ta sig därifrån. Är man i en situation där man känner sig säker är det klart lättare att säga ifrån, men det är ju långt ifrån alltid övergreppen sker i sådana sammanhang.

Ansvar för att övergreppet sker har enbart förövaren.

Min åsikt är att vi borde ändra lagstiftningen till "samtyckte", alltså att man ska ha sagt ja.

Alltså hur många är det man gärna vill ha sex med? Ganska få! För de flesta är det bara en eller ett fåtal (eller ingen alls) de skulle säga ja till att ha sex med. Att då ha en lagstiftning som går ut på att det i princip är ja om inte man tydligt har sagt nej eller gjort motstånd känns inte rätt. 

När det gäller att sätta gränser, då tror jag inte det är något man kan lära sig i skolan. Jag tycker definitivt det ska ingå i sexualundervisning, ömsesidig respekt, bådas rätt att säga nej, men har man inte fått med sig grunden till det hemifrån i form av spegling av sina känslor och god självkänsla då tror jag inte undervisning gör någon jätteskillnad. 

Det Devya berättar gör mig ledsen att läsa och jag tror det är mycket vanligt. Att inte ta barnets upplevelser på allvar/ respektera. För att få en god självkänsla och kunna säga nej och ja då behöver man från mycket liten lära sig känna efter sina egna känslor och få förälderns stöd i att det man känner det är det som gäller.  Gillar jag inte när grabbarna tar mig på rumpan då är det min känsla som gäller och de ska inte få göra så!

Men!!! Det viktigaste måste vara hur vi uppfostrar våra söner! Och ha bättre undervisning för grabbarna i skolan om detta!  Det är inte i första hand offrens beteenden som behöver ändras på, det är förövarnas!  Man ska visa respekt, man ska fråga, man ska avvakta "svar" innan man går vidare. Och när det gäller nyinvandrade som inte är vana vid att vistas bland unga kvinnor (därför att i deras länder hålls kvinnor hemma/under föräldrars uppsikt/inpackade i kläder) och inte vet hur man då beter sig respektfullt de måste någongång i den första introduktionen till landet de kommit till få information om hur man uppträder gentemot kvinnor här och information om att det är straffbart att kränka sexuellt och att straff kan innebära problem med att bli medborgare.

Tappat räkningen på hur många olika övergrepp jag varit med om. Allt från tafs till våldtäkt. Ingen av mina vänner har sluppit övergrepp, vad jag vet.

På politik i fokus startades en tråd av Vanja gällande frågan om huruvida tjatsex räknas som ett övergrepp eller inte. Ca 50 har svarat, lite mindre än hälften ser det inte som ett övergrepp, fastän det är precis vad det är. Tjatsex är ju vad som sker i förhållanden, och därför är det svårt för den som blir utsatt att se det som ett övergrepp, vilket gör att det oftare är en närstående eller vän som anmäler detta. Men en person som tjatar eller övertalar sin partner för att få ligga respekterar ju inte sin partner och går därmed över gränsen när det gäller sex.

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Mer-om/Viktigt-att-anmala-valdtakt/

#54 Därför tycker jag inte att bara män eller pojkar och killar ska bli undervisade, utan det är tydligen många kvinnor, eller flickor/tjejer, som behöver veta vad som är vad. Att tydligare definiera vad som hör till trakasserier, vad som hör till ofredande, vad som hör till untyttjande och vad som är en våldtäkt. Just för att människor i större utsträckning tydligen behöver veta vad som är okej eller inte.

#56 om man knte vill ha tjatet så får man gå, som i andra  situationer.  Det är VÄLDIGT MYCKET  som behövs läras ut. För båda könen.

Ofredande kommer aldrig försvinna. Därför behöver tjejer mer kunskap om hur man respekterar sig själv och vågar ta anspråk på sin egen kropp.

#57 Hur går man om man är i ett förhållande? Lägger sig på soffan? ÄR det inte den andre som bara ska skippa tjatet och respektera sin partner?

#58 till familj?  Vänner ELLER SKICKAR UT MANNEN TILL SOFFAN. Sedan lämnar man mannen.

#59 Allting är svart eller vitt? Lämna eller inte lämna. Kanske mannen förändrar sig om han vet att tjatsex är en brottslig gärning och hör till gruppen sexuella övergrepp. Han kanske visar mer respekt i fortsättningen. Det är många som tydligen inte vet om att tjatsex är en brottslig handling!

#60 Vart står det någonstans att tjatsex är en brottslig handling? 
Källa på det vore bra.

Tjatsex är inte straffbart. Tjatsex är respektlöst däremot. Jag anser att ömsesidig respekt ingår i en bra relation mellan män och kvinnor oavsett om man är ihop eller bara råkat befinna sig på samma plats vid något tillfälle. Det är med respekt för mina gränser jag vill bemötas och det är så jag vill att andra ska bemötas. Dåär det såklart viktigt att lära pojkar och flickor ända sedan små att de har rätt att få sina gränser respekterade och de ska respektera andras gränser.

#61 Har kollat runt lite, och man kan nog dömas till sexuellt tvång om man tjatar till sig sex och liksom inte bryr sig om att den andre inte vill. Det är ju inte klassat som våldtäkt om det inte förekommer våld eller hot om våld, därmed faller det under sexuellt tvång. Det är en kränkning av någons sexuella integritet.

Brottsbalken kap. 6, §2, första stycket:  "Den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket, genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling, döms försexuellt tvång till fängelse i högst två år".

Brottsbalken kap. 6, §2, andra stycket: Detsamma gäller den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 § andra stycket med en person under de förutsättningar i övrigt som anges där.

#63 Men att tvinga någon är en helt annan sak, för då får man personen att göra som man vill mot dennes vilja, med tjatsex så ger hon alltid med sig. Hon säger i slutändan JA, och det är inte tvång då. 
Om hon stretar emot och gråter ja då är de tvång, men inte annars. 

Så jag förstår inte varför du virrar ihop att någon tjatar till den får ett ja, med att någon tvingar någon annan att göra saker.

#64 Nej, det du beskriver är en våldtäkt genom att "streta emot och gråta". En våldtäkt kan vara att gärningsmannen trycker ned tjejen/killen med sin egen kroppsvikt och på det viset "våldför" sig på honom eller henne. Gärningsmannen behöver alltså inte bruka våld genom att slå eller greppa hårda tag, där blåmärken syns efter gärningen. Där har du fel.

"Sexuellt våld kan definieras som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Det kan vara allt från att hota eller tjata sig till sex, till våldtäkt eller att den utsatta tvingas utföra olika typer av sexuella handlingar."

http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Sexuellt_vald/Sexuellt_vald/

Med tjat finns det underliggande hot. Om jag inte ställer upp kommer det bli bråk, om jag inte ställer upp kommer han lämna mig, osv.

#66 Så ser inte jag det. Det handlar helt om vilken typ av tjat det är.

#64: Tjatsex behöver ju inte sluta med att personen säger ja, det kan räcka med att personen slutar att säga nej eller ta bort vandrande händer.

I övrigt tycker jag att det är skrämmande hur många som inte verkar tycka att ett nej är ett riktigt nej om det inte upprepas, sägs på rätt sätt, om personen inte gör motstånd, eller reser sig upp och lämnar rummet.

#68 Verkligen, alla människor behöver bli mer medvetna om vad som är okej när det kommer till sex. Jag var själv lite osäker, huruvida tjat är brottsligt och ett sexuellt övergrepp. Men efter lite googlande med sökord som "sexuellt tvång tjat" så tog det inte länge innan jag fick det klargjort.

Jag skulle vilja kunna kryssa i flera av alternativen. Har blivit våldtagen av en klasskamrat som 11-åring. Som äldre pressats till sex jag inte ville (utan fysiskt våld men hade psykiskt underläge), samt blivit tafsad på ute på konserter eller offentliga sammanhang.

Jag ställer min fråga igen: Om man hade lagt fokuset och ställt frågan som: "Ska man respektera när en person inte vill ha sex?" 

Alla här inne borde ju svara JA på den frågan och om man gör det så behöver vi inte diskutera HUR ett nej ska vara. Det borde inte vara så kontigt, vill en person inte ha sex så ska man väl respektera det oavsett hur personen visar att hen inte vill ha sex. Ansvaret ligger inte hos offret fortfarande så jag fattar inte ens varför ni diskuterar frågan om hur och hur många gånger man ska säga nej. Vill man inte så vill man inte, och det framgår rätt tydligt för den personen som inte är helt sluten i huvudet eller struntar i det.

#71 Ja, man ska respektera det, men innebär det detsamma som att man inte försöker fråga mer än en gång om personen vill ha sex?

Ibland vill man ju försäkra sig om att personen verkligen inte vill och då frågar man "är du säker? Vill du verkligen inte?".. Är det detsamma som att vara respektlös?

För övrigt, i den allmänna frågan om samtycke, tycker jag att det är tusen gånger svårare att neka sin partner sex än det är om någon på krogen kommer fram och försöker tjata sig till sex..

Jag har haft sex många gånger utan att jag velat men jag har inte pressats till det. Det har varit för att ställa upp för partners jag haft som inte ville ha ett förhållande utan sex.

#72 Ja, om personen säger nej så betyder ju det uppenbarligen att man inte vill. Om man då respekterar att personen inte vill så frågar man inte igen. Om man frågar igen, så respekterar man ju inte att personen inte vill. As simple as that!

Och detta borde ju egentligen gälla ALLA, främlingar, bekanta eller guldbröllopspartners

#74 Fast det känns ju ofantligt mycket lättare att ställa upp på jobbiga saker för sin partners skull än att ställa upp för nån random på krogen som råkar vara fyllekåt.

#75 Ja, men säger någon Nej så är det nej alla dagar i veckan. Det är allas ansvar att respektera ett nej. Om man respekterar ett nej så har vi inte så mycket mer att diskutera, vilket det inte borde finnas. Felet sker ju när personen ifråga inte respekterar motpartnerns nej. Nej är nej. 

