# Sterilisering Kvinna Author: [Borttaget] Hej! Undrar om någon här har fått igenom en sterilisering, eller går i tankar kring detta? Vill ni dela med er av detta eller så för jag har gått och funderat på detta många år nu. Men får inte göra de föräns jag om några månader fyller 25. Vill gärna höra alla erfarenheter/ upplevelser/ tankar kring detta ## Comment 1 Author: vendelay Jag har för avsikt att sterilisera mig när jag blir 25, om ca 4 år alltså. Du får jättegärna berätta om dina erfarenheter när du gått igenom det, för jag känner ingen som har gjort det. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Får man fråga varför ni vill sterilisera er så unga? ## Comment 3 Author: vendelay #2 Av olika anledningar vill jag aldrig någonsin ha barn. Jag vet att det låter som att jag är för ung och att jag kommer ångra mig osv men jag har anledningar som gör att ÄVEN om jag skulle ångra mig angående barn så vill jag inte ha möjligheten - jag vill helt enkelt inte ha barn. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2 Mitt mest spontana ärliga svar som jag kan ge och hoppas nu inte att de tas på fel sätt: Jag har alltid vetat att jag inte vill ha barn, Jag tycker inte speciellt mycket om barn ( hoppas ingen tar illa upp återigen) Jag kan absolut uppskatta nära vänners barn och en partners tidigare barn men jag vill absolut själv inte ha barn. Vill inte gå igenom en graviditetet ( speciellt inte när jag är så sjuk som jag är) äter en hel del mediciner som jag kommer äta resten av livet som man inte kan ha när man har barn och är ej villig att ge upp mitt egna välmående för ett barn jag inte ens vill ha..Detta är dock bara endast egentligen en liten del i det hela för jag kände så innan jag började med medicinerna också men det är en anledning som jag ändå vill belysa Och sen tanken av ett barn den bara är så extremt nej inuti mig. Har alltid känt så ända sen jag själv var barn och har bara blivit mer och mer säker för varje dag som går. Det är precis som när man bara vet att något är rätt.. i sig själv. Kan inte jämförs det med något direkt men.. jag vet att jag inte vill ha barn. Nu hoppas jag ju VERKLIGEN INTE att alla ni därute som har barn tar illa upp och tänker att jag är cruella de vile typ och skulle/ hata/ skada ett barn. För så är absolut inte fallet men jag bara.. gillar inte barn i allmänhet på något vis. När jag tänker på barn så tänker jag bara på en massa jobbiga saker, dagis sjukdomar skola massa barn kompisar förlossning blöjor bajs kräk tonåringar typ allt sånt bara svämmar runt i ett slags tankemoln som jag bara inte vill ha och göra med direkt. Sen har jag passat kompisars barn och det går bra och jag kan verkligen uppskatta andras barn men då måste jag vara nära personen ifråga och sen så är det inte mitt barn/ inte mitt ansvar så då kan man välja att ha den kontakt man vill ha men att jag själv skulle ha ett barn, det har aldrig någonsin varit en tvekan om saken att det INTE kommer ske.. Det är något som ligger så himla rotat i mig. Och tro mig att jag har fått höra otrolig hemska saker sagda till mig pga detta. Och de är jobbigt att inte folk i min närhet och typ alla jag ens nämner det för inte kan acceptera mitt val. För jag skulle aldrig vända på steken och klanka på någon som vill ha barn men har upplevt att folk direkt tror att man är en riktig ond häxa som äter barn till frukost. Saker som - " Du kommer få leva resten av ditt liv ensam" " Ingen kommer kunna älska dig " " Vem ska ta hand om dig när du blir gammal om du inte får barn?" och klassikern " Vad fan är det för fel på dig?" " Du kommer vilja ha barn- alla vill de " " När alla dina vänner skaffar barn kommer du inte ha några vänner kvar " Och en hel massa andra saker som jag inte kan komma på nu men fått mycket sånt slängt i ansiktet på mig. Sen har jag några som helt klart accepterar mitt val och tycker det är helt ok och det faktum att jag ser på mina djur som mina barn. Och jag skapade tråden för jag gärna vill veta varför andra också väljer detta eller tänker välja detta eller vad de känner inför detta.. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #2 Hoppas du någorlunda tyckte det var ett okej svar, det är de svaret jag kan rent spontant :) Sen undrar jag också hur andra tänker #1 ## Comment 6 Author: [Borttaget] #2 Hoppas du någorlunda tyckte det var ett okej svar, det är de svaret jag kan rent spontant :) Sen undrar jag också hur andra tänker #1 ## Comment 7 Author: vendelay #4 Jag känner så väl igen mig. Har fått så många dumma kommentarer om att jag kommer vilja ha barn. En av de allra elakaste var "menar du att du hellre vill ha äckliga katter än små söta barn?" men då var personen ifråga så frustrerad över att jag vägrar "erkänna" att jag ville ha barn. Tänk om alla kunde få fatta det beslutet själva... ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 ja speciellt dedär med katterna har jag också fått höra en hel del. " Du vet att en katt bara är en katt och aldrig kan ersätta ett barn" " katten kommer ju dö före dig " " Katterna kan aldrig älska dig som ett barn kan eller ta hand om dig när du blir sjuk(?)" Ja precis som ja skaffar barn bara för jag skulle ha någon som ska ta hans om mig när jag blir sjuk?! Skit konstiga saker slänger folk ur sig när det gäller detta ämne. ## Comment 9 Author: vendelay #8 Hahah, precis, vem säger "kom igen älskling, vi skaffar barn så någon kan ta hand om oss när vi blir gamla och sjuka!!" Folk blir väldigt provocerade av detta ämne, speciellt de som vill ha barn men av någon anledning inte kan få barn. Jag pratade med en kvinna som just fått missfall, hon var så ledsen och jag försökte trösta bäst jag kunde och helt plötsligt säger hon typ "varför bryr du dig? Du tänker ju ändå förstöra din kropp så du aldrig kan få barn" men bara för att JAG inte vill ha barn betyder det ju inte att jag i hemlighet går och hoppas på att andra ska få missfall... Antagligen var hon bara väldigt ledsen över sitt missfall men jag kan ändå tänka mig att det låg lite sanning i påståendet - hon är förbannad för att jag inte vill ha egna barn. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Ja, folk blir arga på en och säger saker som " tänk på de som inte kan få barn och verkligen vill ha det och så ska du gå och göra nått sånt här? " Okej, Jag tycker det är skit hemskt, när människor som verkligen vill ha barn inte kan få det eller råkar ut för såna hemska saker och jag blir uppriktigt ledsen om jag får höra när någon råkar ut för missfall/ plötslig spädbarns död eller ofrivillig barnlöshet Men det är inte mitt " problem " även om jag tycker det är synd. Men de förändrar inte vad jag känner och mitt val att göra så att jag aldrig kan få barn. ## Comment 11 Author: vendelay Nej, jag håller med dig. Det är jättesynd men vad hjälper det dem om jag, som inte vill ha barn, får barn? Hur kan folk vilja att fler oönskade barn föds till världen? Har vi inte tillräckligt med sådana barn? ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ja nej ja förstår liksom inte de tankesättet.  Varför skulle jag sätta ett oönskat barn till världen för att det är så andra tycker det ska vara?  " Men jo de är så det ska vara annars är man konstig"  Och tänk så jobbigt det är å gå runt här i livet och vara konstig 😂 ## Comment 13 Author: vendelay #12 Hahaha, ja, varför inte vara som alla andra?? ## Comment 14 Author: [Borttaget] 😂 ## Comment 15 Author: Sindri Jag har "alltid" velat ha barn och jag har flera stycken, och kunde förr inte på något vis förstå de som inte ville ha barn. Idag tänker jag inte alls så. Nu vet jag inte själv om jag gjorde rätt val. Det beror dels på hur världen ser ut just nu. Vad väntar mina barn i framtiden? Det beror också på att jag kanske älskar dem för mycket. De är alla vuxna nu och jag träffar dem ofta, men skulle gärna träffa dem flera gånger i veckan. Tycker det är skönt att de inte bor hemma längre, det är lyxigt att vi får rå oss själva nu och inte behöver ta så mycket hänsyn. Men ändå......jag älskar dem så otroligt mycket och ibland fantiserar jag om att vi skulle bo på en stor gård allihop, men egentligen skulle jag nog inte vilja det. Men kärlek betyder också oro - det finns hur mycket som helst att oroa sig för. Så man lider när de har det svårt!  