# Att uttrycka sig i tal/text. Author: Bananbullar Jag har alltid haft svårt för att uttrycka mig i tal men har alltid haft lätt för att uttrycka mig i text. I skolan kan jag skriva sida upp och ner av av mina åsikter och tankar, men när jag ska prata om de tar det stopp.  Hela min barndom har jag varit väldigt blyg av mig. Det har jag nu på senare tid VERKLIGEN jobbat med och det är mycket bättre nu. Men jag har fortfarande svårt att uttrycka mig i tal. Det går inte.  Nu studerar jag på högskola och jag satt nytt och skrev på en examinationsuppgift. Den ska vara 4-5 sidor lång och jag är redan inne på sida 4 trots att den ska in om 1,5 vecka. Fingrarna bara glöder och jag har så mycket att skriva. Men skulle frågan komma upp på en diskussion eller liknande, då skulle jag nog inte säga så mycket. Det är nästan som att min hjärna är lite trög och det tar lång tid för den att tänka ut något och när jag väl har fått ut det till munnen har de andra redan bytt ämne. Medan att sträckan mellan hjärna och fingrar är  mycket kortare.  Någon mer som har samma "problem"? Och har någon något tips på hur man kan träna på att bli bättre att uttrycka sig i tal? Jag vet att det är så att vissa människor är bättre på att tala och andra skriva osv. Men det känns så orättvist.  (Jag visste inte riktigt var jag skulle lägga den) ## Comment 1 Author: emmaaslund Jag förstår precis hur du menar, även om jag inte riktigt har samma problem. Jag blir också blyg ibland och nervös när jag ska tala högt inför klassen (som jag t.ex. ska göra senare idag då vi håller föredrag en och en). Jag går också på högskola och det innefattar ju väldigt mycket träning i detta, i alla fall i min utbildning.  Något som jag brukar göra, fast jag gör det mer utan att tänka efter och så kan jag lämna de andra oförstående haha, men jag brukar ibland räcka upp handen eller om jag talar i diskussioner; säga vad jag tänker. Ibland kan jag bara dra iväg ett konstaterande eller en tanke och då kan föreläsaren titta lite fundersamt på mig som om "Jaha, var det bara det..?". Får jag en sådan blir brukar jag säga: "Ja, alltså. Jag ville bara säga det".  Det här händer mig då och då och jag tycker personligen att det är lite roligt, även om man kanske kan tycka att jag borde "tygla" mig. Däremot är min tanke med dessa uttalanden att få bolla mina tankar om ämnet högt med någon annan samt att lyfta något som jag kanske antar att fler än jag sitter och filurar på.  Så, vad vill jag säga med det här då? Jo, att varje uttalande inte alltid behöver vara så genomtänkt och fantastiskt. Det behöver inte vara "rätt tankar", ej heller något otroligt intressant. Man får säga vad man tänker, man får bolla sina idéer och tillsammans kan man med sina seminariedeltagare eller kursare, komma fram till något bra tillsammans. ## Comment 2 Author: Bananbullar Vad skönt att veta att jag inte är ensam!  Sedan jag bestämde mig för att jobba på mitt problem har jag satt som mål att alltid försöka säga någonting. Jag har kommit på att om jag sitter tyst en längre tid blir det bara jobbigare att komma in i diskussionen eftersom ingen "förväntar sig" att jag ska säga någonting. Eftersom hela min utbildning kommer handla mycket om seminarier och andra liknande saker så har jag bestämt mig att; jag MÅSTE säga någonting varje gång.  Nu har jag precis börjat med min utbildning och har bara gåt ti några veckor men har redan haft två seminarier. Varje gång har jag sagt någonting, det behöver inte vara mycket, men något. Dessutom har jag insett att jag tycker det är enklare att räcka upp handen så man får ordet istället för att bara spotta ut någonting rakt ut.  