Så vad jag menar med bekanta etc är att ALLA människor borde respektera ett nej, oavsett relation. Att folk ens sitter här och pratar "Om man inte lyssnar första gången då?" Då har man felat gentemot andra personen och diskussionen ska INTE handla om hur motpartners reagerar på att personen inte respekterar ens nej det borde handla om att man respekterar ett nej.

Har varit med om både 2,3 och även verbala trakasserier på arbetsplatsen.

När jag sitter och läser allas upplevelser så blir jag ju mörkrädd. Jag beklagar er som har råkat ut för såna här saker. Jag blir verkligen ledsen för er skull. Sånt skulle inte få hända. Hoppas att ni mår bra trots era hemska upplevelser och att ni har kommit långt i era liv trots detta.

Jag tycker det är konstigt att vi inte är mer enade, på varandras sida liksom. Att vi inte har mer förståelse för varandra. Det som är ännu värre är att vi behöver diskutera nej. Att det finns anledning till det säger ju en hel del… Tänk att vi ens diskuterar det här!?

Det jag kan känna igen mig i är att inte säga ifrån - a la "boys will be boys" men det är på mitt jobb.  Lite, ta seden dit man kommer stilen där… Det är inte jätteroligt alla gånger att vara ensam tjej och männen på fikarasten sitter och drar snuskiga skämt. Men eftersom det är en mansdominerad arbetsplats så vill inte jag ses som "tjejen som inte tål något" så jag är med ibland, ibland inte. Jag kan visa mitt obehag på ett skämtsamt sätt, men skulle aldrig kunna göra en allvarlig sak av det.
Det är dessutom inte kränkande saker till mig personligen, men vissa saker får mig att känna mig naken eftersom skämten kan vara så grova. Jag har grov humor, riktigt rå kan jag vara, så jag förstår även mina jobbarkompisar att de inte vet var gränsen går alltid. Jag kan säga; nämen fyyyyy! Rynka på näsan och skratta och vid tillfälle avlägsna mig. Men det är allt. Jag är rädd om mitt jobb. Vid andra tillfällen så skvallrar ingen av oss tjejer för chefen utan vi tar våra egna fajter, just för att vi är rädda för att bli utanför. Har jag inte en bra relation till mina kollegor så har jag inget jobb. Punkt. Att bli tjejen som skvallrade över skämt som var sexbaserade skulle inte se bra ut. Just sexskämt och sådant får man tåla på mitt jobb. Tjejer har slutat pga det.
Det var en lång parantes över begreppet boys will be boys och att jag kan förstå att man som tjej många gånger tänker så, att man inte vill ställa till problem, förstöra något… Och i mitt fall gäller det grov humor bara.. Finns ju mycket värre…
Han som kom fram och masserade mina axlar fick snart veta att han inte fick.
Jag lyckades säga ifrån, det var på ett rätt elakt sätt som satte honom på pottkanten men jag lyckades få in lite humor så vi jobbar fortfarande med varandra och han har aldrig gjort om det eller sagt något olämpligt till mig efter det.
Killarna som tafsar på krogen - oavsett om det är på mig eller mina kompisar så ställer jag till ett liv.
Respekterar de inte mig så respekterar jag inte de tillbaka. Det har varit armbågar i magen, putt, bläng och tillsägelser från min sida och det har funkat som tur är.
Jag har lyckats freda mig och har även lyckats komma till mina kompisars undsättning flera gånger. Ibland har jag vrålat som en annan galning och andra gånger har jag fått hjälp från kompisar - helst killkompisar som undrar varför jag är arg. Vakterna har blivit inblandade ibland och kastat ut vederbörande, trots att denna kan ha fått stryk från någon kompis till mig… Kvinnliga vakter kan jag nämna. Jag har haft tur kanske, jag vet inte.
Vi måste oavsett hjälpa varandra, vara enade, inte skylla på någon, bry oss om varandra och fråga om man ser en människa som har druckit för mycket om den personen behöver hjälp.
Ha följe hem, ringa varandra, skicka sms för att försäkra oss om att alla är trygga, inte gå ensamma, även om det är en kort väg så följ varandra.  Var inte ensam.

Det här blir väldigt långt, men ska bara säga att #54 - jag håller med i allt du skrev. Verkligen allt.

Blev tafsad på på högstadiet 2-3 gånger.

Ett tips är att titta på denna video, tycker den är bra :)

Lacigreen är också bra, men kanske inte fullt så enkel att ta till sig. ;)

Ha blivit tafsad på flera gånger.. Särskilt på konserter där män påstått att de inte haft något annat att hålla i och att de annars skulle ha ramlat.. (ja ren bullsh*t) och har även varit med om ett våldtäktsförsök tidigare i år. Jag var dock starkare än honom förvånansvärt nog så kom undan. Han var hög/full och skulle följa mig från krogen till tågstationen..Går aldrig ut själv efter det :/

Av 104 svar nu är det mindre än var tredje (30%) som alldrig varit med om någon sexuell kränkning.  Även om 104 svar är lite i förhållande till befolkningen så kan man nog påstå att sexuella kränkningar är vanlig förekommande i Sverige. Och då har vi ändå bilden att vi kvinnor har en relativt stark ställning i Sverige… det känns som att det finns mer att jobba på!

#83 Bara för att vi har det bra här i norden och västvärlden överlag, så betyder det ju inte att vi inte har saker att arbeta på fortfarande, för det har vi verkligen!

# 83 utifrån TS frågeställning lämnar ju inte helt öppet för vart gränsen går för var alla olika kvinnor anser att gränsen för sexuell kräninkning går? Så svårt att återge en statistik utfrån den frågeställningen.

För mig är det dock fruktansvärt tragiskts att utifrån TS frågeställande så har 70% av svenska kvinnor upplevt sexuell kränkning och vi i Sverige ska "anses" som vi har det bra… hur tragiskt är inte det?

#85 Anses som så av vem? Vi är väl ett av de länder som ligger väldigt högt i våldräktstatistik.

Nær jag gick i skolan så blev jag taffsad på av en kille i klassen. Jag sa ifrån att det inte var okej och att jag inte tyckte om det. Før honom var den en rolig grej och før att jag sa ifrån så blev det en sport som slutade med flera killar i skolan førsøkte taffsa på mig. Blev tillslut så illa att jag slutade helt att gå dit och ingen hjælpte mig. Missade 1 och ett halvt år av høgstadiet.

Efter det har jag alltid haft svårt att sæga ifrån nær det sker av rædsla att det ska bli værre, en sport. Att dom kommer att se det som en tævling och se hur långt dem kan gå och kanske tillslut sluta i en våldtæckt. Så dessværre ær jag inte helt enig med Hera. Det ær inte bara att sæga ifrån. Det krævs mycket och i dag nær det sker så blir jag helt tom i huvudet. Det ær inte førren 10 min senare jag kommer på den dær perfekta comebacken. Men jag har en sambo sedan 8 år som alltid hjælper mig i de situationerna och ær en tryghet før mig. Så kanske jag tillslut lærer mig. :)

#12 Jag lider av social fobi, vilket leder till att i situationer jag känner mig det minsta osäker kan jag ofta inte ens få fram ett enda ord. Dina tankar om att en psykisk sjukdom ska gå att lösa med en klass i "självkänsla" gör mig bara arg och besviken. Du anser då alltså att jag borde ha sagt ifrån när jag blev våldtagen, trots att min sjukdom gör det fysiskt omöjligt?

Det är inte så lätt som du tror, sjukdomar går inte att bota med självkänsla.

# 86  säkert… men hur mäts våldtäckststatistiken ? Som I Sverige för varje gång det anmäls även om samma person blir våldtagen av samma person eller som I en del länder så är det bara en anmälan, oavsett hur manga gånger Y våldtar X. Som Y blir våldtagen en gang om dagen i Sverige och anmäler det blir det… 365 enskilda anmälningar här men i andra länder 1 anmälning trots 365 faktiskta våldtäcker och nej jag kommer inte ge dig källhänvisningar för de fakto tror jag dig vara så pass kompetent att söka detta själv och även så inse oavsett vad du som åsikt vill hävda. Så klart Sverige rusar i taket på statistiken. Med statistik kan man få fram mycket möjligt och omöjligt. Gäller att läsa bakom siffrorna med.

Ska vi lägga till där sen saker som att ens anmäla? Tror du alla i världen vågar anmäla? Utan att luta mig mig  mot någonsomhelst statistik skulle jag tro att i stora delar av världen anmäls det inte på grund av kultur.

#88 Din problematik går att lösa. Inom psykiatrin. Jag sa aldrig att sjukdomar botas med självkänsla. Men att dålig självkänsla går att råtta bot på med hjälp av skolan. Det mesta går att lösa om bara resurser läggs på det.

#90 Det blir betydligt mycket billigare, lättare och ja, bättre för alla om man istället för att lägga resurser på mig (och andra psykiskt sjuka individer) i många, många år lägger mer på att lära ALLA i t.ex skolan att man inte våldtar, tjatar sig till sex, att man lär sig att ett nej är ett nej osv.

#90 Men innan psykiatrin har kunnat lösa detta då? Ska jag gömma mig hemma 24/7 för att jag inte kan säga ifrån?

Jag har gått i terapi i 5 år och det har inte lösts än. Det är inte så enkelt som du vill tro att det är.

#91 Det görs redan och har gjorts sedan jag gick i skolan för många år sedan. Det hjälper uppenbarligen inte. Jag har aldrig utryckt att det är enkelt. Har min beskärda del i tror inom psykiatrin. Tyvärr är det så idag att man ska undvika att vara ensam för att slippa hamna i sådana situationer. Diagnos eller inte.