Det är det värsta. Så länge de är små kan man trösta, plåstra om och vagga, men sedan, när de riktiga problemen börjar......Och hur skall det bli när de blir gamla - tänk om de blir ensamma och olyckliga, och jag inte är där och kan ta hand om dem. Och barnbarn - jag vet ärligt sagt inte om jag vill ha det. För tio år sedan skulle jag blivit djupt olycklig av bara tanken på att inte få barnbarn. Men jag kommer antagligen att oroa mig för dem också, och tänka att när de blir vuxna kan det väl ändå inte finnas nåt bra i världen  kvar. Så - att ha barn är både den största lycka och ibland den djupaste förtvivlan, och  jag kan mycket väl förstå att man inte vill skaffa barn, av vilken orsak det vara må. Det är inget konstigt med det. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Tack för ditt vädigt fina ärliga inlägg #15 ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag måste säga att det är helt underbart att höra att det finns de som inte vill få barn. Det finns så otroligt många som aldrig ens borde få ha blivit föräldrar (de som verkligen inte bryr sig om sina ungar eller har möjlighet att ta hand om dem ordentligt). Ta inte det här på fel sätt nu! Nu kanske folk opponerar sig och säger att alla ska ha rätt att skaffa barn men jag tycker faktiskt att det inte borde vara en rättighet. Underbart om det skulle kunna fungera på ungefär samma sätt som då man skaffar körkort.  Jag vet tyvärr av otroligt många föräldrar som aldrig borde ha fått barn. Tragiskt. Därför blir jag som sagt glad över att höra att det finns de som absolut inte vill ha barn, de vet redan om att de inte är gjorda för de rollerna.  Det är en fin insikt som massor av människor saknar. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag funderade på det allvarligt när jag var yngre. Främst för att jag alltid varit helt säker på att jag aldrig vill ha barn. Men jag gjorde aldrig ingreppet. En operation är alltid en operation och saker kan gå fel. Dessutom har jag narkosfobi, jag är övertygad om att jag aldrig mer kommer att vakna om jag sövs ner. Och eftersom det numera finns bra preventivmedel blev det ingen sterilisering. Förresten, jag har frågat sambon några gånger om inte han kan knipsa av saker, men han har inte velat det, trots att det är ett mycket lättare ingrepp på män.  Men man kan ju inte tvinga nån till det. ## Comment 19 Author: Myrrami Jag har bokat tid för att göra en sterilisering. Jag har två barn och vet att jag inte vill ha fler egna barn. Plus att de helst inte vill skriva ut hormoner till mig. Det gör att jag får lite förtur i kön. ## Comment 20 Author: vendelay #17 Jag håller med dig. Borde finnas krav på ett slags "körkort" för att få skaffa barn. #18 Nej, min sambo vill inte heller, men det är för att han inte är säker på om han vill ha barn i framtiden ännu. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Jag älskar sådana här trådar! Jag måste erkänna att jag inte är helt säker nu för tiden på om jag och min partner kommer skaffa barn i framtiden eller ej. Jag har satt 30 år som en gräns - har vi inte velat ha barn fram till dess så kommer jag sterilisera mig. När jag var yngre hade jag velat sterilisera mig så snart det bara gick, men nu tänkte jag vänta lite. Jag är 25 i nuläget och min sambo 22 år, så det finns ju chans att vi ändrar oss, men det är nog inte troligt. Tänk att få vakna varje morgon av sig själv och inte en massa skrik.. Jag har också haft en del tankar på att man kanske borde skaffa barn så att man har någon som hälsar på en på ålderdomshemmet - men många i min familj jobbar inom vården och jag själv jobbade där en dag. Det är inte alla barn som hälsar på sina föräldrar, och även om man skulle ha en väldigt bra relation till sina föräldrar så har man inte alltid tiden att hälsa på några gånger i veckan. Så egentligen är