# När..? Author: Anonym När och hur förklarar man för en man dejtar/träffar om sin psykiska ohälsa? Eller är det något man ens berättar? På grund av de ärr jag har så ser man det och kan antagligen gissa sig till det.  Men när är det egentligen "rätt" tid att berätta detta? Finns det ens en rätt tid? ## Comment 1 Author: Niklas Ta det när det känns som att det fyller en funktion. Om det syns kanske han inte heller behöver en förklaring. ## Comment 2 Author: Wellcraft Jag är ju en pratkvarn av rang så det bara kommer i förbifarten för mig. Går aldrig in särskilt djupt på det utan nämner det bara lättsamt och pratar sedan vidare. ## Comment 3 Author: pyromanen Om det är ärr från förr i tiden kandke det inte är så viktigt, men om ohälsan finns nu med är det ju viktigt, en del av verkligheten som man behöver hitta sätt att förhålla sig till. ## Comment 4 Author: Anonym Min psykiska ohälsa är nu och har varit i några år nu. Så det är antagligen en viktig sak att ta upp.  Tack för era svar! ## Comment 5 Author: Gaara Om det är något som påverkar ditt liv i nutid vilket det verkar som så skulle jag säga att man ska berätta om det direkt. :) För allas bästa. ## Comment 6 Author: Anonym Men om man pratar om det ganska direkt. Händer det inte att dessa personer man berättar det för tar avstånd och slutar bry sig?  Vill inte hamna där jag tidigare varit, killar slutar bry sig om en och är otrogna. ## Comment 7 Author: Gaara #6 Om de gör det så har du sållat bort de som inte skulle stå ut i längden ändå. Risken blir ju inte mindre om du berättar senare. ## Comment 8 Author: pyromanen Du kanske inte behöver börja med en jättederaljerad och sjålvutlämnande redovisning. Och det kan ju presenteras på olika sätt. Men nämna att det finns npgra saker du jobbar med? Och om det finns något särskilt som är viktigt att en närstående vet ? ## Comment 9 Author: [Borttaget] Om du kan så berätta gärna asap så personen kan besluta sig för om han klarar av att vara i ett sådant förhållande. Personligen så skullejag gärna vilja veta sådan vikig information. Jag skulle absolut inte ha någon ork över för att vara i ett sådant förhållande om jag är fullständigt ärligt så bättre att få veta det tidigare än senare. ## Comment 10 Author: TatsuOni Jag berättade det i princip på en gång så att han skulle vara beredd på att jag kunde må dåligt och har gått igenom en hel del i mitt liv. Jag gick in på det i detalj utan talade bara om hur jag kan känna och reagera, framför allt i vissa situationer och att jag hade sömnproblem. Vi har varit tillsammans i fem år nu. Jag mår bättre och är av med mina sömnproblem, till en stor del tack vare honom och för att jag har bearbetat saker. Vissa problem återstår, som panikattacker i kontakt med fulla människor, men han stöttar mig igenom det. Jag hade hellre avskräckt en person i början än jag hade behövt må dåligt senare för att den personen visade sig vara fel för mig. ## Comment 11 Author: TatsuOni Ska stå "gick inte in på det i detalj"... ## Comment 12 Author: Anonym Stort tack för era råd! Ska bara komma på hur jag ska berätta det för honom jag just nu pratar med. Inte lätt över huvud taget. ## Comment 13 Author: Niklas #12: Försök att inte krångla till det. "Jag vill berätta något om mig som jag tycker att du ska veta. Det kan hända att du inte bryr dig om det men då vet du i alla fall." ## Comment 14 Author: Fialialej Om det inte känns spontant tycker jag inte du ska säga nåt alls. Det lär väl komma upp på ett naturligt sätt tids nog ändå. Vad det innebär att vara i ett förhållande med en person som har psykisk ohälsa betyder ju olika saker från relation till relation, och att berätta om det som att det måste bli ett problem tycker jag är synd. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Samtidigt kanske det aldrig kommer något bra tillfälle där man kan berätta om det här och mittiallt är man i ett förhållande där ena partnern inte visste vad han/hon gick in i, så att säga. ## Comment 16 Author: Fialialej #15 jag menar inte att man ska undanhålla saker. Men en relation växer fram - det är inte som att skriva en ansökan, gå på intervju och sen eventuellt bli antagen. Man lär sig nya saker om sin partner hela tiden, och man behöver ju inte fläka ut sig på en gång bara för att ALLT SKA FRAM på bordet (om man inte vill). Jag tycker man tar det som det kommer.. ## Comment 17 Author: Pytteliten Det är många saker, till och med av större betydelse, som sällan eller aldrig kommer fram förrän senare i ett förhållande. Några exempel kan vara alkoholism eller andra missbruk, rejält infekterade förhållanden med ex eller ett kriminellt förflutet.  Ta det som det kommer är mitt råd. Gärna ganska tidigt, men för tidigt kan nog bli konstigt. Tillfället behöver liksom vara det rätta (eller i alla fall inte fel!). ## Comment 18 Author: Saga85 Jag har iof en umgängeskrets där de flesta har/har haft någon form av psykisk ohälsa - om det beror på slump eller att en kan känna sig närmare någon som vet hur det är är en annan fråga - men jag har sedan jag "kom ut" med mitt mående för 10 år sedan så har jag blivit mer öppen. Hur en vill göra är upp till var och en - känner du dig inte bekväm i att berätta allt det första du gör? Gör inte det isf. Förr eller senare kanske du dock ska berätta. Lägg upp korten på bordet rätt så tidigt är mitt råd - men det behöver inte betyda att du visar hela leken på en och samma gång.