# Äcklas av sex Author: Anonym Anonymt nick av förklarliga skäl. Jag är en medelålders kvinna som har problem med sex, på alla möjliga sätt. Det är liksom... äckligt. Jag äcklas inte av tanken på att vänner och "alla andra" har sex men kan till exempel inte se en porrfilm utan att känna skam och äckel. Jag tycker att snoppar är äckliga, i alla fall i sexuella sammanhang. Har jobbat inom vården och då var det ok med normal intimhygien även på manliga patienter även om det var lite genant, men jag var rätt ung då. Jag tycker att mitt eget underliv är relativt äckligt, jag skulle _aldrig_ onanera genom att smeka mig själv, utan att använda något att "gnida med". Intimhygien, toabesök, att föra in tamponger går bra men jag tror aldrig att jag haft fingret i slidan på mig själv utom för att sätta in en tampong. När jag var någonstans 10-12 år hände det att jag undersökte mig själv lite grann med hjälp av en spegel vilket jag förmodar är helt normalt. Sen dess så... nej. Det händer att jag onanerar men det känns inte bra, det är på sätt och vis lite skönt fysiskt men jag skäms samtidigt och äcklas. Jag har aldrig haft orgasm, vare sig på egen hand eller med en partner. Jag kan bli lite attraherad av en man, även om det var länge sedan nu, men jag är i princip aldrig kåt. Som tonåring så strulade jag inte med killar, eller tjejer heller för den delen, det verkade inte vara någon som var intresserad av mig vilket väl kan hänga ihop med mitt dåliga självförtroende. Jag inbjuder liksom inte till den typen av kontakt utan ger någon form av rena vänskapsvibbar. Sen blev det lite hångel här och var vilket bara kändes dumt, aldrig upphetsande. Jag blev av med oskulden när jag var drygt 20, tillsammans med en kille som var helt ok, vi var ihop en sommar. Det sexet var som jag förmodar att det brukar vara i början, gjorde lite ont, var lite halvskönt, jag kände mig inte äcklad av oralsex heller även om det var lite genant. Sedan dess har jag inte haft sex eller ens kysst någon men äcklet blir snarare värre och jag har inte ens någon aning om varför. Numera är det förstås även lite pinsamt, det där med sex, med tanke på att jag är en medelålders komplett nybörjare. Jag skulle tycka att det var hemskt att ha sex med någon, inte bara för att det är äckligt utan även för att jag tycker att jag är ful. Förmodar att jag egentligen ser rätt normal ut även om jag är överviktig men att visa mig naken för en man i sexuellt syfte - nej. Att visa mig för barnmorska/gyn går bra, det är givetvis inte kul men inte värre än för andra. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, känner mig bara frustrerad över mig själv. Jag inser ju att det inte är "normalt" att känna och tänka såhär, samtidigt är det inget större problem med tanke på att jag inte har en partner. Men för ett tag sedan lade en kompis in en bild på min FB-sida, den var på skrevet på en man, han hade kalsonger eller något på sig men konturen av ett stånd syntes - och jag fick spel. Jag fick helt enkelt ett hysteriskt utbrott över att JAG skulle förknippas med den ÄCKLIGA bilden som väl bara var ett vanligt FB-skämt. Så - vad gör jag? Fortsätter som det är eller vad? ## Comment 1 Author: Maria Jag skulle också ogilla om någon skickade en osmaklig bild till mig. Däremot förstår jag inte riktigt vad du vill? Vill du kunna tycka om sex och tycker att det är ett problem att sex inte finns i ditt liv så kan jag förstå dig. Träffar du någon som du verkligen tycker om och det är besvarat så tror jag dina känslor kommer att te sig lite annorlunda. ## Comment 2 Author: Sindri Om du verkligen inte gillar sex så är det ju inget problem egentligen. Det finns något som heter asexuell, så du är inte ensam. Men jag tror att asexuella helt enkelt är likgiltiga för sex, och det verkar du inte vara. Fast jag kanske har fel. Hur som helst så behöver du ju aldrig ha sex om du inte vill så det är väl bara att fortsätta som det är då. Det är faktiskt inte en livsnödvändighet. Men skulle det å andra sidan vara en psykisk låsning för att du upplevt något obehagligt i samband med sex som ung eller barn så är det ju sorgligt. Jag pratar nu inte nödvändigtvis om övergrepp, du kan bara ha råkat se eller höra något som du inte var mogen för och upplevt det som skrämmande.  