det inte ett väldigt stort argument till att "behöva" skaffa barn. Pratar vi namn ibland så kan jag få en känsla av att vilja ha barn, eller när vi pratar om att lära dem bågskytte tex. Men sedan så umgås vi med barn och det är aldrig lugnt. Allas uppmärksamhet ligger på dem och de avbryter samtal hela tiden. De kladdar överallt och sprider sina leksaker både här och där. Mina djur är mina barn. Och även om jag gillar tanken på att vara gravid (men inte att föda), så är min sambo rädd för att det ska hända mig något och då är det inte värt risken tycker han, och jag skulle vilja ha något kvar som är en blandning mellan mig och min partner om det skulle hända honom något - men samtidigt så har man ju en massa minnen och djuren man haft ihop. Så även om jag tvekat lite fram och tillbaka under något halvår känner jag mig fortfarande mest emot tanken på egna barn. Så jag kollar gärna läget med hur andra har det med sin sterilisering :) Behöver man ta hormontabletter när man är steriliserad? (Min syster sa det.) Får också kommentaren att "du kommer ändra dig när du blir äldre", men varför då? Det finns så många andra saker i världen som jag vill uppnå också, då gör jag kanske hellre dem än skaffar barn.. Skulle dock min partner verkligen vilja ha barn om några år så kommer jag nog inte vara helt emot tanken tror jag.. Men så länge vi båda vacklar blir det inget :) ## Comment 22 Author: [Borttaget] #18 - På något sätt har män alltid svårt för den tanken ;) Tom att kastrera djuren tar emot för många! Jag sa till min partner en gång att han kanske skulle sterilisera sig så slapp jag och skräcken lyste klar i hans ögon innan han svarade att sexlusten kunde minskas om en man kastrerades/steriliserades, så då var det ingen fråga om saken från min sida längre :) (Kan tillägga att han tycker sterilisering på mig också är onödigt, och är nöjd med de skydd vi har i nuläget - NC och kondomer) :) Jag jobbade på ett hundcenter ett tag också, och många gånger när jag frågade den manliga ägaren om dennes hanhund var kastrerad så var det ett väldigt skakande på huvudet och jag tror mig se lite skräck i deras ögon även om det "bara" var hunden det gällde ;) Det är lättare ingrepp att kastrera (av med kulorna) - men man behöver inte ta bort kulorna heller för att bli steril, men kan knipsa av en "ledare" eller vad det nu hette som gör att det inte kommer spermier till säcken (sterilisera). Och då blir det ju ett lite större ingrepp, men inte lika stort som hos en kvinna ## Comment 23 Author: Calcifer Bra med trådar som tar upp den sidan tycker jag. Det är FÖR vanligt att folk alltid ska klämma ur sig "du kommer ändra dig" och "du vet aldrig". Sluta med sånt! Det kan man visst veta. Klart man kan ångra sig men man kan också vara helt säker på sin sak redan som väldigt ung. Jag har en vän som steriliserade sig relativt ung, hon har dels väldigt mycket genetiska sjukdomar i släkten på båda sidor fysiskt och psykiskt och mår väldigt dåligt själv, och dels gillar hon inte barn. Kan acceptera att de finns men vill inte ha barn, vill inte leka med dem, gulla med dem, eller vara med dem. Aldrig velat. Hon får fortfarande höra att hon kommer ångra sig. Men för henne var det självklart plus att hon inte behövde dras med mens och sådant som var "onödigt" för henne ändå för det skulle aldrig bli barn.  JAG kan inte säga att jag vet åt något håll. Ibland tänker jag aldrig, ibland kanske. Men jag tycker det är bra att belysa att en del vet hela livet att de aldrig ska skaffa barn. Antingen pga medicinska orsaker eller för att de inte vill. Allt det ska respekteras tycker jag. :) (Samtidigt som man såklart ska respektera de som VILL ha barn.) ## Comment 24 Author: fruktgumman Steriliserade mig när jag var 35.  Det gick bra. Inga komplikationer eller problem efter. Jag har hört att man kan få mer mensvärk efter en sterilisering men jag fick det inte. Jag hade inte vågat sterilisera mig när jag var 25. Även om jag "visste" redan då att jag inte ville ha barn så tänkte jag ändå att chansen fanns att jag kunde ändra mig om 5-10 år. ## Comment 25 Author: viktoria91 #7 Katter är ju mindre vidriga än små barn! Katter tvättar sig själva, går fint på låda, kräks inte hela tiden. 