# Kan inte få nog med beröring Author: Anonym Min sociala ångest gör att jag nästan inte kan skriva det här inlägget. Men jag känner mig så otroligt ensam med mina tankar så jag måste verkligen få ur mig det här. Jag uppskattar beröring extremt mycket. Jag har försökt förklara hur mycket för min sambo, men han förstår mig inte.. Han är inte lika mycket för att kela som jag är, uppenbarligen och detta äter upp mig inifrån.. Jag kan längta efter beröring så mycket att det känns som om jag ska gå sönder. Min sambo förstår inte vad jag menar, han tycker att det borde räcka att han har min arm vilandes om mig om vi ligger och kikar på något.  Det känns outhärdligt att gå i flera dagar utan att han vill ta på mig, ber jag honom så kan han ligga och känna på mig i någon minut innan han glömmer av sig igen..  Det känns som att jag bara går och väntar på dom där enstaka minutrarna som han orkar pilla på mig, som inträffar då och då.. Jag har svårt att ens känna mig omtyckt när han inte orkar röra mig tillbaka när jag rör vid honom. Detta har även lett till att jag tvekar när jag rör vid honom, eftersom bristen på beröring tillbaka får mig att fundera på om han ens uppskattar den. /Osäker tjej. ## Comment 1 Author: Tjeja byt kille till någon som är lika kelsjuk som du! Vi är alla olika och har olika mycket behov, det kan bli jobbigt för honom om han inte alls har samma behov som du. Kanske han rent ut av inte alls mår bra av för mycket kelande, konstigt nog finns de människorna också. Bästa för både dig och honom är nog att du hittar en partner som är lika kelbehövande som du helt enkelt. Jag är också sådan som behöver mycket beröring och kel, jag lovar dig, det finns många män som är minst lika keliga av sig som du. Så prata med din sambo öppet och ärligt och se om han känner att han har förmågan att möta dina behov eller om ni gör bättre i att göra slut så du får hitta någon kelgris istället! Kraam från en annan Kelgris ## Comment 2 Author: Ria74 Jag är nog mer som din kille och är ganska nöjd med bara lite kel. Jag kan tycka det blir väldigt påträngande om det ska kelas hela tiden, men det är ju så jag funkar är  på inget sätt någon kritik mot den som vill ha mer kel. I en relation med någon som har högre behov brukar jag försöka anstränga mig lite om han säger ifrån att han vill ha mer kel. Kommer han och vill gosa så gosar jag ju såklart tillbaka.  Prata med din kille om det. Ofta kan man glömma bort att den andra har mer kelbehov när man själv inte har det. ## Comment 3 Author: Skogsraah Ifall det går ut så mycket över hur du mår i ert förhållande får du kanske ta dig en funderare... Ni har antagligen diskuterat det här mycket. Vissa är inte lika fysiska och det måste förstås respekteras. Men det låter som att det här handlar mer om det psykiska för dig? Du tar det som att han inte tycker om dig nog eller vill vara med dig för att han inte rör i dig? Nu vet jag inte hur lite beröring det handlar om, men det känns som att du mäter hans kärlek i hur mycket han tar i dig. Jag kan ha fel? Man ska ju inte vara olycklig i sin relation, och inte heller kan man förändra någon. ## Comment 4 Author: mieeow Måste det vara sexuell och intim beröring? annars tänker jag att du kanske kan uppfylla behovet på annat håll. Människor är olika och det är svårt, om inte omöjligt, att hitta en person som kan uppfylla alla ens behov. Men kanske du ha en kompis som du gosar med när ni ser på film kanske? Eller om det hjälper att få professionell massage? Nu tänker jag alltså gosa vänskapligt, kramas och sådär för att få känna närhet, och massage som i faktiskt massage för att få lite d-vitamin genom hudkontakt, inget sexuellt alltså.  Men annars kan man kanske fundera på om öppet förhållande eller någon liknande lösning skulle passa er? Snacka med din kille, förklara hur du känner och hur viktigt det är för dig. Och förhoppningsvis är ni öppna för att hitta en lösning som fungerar för er båda. För självklart har du ett behov av närhet som bör uppfyllas, men om inte han trivs med samma mängd närhet så får man lösa det på något annat sätt :)  Om ingenting fungerar så kanske det är aktuellt att lämna, men det tänker jag inte alls behöver vara första steget eller det första en tänker på. ## Comment 5 Author: Katti Jag hade det så i mitt tidigare förhållande, som varade i 15 år. Jag mådde aldrig så dåligt av det som du, men mer närhet var ändå en ständig önskan som jag sällan eller aldrig fick uppfylld. Innan vi skildes gick vi i parterapi, där det här var en sak som kom upp. För hans del var äktenskapet då redan slut, så han var inte intresserad av någon förändring, men terapeuten sa att om han varit det så finns det metoder. Eftersom det aldrig var aktuellt för vår del vet jag inte hur de metoderna ser ut, men ge inte upp om ni vill fortsätta leva ihop och han är villig till förändring!  