#93 Att DU fick lära dig det i skolan innebär väl inte per automatik att alla får det? Jag har då aldrig på något vis direkt resonerat kring detta under mina 15,5 år i skolan. Och då inkluderar jag en lärarutbildning…

I skolan på högstadiet så hade vi ett par lektioner med övningar när man skulle säga nej, hur man skulle säga nej osv.
Tror inte heller att det hjälper.. Det bästa är att aldrig vara ensam, det är de ensamma som råkar illa ut, är man flera stycken så är det svårare.
Man kan skydda varandra.
Önskar dock att vi var fler som gick ihop. Om jag ser en orättvisa, en annan "medsyter" i fara så ingriper jag - direkt. Är det flera som skulle komma till undsättning där och då så skulle vi snart vara ett helt gäng med tjejer som säger - bara genom att stå där (även killar som inte gillar det dem ser) - att det här beteendet (vilket dåligt beteende det än må vara) inte är ok. Vi står enade liksom.
När jag har varit med om sådana händelser så har jag stått själv, men jag är ändå glad att jag fick hjälpa. Människor runtomkring står och tittar på, kommer inte och hjälper till, om alla reagerade (för det gör ju alla) men också agerade - skit samma om man inte känner personen, ser det illa ut - hjälp till!

En annan sak som jag tänkte på, apropå ofredande… Om man som tjej blir slagen av en kille så rycker de flesta killarna in om de ser. Men om en tjej blir juckad på, tafsad på så finns det inte.
Eftersom jag nyligen svarade på denna undersökningen så har jag ställt frågan till mina jämnåriga vänner som inte är medlemmar här om hur ofta det händer att de blir tafsade på. Alla har sagt, det händer var och varannan gång när man är ute och det är oftast invandrare, men det får man ju räkna med. De säger ifrån, ibland hjälper det, ibland inte. Men det är liksom så det är.
Och det är ju inte klokt!! Vi accepterar det inte, vi säger ifrån, men reagerar inte, ingen av mina vänner mår dåligt så, de blir irriterade så in i norden, byter krog eller dansgolv eller slutar helt enkelt att dans helt och hållet. Men dagen efter är det som vanligt - igår var en vanlig kväll på krogen liksom…
Vad ska vi göra åt det här? Vad kan man göra själv? Ska vi gå ihop och hjälpa? Ska alla tjejer i dansgänget sluta dansa och ställa sig vid tjejen som blev tafsad på och säga ifrån? Tänk vad skönt om i det tillfället resten av krogens tjejer kom också - alla enade! Det här är inte ok! Hur hade killar reagerat?  Hade tjejernas pojkvänner ställt sig vid dem? Det är ju mer ok att bli tafsad på än att bli slagen? Men faller även killar för ett sånt grupptryck även när det inte gäller deras egen flickvän?
Intressant tråd detta, många känslor som väcks till liv och många frågor.
Vad ska man göra? Jag säger till men dagen efter är det glömt.. nästa gång händer det igen. Ska man inte sätta stopp en gång för alla - och hur gör man då?
Är det mestadels svenska killar eller utländska killar som gör detta? Svenska killar vet med all säkerhet att de gör fel men utlänska killar kommer ofta från en annan kultur där tjejer inte är som vi i Sverige, vilket kan göra de förvirrade kanske - som det också nämns om där uppe i tråden någonstans.
Nu är det som det är - nu kanske det är dags att lära om och inte godta det här längre. Tänk att vi blir tafsade på!??!? Det är ju helt galet!

#95 Jag är uppvuxen på en ort där det inte finns så mycket "mångfald", och ändå var det vääldigt vanligt att vi utsattes i vår skola för ofredande och trakasserier, och sen när man är äldre så var det ute på krogen. Jag blir i princip tafsad på varenda gång. Har snarare blivit mer respekterad av invandrare ärligt talat. När jag gick i skola valde jag till och med att gå med pösigare tröjor för att inte få så mycket uppmärksamhet, eftersom jag utvecklades (för) tidigt och fick extremt mycket "uppmärksamhet". Tyckte det var skitjobbigt.

#96 Så hemskt, usch. Det är verkligen inte ok, oavsett vem som tafsar utan lov.
Nä, blir verkligen ledsen av att läsa alla hemskheter som händer nu.. och er i tråden som har varit med om allt detta. Blir dessutom arg för man känner sig så hjälplös.

#93: Gjordes det i din skola, Grattis. Men att påstå att det görs och har gjorts i många år gäller (tyvärr) inte generellt. Du är faktiskt den första jag träffat på som har haft någon sådan undervisning. Varken jag eller någon av mina vänner har upplevt det under våra låg, mellan eller högstadieår.

#98 Även jag hade sån undervisning i skolan så det har nog förekommit här och var iaf.

De som tafsat på mig var alla blonda och blåögda danskar (uppväxt i Danmark) och när jag pratat om detta ämne med kompisar varav nästan alla varit med om värre än mig (våltäkter under knivhot mm) så är samtliga tafsare och våldtäktsmän infödda svenska och danska. Så det är definitivt inget typiskt muslimskt att orespektera kvinnors gränser. Däremot verkar det vara typiskt manligt! Eller har nån blivit ofredat av en kvinna?

#95 i de muslimska länder som många asylsökande kommer ifrån nu är det snarare ännu mindre ok att röra kvinnor. men man är inte heller van vid att kvinnor är fria att vistas ute var dom vill utan förälder eller storebror och en annan liten skillnad är att i många länder, inte bara muslimska betyder det att möte en mans blick, att titta honom i ögonen, att msn är intresserad. Så visst kan jag tänka mig att missförstånd kan uppstå av kulturskillnader. Fast Köln m fl. där gäbg planerat tafsar i grupp det är ju snarare nån sorts gängkriminalitet utförd av skitstövlar oavsett ursprung eller religion.

#100 #101 Måste säga att jag håller med dig, och min syn på saken är väldigt lik din. Liksom, klart att det finns kulturella skillnader, men det finns fortfarande mycket vi behöver ändra på gällande stereotyper och maktförhållandet mellan kvinnor och män här i Norden. Vi har kommit en bra bit på vägen, men kvinnor får fortfarande utstå en hel del skit, och det behöver vi ha noll tolerans mot, samt ta på allvar!

Sexualundervisning ingår i läroplanen.

#103 Den kan dock se väldigt olika ut, och inte alltid handlar det om vad som är vad när det kommer till övergrepp eller vad som är just "okej-sex". Jag fick bara lära mig om vilka preventivmedel det fanns, och det säkraste var att inte ha sex enligt vår lärare! Haha.

#102 Håller med, noll tolerans!

Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och det som är vanligt där jag bor kanske inte är vanligt i andra städer i landet.  Där jag bor finns det oerhört många muslimer och jag har fått utstå mycket ifrån dem redan när jag var i yngre tonåren och jag gör det fortfarande, det är stor skillnad på deras sätt att se på mig än vad det är på svenska killars sätt. Därför är det väldigt intressant att höra vad det finns för andra erfarenheter. Tror det är väldigt lätt att generalisera utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter, men säga att det inte beror på kulturella skillnader och ursprung när utländska män går ihop som de gjort som #101 säger håller jag verkligen inte med om. Taharrush som det heter förekom inte här innan, vi har inte såna "spel". Det är klart att det blir kulturkrockar, det håller jag med om och att tafs och våldtäckter skett i urminnes tider vet jag. Inget av det är ok och ingen ska behöva uppleva det.

Vi är i alla fall överens om nolltolerans, det tycker jag är viktigast.  Om jag förstod rätt så förekom på festivalen i Sverige två gäng, ett bestående av mest afghanska killar och ett svenskt gäng. Oavsett vad så måste det bli stopp på det. Om det händer får man försöka hjälpas åt att fota/filma så de kan åka fast och väktare och polis måste gripa in.  Sen tycker jag det är olyckligt om dehär gängen av skitstövlar gör att folk i allmänhet tror att alla med mörkt hår beter sig så. På samma sätt som vi är olika här i landet från väldigt blyga och försiktiga till kriminella så är det naturligtvis också bland folk från andra länder.

#105 Taharrush är inget "spel",  det är bara arabiska för "trakasserier i grupp".

http://www.metro.se/nyheter/taharrush-inte-en-valdtaktslek-som-kommit-till-europa/EVHpam!ky03nah4hIw/

104: Samma här, vår sexualundervisning var ungefär en genomskärning av de kvinnliga och manliga könsorganen med namn på olika delar samt lite kort om olika preventivmedel.

 Samma hær som många skriver angående sexualundervisningen. Vi fick mer eller mindre læra oss hur barn blev till och hur vi skyddar oss ifrån att bli med barn. Jag fick før exempel inte veta att størsta orsaken till urinvægsinfektion ær att man får in bakterier ofta i samband med sex, førren jag var 23 och tog till hjælp av google efter min femte urinvægsinfektion på samma år. Totalt under min sexuella aktivitet har jag væl haft runt 11-12 stk. Efter att jag fick veta det så har jag inte haft en enda. 

Så det ær mycket som kan bakas in i den undervisningen enligt min mening. Inte bara hur man får barn eller sæger nej till killar.

#107 Vissa kallar det spel, jag vet inte vad jag ska kalla det efter vad jag har sett, läst och hört om det. Därav skrev jag "spel". Men oavsett så har vi inte haft det i Sverige tidigare.
Det verkar då vara roligt för de som utför det, verkar vara en lek..

#110: "vissa" kallar saker för allt möjligt på nätet. All möjlig desinformation blir viral. Det är ingen anledning att bidra till spridningen  om man vet bättre. Sexuella övergrepp är illa nog utan att aktivt eller passivt använda dem för att peka ut araber som en sämre sorts människor. Ingen bestrider att deras kultur just nu ligger efter vår i det här avseendet, men det betyder inte att inte många unga män är emot det också. De har även organisationer som jobbar mot det.

Och jo, vi har haft sexuella övergrepp i grupp i Sverige tidigare. Även av "välartade" killar.

Jag vet inte om vi har haft det vid spontana demonstrationer och liknande, men att jag inte vet det kan bero på att vi inte har någon större tradition av sådana manifestationer, att kvinnor inte så mycket har deltagit i dem, att de som har gjort det har varit kända "ärbara" arbetarhustrur och liknande och, förstås, att det har varit skamligt och kontraproduktivt att rapportera.

Så sent som i förra århundradet hade vi i varje fall tider då kvinnor utan manligt sällskap helt enkelt var lovligt byte på gatorna.

Många av de "svenska" förövarna tar det också som en "lek" och har roligt medan de gör det.