😉 Jag vill också sterilisera mig, blir 25 i år. Jag har en svår bindvävssjukdom som är nerärftlig till 50 procent. Ett rent helvete att leva med. Familjelivet med barn lockar inte mig. ## Comment 26 Author: Wony Jag har själv gått i tankarna på att sterilisera mig när jag är lite äldre (är 24 nu). Har aldrig velat ha barn. Och även om jag i nuläget fungerar hyfsat på P-ring, är det trots allt en massa hormoner, och med tanke på att jag aldrig vill ha barn lär jag ju i så fall behöva ta hormoner i många år till, vilket inte är en så lockande tanke. Följer den här tråden, då jag gärna läser om andras erfarenheter i ämnet. ## Comment 27 Author: Scorpio97 Jag har funderat på det, men jag är ju bara arton så det finns ju massor av tid kvar för mig att bestämma mig. Jag har aldrig velat ha barn, men främsta anledningen till att jag skulle vilja sterilisera mig är för att jag har flera sjukdomar i släkten som jag inte vill föra över till ett barn. Jag har även stor risk att bli alkoholist/missbrukare, och kommer eventuellt leva med kronisk smärta hela livet. Så även om jag skulle ändra mig rent känslomässigt (vilket jag tvivlar på), så vill jag inte kunna skaffa biologiska barn. Och även om jag såklart kan låta bli att skaffa barn utan att sterilisera mig, så finns risken att jag blir gravid av misstag eller blir övertalad av en partner. Även om jag idag är helt säkert på att jag skulle göra abort om jag skulle bli med barn, inser jag att det inte är säkert att jag klarar av det när jag väl står där.  Sen vill jag också säga att jag är extremt trött på alla som direkt svarar "men du kanske ändrar dig" när man nämner att man inte tror att man vill ha barn. Trots att jag alltså inte säger att "jag vet att jag aldrig någonsin kommer vilja ha barn", utan är väldigt noga med att poängtera att jag inte vill ha barn just nu och inte **tror** att jag någonsin kommer vilja ha det. Men det är inte som ifrågasätter när min syster säger att hon är helt säker på att hon kommer skaffa barn i framtiden. ## Comment 28 Author: Lyan Jag steriliserade mig när jag var 28, nästan på datumet två år sedan. Har aldrig velat ha barn och motviljan blir större och större så jag tror inte att jag kommer ångra mig. Jag har hört om dem som har haft det väldigt jobbigt att få igenom en sterilisering men jag gick till läkaren, sa att jag ville steriliseras och varför och fick en remiss. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog mellan remiss till operation, men inte så lång tid. Kom till sjukhuset på morgonen, rullades till operation vid 13-tiden och åkte hem vid 16-tiden. Hade ganska ont i några dagar, främst av gasen de använder vid titthålsoperationer. Har också hört om ökad mensvärk men eftersom jag fortfarande har p-ring så har jag inte märkt något ## Comment 29 Author: Wony #28 Vill absolut inte verka ohyfsad, och du behöver inte svara såklart, men är lite nyfiken på om du uppgav någon "medicinsk" anledning eller bara att du inte ville ha barn av någon annan anledning? ## Comment 30 Author: [Borttaget] En till barnfri joinar tråden, 27 år är jag👍 Är faktiskt på gång och ska sterilisera mig snart, försökte få igenom det för ett par år sedan men fick bara en klapp på huvudet och erbjuden spiral eller p-piller. Men nu så! Var på undersökning förra veckan, ultraljud, blodprover och lite sånt, nu blir det att äta Provera ett tag så att livmodern är tunn och fin tills implantaten ska sättas in. Blir Essure för min del, om det blir komplikationer med det så får jag gå vidare till lapraskopisk, men hoppas slippa det. Aldrig velat ha barn, tycker dom är äckliga, högljudda och allmänt jobbiga, för att inte tala om graviditeten, ryser bara av att tänka på eländet🤮 För min del ligger det på den nivån att skulle jag bli gravid och inte ha tillgång till abort direkt, skulle jag ta livet av mig. Finns säkert såna som tycker att det är nåt hemskt att känna så, men jag tycker faktiskt det är helt ok. Gnälla om att det är själviskt att inte vilja ha barn är bara bös, dessutom finns det ju dom som trycker ur sig en 4-5 ungar, så ingen direkt risk att vi dör ut iallafall😃 Fått höra en del hur självisk jag är och hur hemsk jag är som inte tycker om barn, men folk får väl tycka vad dom vill. Själv tycker jag det är bra mycket mer själviskt att skaffa barn, särskilt om man gör det bara för att "alla gör ju det" och för att nån ska ta hand om en när man blir gammal.  