# Gravid trots negativt gravtest? Author: Crapsurraren Jag har alltid haft mensen väldigt regelbundet.. Nästintill på klockslaget. i mars började den strula nått enormt och jag blödde 3 gånger under den månaden. Sista gången var 28mars och då blödde jag 28,29,30. Sen dess har jag inte haft någon mens. Gjorde ett test förra veckan som var negativt. Jag håller på att utredas för Pcos. Men som sagt så har jag aldrig haft oregelbunden mens. Borde jag boka tid till gyn och ta gravtest där eller bara köpa ett nytt och testa? Är ju som sagt 20 dagar försenad nu om man ska lita på min kalender jag har på telefonen.. ## Comment 1 Author: blondiie Jag vet ju inte vad Pcos är. Men jag skulle gå till gyn om det finns risk att du är med barn :) ## Comment 2 Author: Crapsurraren #1 jag har försökt att bli med barn i över 7 år nu men inte lyckats.. Så man är ju hoppfull.. dock inte alltför mycket om det skulle bli negativt igen. Man har fått tillräckligt med såna avslag.. Här kan du läsa om Pco om du vill :) http://sv.wikipedia.org/wiki/Polycystiskt\_ovariesyndrom ## Comment 3 Author: blondiie Oj, du är stark som inte ger upp! ja ha du försökt i 7år kan de va lite svårt att hoppas för mycket. Läste lite snabbt bara och de lät som om de skulle göra ont på nå konstigt sett :p ## Comment 4 Author: Crapsurraren #3 jaa dom vill utreda det pga att jag opererat bort cystor 2 gånger tidigare på livmodern (dock ofarliga vattencystor)och att jag inte kunnat bli med barn trots oskyddat sex i 8år. Ont har jag inte... förutom att jag fått magknip typiskt mensvärk smärta några gånger. Men mensen har uteblivit sen 28:e mars som sagt. Om jag nu skulle vara med barn. Ska man då räkna från sista riktiga mens eller den lilla blödningen som var den 28:e. För det var liksom inte ens riktiga blödningar heller.. Då borde dom ju om inte annat se på ultraljud kanske? ## Comment 5 Author: blondiie Ja, är du med barn borde dom se det på ultraljud! Jag skulle nog ha räknat från sista riktiga mens eftersom endel kan få en liten blödning ändå :) ## Comment 6 Author: hus-musen Om du inte haft mens sen den 28 mars så borde barnet vara så pass stort nu att de syns på ultraljud. Graviditetstest behöver inte visa att du är gravid, den kan missa det. Ken om du har pcos så kan det lika gärna vara en ny cysta, så jag skulle helt klart kolla upp det. ## Comment 7 Author: Crapsurraren Jag köpte en test nu idag och ska testa mig imorgonbitti.. Är det fortfarande negativt så kommer jag ändå att åka till gyn (jag har snart en tid på kvinnokliniken ändå för ultraljud med pco mojset) så då kommer jag att få veta ändå... ## Comment 8 Author: Lynxkissen TS ta ett test till och kolla upp. En vän till mig har alltid haft sex utan att ha preventinmedel och aldrig blivit gravid. Nu har det gått sex år och när hon hade sex för ett tag sedan uteblev mensen, att hon var gravid kunde hon inte tro var möjligt eftersom hon trdde att hon inte kunde få barn. Som hon trodde visade testet negativt. Men vartefter framkom det att hon faktiskt var med barn i alla fall... ## Comment 9 Author: Crapsurraren Jag tog det andra testet idag. Också negativt. Men jag ska snart iväg till kvinnokliniken för ett ultraljud (dom ska kolla det där med pco) så då får dom väl kika om det finns nått därinne ## Comment 10 Author: Jetaime Blev lite nyfiken på hur det gick?! ## Comment 11 Author: Crapsurraren #10 jag väntar fortfarande på tid till kvinnokliniken.. Har fortfarande inte fått mens dock.. Jag hoppas verkligen på att jag är med barn av hela mitt hjärta.. Men ska ringa kvinnokliniken imorgon igen och försöka trycka på lite :) ## Comment 12 Author: Jetaime Håller tummarna för dig! ## Comment 13 Author: Crapsurraren 10:30 imorgon har jag tid... eller ska jag kanske säga senare idag eftersom sömnen vägrar infinna sig. Jag är extremt nervös och hoppas av hela mitt hjärta att jag är gravid och att det ser bra ut. Har fortfarande inte blött alls. Men har mycket kallsvettningar och trötthet och sura uppstötningar den senaste veckan eller två. Kan det vara något tecken på graviditet? Sista riktiga mensen var från 17-21 mars. Sen den lilla "blödningen" en vecka senare 28-30mars Om jag räknat rätt så skulle jag isånafall vara i 14:e veckan nu? Jag är extremt nervös nu så Sorry om jag svamlar en massa. Jag är bara så hoppfull just nu då det gått 89 dagar sedan senaste riktiga mensen. Dvs jag har missat 2 blödningar