Nu lever jag sedan en tid i ett förhållande med en man som har samma fysiska behov som jag, och jag kan säga att det är helt underbart! Så mycket bekräftelse som jag har fått de här 10 månaderna fick jag inte sammanlagt under 15 år med ex-maken... Nu kan jag få en puss när vi är och handlar och han kommer ofta och ger mig spontana kramar (och mer 😍) när jag inte förväntar mig det. Det får mig att blomstra!!! ## Comment 6 Author: Anonym Tack för alla svar! Min sambo försöker verkligen bli bättre på det här, jag märker det.. Kan hoppas att han inte tröttnar på det bara, när han märker hur mycket jag uppskattar det. **#1**: Jag har såklart tänkt på det, men jag har svårt att släppa taget. Jag är trots allt fortfarande kär i den här mannen.  De gånger jag har varit påväg att lämna honom så visar han tydligt att han inte vill förlora mig. Men jag har funderat på om det bästa för oss båda egentligen vore att släppa taget om varandra, eftersom vi har så pass olika behov.  Vi lever dock relativt harmoniskt utöver det här. Anledningen till att vi bråkar har i princip alltid att göra med att jag mår dåligt och känner mig osynlig. Detta sker speciellt om jag går och längtar i ensamhet, utan att säga nått. Jag väntar på ett tecken från honom, vilket är extremt onödigt.. Men jag har alltid haft problem att ta för mig, speciellt om det inte verkar uppskattat från den andre parten. **#2**: Ja han verkar kunna gå i dagar utan att kramas med mig.  Det kan jag verkligen förstå att det gör, det är därför det bär mig emot att tränga mig på och vara den som söker mig till honom gång på gång. **#3**: Du är inne på rätt spår. När det kan gå så lång tid och han aldrig verkar längta efter att vara nära mig, så känns det som att han inte älskar mig. Jag har alltid visat mina känslor allra bäst med handling och beröring.  Förväntar mig att den som är med mig, ska gilla att röra vid mig..  **#4**: Det behöver absolut inte vara sexuellt, även om beröring från min sambo ofta leder till att jag blir sexuellt upphetsad :P  Just det med massage har jag tänkt på. Jag har rätt så mycket spänningar i ryggen, så det skulle förmodligen vara bra för mig också. Men jag har inte så mycket pengar. Får nog planera in det i så fall. Jag har i princip inga vänner, ingen så nära att jag kan gosa med den i alla fall. Har inte lyckats träffa några nya vänner efter grundskolan.  **#5**: Min sambo är definitivt villig att bli bättre, men han är bara lite trögstartad xD Jag försöker mest komma över känslan av att det är så krystat, försöker bli glad över att han vill försöka liksom. Vad glad jag blir att du hittade en karl som ligger på samma nivå som dig! Han låter helt underbar :D Jag hade uppskattat det där enormt. - offentliga pussar, men det har med min sociala fobi att göra :) ## Comment 7 Author: Tjeja Du #6 hur gammal är du ungefär? 25-30? 35-40? yngre? och vilken del av sverige bor du? Norra, mellansverige eller södra sverige? Vad är det du själv fastnade för från början hos din sambo? vad är det som gjorde att du blev kär i honom så att säga? Vad är det hos honom som väcker "pirret" i dig förutom beröring? ## Comment 8 Author: [Borttaget] Låter jobbigt att han inte vill lyssna på dig när du även talat om att du gärna vill ha mer närhet. Här har jag en kramgosig man o det uppskattar jag verkligen jag hoppas att det löser sig vilka val du än tar. ## Comment 9 Author: Anonym **#7** Jag fyllde nyss 24. Han är 27. Vi bor i Norrland! Rätt långt ned dock, men det räknas dit även om det inte känns så för mig..  Jag lärde känna honom eftersom han är vän med min storebror. Jag fick upp ögonen för honom för att han utstrålar en trygghet, såg honom som en stor mysig björn, haha. (Han är lång, speciellt i jämförelse med mig och dessutom hårig - skägg, långt hår osv - därav björn) Har liksom kunnat känna mig relativt avslappnad med honom trots att jag har ganska stora sociala problem (social ångest). Jag har alltid funnit honom attraktiv, han var dock inte singel då jag först mötte honom, utan befann sig i en väldigt destruktiv relation.  **#8** Ajo, jag kan märka att han försöker ta till sig vad jag säger, men det är såklart svårt att försöka fortsätta med något som kanske inte faller sig så naturligt..  Han kan ofta hamna i försvarsläge om inte jag lyckas uttala mig väldigt pedagogiskt och smart (det gör jag sällan om jag försöker prata när jag är upprörd..).