Ser fram emot att få det överstökat, slippa ångesten och oron efter varje gång man har sex(höll kondomen, kom jag ihåg att ta mitt piller idag etc), gå och vänta på att mensen ska komma, åka på ena biverkningen efter den andra av alla hormoner man laborerat med genom åren, inget mer sånt😃  Jag följer väl tråden och uppdaterar med hur det går, tror inte väntetiden är så jättelång i min kommun så snart så👍 ## Comment 31 Author: Lyan #29 Att jag har problem som kan vara genetiska, inte vill ha barn överlag och att jag absolut inte skulle kunna ta hand om ett barn om jag skulle bli gravid och inte märkt det innan det var för sent med abort (och lite annat angående graviditet som jag inte vill gå in på) ## Comment 32 Author: [Borttaget] #30 - Förstår verkligen inte varifrån människor får kommentaren "det är själviskt" när man väljer att inte skaffa barn. Jag tycker tvärtom, att skaffa barn är mer själviskt än att inte göra det :) Det är ju kanske inte överbefolkat i Sverige, men skogar sågas ju ner konstant för att nya hus ska byggas, sedan har vi ju miljöpåverkan - ju fler människor desto mer miljöpåverkan, fler brott... Att man vill ha barn är väl av olika anledningar, men man hade ju alla kunnat adoptera istället för att skaffa ett eget. Men många vill ju ha ett barn som kommer från en själv och som är ett resultat på kärleken mellan två människor, ha någon att gosa med och stoppa om till natten osv. Så jag tycker nog det är mer själviskt att skaffa barn, än att låta bli. (Hoppas ingen tar illa upp av den kommentaren, tycker inte det är särskilt själviskt att skaffa barn - bara att det är mer själviskt än att låta bli ;) ) ## Comment 33 Author: Sindri Varför värdera det ena mer själviskt än det andra? Alla har väl olika orsaker till sina val. Jag valde barn, men är helt bekväm med att andra väljer bort det. Tycker det är bra att en kvinna kan göra ett sånt val idag. För 60-70 år sedan hade kvinnor inte så mycket val när det gäller den saken, och blev väl inte så idealiska mödrar. Att verkligen vilja ha barn för att man älskar barn, vilja vara med dem och gosa med dem är väl ett mycket bättre skäl än att skaffa barn för att "alla andra"? Jag tror nog att de flesta inser att barn inte bara är lycka, det är också evig oro, konflikter, sömnlöshet, sämre ekonomi, för att inte tala om att ens egen kropp kan bli oerhört sliten och man får med för livet av både graviditet och förlossning. Och det är väl bra att några skaffar barn så att samhället kan fortsätta existera, för när man själv inte kan jobba längre är det väl bra att det är några som gör det och håller samhällsmaskineriet igång? Så varför kalla det ena eller andra egoistiskt? Vi behöver väl inte ogilla varandra bara för att vi gör olika val i livet? ## Comment 34 Author: Wony #31 Aha, då förstår jag. Var mest nyfiken på om det skiljer sig i varför man vill det, om de är mer tillmötesgående eller inte om du förstår vad jag menar. Jag har förvisso någon skum defekt på min pappas sida men tror inte att det skulle "räcka" som motivering. ## Comment 35 Author: MatVeronica Jag har också blivit kallad egoistisk pga valet att inte skaffa barn, är 30+ Men vadå egoistisk. Skulle jag kalla alla som inte älskar djur och vill ha många djur för egoistiska? Alla gör väl som de vill och jag ser inte alls kopplingen till egoism för att man gör det ena eller andra valet. ## Comment 36 Author: Karmatarerskanise Jag har aldrig haft barnlängtan.  