#111 Jag anar en viss ton i ditt inlägg och den tonen tycks vara emot mig av någon anledning.
Vad menar du med att det inte finns någon anledning till att bidra till spridningen om man vet bättre? Sprida vad? Begreppet? Att jag kallade det "spel" eller att det inte förekom här förut? Verkar som att du har något att säga till mig, gör det i klarspråk då tack.
Och vad menar du med: "Sexuella övergrepp är illa nog utan att aktivt eller passivt använda dem för att peka ut araber som en sämre sorts människor."
Av användandet av ordet taharrush? Eller att det kallas "spel" eller lek? För visst var det, det vi talade om?
Eller syftar du på att jag försöker utnyttja dessa sexuella övergrepp som sker för att peka ut araber som en sämre sorts människor?
Isf hoppas jag att du skämtar för jag blir lätt tvär i denna frågan. för undertonen säger att jag på något sätt skulle vara emot invandrare. (när jag själv är andra generationens invandrare) Det skulle också innebära att jag inte ser det fruktansvärda och allvarliga problemet med själva övergreppen utan istället en chans att tala illa om invandrare i sig, i detta fallet araber, och ärligt talat så vore det ett slag under bältet. Varför dra frågan dit överhuvudtaget? Så är nämligen inte fallet.
Men att begreppet och vad det innebär inte har funnits här innan stämmer och beror, enligt mig, på kulturkrocken som har blivit. Och det är inte jag ensam om att tycka. Jag är inte heller ensam om att inse det faktum att många invandrare ser annorlunda på mig jämfört med hur Kalle Svensson ser på mig. Exempel finns. Men bara för det är jag inte emot, jag tänker snarare att något måste göras för att kvinnor (och nu även småpojkar och flickor) ska vara trygga. Det är illa nog att Våldtäkter existerar som det är, men vad gör man när det kommer människor från en annan kultur som inte ser på saken som vi gör? På vissa ställen i landet så har det gjorts kvinnosäkra zoner eller vad det var jag läste.  (tyvärr bara som hastigast så har inte länken för tillfället, men ska leta upp sidan) Det är inte bara jag som ser att ett problem som funnits länge har blivit värre.
Som sagt, jag hoppas att min känsla och tro om ditt inlägg till mig är fel, för det är inte ok att påstå sådant… Om så inte är fallet, så förklara gärna hur du menade.

#112: den där tonen anar du fel. Jag har ingen anledning att ha något emot dig. Jag skämtar inte och jag tycker inte heller att jag har varit otydlig, men saker kan läsas på många sätt som är svåra att förutse när man inte känner mottagaren.

Men rasism upprör mig, det är möjligt att det är en del av vad du kände. Jag kan vara tydligare och fråga rent ut om du verkligen ville medverka till rasism, men då finns ju risken att du (eller vem jag än vänder mig till som jag inte känner) verkligen blir "tvär" och inte lyssnar på någonting jag säger efter det.

Det som har spridits på nätet är att "taharrush game'a" (finns också andra transkriptioner) är ett spel, och det är fel i sak. Inget att diskutera sedan man har tagit reda på det. "Taharrush" är det arabiska ordet för 'övergrepp' och "taharrush game'a" betyder 'övergrepp i grupp'. Och det syfte många har med att sprida att det skulle vara ett spel tycker jag är rätt uppenbart. Man måste fråga sig om man vill medverka i det eller inte, och vill man det inte ligger det väl i ens intresse att ta reda på mer. Jag försökte informera om litet av det, är du tillräckligt intresserad kan du sedan söka på lämpliga ord eller än hellre gå till biblioteket.

Beträffande kulturkrock ligger det ju i vad jag skrev att Mellanöstern allmänt sett ligger efter oss på det här området. Men de flesta jag har sett på nätet målar upp det här i svartvitt och skriver som om alla från Mellanöstern vore delar av en enhetlig nattsvart "våldtäktskultur" som bara inte finns i Sverige (eller Tyskland osv.). Det är inte sant. 

Några fler sakförhållanden som de inte brukar ta hänsyn till är hur krig och liknande saker traumatiserar folk, vilket för en del får resultat att de förråas; hur sådant kan förvärras av månader på flyktingförläggningar utan psykiatrisk hjälp, makt över sin framtid eller kontakt med eller tillåtelse att göra nytta på den plats dit man har kommit; hur porren på internet ger ungdomar både i och utanför väst en felaktig föreställning om västerländska kvinnor, vilket naturligtvis slår särskilt hårt mot ungdomar som inte ens har den jämförelsen med verkligheten att de lever i väst.

#113 Tack för att du förklarade och ja, det var det jag kände. Men så är inte fallet. Jag är inte rasist och jag medverkar inte till det för att jag använder ordet som de flesta nu har läst om. Att jag skriver "spel" och inte spel är skillnad…
Tex så funderar jag på vad du menar för svenskar i ditt inlägg #111 "Många av de "svenska" förövarna tar det också som en "lek" och har roligt medan de gör det."
Var det inte svenskar då eller? Eller menar du inte etniska svenskar? Du fattar va?
Men jag misstänker att du ändå menade svenskar, eller åtminstone svenskar som vi känner dem.
Efter vad jag har sett så vet jag ärligt talat inte vad jag ska kalla det och ännu mindre nu efter din förklaring då "svenska" förövare hade roligt medan de antastade eller ofredade. Lek för dem är ju inte lek för den som blir utsatt, fattar inte riktigt problemet med att kalla det lek eller "spel", oavsett var förövaren kommer ifrån..? Den organiserade formen av tafs i grupp kanske man ska säga? Vi vet ju vad vi menar och syftar på.
Den formen finns inte här sedan innan, inte på det sättet, det kan man läsa om både här och där.
Det du beskriver om taharrush på nätet har jag sett, men det är långt ifrån det enda, eller det enda som jag har läst om begreppet, jag blir oroad och många med mig när man läser om det så nära. Man gör sin egen tolkning av det man hör, ser och läser - jag gör det oavsett var jag läser det någonstans eftersom jag är oerhört kritisk, jag läser på många olika håll eftersom media idag försöker bestämma åt mig vad jag ska tycka och tänka. Jämför artiklarna från förr och nu, det är stor skillnad.
Artikeln t ex där det framgick att polisen har mörkat de där övergreppen - såna saker och mycket mer mörkar media, därför bildar man sig en uppfattning från olika håll.

Det du beskriver angående sakförhållande är ju ännu mer oroväckande och det är viktigt att det kommer upp på tapeten. För frågan återstår, hur ska man göra? Det ursäktar inte ett dåligt beteende, men om vi har tagit emot dem så måste vi hjälpa dem och lära dem om vårt beteende. Frågan är ju bara hur.. och hur vi ska kunna freda oss.
Jag har aldrig läst någonstans att vi i Sverige inte har någon våldtäktskultur, eller hört någon säga det, det är ju inget nytt - men det har blivit i en annan form, det får man ju erkänna, desto större anledning att göra något åt det.

Tycker det är märkligt hur en sån här viktig fråga lyfter upp frågan om att vara rasist, eller snarare att inte vara rasist.. det är ju inte det som är viktigt här.
För sexuella ofredanden har ingen etnicitet, det är aldrig ok. Att prata om hur man ska ställa sig till invandrare med en helt annan kultur för att få slut på det som händer är dock viktigt, det är också viktigt att inte sticka huvudet i sanden och säga att våra kulturer inte skiljer sig från varandra i frågan. Men inte min syn på dem - oavsett vad den är. Eller? Vi är ju ändå överens om att det inte är ok för någon att utsätta en annan människa för sexuella ofredanden eller övergrepp - eller vad som helst i den kategorin.

#114: jo, du satte "spel" inom citationstecken, men jag tycker inte det räcker i det här sammanhanget. Man för ändå ordet vidare och citationstecken kan tolkas på flera sätt. Du förstod ju inte själv vad jag menade med "svennar" inom citationstecken. ;-)

Trist med dina och andras erfarenheter av muslimska killar. Men som du själv skriver, erfarenheter är olika. Jag har också träffat en hel del muslimska män i min dar och en del av dem har varit vettigare i sådant här än de flesta svenskar, andra har varit mindre vettiga men skulle ändå inte förgripa sig på folk. De flesta av dessa skulle nog anse det väldigt omuslimskt.

Men det har skett en radikalisering i underklassförorterna (= "invandrar"-förorterna) det senaste årtiondet eller så, samtidigt med att samma sak har skett på det "svenska" hållet. Den svenska rasismen (och dess svans) och den muslimska fundamentalismen driver varandra. Men vilken part är det som ligger i överläge och har störst makt att bryta den onda cirkeln?

Det sker också en proletarisering, eftersom få av invandrarna får jobb efter sina kvalifikationer och deras barn tenderar att inte ens finna det lönt att skaffa sig kvalifikationer. Vilket också det driver fram våld och kvinnomisshandel i olika former, precis som det gjorde i våra underklassförorter på den tiden det just inte fanns några "invandrare" att skylla på och de som fanns var "finndjävlar".

Med "'svenska' förövare" menade jag "svennar", eller folk som inte är vad som på nätet brukar menas med "invandrare".

Det jag skrev om "taharrush" är fakta. Att sedan kompisgäng, IS-infiltratörer eller säkerhetspoliser organiserar sig, tja, det är inte samma sak som något storskaligt "spel" som framställs som en ofrånkomlig del av "muslimsk kultur".

"Den här formen", det beror på vad man menar. Det finns gott om organiserade gruppvåldtäkter på svennesvenska skolfester. Att massövergrepp på torg kanske inte finns rapporterat från Sverige förut gav jag några tänkbara skäl till som inte har med vad SD kallar "kulturell essens" att göra.

Polisens och massmedias mörkande verkar det också finnas olika meningar om. En faktor är att man behövde fastställa fakta. I synnerhet i ett läge där många kan befaras redan vara lynchbenägna är det viktigt att inte gå på rykten. En annan kan vara att man togs på sängen som vid andra oväntade saker, som Palmemordet. En tredje, beträffande det som möjligen faktiskt är mörkande, är ju det historiska skälet till sådant, nämligen alla rasistiska mord, listningar av politiska motståndare, attentat mot flyktingförläggningar och sådant som skedde på 90-talet och som tog svenska myndigheter och media på sängen. Sedan kan man ju hävda att man borde ha hanterat det bättre när läget inte var så akut längre, vilket jag också tycker. Men hur visste man när det inte var lika akut? Rasismen och dess svans visade sig ju ha kommit för att stanna och det är inte lätt att försöka resonera förnuft och proportioner med folk som hugger på allt de kan tolka som svaghetstecken.