nu ## Comment 14 Author: Crapsurraren Då jag inte orkar skriva riktigt allt som hänt idag så sammanfattar jag från bloggen för er som undrat hur det gått. Behöver jag ens säga att besöket på sjukhuset gick rakt åt helvete? Läs mer om Pco här om ni kanske inte vet vad det är: http://sv.wikipedia.org/wiki/Polycystiskt\_ovariesyndrom Men kort och gott så är jag infertil tack vare det och ska nu gå på medicineringar och eventuell gastric bypass operation för att minska det. Det kommer ta mer tid och ork. Tid har jag ju.. Men orken är den stora frågan. Urklipp från bloggen "Jag var dum som hoppades för mycket att det för en gångs skull kunnat vara min tur att bli med barn. 7 långa år har gått och snart tar hoppet slut totalt. Chanserna minskar radikalt år för år. Först att mista ett barn i 6:e månaden, sen cystor/cancer på livmodern och nu pco.. Jag känner mig steril och värdelös. Allt mer brakar känslorna loss. Jag vill ha barn!! Jag vill skrika, krysta och föda ett rosa litet knyte som läggs i mina armar.. en liten människa som är gjord av min och Johans kärlek till varandra. En liten blandning av oss båda. Kärleken jag har i mig för barn... den gör mer och mer ont för varje test, besvikelse, sjukdom och helvetesskap som kommer i min väg. samtidigt ser man alla vänner, familj och allmänt folk på stan strutta runt stolt med sina barnvagnar och trots att jag önskar dom det och all lycka i livet så skär det som en kniv i hjärtat att se bebisar.. Pundare och ickekapabla människor blir föräldrar lätt och missköter/slår/dödar/skiter i sina ungar. Allt känns så extremt orättvist i dessa lägen. Jag vet att jag låter knäpp.. men jag dör mer och mer för varje år som går när jag ser det. Och javisst adoption är alltid något... Ta mig inte fel nu men det är inget alls jämfört med kärleken till sitt egna kött och blod. Folk säger... \-Jamen du har ju djuren.. dom är dina barn. Nej.. dom är INTE barn och kommer aldrig kunna ersätta ett barn. Det är kära familjemedlemmar men dom är inte mina barn, dom är mina älskade husdjur. gnällig jo jag vet... men det gör ont i min själ.. Jag trodde att 7års väntan var över.... bleh.. orka" ## Comment 15 Author: PogoPedagog #14 Stackare! Jag beklagar verkligen, ibland suger livet! Du har all rätt att vara besviken, ledsen och arg, det skulle nog alla vara i din situation. Hoppas det ordnar sig framöver. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag lider med dig! Hoppas att det kan ordna sig så att du får ett barn i framtiden, jag är övertygad om att barnet skulle vara både efterlängtat och älskat hos dig! ## Comment 17 Author: maalle Blir så ledsen när jag läser det du skriver! Livet är så orättvist ibland, finner inga ord. Kan inte föreställa mig den smärta du måste känna inom dig! Styrke kramar ## Comment 18 Author: Crapsurraren Tack så jättemycket för alla fina ord. Det hjälper faktiskt enormt mycket när det känns såhär. Jag hade alltid väntat mig och förberett mig på att få en stor härlig familj. Jag kommer från en syskonskara på 7 stycken. Alla syskonbarn sammanlagt är 9... Kanske en 10:e påväg. Det känns väldigt tungt att se mina älskade syskon få allt fler barn så "enkelt" medans jag kämpar för att få behålla en enda. Sorgen efter min son som dog i magen är som en enorm klump i magen dagligen. Han dog pga misshandeln av sin såkallade "pappa" när jag var i 6:e månaden. Att tänka att det kanske kommer bli det enda barn jag får känns overkligt/orättvist och helt galet. För jag hann aldrig se min lilla pojke då han förlöstes pga att jag låg i koma. Det enda jag har kvar är ett kort när han ligger i mina armar alldeles blåslagen han med. Och så liten... Jag hade gett vad som helst för att ha kunnat vara vid medvetande och se honom, röra honom och viska att jag älskade honom överallt annat. Jag tänker varje dag att OM jag bara gått ifrån karln tidigare.. Om jag gjort det skulle min pojke leva idag.. han skulle vara en snart 8åring... 8 år... Tiden går verkligen.. det känns fortfarande som igår ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 fruktansvärt det du berättar, vet inte vad jag ska skriva, känns inte som om något man kan skriva eller säga kan minska den sorgen. Jag längtar själv som galet efter barn, så den driften kan jag förstå. Jag vill ändå tro att det en dag sker på något sätt, att barn får komma in i ditt liv, kanske på alternativ väg. Jag önskar dig all lycka:)