Men alltid fått höra att det kommer. Trots att jag talat om att jag inte tycker om barn. Tjatet slutade när jag kom över 30 ungefär.  Det var skönt! Hoppas operation är rätt val för er. ## Comment 37 Author: vendelay #36 Du är inte steriliserad, om jag förstår det rätt? Varför inte, om du inte vill ha barn? (Om jag får fråga!) ## Comment 38 Author: [Borttaget] Alla ni som ska operera er eller göra de så gärna dela med er av hur det gick sedan :) Jag fyller 25 om några månader och tänker då direkt ta upp de även om jag redan tagit upp de med läkare.  Så skönt att höra att det finns fler som känner som jag och även de som har barn som faktiskt kan acceptera att alla inte vill ha de 🌺 ## Comment 39 Author: Karmatarerskanise #37 Måste använda hormoner ändå, annars får jag cystor.  Så jag såg ingen mening med det. ## Comment 40 Author: Lyan #34 Mina skäl som jag inte vill gå in på vägde nog in mycket för att det skulle gå så lätt. Jag tror att jag hade fått igenom det ändå på de skälen jag gick in på ovan, fast kanske inte lika lätt ## Comment 41 Author: Wony #40 Jag har ju inte bestämt mig ännu, men är alltid bra att veta hur mycket motstånd man kan möta, om man säger så. Huvudorsaken för min del är att jag är helt säker på att jag inte vill ha barn, det är bara inte något för mig. Men sedan är det en del saker som är ärftligt, men inte något som är allvarligt eller så. Så det gör att jag funderar en del på hur pass svårt/lätt det kan vara. Lättare att förbereda sig på vad de säger då. ## Comment 42 Author: pyromanen Jag är steriliserat men var 39 eller 40 när det gjordes och hade redan 3 barn. Efter steriliseringen ändrades min mens radikalt. Från att ha haft obefintlig mensvärk från 14-39 så fick jag svinaktigt pissont. Behöver äta naproxen 3-4 dygn och har även hamnat på akuten två ggr pga galna smärtor. Kan ändå inte säga jag ångrar mig, men om man tål spiral t.ex. Då förstår jag inte vitsen med att operera i yngre ålder. En operation är en operation och problem med sammanväxningar efter ingrepp i buken är vanligt. Jag har också fått sammanväxningar som påverkar tarmfunktionen. ## Comment 43 Author: Lyan #41 Jag har hört om dem som måste gå igenom allt med en psykolog förutom att träffa läkare för att få igenom en sterilisering, men det kan kanske vara olika i olika landsting. Jag vet också att det inte är gratis i hela Sverige utan i vissa landsting måste man betala allting själv. Min läkare var inte glad åt varken sterilisering eller att jag skulle fortsätta med p-medel även efteråt men jag hade ändå inga problem att få igenom det eftersom mina argument för var starkare än hans argument mot ## Comment 44 Author: Wony #43 Där jag bor verkar det kosta 2500kr, men som jag ser det kan det vara värt det. Jag har ju ett tag kvar innan jag ens får göra det, och även då är det inte riktigt ekonomiskt möjligt för min del. Men jag är sådan som helst väger så mycket för- och nackdelar jag kan innan jag gör något, och har tänkt skriva listor för och emot oavsett.  Jag tänkte ju inte fortsätta med p-ring ifall jag skulle genomgå sterilisering, utan i så fall slutar jag med det. ## Comment 45 Author: Sundaychild Bra tråd!! Jag kan inte fatta varför det skulle vara "fel" att inte vilja ha barn, och varför man måste förklara sig i såna fall??? Det är väl var och ens eget beslut och inte på något vis illa ment mot dem som faktiskt vill ha barn har svårt att få det. ## Comment 46 Author: [Borttaget] Jag har funderat på sterilisering och var så gott som säker, men nu lutar det mer åt att jag ska kastrera mig. Detta pga att jag är en transperson och jag ser det varken som naturligt eller lockande att genomgå förlossning. Jag skulle heller inte ha möjligheten att ta hand om ett barn och det känns inte tryggt för barnet att växa upp i nuvarande Sverige. Att jag inte vill ha barn är dock bara en del av anledningen, för resterande är att jag är äcklad över könsdelarna på insidan (allt förutom slidan och utsidan). Jag har djurbarn istället😉 Är det någon som har kastrerat sig? Oavsett hur omfattande. ## Comment 47 Author: [Borttaget] #46 har inte hört många använda sig av ordet kastrering när det gäller människor men följer vidare om det är någon som har genomgått detta också, får jag fråga dig varför du inte väljer sterilisering? Det kan man väl göra oavsett om man är man/kvinna/hen, transperson eller har jag helt fel?  