Nej, sådant som att vi inte har någon våldtäktskultur är det ju mycket effektivare att antyda genom att till exempel utelämna det från ställen där det hade varit naturligt att dra in och göra sin "strålkastare" mot araber så stark att den bländar ut allt annat än genom att skriva det rent ut. Då kan man inte bli angripen för att ha skrivit det.

************

Det är ju just för att sexuella övergrepp inte har någon etnicitet som det är så kontraproduktivt att utnyttja dem i rasistiska syften (vilket jag då inte menar att du har gjort, däremot görs det allmänt på nätet). Det hindrar oss också från att hjälpa dem som behöver hjälp att inte bli förövare, eftersom sådana attityder visar dem att det inte är någon idé utan i stället kan vara farligt att försöka närma sig samhället de lever i.

På en färja för ett år sen. En man i 40-50 års åldern följde efter och när vi satte oss ner vid ett bord gick han fram och tillbaka och kollade så på mig. Han försökte väl var lite diskret och smög in bakom nån hylla när jag kollade mot honom, vilket jag såg. Fick inte gå ett steg utan honom stirrande, usch. Var 12 år gammal. Som tur var gick jag inte utan någon vuxen, vill inte ens tänka på vad han hade gjort då, vi var dessutom rätt ensamma på färjan så antagligen hade ingen annan märkt något…

… men för att vara tydlig nu då: jag menar att mycket av den här kulturkrocken är en tidskrock. Mellanöstern är några generationer efter Sverige, som sagt. Strukturellt eller kollektivt sett; med enskilda personer kan det naturligtvis vara tvärtom.

Risken är att det här sättet att ständigt ställa "dem" mot "oss" cementerar den skillnaden och försenar en utveckling som annars är naturlig. En utveckling på båda håll. "Vi" ser oss som perfekta (bara vi tar i hårdare mot HBTQ-folk och andra fridstörare, drar åt villkoren för aborter, och litet här, och litet där…) och "de" drabbas direkt av de sämsta sidorna med väst och vad är det då att ta efter.

Annars brukar det vara så att när folk får syn på frihet under ansvar och vad den gör med folk vill de allra flesta ha den, oavsett varifrån de kommer. Både för sig själva och för dem de har att göra med – till exempel motsatta könet. Det var ditåt utvecklingen var på väg innan rasister och fundamentalister började sin dragkamp i väst och fundamentalister gjorde sig populära i arabvärlden genom att vara de enda som brydde sig om småfolk med olika hjälpprojekt, och det är ditåt många fortfarande strävar, trots det, även i Mellanöstern.

Och vill man förändra någon brukar det vara bättre att ta fasta på det positiva i deras egen kultur och liknande än att bara ge intrycket att allt är dåligt med den och allt är bättre med ens egen. Dels är det uppenbart osant; dels kan man inte flytta på någon om man samtidigt blockerar alla ställen dit personen kan gå. Det den andra gör då är ju att börja kämpa med ryggen mot väggen. Man måste visa ställena.

Jag är så glad och tacksam för alla kvinnor som säger de aldrig upplevt det.

Vill även tillägga att jag på intet vis tror det har något med ens utseende att göra, om du snygg som en fotomodell eller inte. Då hade jag inte upplevt det jag gjor

Vissa anser I tråden att kvinnor ska sätta ner sin när det händer. Förstår tanken men hur ska man göra det när någon I sista sekund innan tunnelbanetågets dörrar stänges tar jordens grepp om din rumpa? Eller vem ska du anklaga när du som ensam kvinna och blir ofredad genom att nån tar på din stjärt och du vänder dig om där star 5 eller fler flinande äcklen? Vad tycker ni jag som ensam kvinna borde gjort mot en grupp av män? Döm mig gärna för att jag inte satte ner foten men fundera gärna på hur ni hade agerat I en situation där ni inte vet vem som gjort det samt att det är män som är fysiskt starkare än er ensamma och här är de dessutom I grupp?

Det är ju inte offrens ansvar fortfarande, så jag fattar inte ni som lägger ansvaret på offret. Problemet är ju ATT det händer.

#119 vem har lagt skulden på offren??

#120 Jag ser ganska många i tråden som gjort det.

#115 #117 Ännu en gång förstår jag inte riktigt vad du vill få fram, det du skriver finns att läsa lite varstans, många människor tänker som du, men vad har det med diskussionen att göra?
Mycket av det du skriver håller jag fullständigt med om, men det är ju liksom inget nytt, det är inte av okunskap jag tycker som jag gör. Andra saker som du skriver får mig att öppna ögonen och det är ju alltid bra förstås, men det är saker som bekräftar min oro, jag satt och läste på en hel del igår och idag om saker du sagt och det är som sagt oerhört bra, men igen, det bekräftar bara min oro.. Det är nyttigt att diskutera av den anledningen för man måste veta. Men jag förstår ändå inte att du riktar allt till mig. Som att du ska undervisa mig om hur rasister gör och dess svans…? Vad menar du med svans? Människor som inte är rasister men som delar många av deras åsikter tro? Jag är inte sådan heller om du tror det.
Ännu en gång så förstår jag inte varför det blir en fråga om rasism, eller vem man ska skylla på. Jag står fast vid det jag tycker om saken, det är aldrig ok, det är inte ok att vara rasist, det är inte ok att stoppa huvudet i sanden när man har ett synligt problem och det är inte ok för någon att våldta. Jag är villig att sätta punkt där, jag tror du håller med om det också. Eller du kanske bara vill ha sagt att man inte ska skylla dem för något eftersom de inte är ensamma om att ha en våldtäktskultur, eftersom svennar också våldtar, och att du inte tycker att man ska dra alla över en kam? Det förstår jag och jag håller med dig om det isf, för jag tycker inte att man ska göra det heller, men förstår ändå inte varför du berättar det för mig på flera olika sätt och nämner en massa annat runtomkring…  Summan av kardemumman som jag upplever att du vill ha fram är att du tycker jag använde ordet taharrush som "spel"  fel eftersom det är rasistiskt, vidare vill du undervisa mig - hittar inga andra bra ord just nu, upplysa kanske?? -  om hur det egentligen ligger till, hur invandrare har det och att man absolut inte ska skylla något på dem- inte endast dem iaf, vidare drar du upp saker om varför media mörkar, SD hit och dit.. Ja en hel vägg av text men en massa info om rasism, att svennesvenskar också våldtar.
Du bekräftar en hel del av det jag skrev i mitt förra inlägg. Så jag förstår inte vad du vill få fram av diskussionen. Jag är inte personen som drar alla över en kam, som tror att invandrare är de enda som våldtar, som tycker illa om alla araber. 
Så varför skriver du allt det här till mig? Jag kanske har missförstått din "uppgift"?

Jag är en enkel människa som har observerat oroande saker och undrar endast vad man kan göra för att freda sig. Eller för att verka innan brotten begås.
Jag anser, till skillnad från många andra att det är en kulturkrock som sker och att man inte ska sticka ner huvudet i sanden utan ta tag i problemet och göra något åt det. Inte lägga offerkoftan på varenda stackare som kommer hit och sen bara strunta i dem.
Jag anser också att en organiserad form av tafs på det sättet som vi ser idag har kommit hit nu. Och ja, jag förstår att du inte håller med mig om det, men vi håller båda med om att det inte är ok. Oavsett vem som gör det. Att jag säger det handlar inte om att sätta dit någon, bara lyfta ett problem som många inte vill se. Det finns de som vill som jag, lyfta problemet, men de blir bemötta på samma sätt som jag, lika bra att hålla tyst då kanske?
Vidare undrar jag egentligen hur det ligger till i andra städer i Sverige, i min stad vet jag vad de flesta svarar - det är intressant att veta.
Vi håller med varandra om att det inte är ok. Det kan väl räcka så?

#121 jag ser ingen.

#122: ja, det är ett problem att man inte kan ta upp vissa problem som har med "invandrare" att göra utan att bli bemött med reservation. Å andra sidan, jag känner inte dig och har bara det du skriver att gå efter. Och det mesta jag har sett om sådant här på sociala nätställen är okunnigt eller illvilligt. (Någon illvilja har jag inte sett hos dig, tvärtom.)

…

Jag har själv ofta avstått från att ta upp saker som jag har vetat att "SD-gänget" kan vinkla om och utnyttja och som många på min egen sida skulle tolka fel eller åtminstone bli reserverade över. Ledsen att det blev så för dig den här gången. Det enda jag kommer på att göra åt det, när man inte talar med folk man känner, är att göra väldigt tydligt vilken inställning man säger sin grej ifrån.

…

 Å andra sidan verkar det som om en del av det jag skrev om har öppnat dina ögon för och fått dig att läsa mer om en del saker. Bra det i alla fall. Inte nödvändigtvis som undervisning, men som impuls att själv ta reda på mer eller tänka i en ny bana. Sådant jag själv brukar finna utvecklande.

…

Vända mig till dig, det blev litet otydligt. På ett forum blir det ju alltid så att man vänder sig till fler än bara den man svarar. Och det kan vara många fler som läser än som skriver. Här i tråden är det gissningsvis något dussin eller tjugotal som har skrivit (fast jag kan förstås ha fel), runt 150 som har svarat på enkäten.

Och tro mig, jag har sett många som behöver höra saker som dem jag nämnde. Utan att nödvändigtvis alls vara rasister eller något ditåt.

