# Är det ångest? Author: Anonym Det känns som att jag får en klump i magen, och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, det är som om jag bara vill skrika rätt ut, gråta eller nåt...Jag kan också bli lite skakig men inte så att det "syns". Det har iallafall pågått i flera år, från när jag var 7 kanske? Nu är jag 13. Ibland kommer det flera gånger i veckan och ibland kommer det mer sällan. Det är först nu jag har förstått att det kanske är något, innan har jag bara trott att det var normalt. Oftast varar det bara nån minut. Jag brukar tänka att det snart är över men under tiden är ju fortfarande den jobbiga känslan kvar. Jag tycker inte heller att det är så jobbigt efteråt eftersom att jag är van vid det... ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ja, jag tycker att det låter som att det kan vara ångest. ## Comment 2 Author: Anonym #1 Okej... Behöver jag göra något åt det? Kan det bli värre? ## Comment 3 Author: Alibi Det låter som ångest. Finns terapeuter att gå till, samtal och olika slags KBT. Det finns även ångestdämpande mediciner att ta om det är så att besvären påverkar dig i vardagen. Jag har själv mycket ångest om nätterna och har lärt mig att hantera det på olika sätt. På nätterna har jag en låt som jag börjar nynna på i huvudet, blundar och andas kontrollerat. Fungerar för mig, men kanske inte alla. Det kan bli värre, men i och med att du kanske upptäckt vad det är så kan du själv börja "behandla" dig. Dock tycker jag du ska gå till din vårdcentral och förklara dina besvär osv. Så det inte är någonting man missar. ## Comment 4 Author: Anonym #3 "Så att det inte är någonting man missar" vad skulle det kunna vara isåfall? Just nu påverkar det inte så jättemycket direkt, det är bara jobbigt när jag har det. När jag har mens kan det dock vara hela kvällen och på morgonen efter, då är det så jobbigt att jag kan gråta över saker jag t.ex gjort men som igentligen inte är jobbiga i vanliga fall men det kanske inte är samma sak? Eller ja, ångest är det ju men går det att göra något åt? ## Comment 5 Author: Alibi #4 Så att dina värden är som de ska och sådär. :) Någon utbildad bör du nog prata med i alla fall. Svårt att göra en bedömning när man varken är utbildad eller träffar dig öga mot öga. Mensen kan vara en stor bov i ångest-dramat. Jag märker också att jag lättare och tätare får mina attacker när jag ska få min mens. PMS kanske u har hört talas om, och det kan yttra sig på olika sätt, vissa kan få ångest, bli "deppiga", arga, irriterade eller något annat. Om man kan kan man försöka tänka på annat, koncentrera sig på något som gör att man inte tänker på just ångesten. Sen finns det som sagt medicinering, men jag vet inte så mycket om det. KBT(Kognitiv BeteendeTerapi) rekommenderar jag, Googla gärna det. :) ## Comment 6 Author: Anonym #5 Kan man gå på KBT fast man är under 18 år? Går det att prata med kurator i skolan? Vet inte hur jag ska berätta det för någon än.. ## Comment 7 Author: Alibi #6 Ja, jag tror man kan göra det men då är jag inte säker på om dina föräldrar måste veta om det. Prata med din skolkurator om det, ibland kan de ganska mycket om KBT,dock är de inga specialister men de vet nog vart och hur du kan få kontakt med en som kan mer om du frågar om det. :) Annars kanske din kurator har andra tips när det gäller ångest.  Du måste inte berätta det för någon om du inte vill men det kan vara bra att berätta för t.ex. någon i klassen så att han/hon vet att du kan få ångest ibland. Det är alltid en trygghet i det. Eller att lärare vet om det. Jag själv berättade för min mentor som i sin tur tog upp det med de andra lärarna. Det kändes jätteskönt att de visste varför jag betedde mig som jag gjorde. :) ## Comment 8 Author: Saga85 Själv väntade jag i över 15 år innan jag sökte hjälp och började prata om mitt psykiska mående, började må dåligt när jag var 9-10 ungefär. Ångrar idag att jag inte vågade erkänna för någon hur jag egentligen mådde, och var tvungen att nå rock bottom innan min omgivning fick reda på det. Ta kontakt med kuratorn, du behöver inte berätta allt på en gång, utan låt det gå i den takt du känner dig bekväm med. Jag tror inte att någon läkare kommer att skriva ut några antideppresiva/ångestdämpande till personer under 18 (utom i extrema nödfall), men det skadar ju inte att testa sina värden för att se så att du inte har brist på något. Lycka till och ta hand om dig! ## Comment 9 Author: Anonym Ska gå till kuratorn i skolan. Tack för era svar ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise #9 Jag gjorde ditt inlägg anonymt. Du hade missat det. ## Comment 11 Author: Anonym Hela kom inte med.. Men iallafall, tror ni att jag får gå på lektionstid om jag pratar med en lärare? Förhoppningsvis kan jag prata om annat jag behöver också när jag är där :) ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise #11 Ja det tror jag du får. Rasterna ska ju vara raster. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Det låter som ångest. Som de andra skriver, prova att gå till kuratorn eller en psykolog på ungdomsmottagningen. Jag tror absolut att du får lov lov att gå till kuratorn på lektionstid, bara säg till läraren, inget om varför eller vad det beror på. Det du kan göra själv är att träna på att andas för att kunna slappna av. När ångesten kommer kan det hjälpa att ta djupa andetag. ## Comment 14 Author: Alibi #11 Ja, du ska få gå på lektionstid. Du bara säger till läraren före/efter att du varit där så du inte får ogiltlig frånvaro. Jag gick alltid på lektionstid när jag gick i skolan.