# Ångest efter sociala sammahang Author: Fingerprints De senaste månaderna har någon slags social ångest smugit sig fram i mitt liv och eskalerat mer och mer. Efter sociala sammanhang sitter jag och tänker igenom saker jag sagt och gjort och hakar alltid upp mig på minst en sak som jag får ångest över och tänker att alla måste tro att jag är dum i huvudet eller dylikt. I dagsläget så ligger jag varje kväll och har ångest över något jag sagt på jobbet och ligger sedan och ältar detta i en evighet och tror att folk jag pratat med måste tro dittan eller dattan om mig. Jag har tidigare varit en person som inte brytt mig så mycket om vad andra tycker om mig och har aldrig suttit och funderat över hur jag betett mig och vad jag sagt efteråt på det sättet jag gör nu... Jag har alltid haft lätt för att få ångest över saker men jag har alltid känt mig rätt socialt bekväm och aldrig oroat mig såhär men nu kan jag peka ut mina sociala "brister" varje dag. Jag vet liksom inte längre om det handlar om att jag helt enkelt börjat säga mer konstiga saker och blivit mer socialt osäker eller om jag hittar på och förstorar upp saker i efterhand.. Ingen aning. Någon som känner igen sig? Hur jobbar man bort en sånt här? Hur ska jag tänka? Vart fan kommer detta ifrån? åh.. ## Comment 1 Author: Therese Vad jag känner igen mig! Det händer så gott som varenda gång jag träffar någon. "Tänk om de missuppfattade det, tänk om de inte alls tog det som jag menade det, varför gjorde jag si eller så, osv" Det är jobbigt. Jag har fortfarande ångest över saker jag sagt för flera år sen.. Försöker tnka att den andra förmodligen inte brytt sig nämnvärt. ## Comment 2 Author: Zepp Oja.. känner delvis igen mig! Men.. slutsatsen är/har hitintills varit att det egentliga problemet ligger någon annan stans.. till stora delar hos mig själv.. och i min livssituation! Min egen slutsats är att vi borde byta yrke/arbete/make/maka/barn/släkt/bostad var 5-10 år.. så vi alltid kan börja på ny kula och glömma allt gammalt.. alla gamla tillkortakommanden/misstag! Nu så är det väldigt få förunnade och barn tar som regel minst 20 år innan man kan dumpa.. och nytt yrke/utbildning/bostad/ny partner kan ta 5 år att bygga upp! Och det blir värre med åren.. troligen har åren en hel del med saken att göra.. livet tenderar att bli mer statiskt ju äldre man blir! Och till slut inser man/iallafall jag anser så, att du är vad summan av alla dina tillkortakommanden är och hur du lär dig att hantera dessa! ## Comment 3 Author: [Borttaget] Du skriver att du nu kan "jag peka ut mina sociala "brister" varje dag. "... vad du tror är sociala brister skulle jag tro. Är ganska säker på att skulle vi fråga din omgivning skulle de inte hålla med . Vi kan inte styra vad andra tycker och tänker om oss, vi kan däremot påverka oss själva.  I dagens samhälle är så många så hårda mot sig själva. Var lite snällare mot dig själv. Och om nån tycker du är dum i huvudet, vad är det värsta med det? Kommer ditt liv att stanna, att gå under för det? Näää, tror säkert du är bra som du är. ## Comment 4 Author: Fingerprints #3 det du skrev har faktiskt hjälpt mig lite. När jag börjar älta saker så tänker jag till mig själv, "Jaha och vad spelar det för roll om hen tyckte att du betedde dig konstigt i den situationen"/"Vad spelar det för roll om hen tycker att du är dum i huvudet?" ? Oftast spelar det ingen större roll och min ångestklump löses upp i alla fall lite. ## Comment 5 Author: Rainee #4 Samma här, hade förut sådär att jag tänkte på allting som jag gjorde för jag trodde att alla tyckte jag betedde mig konstigt eller liknande. Men sen när jag började tänka på