# Deppig
Author: Ebba-A

Just nu är jag otroligt deppig.

Valborg har var jättetråkig, satt hemma hela kvällen och kände mig ensam. Ingen brydde sig om att svara på mina sms. Fick veta att mina "kompisar" vart tillsammans hela dagen och kvällen. Hade någon frågat mig om jag ville vara med? Nej. Det gör mig så ledsen så jag börjar gråta.

Igår planerade de i skolan, vi är fem stycken. En av de frågade rutn vilka som kunde, men hoppade över mig.

Det enda jag undrar är vad ag gör för fel, varför blir det såhär? Passar jag inte in? Duger jag inte? När de bara hoppar över mig sådär måste dte ju vara något fel på mig.

Inte första gången det händer heller. För några veckor sen pratade de om att dom skule till Grönan med några andra i sommar. De rabblade upp alla som skulle med, inklusive de själva, och kom fram till att de var sju som skulle med. Eftersom det var ojämnt tal måste de komma på någon. Men de kom inte fram till någon, jag stod där. Ingen frågade mig. Och jag började fundera, vad är det för fel på mig? Passar jag inte in?

Nu orkar jag verkligen inte mer. Har haft problem med kompisar sen jag bytte skola.  
Först hamnade jag i fel sällskap, med två deprimerade och instabila tjejer.  
Men värst blev det i sjuan, när gänguppdelningen tillkom. Och jag hamnade ingenstans. Velade fram och tillbaka, och valde de jag är med nu. Det var i höstas.  
Jag har fortfarande inte lyckats "gjuta mig in" i gänget. Medan en annan tjej gjorde det på en vecka.

Det är sånthär som sänker mig till botten, när jag inte passar in någonstans.

Jag ställer frågorna hela tiden: Vad är felet på mig? Varför passar jag inte in någonstans? Duger jag inte? Är det mina intressen? Är det mitt utseende? Vad är det?!

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Hej!

Först och främst: det är INGET fel på dig! ![Glad](http://kvinna.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Du verkar vara en trevlig och glad tjej, det är iallafall så jag har uppfattat dig här på ifokus.

Vad jag har förstått så är du något yngre än mig, den perioden kan vara riktigt hård och jobbig, det blir lätt att folk gaddar ihop sig, och är man inte så säker på sig själv blir man gjärna lite osylig, jag har gått igenom precis samma sak.

Du får sätta dig ner och fundera lite, hur ser det ut om du kliver fram och tar för dig? Tala om att du finns, och se reaktionerna. Blir dom positiva så kör hårt, blir dom däremot negativa, då är det dags att byta vänner! Låt dem inte trampa på dig.

Mår Du dåligt, så måste Du ta hand om dig själv. Vänner är till för att hjälpa, inte stjälpa, klart du inte ska känna dig utanför, och det vet riktiga vänner om. Jag hejjar på dig! ![Skrattande](http://kvinna.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 2
Author: Musiken

Jag kanner igen mig! Hela hostadiet hade jag precis samma problem! Aven barndomskompisar, som jag umgatts med sedan jag var 5-6 ar distanserade sig plotsligt, trots att vi fortfarande gick i samma klass. Spenderade oftast mina raster ensam i korridoren, lasandes en bok eller ritandes. De ignorerade mig inte, utan vi sags fortfarande da och da utanfor skolan. Men det var som att de var mycket tajtare, och de gjorde alltid massa saker tillsammans. I nian blev det battre, for da borjade jag umgas med folk ifran andra klasser, som jag lart kanna genom elevens val och konfirmationen under sommaren. Och sen i gymnasiet sa blev det jattebra igen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska saga, forutom att det blir battre :)

## Comment 3
Author: Gerbilflicka

Det ar inte latt att vara 13... men det blir lite battre med tiden faktiskt. ![Glad](http://kvinna.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Hamnade i precis samma sits nar jag var 13! Var 4 kompisar och helt plotsligt kunde de andra 3 dra ivag pa lite allt mojligt utan att saga ett pip till mig.  
  
Mitt tips ar foljande: Valj ut en av dina kompisar, den som du kommer bast overrens med. Sen ser du till att komma narmare henne genom att snacka och umgas pa egen hand. Garna nu under sommarlovet. Beratta for henne hur du kanner dig nar de bara planerar saker utan att saga nagot till dig.  
  
Darefter tar DU kontrollen och borjar planera saker tillsammans med den tjejen, t.ex. ga pa bio, shoppa, ha fest, ha en picknick eller vad som helst. Borja bete dig som att du ar den coolaste tjejen i skolan helt enkelt och folk koper det ganska sa snabbt. Fester eller liknande ar det lattaste sattet att bli poppis, for da ar det inte bara nagot socialt att gora utan sen blir det nagot att snacka om i en vecka efterat.  
  
Det ar sommar snart, kan du inte fixa en BBQ/beachparty vid stranden? Himla latt att det blir lyckat, bara fixa en grill, ta med en fotboll, satt pa snyggaste bikinin och se till att ha musik pa plats.  
  
Det kanske later ytligt och det ar det sakert ocksa, men om det far en att ma battre sa far det val vara sa! Det funkade iaf for mig och det blev skitbra, nar jag var 13 var det HEMSKT. Nar jag var 14-16 var allt toppen. Lycka till!

## Comment 4
Author: hus-musen

Visa framfötterna är mitt enda råd. När de stod där och pratade om en till på grönan varför sa du inte att du ville följa med? Jag tror inte att de svarat nej du får inte..Om nån står tyst som en mus så är de lätt att bli överhoppad o synnerligen i en grupp där man är nykomling.

Välj ut en eller två av de tjejer du kommer bäst överens med och ha tjejkväll eller gör något tillsammans. Vad som helst funkar! Genom att du visar fram dig som person och tar kommando så kommer du att få uppmärksamhet och en plats i flocken.

De är ju trots allt så att människor är flockdjur och varje individ måste bekräfta sin plats i flocken annars blir den individen utstött.