…

Som inte känner till viktiga historiska detaljer. Som har intrycket att det finns en moralisk och/eller psykologisk avgrund mellan hur muslimer eller folk från Mellanöstern fungerar och hur sådana som ”svenskar” just någonsin har fungerat. Som helt enkelt inte vet tillräckligt för att folk från mellanöstern ska framstå som personer på samma sätt som ”ursvenskar” gör naturligt för dem. Hyggligt folk som försöker vara rättvisa har de konstigaste föreställningar om vad islam är och gör folk till eftersom man bara hör talas om de ”medeltida” varianterna, även i ”gammalmedia”. Samtidigt som de inte kan sin egen historia såpass att de kan se de allmänmänskliga likheterna den vägen heller.

…

Jag är inte ute efter att lägga offerkofta på någon. Jag är ute efter att förmänskliga folk som vi ”ursvenskar” vanligen, vare sig rasister, rasistsvans (SD-sympatisörer och liknande som inte är rasister) eller andra, faktiskt inte brukar känna till så mycket om att vi kan bedöma dem på samma mänskliga och individuella sätt som vi kan bedöma oss själva, och det av helt naturliga skäl. Skäl som inte desto mindre blir ohållbara i en global by.

…

Ett sådant förmänskligande är inte heller något ”dalt” (skrivet inte till dig utan till andra som kan tänkas läsa det här). Utan både de personliga och de strukturella omständigheterna bakom österlänningars sexuella övergrepp är ju precis lika viktiga att ta reda på som samma omständigheter bakom ”urvästerlänningars” övergrepp, och som vi i ”urvästerlänningens” fall känner till eller tittar efter naturligt. Detta både för att förebygga övergrepp och för att minimera skadorna i efterhand.

…

Men visst, vi är ense om det viktigaste. Och en hel del annat också tror jag. Det var det som fick mig att skriva (och tänka efter) såpass mycket, även om det som sagt inte var bara till dig och jag inte tog för givet att du skulle ha någon användning för det. Folk som inte verkar lyhörda har jag gett upp att försöka kommunicera med.

#124 Jag gillar det du skriver, verkligen. Och ja, jag tror med att vi är ense om en hel del, håller inte med dig om allt och kan inte se det så öppensinnat som du gör för mina erfarenheter säger annorlunda, ditt inlägg: "Det jag skrev om "taharrush" är fakta. Att sedan kompisgäng, IS-infiltratörer eller säkerhetspoliser organiserar sig, tja, det är inte samma sak som något storskaligt "spel" som framställs som en ofrånkomlig del av "muslimsk kultur" - var en oerhört bra förklaring som jag kommer att använda själv. Jag har inga egna ord som förklarar det utan att det låter som att jag drar alla över en kam, och det kanske är därför jag blir missförstådd också - jag vill trots allt inte bli sedd som en främlingsfientlig person, för trots mina dåliga erfarenheter så har även jag mött väldigt fina människor som just är muslimer.
Så även fast vi kanske har olika sätt att se på vissa saker, från andra synvinklar, så är det bra att lyssna på någon annan också för som sagt, det kan öppna upp och göra en nyfiken på att läsa in mer, oavsett om man ändrar sin syn eller inte, det är nyttigt tror jag. Det är alltid trevligt att diskutera med en vänlig person som inte blir arg utan håller sig till sak oavsett. Kul att diskutera öht när man väl förstod uppsåtet. Och tack för att du är tydlig!

Jag gissar att vi båda har stått såhär tidigare i andra diskussioner men med andra människor, andra forum och kanske även i verkliga livet. Inte undra på att man missförstår eftersom man har upplevt liknande situationer tidigare. Men så är ju inte fallet här. Jag satte dig i ett fack också till en början, men förstod efter ditt andra inlägg att det fanns mer att hämta så att säga, du skrev inte saker som en person från det facket jag satte dig i skulle tycka. Och det är verkligen dumt att göra det, men man lär sig av sina misstag och kanske är man inte lika snabb med att döma nästa gång man tror något om någon. Samtidigt så känner vi ju inte varandra som du säger och då är det ännu lättare att det blir missförstånd - för att inte tala om när allt är i text. Är ändå glad att det inte blev någon ilsk diskussion som det ofta blir, även om ämnet i sig är väldigt upprörande, för oss båda tror jag.

 Nu fanns inte jag på den tiden då invandrarna var "finndjävlar" men det enda jag har hört om finndjävlarna var att de var bra arbetare och att svenskarna var glada över att finnarna kom, sen finns det säkert de knasbollar som var emot finnar också, trots att de gjorde bra ifrån sig i vårt avlånga land.

En sak som jag inte riktigt förstod var detta: "Risken är att det här sättet att ständigt ställa "dem" mot "oss" cementerar den skillnaden och försenar en utveckling som annars är naturlig. En utveckling på båda håll. "Vi" ser oss som perfekta (bara vi tar i hårdare mot HBTQ-folk och andra fridstörare, drar åt villkoren för aborter, och litet här, och litet där…) och "de" drabbas direkt av de sämsta sidorna med väst och vad är det då att ta efter."
- Kan du vara snäll och förklara lite närmare vad du menar? Blir nyfiken. Jag uppfattar inte vad HBTQ-folk har med saken att göra och vem drar åt villkoren för aborter? SD? Vilka drabbas? De som inte får utvecklas, invandrare? För att om SD kommer till makten så backar vi? Menar du så?
Förstår inte sambandet; vi är så perfekta?
Om vi gör genom vårt trångsynta agerande att det blir "dem mot oss" så kommer det alltid vara en skillnad och det hjälper inte "dem" att utvecklas.. eller hur menar du? Backar vi så har de ingen att ta efter snart?
Jag har nämligen inte den synen på svenskar men vet att SD har skum syn gällande både aborter och HBTQ folk, är det det du syftar på? 
Jag har haft en väldigt tuff dag så risken är stor att jag snurrar till det alldeles, men det får jag bjuda på isf. ;-)

#125: tack detsamma, jag gillar det du skriver och ditt uppsåt. Och roligt att den där passusen du citerade gav dig ord. Det är ju en sak som är svår att bedöma: vad för tankar som ligger bakom en formulering. Ändå har även jag mycket lättare att tänka än att formulera mig. (Och nej, jag kan inte se att du snurrade till det. Hoppas det har varit mindre tufft idag.)

… 

Jag tycker också det är väldigt roligt att hitta människor som man kan utvecklas med, även i det lilla formatet av en nätdiskussion, det händer inte för ofta. Och även om jag försöker vara observant och flexibel (har varit med ett tag) så finns ju alltid risken att man stänger en dörr genom att tro en person om för litet eller uttrycka sig för kort eller ovänligt när man säger en sak för n:te gången. (Förutom de gånger jag själv ger upp för att diskussionen verkar kosta mer än den ger.)

…

Ja, vi har nog båda stått och ropat förr. Och man tar ju alltid med sig sitt förflutna dit man går. Det gäller att ta med sig tillräckligt mycket mer än bara det, och att i stunden komma ihåg att den man talar med inte hör dit utan till nuet, och dessutom har ett eget förflutet.

…

Jo, finnarna har gjort mycket för Sverige. (Liksom tidigare och senare invandrare.) Men på sjuttiotalet kunde det ibland räcka som trakasseri att en pojke ropade ut en annans namn på skolgården, om det namnet var finskt.

…

************

…

"Risken är att det här sättet att ständigt ställa "dem" mot "oss" cementerar den skillnaden och försenar en utveckling som annars är naturlig. En utveckling på båda håll. "Vi" ser oss som perfekta (bara vi tar i hårdare mot HBTQ-folk och andra fridstörare, drar åt villkoren för aborter, och litet här, och litet där…) och "de" drabbas direkt av de sämsta sidorna med väst och vad är det då att ta efter."

…

Få se om jag lyckas formulera om det. Om vi utgår från den västerländska högervågen (kallar den så för enkelhets skull, det som har pågått sedan åttiotalet med att den demokratiska politiken underordnas storföretagens ledning i stället för tvärtom, den sociala ojämlikhet det skapar och som också ses som ett ideal, att nykolonialt beteende mot tredje världen ses som okej igen och tas bort ur det allmänna medvetandet, nykonservativ moral i olika avseenden, religiös fundamentalism) så menar jag att den nykonservativa vågen i det vi kallar den muslimska världen (som i själva verket också är kristen, zoroastrisk med mera och till nyligen också judisk) är en del av samma sak. Den delen av världens reaktion på samma världspolitiska situation, som i huvudsak har bestämts av Väst.

…

IS och SD (med motsvarigheter i andra länder) håller i varsin ände av samma rep och snurrar runt som en karusell, och när den ena ökar farten måste den andra också göra det.

…

Precis som många av oss ser tillbaka på enklare mer lättbegripliga tider gör många österlänningar det. Men de är ju de mindre mäktiga, offren för vår utsugning av och våra maktkamper om olja och annat som vi sedan mycket länge lever gott på, och om vi är så missnöjda att samhället skiktar sig och hotar att falla sönder så bör de rimligen ha mycket större anledning till samma missnöje. Och ett i motsvarande mån explosivare samhällsklimat.

…

Och i stället för att arbeta för att börja lita på varandra och se att vi har gemensamma intressen i mänsklig utveckling (vilket är etter svårare och mer komplicerat i storpolitik än det är i mer vardagliga sammanhang) låser vi oss i en ond cirkel där vardera sidan ökar sina hot utåt och stramar åt disciplinen inåt i rädsla för den andra, för att kunna möta varandras verkliga, inbillade eller med större eller mindre förstånd förutsedda angrepp.

…

Moralkonservatism har alltid varit en del av den sortens rustningar. (Ett par andra exempel var Tredje rikets kult av den valkyrielika soldatföderskan och det pryderi som frodades i det gamla östblocket jämsides med daghem och aborträtt som tyvärr var påbjudna uppifrån och därför senare har misskrediterats.)

…

Och moralkonservatism innefattar reaktionär syn på män och kvinnor och deras roller i samhället, vilket ökar de sexuella övergreppen och toleransen för dem.

…

HBTQ-förföljelse och abortåtstramningar hör till samma moralkonservativa, nostalgiska och konfliktdrivande paket och var de första exempel jag kom på i hastigheten.

…

Så i stället för den fria utveckling av demokratiska idéer utifrån vår gemensamma längtan efter frihet, som var på väg framemot 80-talet (med en massa hinder, man ska inte bli nostalgisk åt det här hållet heller, men ändå) har vi fått ett ofritt utbyte av rädsla och ömsesidiga inskränkningar.