att det faktiskt inte är någon som bryr sig så släppte det enormt, tänk bara på hur du tänker om någon verkar socialt klumpig eller nervös. Man tänker ju inte att den är dum i huvudet eller nåt, man förstår ju och vill hjälpa så att personen kan känna sig bekväm. Dessutom, skulle man göra något konstigt så är det glömt efter 5 minuter ändå så det spelar ju faktiskt ingen roll ;) ## Comment 6 Author: obstitant Du är lååååångt ifrån ensam. Anna Kåver har skrivit en bra bok om social ångest, "Att känna sig granskad och bortgjord", där kan du få bra information och tips om hur du kan tackla dina tankar! ## Comment 7 Author: Zepp Du har blivit vuxen helt enkelt.. och det innebär att man blir tvungen att släpa med sig sin sociala ballast genom livet! Grejen är att alla gör det! ## Comment 8 Author: Rainee #7 Nehejdu, jag tror inte att det beror bara för att man blir "vuxen", jag hade så förut under hela min uppväxt, men efter har det släppt enormt, nu kan jag klanta mig och bjuda på mig själv utan att skämmas! ## Comment 9 Author: Zepp Menade att man lägger på sig allt eftersom! Jag har haft det så hela mitt liv.. och om några år är jag pensionär! Det handlar mer om att inse att det är så för de flesta.. dvs utan att låta sociala tillkortakommanden bli en kvarnsten runt halsen! Dvs.. ofta.. tror jag iallafall handlar det om att man gör något med sitt liv.. finns det situationer/sociala sammanhang där man är någon, så jämnar det ut allt! ## Comment 10 Author: Rainee #9 Kändes som du menade att man typ lär sig leva med det och att det inte blir bättre. För det är aldrig för sent att öva upp sin sociala kompetens, är sjukt glad att jag lyckades! Nu finner jag det intressant att snacka med nya människor och det kan göra hela min dag :) ## Comment 11 Author: Zepp Man får lära sig att hantera det.. och hitta lösningar för att komma vidare.. de flesta har tillkortakommanden.. det är bra att inse det! Alla är inte skapta för att fungera i alla sociala sammanhang.. vi är olika. Alla sociala sammanhang är inte heller värda att delta i! När man är ung är det speciella sammanhang man blir tvungen att gå igenom! Det handlar ofta om just att bli vuxen och uppföra sig som en vuxen även om det är ovant.. man lär sig med tiden. ## Comment 12 Author: Rainee #11 Ja, men det betyder ju inte att man måste leva med det, man kan helt enkelt lära sig själv att bli bättre i sociala sammanhang. Det blir vad man gör det till liksom :) ## Comment 13 Author: Zepp Att lära sig leva med det menar jag är att inse att alla sociala sammanhang inte alltid är värda att delta i! Att man inte alltid måste vara som en Kameleont som anpassar sig till omgivningen! Det får lov att vara obekvämt de gånger man är tvungen.. oså fortsätter man med sitt övriga liv, det som man trivs bättre med! Det viktigaste är nog att man faktist har ett liv där man får lov att vara som man är och uppskattas för det. Det finns så mycket koder och annat att lära sig.. en del är helt enkelt blaha! Och den pasusen om att bli vuxen handlar att man som vuxen ofta blir tvungen att göra saker som inte alltid är kul/självvalda! ## Comment 14 Author: Rainee #13 Haha nej verkligen inte, klart man inte behöver men det kan ofta vara nyttigt att delta i sociala sammanhang, även de som man finner obekväma. Alla vill inte utveckla sin sociala kompetens, och en liten del kan helt enkelt inte det. Men jag är övertygad om att de flesta kan öva upp sig och till slut njuta av att vara i sociala situationer :) ## Comment 15 Author: [Borttaget] #4 va roligt att läsa att det hjälpt, glöm inte bort nu när ångesten kommer krypande att tänka mer positivt om dig själv.