Samt lite taffliga erfarenheter i ungdomen som bygger på det. Skulle det vara så så finns det hjälp att få hos psykolog -eller kanske sexolog? Skulle du en dag träffa någon och bli riktigt kär så är sex (oftast) en naturlig del av ett samliv och då kan det bli svårt. Men man kan ha mycket närhet och ömhet utan just sex, så det finns visst möjligheter att ett sånt förhållande skulle funka ändå. Och skulle du bli riktigt kär och lära känna någon så skulle det vara på ett helt annat sätt att vara intim med den personen. Förmodligen skulle den personen få dig att känna dig vacker och åtråvärd. ## Comment 3 Author: Anonym Jo, fast jag reagerade egentligen inte på att den var osmaklig i största allmänhet utan jag blev verkligen ÄCKLAD av den, mådde fysiskt illa helt enkelt och fick ångest. Och så hemskt är det egentligen inte, rent teoretiskt, att se ett "påklätt stånd". Ok om jag hade blivit sur eller arg för att min kompis skojade med mig men jag blev verkligen otroligt äcklad. Jag vet som sagt inte riktigt vad jag vill med mitt inlägg, det gör mig frustrerad och ligger och gnager. Jag tror inte att det skulle göra någon skillnad om jag träffade någon som jag verkligen tyckte om, snarare kan det nog vara tvärtom; jag är äcklad av hela den biten och bland annat därför är jag inte öppen för att träffa någon. Eller så kanske jag helt enkelt bara är asexuell men varifrån kommer då äcklet och skammen? ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det finns ju (konstigt nog)  människor som helt enkelt inte är sexuella av sig. Dock vet jag inte om du tillhör den kategorin eller om du helt enkelt inte träffat rätt än och att ditt självförtroende bidrar till olustiga känslor kring det sexuella. Sedan undrar jag om du blivit påverkad av kanske föräldrars syn eller av religiösa skäl förknippar sex och könsorgan som något smakfullt. När jag skriver "konstigt nog" så menar jag inget illa. Jag menar bara att JAG tycker det är rätt konstigt att det faktiskt finns människor som inte kan känna sexuell upphetsning eller liknande då vi är sexuella varelser och det ligger i vår natur. Dock är det ju inget fel på det och vill inte att någon ska känna sig konstig på ett negativt sätt, för det behöver det ju inte vara. ## Comment 5 Author: Anonym Svaret ovan var mest riktat till #1. #2; Det här är nog mer trassligt än det kan verka eller vad jag vill kännas vid för ibland undrar jag om jag varit med om något som jag sedan förträngt? _Kan_ man ens förtränga sådana minnen så gravt? Och vad händer i så fall om jag börjar rota i det? Det _kan_ bli bättre eller gå rent åt h-vete? Kanske ska tillägga till det första inlägget att jag är uppvuxen i en familj som jag förmodar var ganska normal när det gällde sex, inget hemligt men inget öppet heller. Vi satt inte direkt och diskuterade det vid matbordet så att säga men det fanns, såvitt jag minns, heller inget skamligt med det och definitivt ingen överdriven religiositet eller liknande. ## Comment 6 Author: Anonym #4, Jag förstår mycket väl hur du menar med ditt "konstigt nog" 🙂. Sexualdriften är ju faktiskt, hos i stort sett alla djur inklusive människan, en av de största drifterna så nog är det lite "konstigt" om den saknas. ## Comment 7 Author: Sindri Ja, det är det jag menar att du kan forska i. Inte säkert, men det kan vara något som legat och gnagt i dig sedan barndomen. När jag var liten **var** ju sex och allt som hade att göra med det snuskigt, skamligt  och äckligt och nåt man **aldrig** skulle ägna sig åt, så det är inte så konstigt kanske att du har såna känslor. Någonstans fick du aldrig uppleva det på rätt sätt och ändra din inställning. Frånvaron av det gör förstås också att du tar mer och mer avstånd från det, du förstorar upp vissa delar av det. Du kan visst gå och prata med någon om det, det är ju tydligen något som skaver i dig. En del av dig kanske ändå är nyfiken på vad det är alla haussar så mycket, en del av dig längtar kanske ändå efter närhet och ömhet. Om du går regelbundet hos gynekolog så är det inte fel att ta upp det där. Det måste kännas rätt förstås och att du känner att personkemin funkar mellan er. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Låter bekant. Jag kände mycket skam de första åren jag hade sex och jag kände mig också väldigt äcklad, att det här kunde ju inte vara naturligt eller normalt. Jag kunde börja gråta efter sex för allt kändes så konstigt och onormalt, så här skulle det ju inte vara. Min partner hjälpte mig igenom det mesta och efter ca 8 år så behövde jag inte må dåligt efter sex. Jag kämpade mycket med mina egna tankar, det var inte lätt men jag kom över det. Jag säger inte att det här behöver vara det som du går igenom, men kanske det skulle löna sig att prata med någon professionell om saken för att reda ut tankarna och känslorna? Min partner hjälpte mig men utan honom vet jag inte hur det skulle ha varit idag. ## Comment 9 Author: Ebolaa #8 Intressant, något som du och #0  TS har gemensamt är ju skammen inför sex eller vad man håller på med under sexet. Jag hade också liite sådär i början på mitt sexliv men det gick över, och när jag tänkte lite mer på det så var det i samband med att man själv inte var speciellt upphetsad. Då tänker man mer på hur man beter sig, för det kan väl verka lite djuriskt att ha sex.. Hur "kom du över" detta då Devya? Jag tänker lite om du TS #0 kan behöva bli mer bekväm i din kropp och i dig själv, alltså med andra ord bättra på din självkänsla, så att du då kan släppa den där skammen och tänka att du förtjänar att det ska vara skönt, att du ska få ha lite kul och släppa på alla "måsten". Kram!