…

Hoppas det blev mer klarare än ännu mer tillsnurrat, peppar peppar.

#126 Det blev något klarare, absolut! Fick googla några av orden du använde dock..Haha! Men då fattar jag lite bättre vad du menade tror jag, (säkerligen inte allt) men det är verkligen intressant. Jag får för mig att människor håller så hårt i sina traditioner och att det är därför vi inte utvecklas, vi med våra traditioner och invandrare med sina. Eller att vi vill utvecklas men ha våra traditioner kvar. Möta andra människor med deras traditioner men hålla hårt i våra egna av rädsla av att de blir bortglömda eller helt enkelt sållas bort och vi är så lojala. Plus att vi alla är rädda för nya saker, helst nya människor och de som känns väldigt långt ifrån en själv.
Jag har inte tänkt att den biten med utveckling går upp på politisk nivå liksom…

Moralkonservativa, menar du tex att SD är moralkonservativ och IS också? Och att det gör att sexuella övergrepp ökar? För att moralkonservativa är omoderna och snarare backar i utvecklingen? Isf hur då?

Jag gillar inte att ha frågetecken kvar när ämnet är intressant, men det är helt nytt sätt att tänka på det för mig så det är intressant att få veta.

Ja, min dag har varit mycket bättre idag - tack! :-)

Man kunde bara svara ett alternativ, så jag svarade 4..men även råkat ut för 2 o 3, innan jag hann fylla 13.

Jag blir förvånad (positivt) över hur många det är som aldrig upplevt någonting alls! Jag ser mig själv som en stark tjej som inte tar vad som helst och gör det tydligt, och jag har ett bra umgänge med många snälla människor. Ändå så finns det vissa saker som jag trodde var vanligt att de flesta hade upplevt.

Unga män som trycker sitt stånd mot ens rumpa på dansgolvet helt plötsligt.
En snärt på rumpan när man går förbi.
Killar som "bryter" sig in i tjejernas omklädningsrum i skolan.
Att de "råkar" låta händerna gå över kroppen på en i rutchkanan på badhuset.
När vi ändå är inne på att bada - att få bikinitoppen uppknuten i ryggen.

En annan sak jag har vart med om var när fem killar omringade mig på en krog så jag inte kom förbi, knuffade mig emellan sig och ropade att jag skulle dansa för dom och jag skulle inte släppas ut förrän jag gjort det. De tafsade ju inte eller så, men det var obehagligt, absolut.

#127: nej, frågetecken kan vara irriterande, jag vet.

Och väldigt roligt att få höra att du börjar tänka på ett nytt sätt och finner det intressant! Jag känner mig djupt belönad.

…

Skulle tro att politiken handlar en hel del om de här sakerna: hur vi som människor förhåller oss till varandra och till omvärlden, och hur det styr vilket samhälle vi ser som mest funktionellt. Inklusive att också vår vidsynthet och empati där sätts på prov: uppgiften, därute i verkligheten, gäller ju att skapa ett samhälle som både är enhetligt nog att fungera och passar så många som möjligt, inte bara dem som är lika en själv. Både för mycket splittring och att lämna folk utanför stället till problem. Och vi har ju alla en tendens att döma andra efter oss själva, frågan är bara hur mycket. Vår empati är mycket klenare utvecklad än vad vi vill låtsas om. Där ingår också en tendens att se det och dem vi känner oss främmande för som problem i stället för som resurser eller komplexa människor likt oss själva.

… 

Ja, vi är vanedjur de flesta av oss, och rädslan för förändringar och det främmande sitter säkert djupt. I urskogen bland andra vilda djur är det viktigt att kunna tolka sin omvärld och mat kan vara en mycket osäker tillgång, och det blir en stor nyinvestering av energi man kanske inte har om omvärlden plötsligt byter regler för hur den fungerar.

…

Men det styr oss också mer nu än vad det skulle behöva, det tycker jag jag kan säga som var med före högervågen. Öppenhet och nyfikenhet är faktiskt också viktiga egenskaper, och djupt mänskliga. Annars skulle vi inte ha kommit från urskogen dit där vi är idag. (Nog för att vi också har förlorat alltför mycket som vi borde ha tagit med oss från urskogen i form av vördnad och lyhördhet för livet och tillvarons gåtor och sådant, men det är en annan sak.)

…

Så det är också en mode- och informationsfråga, det här med inskränkthet kontra öppenhet.

…

Trots Kalla kriget fanns före högervågen en öppenhet för världen som inte finns längre, och spänningen mellan Öst och Väst fungerade för Väst som en stimulans för demokratin mot storföretagsvärldens ständiga tryck för mer makt: vi måste visa oss bättre på frihet och demokrati än Öst. Den stimulansen finns inte längre och vi kan se följderna.

…

************************

…

Ja, SD är moralkonservativa. Det tror jag de flesta bedömare är ense om, även sådana som håller med dem och inte ser dålig reklam i ordet. Både i fråga om det de säger och gör som parti och när man tittar på vad för slags människor de drar till sig och inte drar till sig.

…

De betonar ”kristna värden” (och då konservativa sådana, inga progressiva som många moderna kristna står för), kärnfamilj, heterosexualitet och att föröka sig genom att föda barn (så länge de blir ”ursvenska”) som samhällets fundament, i stället för att vilja ha ett samhälle som är neutralt och ger folk plats att välja i de frågorna utan att drabbas av sanktioner om de väljer vissa alternativ. De är mot jämställdhetsarbete med argument som att sådant (däremot) sköter sig självt och genom att hävda medfödda skillnader i könens uppgifter. De är för straff på bekostnad av rehabilitering i kriminalpolitiken. De säger att de vill ha starka sociala skyddsnät men röstar i praktiken ofta för svaga sådana, vilket sistnämnda också rimmar med deras allmänna tendens till en gammaldags ”skomakare, bliv vid din läst”- eller ”var människa stannar på sin plats”-syn. De vill ha ett samhälle som är slutet och avvisande utåt – även i att ”hjälpa på plats”, vilket de har röstat emot.

…

I mycket av detta (som könsfrågor, kriminalpolitik och värdet av social utjämning och frihet även för småfolk för freden och hederligheten i ett samhälle) går de också emot vetenskapliga rön som har blivit tydligare allteftersom resultaten har samlats, så den ideologiska viljan är stark.

…

Att IS är moralkonservativa ligger redan i deras religiösa fundamentalism. Hur radikal kan man bli om man vill hålla sig till en urkund och berättelser om profetens liv och uttalanden (s.k. hadither) från 600-talet, även om både profet och urkund var radikala för sin tid och plats, och till en möjligast 600-talsmässig tolkning av detta? (Medan progressiva muslimer tenderar att istället ta fasta på andemeningen, det radikala, viljan till framsteg och rättvisa, ungefär som kristna av respektive slag tolkar Bibeln.)

…

Ja, jag menar att sådana samhällen ökar förutsättningarna för sexuella övergrepp. Formen för hur människor ska vara blir snävare. Begreppen om vad man och kvinna är hämtas från tider då de ansågs fundamentalt olika, med mannen överordnad, offer för sina drifter, kvinnan reducerad till sin mödom och livmoder som ses som släktens eller ”folkets” egendom och inte hennes egen och därför ska hon helst hålla sig i skydd inomhus, och allt det där. På det psykologiska planet orsakar de snävare ramarna (inklusive ojämlikheterna och bristen på bildning som kunde ha gett överblick och en viss kontroll över sin egen situation) frustration när folk inte får utlopp för det de är, och frustration skapar aggression.

…

Denna måste då ta sig de utlopp som faller sig lättast, precis som en flod söker sig lopp där jorden gör minst motstånd, och vilka utlopp faller sig lättast i ett traditionellt sexistiskt samhälle? På samma sätt gör bejakandet av att värdera folk olika efter grupptillhörighet (man över kvinna, vuxen över barn, överklass över underklass, frände över främling osv.) att det blir lättare att ge sig på den som anses underordnad och ännu svårare för polis och andra myndigheter att ens uppbåda viljan att göra något åt det – oavsett vad lagen säger. Det blir ännu mer av ”förövaren går nästan alltid fri” och så vidare.

…

(Återigen, hoppas det blev någorlunda klart. Är inte helt van vid att försöka formulera mig så här från grunden…)

#128: ja, att bara kunna kryssa i ett alternativ snedvrider resultatet. Rimligen i idylliserande riktning, eftersom de som svarar "aldrig" och "annat/är man" mer sällan borde ha anledning att kryssa i fler.

#130, en sak jag glömde nämna i sista stycket: man är också mindre benägen att begå övergrepp mot personer man kan identifiera sig med och man är mindre benägen till det när man är trygg i vem man är och inte behöver bevisa något man tror att man är. Så ett samhälle som för folk bort från varandra och som tenderar att bara tillhandahålla färdiga gruppmallar för hurdan man ska vara blir också brottsligare än ett med korta sociala avstånd och frihet (och hjälpmedel) för folk att söka sig själva som personer.

(Ett tydligt exempel på det fenomenet är det avmänskligande av motståndaren som brukar föregå och följa med ett krig. Också det är för övrigt en sida av islamofobi-epidemin som oroar mig: att den kan vara en mer eller mindre medveten uppladdning till ett storskaligt krig av den rika världen mot den fattiga(-re). Och en sida av den antifeministiska epidemin för den delen, fast förstås en annan sorts krig.)

I min förra klass hade vi några svin som tyckte att det var helt okej att ta på oss tjejer… Jag har alltid fått lära mig att säga ifrån (är dock en väldigt psykiskt svag person så inte alltid så lätt) om någon gör något som jag inte vill. En dag så fick jag nog för jag var trött på att få "uppiggande smällar på rumpan" och skällde ut som inför i stort sätt alla klasser på hela skolan. Behöver jag ens berätta att dom blev utskällda och skämdes som fan? 😉

http://www.expressen.se/nyheter/longread/rormiginte/

Väldigt vanligt. Kan man säga ifrån är det ju bra men alla har inte vett att skämmas eller tycker att de gjort fel. Vissa blir hånfulla eller till och med hotfulla/våldsamma. Det är svårt att veta vad som är rätt utifrån valfri situation.

