# Ska jag ''skvallra'' eller hålla tyst.. *Hjälp* :c Author: Anonym Jag har ett litet problem.. Jag bor i familjehem och en ny person har flyttat in för nån vecka sedan. Jag fick precis reda på två saker som jag inte vet om jag ska berätta för Familjehems mamman eller inte. Han som flyttade hit har precis blivit 15 år alltså underårig. Fick reda på att han va med familjens yngsta dotter som är 20-nånting och drack igår kväll. Alltså hon lurade hela familjen att han bara skulle sova hos henne som bor en bit bort. Även att jag fick reda på att hans vänner ska hämta upp honom på fredag och åka och köpa hasch. Även deras dotter har gått med på att hon ska säga att han är hos henne så han kan åka och köpa det. Jag har själv drogat och hållit på för många år sedan och vill inte komma in i drog kretsen igen eller hur man ska säga. Även att jag är ganska så nedstämd väldigt ofta och detta gör det inte bättre.. Jag kände ett väldigt obehag när han berätta detta för mig. Kände att jag bara ville flytta här ifrån eftersom jag vill inte ha nåt med sånt här att göra. Jag blir 18 detta år så känner att det finns inte ens tanken att flytta till ett nytt familjehem. Ska jag säga och hoppas på att jag kan få flytta ut till min kille även fast jag inte är 18, om det ens går. Eller ska jag bara vara tyst och hoppas på det bästa och antagligen gå orolig hela tiden. Tankarna bara flyger, vet inte vad jag ska göra.. Mvh en Förvirrad tjej :c ## Comment 1 Author: JohannaEkroth Klart du ska berätta för familjehemsmamman och berätta även din oro hur du känner att du själv har ett förflutet med droger och inte vill hamna där igen.  Berätta vad du vet, spelar ingen roll att det är familjens biologiska dotter, det ska vara tryggt för dig.  Du hjälper inte heller 15-åringen genom att vara tyst. Du tänker helt rätt, följ dina känslor om etik och moral. Lycka till! ❤️ ## Comment 2 Author: Anonym #1 Tack så mycket! Jag ska nog kanske berätta. Bara att jag har bott här i över 3 år men ändå inte har nån bra kontakt :/ Även att hon har nån grej för killar.. Spelar ingen roll vad jag säger, killar är alltid prio ett. Spelar ingen roll vem killen är. Känns ganska ruttet... ## Comment 3 Author: Cecilia81 Tycker att du ska berätta, du är ju trots allt 18år snart och det är inte länge tills det är du som bestämmer över ditt liv. Killen är ju bara 15år och hamnade kanske på familjehemet  av just den orsaken. Du gör helt rätt att tala om saningen till föräldrarna. Dottern har gjort helt fel som 20-åring ge alkohol till en minderåring. Man undrar ju lite vad en 20-årig kvinna tänker som hjälper en ung kille att hamna i trubbel. Vad får hon ut av det? ## Comment 4 Author: Anonym #3 Det är några månader kvar tills jag fyller. Han hamnade inte här utav droger bara av alkohol. Så jag vet inte ens ifall nån vet att han håller på med droger. Jo, jag började också tänka lite vad hon hade tänkt på. Hon har själv sagt att hon inte skulle ta med mig på ''fest'' för att jag är under 18.. Så man undrar lite hur tänkte hon där.. Hon har alltid framstått som en ''snäll flicka'' så hon sa till mig att hon ville ändra på det för några månader sedan sen dess har hon nästan blivit alkohol förgiftad några gånger. Så börja tänka lite om detta har med att hon vill sluta framstå som en ''snäll flicka''.. Bara att jag vill inte hamna i bråk med någon utav dessa. Eftersom jag vet inte vad han är kapabel till öht. :/ :/ :/ ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag förstår att det är svårt, men du hjälper inte någon om du är tyst. Jag tror att det bästa kan vara att du skriver ett brev, kanske både till tjugoåringen och familjehemsmamman och berättar om dina rädslor, kluvenhet och att situationen känns jobbig. Du behöver fokusera på att ta hand om dig själv och du hjälper ju även familjen på sikt. Jag föstår att det är otroligt jobbigt. Kanske kan du visa den här tråden, visa dina känslor. Kram ## Comment 6 Author: Intehärutandär Tycker att Du ska berätta. En del i vanlig behandling (för vuxna) handlar om ärlighet. Att vara ärlig emot sig själv (finna fröet till missbrukets start t ex) och vara ärlig emot omgivningen. För att komma dit, så måste man prova sig fram.  Han berättade ju också av en anledning. Kanske vill han bli påkommen, så han får rätt hjälp?  Eller så är han så ensam (har inga nära som ställer upp) - att han inte funnit spärren för vad man berättar vart ännu. Ju äldre man blir dessto tystare blir man (om man lär av erfarenheter). Det betyder inte att man har en ryggsäck, utan man väljer mer noggrant vem som får veta.