Jag har bestämt mig för att jag ska ta mig genom det här och allting går ju att träna bort mer eller mindre. Men som sagt, det är skönt att veta hur andra har det samt att få tips och ideer. Det är mycket välkommet :) ## Comment 3 Author: emmaaslund Grymt jobbat, måste jag säga! Riktigt starkt av dig att sätta upp mål över något du verkligen tycker tar emot, och att sedan genomföra det! :) Idag ska jag filmas och hålla föredrag om något jag kallar "vardags-modighet". Det här är ett typiskt exempel på det, du är riktigt vardags-modig! 🙂 ## Comment 4 Author: Bananbullar Tack så mycket! Det värmer i hjärtat på mig.  Det allra bästa är ju ändå känslan när man har klarat av någonting som man tycker är "obehagligt". Kanske är den känslan som gör att man orkar utsätta sig för det om och om igen för att förhoppningsvis det ska gå lättare och lättare.  👍 ## Comment 5 Author: emmaaslund Exakt! Den känslan är svår att slå! :)  (Såg nu att du studerar på MDH i Västerås, jag håller till på MDH i Eskilstuna - beteendevetarprogrammet sedan 2 år :) Liten värld). ## Comment 6 Author: Bananbullar (Jag blev först antagen till Eskilstuna, men blev sen antagen till Västerås så jag böt. Enklare att pendla till Västerås än Eskilstuna för mig. 🙂 ) ## Comment 7 Author: Intehärutandär Läs på lite om Social Fobi få se om Du känner igen dig litet. Det är väldigt vanligt med just detta fenomen då.  Har själv diagnosen sedan många år - och är duktig på att säga vad jag vill i text, men i grupp så får jag tunghäfta och orden dansar runt i min hjärna med kommer inte ut som jag vill. ## Comment 8 Author: fidojunior Är lite likadan men för mig beror det mycket på vilka människor det är runt omkring. Bland vissa i klassen kan jag diskutera rätt bra medan bland vissa andra blir jag mest tyst. Det är mer att jag inte vågar säga något, att ingen ska höra mig. Jag har blivit bättre på att småprata från min senaste praktik som jag hade på sjukhus där jag pratade med patienterna. Jag hade lättare för att prata med patienterna än med vissa ur personalen.  Ska jag kontakta någon som jag inte känner t.ex. fråga en veterinär om något så mailar jag helst. Det blir lättare för mig att formulera mig och få fram det jag vill ha sagt och då också få ett bra svar tillbaka. ## Comment 9 Author: Bananbullar #8 Sådär är jag också. Mejlar också helst när jag ska höra av mig till någon. Känner att jag verkligen får med allt som jag vill ha sagt då. ## Comment 10 Author: Exxozzie Jag kanske inte är så representativ men jag har ändå ett tips. Jag får fruktansvärd ångest inför redovisningar. Seminarier, ringa etc är inga problem. En del skolor har kurser som studenthälsan anordnar. De heter ungefär "Tala inför andra". Det handlar inte så mycket om tekniken, utan att övervinna sin rädsla. Kanske kan det vara något? Men ja, jag kan också känna att jag inte får ur mig allt jag vill får sagt. Så varje gång jag ska på ett seminarie eller ringa till veterinären, skriver jag ner stödord/stödmeningar. Då vet jag vad jag ska säga och vad jag vill få sagt. Det fungerar jättebra eftersom man slipper tänka "vad ska jag säga nu?". Man har ju redan allt på papper! Hoppas att det kan vara något i alla fall. ## Comment 11 Author: Bananbullar #10 Värt att kolla upp studenthälsan på skolan! Och tack för tipset. ## Comment 12 Author: Bananbullar Måste bara berätta! Idag hade vi ett seminarium i skolan och jag pratade mest i min grupp. Jag bara struntade för tillfället vad jag sa, hur det lät och om någon förstod. När jag fick upp en tanke så sa jag den, jag försöker förklara och flera gånger såg det ut som om alla andra var stora frågetecken. Men jag struntade i det! Efteråt kände jag mig så tom i huvudet. But i did it. Bara 3år kvar av detta. 🤔 Det är kanske något jag kan komma över. ## Comment 13 Author: Exxozzie Heja! Jag tyckte det var bra gjort av dig. Klart man blir tom i huvudet om man babblar. Men det är ju bättre än att ha alla tankar kvar när man går där ifrån. ;)