#134 Sen jag fick lära mig att säga nej så har inte enda jäkel brytt sig. Det har bara fått dem att hånskratta och få en att känna sig ännu mer liten. Sen fortsätter de bara ännu mer, både nyktra och onyktra män.

Jag är så ledsen. Det tycks som om kvinnor verkligen inte räknas, att vi är bara objekt och därmed så ska vi behandlas som skit. Jag börjar bli trött på allt det här för jag får uppleva det överallt, på väg till jobbet, på gymmet, på väg hem, ute på gatan mitt på dagen, hos vänner osv. Det hjälper inte att jag har slutat gå ut på klubbar för det sker ju överallt oberoende.

Har blivit tafsad på i skolan vid minst två tillfällen plus av en tjej under en konsert.

När jag gick i gymnasiet så hade vi en manlig lärare som brukade tafsa på tjejerna eller lägga armen om dem. När han försökte med mig så skrek jag högt så att alla hörde "du rör mig inte!". Läraren blev chockad och till sig. Han stod med händerna i luften och stammade fram "så, så du, du vill inte att jag rör dig". "Nej!" Han rörde mig aldrig igen. Ingen annan tjej i klassen sa ifrån, trots att de såg att det gick bra för mig. Jag frågade varför och svaret blev att han är ju lärare.

Har i hela mitt liv i skolan fått höra att "pojkar är pojkar". Vi har fått lära oss att det bara är att stå ut, fram tills att vi är vuxna (pratar inte om alla utan om min skola). Då är det inte lek längre utan allvar. Jaha och varför lärde inte lärarna oss det som små? Både pojkar och flickor. Ingen har rätt att röra vid någon annans kropp utan tillstånd och vi har all rätt i världen att säga ifrån. Däremot hemifrån så har min mor lärt mig att det är helt okej att skrika eller klappa till någon som tafsar på mig.

Jag tycker att det är otroligt obehagligt med ens kramar så min reaktion om någon tafsar på mig är att säga ifrån klart och tydligt och jag kan slå till folk utan ren reflex.

#130 #132
Jag fattar hur du menar! Äntligen ett frågetecken mindre! :-D
Det har du ju rätt i, en föråldrad syn - eller vad man nu ska kalla det, har både IS och SD gemensamt, den ena mer föråldrad än den andra iofs, men ändå. Vissa saker som SD står för är ju helt uppåt väggarna, abortfrågan och allt det där, homosexuella - snacka om att tänka baklänges. Jag blir mörkrädd.
Samtidigt så retar det mig att SD är folkvalda och inte har någon röst i frågan om invandrare, för det har ju blivit oansvarigt, det kan de flesta hålla med om, invandrarna är fler än vad vi kan ta hand om och jag anser att om man inte kan ta hand om alla så blir det mer bråk och fler sexuella ofredanden eftersom invandrare ofta har en kvinnosyn som är föråldrad och vi har ingen koll på vilka som kommer in.
Så i det fallet så känns det så lätt att säga, vi och invandrarna, som du beskrev, vi och dem. För så blir det ju eftersom många är så olika oss. Inte för att säga att vi är bättre människor, men vi är emot mycket som många av de som kommer hit är för.
Så det är ju inte konstigt att det uppstår en klyfta. Man skulle säkert kunna göra mer för att förhindra att klyftan uppstår genom att utbilda de som kommer hit så de förstår svenska normer och även vara lyhörda för det som är nytt och själva lära sig något så att vi kan ta bättre hand om de som kommer, förstå var de kommer ifrån och kanske ge mer hjälp som kan behövas, som du skrev långt uppe i konversationen; "Några fler sakförhållanden som de inte brukar ta hänsyn till är hur krig och liknande saker traumatiserar folk, vilket för en del får resultat att de förråas; hur sådant kan förvärras av månader på flyktingförläggningar utan psykiatrisk hjälp, makt över sin framtid eller kontakt med eller tillåtelse att göra nytta på den plats dit man har kommit(…)"
Men vi har inte tillgångarna som krävs, eller ens förståndet som krävs för att utbilda de som kommer hit hur vi i Sverige gör - för uppenbarligen gör vi inte det. Och det är så fel utav oss tycker jag. Därför tror jag att det är så mycket övergrepp som händer nu. Jag menar absolut inte att alla som kommer in är våldtäktsmän eller har en unken kvinnosyn, inte alls - och jag är medveten om att vi har många etniska svenska män som också har en unken kvinnosyn, jag vet att jag har flera på jobbet tex, inga våldtäktsmän kanske, men såna män som aldrig låter mig som tjej tala till punkt, eller som de gång på gång avbryter, finns massa exempel men det är något de aldrig skulle göra mot varandra… Det tycker jag med är en rätt unken kvinnosyn.
Iom att vi har ett sånt här problem här redan, så gör man det enligt mig större om man fortsätter med en sån här oansvarig invandring. Så därför känns det snarare som att det är av den anledningen som gör att övergrepp ökar. Min känsla alltså.
Men att öka klyftan mellan oss gör det inte bättre heller. Nu har vi mötts och vi är rädda, hur får man bort rädslan? Genom att förstå det okända så behöver man inte vara rädd, men vi har ingen hjälp att förstå utan vi står på varsin sida bara verkar det som… Inte ens svenskar är enade i frågan, vi mot dem, men det är också vi och ni mot dem, för svenskarna verkar också vara väldigt delade - se bara på vår konversation, det verkade ju inte alls bra till en början. Så vi gör en klyfta mellan oss själva också, men i vårt fall så var vi inte så olika i frågorna som vi från början trodde.
Det du pratar om låter som ett kastsystem nästan. Det känns rätt långt bort för mig att tänka att en sådan politik skulle påverkar oss på det viset.
Men du har säkert rätt för det är ju klyftorna som skadar oss. Men det känns närmare att tänka att mycket av det som händer i Sverige nu är pga den ansvarlösa invandrarpolitiken, förlåt, inte invandrarna, utan den ansvarslösa politiken.
Hade det varit en ansvarsfull politik så hade vi verkligen kunnat hjälpa.
Att överleva är inte samma sak som att leva (leva; alltså få en chans att börja om, få jobb, psykiatrisk vård om man behöver, bostad och allting som de flesta av oss har.) Jag tror inte att någon invandrare är otacksam över att få överleva, men att inte få leva kan nog göra vem som helst fullständigt galen. Och det är vårt ansvar, men när det är för mycket så går det ju inte.
Detta är ju bara min personliga åsikt och mina egna tankar, men även din sak att säga om saken har ändrat min åsikt något, men för att sammanfatta, det känns närmare för mig att tänka såhär än att tänka längre fram om vad som händer med en moralkonservativ politik i täten, oavsett sida om man säger.
Frågan är ju bara vad man nu kan göra när det väl är som det är, hur man kan värja sig?
Men tror du inte att det krävs mer än för många röster på SD för att det skulle bli så? Att övergreppen skulle eskalera menar jag? Mer än vad de har gjort redan, med de klyftor vi redan har?
Är det klyftornas fel redan nu eller är det något som kan/skulle kunna bli värre? Eller är det politikens fel? Vad skulle hända om klyftorna skulle bli större?

Jag är helt med dig om att; " man är också mindre benägen att begå övergrepp mot personer man kan identifiera sig med och man är mindre benägen till det när man är trygg i vem man är och inte behöver bevisa något man tror att man är. Så ett samhälle som för folk bort från varandra och som tenderar att bara tillhandahålla färdiga gruppmallar för hurdan man ska vara blir också brottsligare än ett med korta sociala avstånd och frihet (och hjälpmedel) för folk att söka sig själva som personer."
Hur gör man sig trygg med det som är främmande? Massa frågetecken nu men som säkerligen vi inte kan lösa här, men som är intressanta att diskutera.

Jag tror fortfarande på att man måste vara enad och aldrig vara ensam oavsett övergrepp.
Om alla var enade, alla medsystrar och stod bakom varandra om man såg att någon blev utsatt, oavsett om det är någon man känner eller inte, så skulle det minska
Det är ett sätt att värja sig, och att aldrig gå ensam.
Kanske är även det svaret för politiken och våra klyftor som nämns i diskussionen? Men hur kommer man dit?

Det har varit mycket i medierna på senaste om sexuella övergrepp. Men samtidigt visar senaste statistik från brotsförebyggande rådet att anmälningar om Våldtäkter och övergrepp har minskat tydligt från 2014-2015. Det är förbaskat att det son dominerar i pressen gör folks bild av hur det är. Jag tycker det är alldeles rätt att SD inte är med o formar politiken. En regering brukar faktiskt inte bestå av alla partier och de som inte sitter i regering har bara nåt att säga till om om fler kan komma överens om samma ståndpunkter. Under 2 x 4 års alliansregering fick inte sossarna bestämma, de hade då fler röster än vad SD har nu. Det är så soelreglerna ser ut. Kanske blir det anorlunda för SD efter nästa val, om t.ex. Moderaterna vill samarbeta med dom. Jag hoppas verkligen inte det blir så, men blir det så då är det de demokratiska spelreglerna som följs.

#138 "Men samtidigt visar senaste statistik från brotsförebyggande rådet att anmälningar om våldtäkter och övergrepp har minskat tydligt från 2014-2015."

Kan du länka till den "senaste statistiken" som visar detta?

#138 Det bästa hade varit om alla bara kunde inse att den här invandringen är oansvarig, vilket parti som helst, (Löfven insåg väl detta först i början av vintern förra året och därför började han dra lite i bromsen, men det var lite väl sent anser jag.)  Som det sett ut så är det bara SD som är emot, och de som vill ha en förändring gällande invandringen har bara SD att tillgå, och det är ju inte särskilt lyckat med tanke på hur deras lösningar ser ut men även annat som de också står för. Det bästa hade varit om Löfven hade kommit på det för längesen, det var väl först i början av vintern som han började dra lite i bromsen om jag inte minns fel.