🌺 ## Comment 48 Author: [Borttaget] #46 jag har också djurbarn ❤️ mina föräldrar är okej med detta och de ser de som sina barnbarn också ## Comment 49 Author: Karmatarerskanise #47 Det står ju att personen är äcklad av "insidan". Vid kastrering tas allt bort. Större operation och ofta krävs det medicinering resten av livet. ## Comment 50 Author: [Borttaget] #49 Tack för svar, läste om inlägget ( läste de nog för snabbt och missade den punkten) och såg nu såg jag det med insidan och förstod då varför personen ifråga ville ta bort allting och förstår verkligen att personen ifråga vill göra detta ingrepp och läste nu om operationen och förstod fullständigt inlägget! Tack för förtydliganden :) ## Comment 51 Author: [Borttaget] Min kusin steriliserade sig efter att hon fått sitt femte barn, de klippte av äggledarna på henne. Sedan för ca 10 år sedan så började hon gå upp i vikt och grejer och kände sig konstig, då tog hon graviditetstest som visade att hon var lik förbannat gravid i vecka 22 eller vad det var. Så nu har hon en sladdis. Var ju klantigt av läkarna att inte göra det bättre, för hennes ena äggledare hade ju växt ihop igen. Dock är hon ju glad idag ändå såklart, man älskar ju sina barn ^^ ## Comment 52 Author: Jaguar_ Bara man tänkt igenom och sånt så är det väl ok att sterilisera sig.  Har själv gått i samma tankar men vill ju ha 2 barn först iaf. Dock tog jag upp samma med min sambo om han kunde tänka sig göra detta eftersom om man ångrar sig som kille så är det bara att sätta ihop det igen så fungerar det. Men han tycktes ta det väldigt illa. Kanske skulle känna sig mindre manlig då? Men just nu är det ju jag som utsätter min kropp för massa skit för att inte bli gravid. Men men vi få se när den dagen kommer. Då kommer ja ta upp allt igen på nytt och han kanske inte känner exakt likadant eftersom han är äldre. ## Comment 53 Author: Anonym Om man gör det och senare ångrar sig kan man ju fortfarande adoptera. Nu är det väl inte så ofta någon ångrar sig men det betyder ju inte att man aldrig kan bli mamma om det skulle vara så. ## Comment 54 Author: Wony #53 Precis så har jag också resonerat. Världen har nog många barn som behöver kärlek, så **om** jag mot all förmodan skulle ångra mig, kan jag alltid adoptera. Däremot tror jag inte att det skulle hända. Det lutar väl att att sterilisera mig när jag är kanske 26-27, beroende på hur livet ser ut ekonomiskt. ## Comment 55 Author: Karmatarerskanise Min svägerska är steriliserad.  Men hon födde barn med min bror ändå genom insemination. Så det är inte kört om man stereliserar sig.  Kastrerar man däremot är det väldigt kört. ## Comment 56 Author: dejtbar Min sambo har steriliserat sig då han är väldigt säker på att han inte vill ha barn. Vid 31 års ålder gjorde han ingreppet. ## Comment 57 Author: [Borttaget] Jag har också upplevt att många män blir helt chockade över när man frågar om de kan tänka sig att genomgå en sterilisering.. medans d är lätt son helst för en man att säga "Jaja men du kan väl börja m p piller eller nått" ## Comment 58 Author: [Borttaget] Ja numera har man ju rätt till IVF även om man genomgått en sterilisering så d är ju inte helt omöjligt :) ## Comment 59 Author: flocken Är steriliserad sen 3 år tillbaka. Är nu 32 blir 33 i höst. Varför? Vi förlorade vårt första barn i vår själv nära att dö. Året efter fick vi en son. Redan då så jag det till min man att jag ville bli steriliserad. Men vi ville ha ett barn till. Han föddes för 3 år sedan. Jag riskerar mitt liv varje graviditet o blev avrådd att bli gravid igen. Så under det snittet blev jag klippt oxå. Det var inga diskussioner utan min läkare förstod o höll med. Skrev på lite papper så var det klart.